Och då berodde det antagligen på att det parasympatiska nervsystemet "kickade" in. Sker ofta när man kommer utifrån kallt och går in i värmen. Kan även komma efter måltid. m.m. Börjar ofta bli värre när man kliver över trettiostrecket. Det är också ofta det som får äldre herrar att alltid ha en snordroppe på nästippen.T Taxture skrev:
Med det sagt, och om jag förstått det korrekt, så finns det såklart flera saker som kan misstolkas som sjukdom. Men tyvärr går det ju inte att vara säker...
Önskar alla ett trevligt liv och hoppas att ni som drabbas hårt av detta att det blir bättre. Själv hade jag gärna varit hemma mer
Absolut, då förstår jag det. Vår minsta har just fyllt 8. Både träning att föräldrar jobbar hemma när han är hemma (sjuk) så han vet när man har möte eller inte och att han faktiskt gått från 6 till 8 under pandemin har väl gjort att det funkar riktigt bra när han måste vara hemma. Slår man på kameran på mötena så får man oftast vara i fred, han bruka huka sig ned och viska nåt när han kommer till datorn.MariaiÖstergötland skrev:
Att jobba hemma är för övrigt fantastiskt, för mig som haft pendling där det är köer, trafikolyckor, vägarbeten, tullar mm så är det helt fantastiskt bra att springa ned och hämta minstingen, duka fram lite mellis, fortsätta jobba en stund till innan man vevar igång maten. Behövs det kan man avsluta efter middagen. När jag var på jobbet hade jag som princip att inte packa upp datorn hemma om det inte absolut var nödvändigt (men tog alltid med den hem om det skulle bli vab eller liknande). Å andra sidan satt jag ofta kvar på jobbet och missade middagen de dagar jag inte skulle hämta. Totalt sett så har jag en otroligt mycket mer avstressad vardag. Sörjer att vi kommer behöva vara på plats - förhoppningsvis dock bara 2 dagar i veckan.
Finns det inte vaccination mot årlig influensa? Har inte koll på detta.H hapazard skrev:
Om det inte finns, varför finns det inte?
Jo det har jag fått via arbetsgivaren, på mitt rum, varje år. Men frågan var om barn fick det. Och om inte, varför?skoge skrev:
Det finns, gamlingar erbjuds det varje år. I flera länder vaccineras även barn, bland annat finland.S SonnyListon skrev:
Här kan man läsa deras resonemanghttps://thl.fi/sv/web/infektionssjukdomar-och-vaccinationer/vaccin-a-o/vaccin-mot-influensa/vem-far-gratis-influensavaccin/influensavaccination-av-barn-under-7-ar
Varför vi inte gör det i Sverige förstår jag inte. Men varför vaccinerar vi inte mot vattkoppor? Jag skulle gärna att mina barn fick influensavaccin, tyvärr är det svårt att hitta vaccinatörer som är villiga.
Man kan vaccinera mot vattkoppor också, men det är så att säga valbart (och ja, jag vet att alla vaccin är frivilliga).H hapazard skrev:
Jag vet inget om just de vaccinationerna men till skillnad från Finland så väger Fohm inte in skydd av andra när det gäller vaccinationer av barn. Så det som THI tar upp som gäller skydd av mindre syskon, äldre släktingar och minskad smittspridning i största allmänhet vägs inte in i Sverige så det blir bara kvar förhållandet mellan risken för vaccinbiverkningar kontra risken att insjukna för det enskilda barnet.H hapazard skrev:
Allmän barnvaccination mot vattkoppor utreds tydligen för närvarande: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/vacciner-a-o/vattkoppor/
48 timmar är det minsta. Vi har räknat direkt från vi hämtat han i dörren på dagis. Vilket då blir 2,5 dag oftast. Det är aldrig så bråttom och skicka hem han när väl middan står på bordet, då är han frisk nog att sitta och äta med alla andra.KristinaRT skrev:
9 av 10 ggr är det hemskick av 100% frisk unge. Ena gången nu i höstas blev jag rosenrasande. Det var så jävla genomskinligt, de var sån där studiedag för 5e gången och vi anmälde att vi inte kan ta ledigt vilket vi inte kunde.
