Fyraåring som kör grävmaskin

[Rkarlsson]

Det här är en "känd" taktik

Soc säger.
"jo, vi har fått detta anmält på dig och vi är väldigt oroliga, så pass oroliga att vi funderar på att tillfälligt omhänderta barnen".
"Men vi kan låta det vara OM du frivilligt går med en sådan här utredning".

Inga advokater ingenting. Vad ska man svara? Kanske....
"ojda, men jag måste prata med nån"

Soc, de är snabba i tanken - svarar direkt.
"alltså vi måste agera nu. Direkt"

Vad svarar man på det... man faller undan för hotet. En "liten" utredning....
"ja ok "

Sen står det att man frivilligt accepterat en utredning. Hotet om att barnen tas inte upp alls. Tidspressen finns inte.
Socialsekreteraren är totalt skyddad. Finns inga regler, eller "överklagan" man kan göra.
Lagt kort ligger.

Efter detta spelade vi in alla samtal, det blev lika dåligt sen med, de mindes fel saker, blandade ihop saker. Kunde inte göra analyser eller förstå läkarrapporter. Det var ett helvete. Vi klarade oss. Ok.

Jag klagade hos kommunchefen, var väldigt trött på allt ett tag.
Då i samtalet bara i sidofarten sa kommunchefen
"när slutade de tro att ni var den andra familjen"

Hakan föll, de hade blandat ihop familjer, gjort fel så totalt grovt, men vägrat erkänna det för oss så de hade gjort allt de kunna för att gräva skit på oss. Minsta lilla grej för att motivera att vad de hade gjort mot oss. Trots det var fel familj i grunden så fortsatte de utredningen...
Allt mot oss. Vi hade alla samtal inspelade, hämtade ut alla anteckningar, så vi klarade oss.

Men tro mig, ingen brydde sig efteråt. Ingen alls.
Det blev en axelryckning bara.

Hade det varit en polis, jävlar vad hus-i-helvete det hade tagit.
Hade en polischef fått veta att anställda förvanskat utredningar, ljugit om vittnesmål osv...sparken på stående fot.
De jobbar kvar fortfarande.

Tyvärr jobbar de på samma sätt, ljuger, hittar på saker, men vi orkar inte bråka med dem.
Var mycket rädda för soc.

Det är ditt fall.
Sen har jag ett fall där inblandade föräldrar är pundare (var) pappan försvann spårlöst senare. Mamman är riktigt psykiskt sjuk i huvudet.
Soc ringde och frågade hur läget är.
De har aldrig gjort antydan till att ta barnen överhuvudtaget.
Trots de visste om att pappan röka brass under köksfläkten.
Stabilt det där.
Där hade barnen haft det bättre någon annanstans helt enkelt.

Men visst är det bäst att gå, föräldrar, polis och sen soc om ingenting händer och man är orolig med så små.
Är det ren uppenbar idioti som är riktigt farligt så bör man fundera faktiskt över att rådfråga polis först.

Igår blev det storbråk i grannbyn, och vad jag förstod var det pga barn som bråkade och föräldrar som vågade säga till men blev hotade till livet och fick sig en omgång för att de sa åt föräldrarna att de inte gillade att deras barn slogs på lekplatsen.
Så förstår att folk inte konfronterar andra vuxna i detta samhälle.

 

[Thomas Buskhagen]

Våra grannar är bönder och har en Volvo EC290 som väger kring 30 ton. Den kör deras 4-årige unge runt med helt själv och gräver. Upp för backar, inne i skogen osv. Ingen vuxen finns i närheten. Däremot springer det runt en skock andra ungar på gården. Jag får ont i magen varje gång jag ser det. Vad tycker ni som är lite mer lantliga av er, är detta vanligt bland bönder eller är det läge för en orosanmälan?

Detta är helt omdömeslöst av föräldrarna. Ett barn har inte utvecklad, logik och har föräldrarna inget omdöme så har inte heller barnet lärt sig det. Neurologiskt, generellt sett är inte omdömet fullt utvecklat innan 25-årsåldern! Fotografera och skicka till polisen eller det sociala innan någon olycka sker! Om föräldrarna är lätta att prata med så kanske det är bäst att göra först.

 

[mugatu]

.

Jag kommer inte anmäla dem till soc, mitt första inlägg var mer för att ta upp extremfallen. Sen finns det anledningar jag inte tagit upp här som gör att det vore negativt för oss att hamna på dålig fot med dem. Jag håller inne med en del grejer för att ingen skall kunna bli identifierad. Det rör sig inte om att jag är konflikträdd.

Det bästa vore om jag kunde få någon annan att prata med dem, men vi har inga sociala beröringspunkter. Alla ungarna är alltså deras, barnen har inga kompisar vad jag vet. Jag får väl skriva ett anonymt brev.. Det har iaf varit intressant att läsa alla olika synpunkter. Rejäl bredd på åsiktskorridoren här

Om det är så att det är stor risk att en olycka sker med ett barn som eventuellt skadar sig allvarligt så är det väl en god idé att aggera direkt?
Jag tolkar det som att du inte anser att detta är en akut fara för barnets liv. Då skulle väl tid för att skriva ett anonymt brev inte finnas?

 

[Thomas Buskhagen]

Jag kommer inte anmäla dem till soc, mitt första inlägg var mer för att ta upp extremfallen. Sen finns det anledningar jag inte tagit upp här som gör att det vore negativt för oss att hamna på dålig fot med dem. Jag håller inne med en del grejer för att ingen skall kunna bli identifierad. Det rör sig inte om att jag är konflikträdd.

Det bästa vore om jag kunde få någon annan att prata med dem, men vi har inga sociala beröringspunkter. Alla ungarna är alltså deras, barnen har inga kompisar vad jag vet. Jag får väl skriva ett anonymt brev.. Det har iaf varit intressant att läsa alla olika synpunkter. Rejäl bredd på åsiktskorridoren här

Det går att anmäla anonymt både till polis och det sociala. Ett brev är nog tämligen lätt att spåra eller ana var det kommer ifrån.

 

[Staffans2000]

Om föräldrarna är lätta att prata med så kanske det är bäst att göra först

KANSKE!
Det är det självklara valet. Om de är totalt kockobello, kan man ringa snuten.

Ts. beskriver det som om det är en bisvärm av tällingar runt grävaren. Det låter lite överdrivet (får jag hoppas).
Jag ser istället framför mig, en i sakta mak larvande maskin röra sig fram och åter i en gles skog (utan bisvärm). Den synen gör mig betydligt lugnare.

Staffan

 

[Sir Duke]

Jag kommer inte anmäla dem till soc, mitt första inlägg var mer för att ta upp extremfallen. Sen finns det anledningar jag inte tagit upp här som gör att det vore negativt för oss att hamna på dålig fot med dem. Jag håller inne med en del grejer för att ingen skall kunna bli identifierad. Det rör sig inte om att jag är konflikträdd.

Det bästa vore om jag kunde få någon annan att prata med dem, men vi har inga sociala beröringspunkter. Alla ungarna är alltså deras, barnen har inga kompisar vad jag vet. Jag får väl skriva ett anonymt brev.. Det har iaf varit intressant att läsa alla olika synpunkter. Rejäl bredd på åsiktskorridoren här

Vill bara korrigera - det kan verka petimetigt men kan ha betydelse eftersom det är så stigmatiserat att bry sig/lägga sig i:
Man anmäler inte föräldrarna. Man anmäler att man är orolig för att ett barn inte mår bra. En helt subjektiv känsla hos en själv. Inga som helst bevis behövs. Därmed ska barnet eller familjen inte behöva bevisa att allt är okej. Soc kan höra av sig till barnet och närstående och kolla upp hur de har det, lyssna på deras version och erbjuda stöd och hjälp om det verkar behövas. Det är sekretess på allt. Om utredningen inte leder till någon åtgärd raderas anmälan.
Att samhället skulle ta vårdnaden från nån som låtit barnet provköra en traktor tror jag är fullkomligt uteslutet. Föräldrarna är vanligtvis lämpliga vårdnadshavare totalt sett. Det ska vara oerhörd försummelse eller övergrepp för att ingripa. Allt fram till dess är frivilligt stöd.

 

[Lövborgen]

Nu vet jag ju inte om 210 högskolepoäng (socionom) kan anses vara mycket lågt utbildade...

Det är inte hur många högskolepoäng man har som räknas utan vilken verklig kunskap man har. En del lär sig för att klara tentorna, det är värdelöst lärande, att lära för livet är verklig kunskap.

 

[Skumpe]

Men va fan, anstränger sig alla här för att missförstå allt man säger? Vad jag vet är han fyra, han var fyra för ett par månader sen. Sen är det möjligt att han fyllt fem sen dess, det vet jag inget om. Jag står inte med kikare i buskarna, jag har full insyn över hela deras tomt både inifrån vårt hus och från vår tomt. Det är inte direkt svårt att se en gigantisk grävmaskin från 150 m håll.

Men snälla bry dig inte om de där inläggen. De diskuterar alltså huruvida barnet är 3, 4 eller 5 år när den handhar tunga maskiner. Det är ju absurt bara frågan.

 

[Skumpe]

Det är inte hur många högskolepoäng man har som räknas utan vilken verklig kunskap man har. En del lär sig för att klara tentorna, det är värdelöst lärande, att lära för livet är verklig kunskap.

Går du till en "doktor" som har "verklig kunskap" eller väljer du en som är legitimerad när du behöver vård?

 

[Esdie]

Våra grannar är bönder och har en Volvo EC290 som väger kring 30 ton. Den kör deras 4-årige unge runt med helt själv och gräver. Upp för backar, inne i skogen osv. Ingen vuxen finns i närheten. Däremot springer det runt en skock andra ungar på gården. Jag får ont i magen varje gång jag ser det. Vad tycker ni som är lite mer lantliga av er, är detta vanligt bland bönder eller är det läge för en orosanmälan?

Vad härlig uppväxt ungen verkar ha, synd att förstöra något sådant eller hur? Jag ser framför mig att ungen kommer växa upp ochbli en redigt redig typ, en sån där som lärt sig av egna erfarenheter tidigt och kommer tros sitt bristande konsekvenstänk nu kunna hantera de flesta situationer som livet kastar åt en briljant! Sluta oroa dig och sköt du ditt så blir nog allt riktigt bra med tiden

 

[Lövborgen]

Går du till en "doktor" som har "verklig kunskap" eller väljer du en som är legitimerad när du behöver vård?

Jag går till en som är erkänt duktig på det jag behöver hjälp med. Hamnar jag hos en som inte verkar ha koll så går jag någon annanstans. Man kan vara legitimerad och vara duktig och legitimerad och vara kass. Det gäller alla yrken. Det var det jag ville belysa med mitt svar. Det är inte antalet högskolepoäng som avgör hur duktig man är i sitt yrke och vilka verkliga kunskaper man har för tillfället.

 

[Skumpe]

Jag går till en som är erkänt duktig på det jag behöver hjälp med. Hamnar jag hos en som inte verkar ha koll så går jag någon annanstans. Man kan vara legitimerad och vara duktig och legitimerad och vara kass. Det gäller alla yrken. Det var det jag ville belysa med mitt svar. Det är inte antalet högskolepoäng som avgör hur duktig man är i sitt yrke och vilka verkliga kunskaper man har för tillfället.

Så du menar att du hade kunnat tänka dig att gå till en olegitimerad "doktor" förutsatt att personen verkade ha "verklig kunskap". Du har snurrat in dig i något nu grabben. Ingen hade gjort så, inte du heller.

 

[Lövborgen]

Så du menar att du hade kunnat tänka dig att gå till en olegitimerad "doktor" förutsatt att personen verkade ha "verklig kunskap". Du har snurrat in dig i något nu grabben. Ingen hade gjort så, inte du heller.

Så skrev jag inte, jag skrev att jag går till en som är erkänt duktig på det jag behöver hjälp med och att man kan vara legitimerad och duktig och legitimerad och vara kass. Man får inte verka som läkare om man är olegitimerad.

 

[Staffans2000]

Det är inte hur många högskolepoäng man har som räknas utan vilken verklig kunskap man har. En del lär sig för att klara tentorna, det är värdelöst lärande, att lära för livet är verklig kunskap.

Om den välutbildade ointelligensen gestaltar sig i form av en sysslolös socialsekreterare med ohemult ego, kan helvetet braka löst.
Som sagts -Inga jurister, ingen möjlighet till överklagande. Ingenting!

Staffan

 

[Jocke Best]

När jag läser svaren från många av ickestanarna så går något upp för mig. Något jag ofta funderat på. Det blir plötsligt självklart varför centerpartiet trots allt är rätt stora. Tack byggahus!