De som bor som för över 100 år sedan

[FC_Bygg]

Delningsekonomi som många grönavågare propagerar för är skatteflykt.
I vårt samhälle måste alla transaktioner beskattas.
Att systematiskt och storskaligt byta tjänster och saker är skatteflykt på samma sätt som att flytta till Portugal.

 

[Keiller]

Kan inte de som har problem med TS tro ta det någon annanstans? Det är rätt grova anklagelser som flyger.

Nu var det ju TS själv som drog upp sin tro, som om en kristen livssyn skulle vara bättre och förmer än andras. Då får man räkna med att vanligt folk argumenterar emot.

 

[Dr Jumping Jack]

Kan inte de som har problem med TS tro ta det någon annanstans? Det är rätt grova anklagelser som flyger.

Håller med dig, men det är lätt att bli provocerad när extremåsikter vädras. Man bör kanske i första läget avstå att redovisa sådana medlemsskap.

 

[Nötegårdsgubben]

Nu var det ju TS själv som drog upp sin tro

Förvisso, men mer relevant i trådens kontext. Jag tror bara att vissa stickspår är värda att undvika om man vill diskutera snarare än bara slå varandra i huvudet.

I församlingen som vi är med i hjälper vi medlemmar och familjer i församlingen som har det svårt, tills de är på fötter igen. Det sista är viktigt, tills de är på fötter igen. Vi hjälper sällan någon som bara vill ha och inte strävar själv för förbättring.
Jag är med i partiet Kristna Värdepartiet. Men jag vet inte hur de ställer sig till om skatt och utnyttjande av samhällets resurser.

 

[heimlaga]

Delningsekonomi som många grönavågare propagerar för är skatteflykt.
I vårt samhälle måste alla transaktioner beskattas.
Att systematiskt och storskaligt byta tjänster och saker är skatteflykt på samma sätt som att flytta till Portugal.

Tydligen vet du inte vad du talar om.
Hela landsbygden och i synnerhet glesbygden är mer eller mindre beroende av byteshandel för att det skall gå runt. Det har ingenting att göra med hippier och grönavågare som faktiskt oftast lever väldigt penningbaserad jämfört med de infödda landsborna. Byteshandeln är extremt viktig för bönder och småföretagare på landet. Så är det bara.

Igen en gång har vi ett fenomen som inte är riktigt bra nationalekonomiskt men följderna av att stoppa det med alla nya bidragstagare och trycket på att höja lönerna radikalt så man kan leva på dem och alla som skulle tvingas flytta in till städerna skulle ställa till betydligt större nationalekonomisk skada än det som staten förlorar på litet byteshandel.

 

[Pin]

Tydligen vet du inte vad du talar om.
Hela landsbygden och i synnerhet glesbygden är mer eller mindre beroende av byteshandel för att det skall gå runt. Det har ingenting att göra med hippier och grönavågare som faktiskt oftast lever väldigt penningbaserad jämfört med de infödda landsborna. Byteshandeln är extremt viktig för bönder och småföretagare på landet. Så är det bara.

Igen en gång har vi ett fenomen som inte är riktigt bra nationalekonomiskt men följderna av att stoppa det med alla nya bidragstagare och trycket på att höja lönerna radikalt så man kan leva på dem och alla som skulle tvingas flytta in till städerna skulle ställa till betydligt större nationalekonomisk skada än det som staten förlorar på litet byteshandel.

Är de inte de som sysslar med byteshandel som själva förlorar på det få det kommer in lite kommunalskatt och de drabbas av hög procentuell kommunalskatt och får dålig service tillbaka av kommunen.

 

[heimlaga]

Till en viss del men alternativet är att inte ha råd att hålla vardagen och produktionen rullande.

Hur många av småföretagen i olika tillverkningsbranscher som finns på landet tror du har haft det kapital som krävdes för att köpa allt för pengar när verksamheten skulle sättas igång?
Hur många av de företagen tror du har tillräckligt god vinstmarginal för att ha möjlighet att återbetala de lånen om de hade funnits?

 

[Dr Jumping Jack]

Delningsekonomi som många grönavågare propagerar för är skatteflykt.
I vårt samhälle måste alla transaktioner beskattas.
Att systematiskt och storskaligt byta tjänster och saker är skatteflykt på samma sätt som att flytta till Portugal.

Nu kommer vi lite långt från frågeställningen i tråden. Frågeställningen är, om man är fullt arbetsför är det då ok att minska arbetsinsatsen till ett minimum, frivilligt, för att få mer ledigt tid och ändå utnyttja samhällets resurser och då sannolikt också bidra med ett minimum till denna service skattemässigt. Man avser utnyttja sjukvård, skola osv men inte bidragssektorn.

 

[Flamman]

Men om jag är företagsledare och lyfter extremt hög lön ca 1 miljon i månaden, betalar 90 % i skatt och jobbar sju dar i veckan i princip varje vaken minut. Jag far land och rike kring, hela världen är min arbetsplats.
Jag hinner inte utnyttja några välfärdsförmåner som bibliotek, simhallar eller statliga museum.
Ej heller har jag några barn, då ingen kvinna vill leva med mig som aldrig är hemma. Alltså utnyttjar jag inte heller förskolor eller skolor eller kommunala idrottsanläggningar.
Däremot får jag studsa fram i min Rolls på dåligt underhållna gator, fastna i bilköer som beror på för få genomfartsleder.
Om jag behöver läkarvård kan jag inte utnyttja landstingens sjukhus på grund av månadslånga vårdköer, istället använder jag mig av privatläkare som jag betalar själv.

Nu har jag tur att inte vara en sådan person som ovan, men vill bara nyansera diskussionen lite grann. Det finns olika livsstilar och skattebetalare, och tillsammans bidrar man till det gemensamna. Hur det gemensamma utnyttjas är också olika och det finns ingen millimeterrättvisa.
Och tur är väl det. . .

 

[Stego1]

Och antropologer.

Och migranter.

 

[RozKidoo]

Blir en kort diskussion. kort men rolig precis som frugan brukar säga.


Angående ämnet så är jag av den åsikten att vill man stå utanför samhället så skall man då inte belasta samhället, vårat samhälle bygger på arbete och skatt.

Men det är en ganska komplex fråga samtidigt, så det finns inga raka svar och många svar skulle rasera vid olika scenarion.

Jag funderar snabbt och inte långtgående jag också.
Är det bättre att jobba som satan, tjäna massor, leva lyxliv, göra sanslösa avdrag och nolltaxera istället? De bidrar lika lite eller mindre till det gemensamma men använder ända samma tjänster samtidigt som de kan spara undan skattfritt.

 

[Stego1]

Men om jag är företagsledare och lyfter extremt hög lön ca 1 miljon i månaden, betalar 90 % i skatt och jobbar sju dar i veckan i princip varje vaken minut. Jag far land och rike kring, hela världen är min arbetsplats.
Jag hinner inte utnyttja några välfärdsförmåner som bibliotek, simhallar eller statliga museum.
Ej heller har jag några barn, då ingen kvinna vill leva med mig som aldrig är hemma. Alltså utnyttjar jag inte heller förskolor eller skolor eller kommunala idrottsanläggningar.
Däremot får jag studsa fram i min Rolls på dåligt underhållna gator, fastna i bilköer som beror på för få genomfartsleder.
Om jag behöver läkarvård kan jag inte utnyttja landstingens sjukhus på grund av månadslånga vårdköer, istället använder jag mig av privatläkare som jag betalar själv.

Nu har jag tur att inte vara en sådan person som ovan, men vill bara nyansera diskussionen lite grann. Det finns olika livsstilar och skattebetalare, och tillsammans bidrar man till det gemensamna. Hur det gemensamma utnyttjas är också olika och det finns ingen millimeterrättvisa.
Och tur är väl det. . .

Ja och problemet är att de du pratar om inte betalar 90% i skatt. Dom har råd med avancerad skatteplanering via brevlådeföretag dom startar i skatteparadis. Ej heller betalar dom sin vård då det oftast är en anställningsförmån som möjligen renderar förmånsskatt, men på den nivån du talar om står företaget för fiolerna och dom betalar alltså inget. Men, om ALLA som är arbetande samt alla företag i landet betakade den skatt dom ska, alltså utan trixande skulle det finnas gott om pengar i statskassan och inga kommuner skulle gå back. Snikenhet och missunsamhet är människans gissel.

Sedan var det någon som skrev om driftiga chefer. Det skulle vara kul att veta var dom finns. Jag har jobbat i snart 50 år på flera stora företag och aldrig mött en driftig chef. Med driftig menar jag en som kan utveckla verksamheten han är ansvarig för och inte en rövslickande karriärist. En och annan driftig egen företagare dock.

 

[Lutte]

Jag funderar snabbt och inte långtgående jag också.
Är det bättre att jobba som satan, tjäna massor, leva lyxliv, göra sanslösa avdrag och nolltaxera istället? De bidrar lika lite eller mindre till det gemensamma men använder ända samma tjänster samtidigt som de kan spara undan skattfritt.

Precis som jag sa, det finns så många olika scenarion att frågan inte går att diskutera då det finns oändligt med variabler.

Men det är ju nästan lika illa, dock fallerar det på att det nu nästan är omöjligt att jobba som ett svin och nolltaxera.
Däremot går det att skatteplanera så totala skattesatsen blir låg.

Men då kan man om man vill ta den där kvinnan som har Axfood som ett exempel. Var ju ramaskri när hon bara betalade 18% i skatt.
Men 18% på några miljoner i månaden är ju endå mer än 30% på 30 000 i månaden.

Men hur som haver, fattig som rik ska man bidra till vårat skattefinansierade samhälle. Så vill man stå utanför gemenskapen så ska man även stå ute i kylan.
Men så funkar det inte, o det kan som sagt ältas fram och tillbaka tills man kallar varandra för glåpord.

 

[Peter787]

Förmodar att alla är överens om att skatteintäkter behöver finansiera b.la välfärden? Eller ska vi välja försäkringsvägen, dvs lägre skatt och valet att skaffa privata försäkringar?

Personligen ser jag ett dilemma i frågeställningen. Om fler väljer levnadssätt som genererar mindre skatteintäkter, så förstår jag inte hur landet ska kunna upprätthålla välfärden och samtidigt vara en humanitär stormakt.

Då kanske de svenska politikerna måste börja rätta mun efter matsäcken och sluta vräka ut pengar på absurda projekt som konst i skogen för svampar ock maskar.

 

[makhno_]

Det här var en rolig tråd. Så mycket dumheter har jag sällan stött på på ett och samma ställe 8)

Det första är tanken att skatt, nyttjande av det allmänna, samhällskonstnader för livsstilar etc skall hamna på något slags femåringsrättvisa. Det är inte så det är byggt att fungera för det vore idiotiskt.

Det andra är att tjänade pengar är på något sätt förtjänade. Att ens inkomster är kopplade till ens samhällsnytta. Att man kan verka i detta samhälle och tro detta, jag har svårt att förstå den nivån på naivitet. Du kan göra enorm samhällsskada genom ditt arbete och ändå bli rik. Det finns hur många exempel som helst. Det finns extremt få exempel på det motsatta. Har du minsta förmåga till perspektiv framgår det såklart att det mest tärande på samhället och framtiden du kan göra är att jobba. För dina arbetade timmar sätter igång en kedja av produktion, energiförbrukning och konsumtion som vår generation aldrig kommer att betala det fulla priset för. Den insikten kräver förstås lite perspektiv men så är det.

edit: Glömde nästan frågan om arbete, bullshit jobs välmående etc. Skilj på lönearbete och arbete. Människor behöver göra nytta och ha ett sammanhang för att må bra. I vårt samhälle är det svårt att uppnå detta utan att lönearbeta. Detta betyder inte att lönearbete är jättebra för måendet utan att övriga avenyer är utarmade.

Bullshit jobs handlar om att 50% själv identifierat sina jobb som Bullshit jobs. Jag är kritisk till mycket av bokens analys men på en nivå ej anpassad för byggahus. Jag menar dock att om du inte ser att ditt egen jobb är tärande eller bullshit tillhör du antingen den lilla del av befolkningen som verkligen gör nytta eller så lider du kraftigt av stockholmssyndrom eller brist på fantasi. I verkligeheten är det så att lönearbete hindrar mig och de flesta andra att göra nytta.