Då ringer de kl 10. Jag vet om att näst sista skulle hem vid 14 och min vid 16.
Han var inte sjuk såklart och han fick komma till dagis dagen efter igen.
Vi har tur som har mina föräldrar som tar honom nästan alla ggr.
Att väga in smittspridningen i stort och andras hälsa är tydligen inte enligt svensk praxis, särskilt inte när det gäller barn, utan det är vaccinering för sin egen skull som gäller. Ingen aning om det grundar sig i någon lag eller inte. Norge har resonerat likadant när det gäller covidvaccinering av minderåriga medan Danmark och Finland även tog in samhällspåverkan.H hapazard skrev:
Mor- och farföräldrar är nog guld värt många gånger, men i pandemitider tror jag det varit svårt för många pga ökad oro. I mitt fall har vi närmsta släktingarna 40 mil bort och resterande 60 mil bort så vi är on our own kan man lugnt säga.R Rkarlsson skrev:
Jag har mina föräldrar nära..Mor- och farföräldrar är nog guld värt många gånger, men i pandemitider tror jag det varit svårt för många pga ökad oro. I mitt fall har vi närmsta släktingarna 40 mil bort och resterande 60 mil bort så vi är on our own kan man lugnt säga.
Men vid ålder av snart 80 år.. Så vågar jag inte lämna några ungar där..
Att jobba hemifrån är det bästa som har hänt och jag fattar inte vad arbetsgivarna är rädda för. Släpp det fritt säger jag. Vad Eva-Britt bra mycket mer motiverad att hälsa på på kontoret då och då om det inte var tvång, dvs minst 50% som vi kommer ha nu. Och då bor jag bara tio minuter från kontoret men jöklar vad det underlättar vardagen!J JohanLun skrev:
Till ämnet. Vi har aldrig drabbats av så mkt kräksjuka tidigare som senaste året. Vi har fått covid från förskolan två gånger. Vi har aldrig blivit ringda att hämta snorigt barn men vobbat har vi gjort desto mer. Minsta började i februari förra året och då var det varannan vecka, i bästa fall, och hela veckorna då eftersom det var sju dagarspolicy. Tack vare hemarbete har vi bara vabbat två dagar totalt och det har varit när jag själv blivit kräksjuk samtidigt. Äldsta var hemma i sju veckor pga en enveten mild hosta när det hela drog igång men då var jag föräldraledig. Efter det var man ju bara glad när de införde sju dagar. Förskolan har aldrig knystat om mina barn, men jag har också varit "bra" på att ha dem hemma. Förskolan verkar ganska tillåtande men så har vi också fått en hel del sjukdomar som sagt. All in all skulle jag säga att jag inte känt mig superdrabbad, främst pga hemarbete. Nu när minsta vant sig lite har det varit rimligt med vobb plus att man blivit proffs på det. Men det är ju inga hela arbetsdagar och då täcker man upp med att arbeta på kvällen samt flex. Hade man haft arbete som krävt att man var på plats hade det varit katastrof. Hade typ tagit föräldraledighet till allt var över. Man hör ju skräckhistorier om snorpolisen på förskolor men jag har själv inte upplevt det.
Så för alla som inte har samma möjligheter hoppas jag att det lättar lite nu. När man själv växte upp fick man ju bara stanna hemma om man hade feber. Alla som säger att de har tonåringar/vuxna barn som de aldrig behövde vabba för hade haft det annorlunda nu. Men såklart ska sjuka/allmänpåverkade barn stanna hemma.
Ja. när jag liten var jag hemma om jag hade feber, och då ofta hos mina morföräldrar, strunt samma att morfar var närmare 80 och hade dåligt hjärta. Idag är jag rädd att lämna barnen snorig hos mina 60 åriga föräldrar...Manfreds skrev: