Fyraåring som kör grävmaskin

[mugatu]

Verktygen är för svaga? Vad pratar du om... de kan göra precis vad de vill. De kan peka på en insignifikant del och expandera till det till vad som helst. Och ja... kräva omhändertagande.

Det finns ju tyvärr en baksida med detta att man bryr sig. Då välfungerande familjer kan få stora bekymmer när en anmälan och bedömning slår snett. Jag anser att man bör tänka efter ordentligt gällande att ta steget till en anmälan och i det läget bör man även ha försökt konfrontera föräldern först och försökt bilda sig en uppfattning kring vad det kan handla om.

 

[Sir Duke]

Tycker du att du lyckats?

Hur menar du?

 

[SkåJocke]

Hur menar du?

Att avdramatisera orosanmälan.

 

[M.Tryggvesson]

Våra grannar är bönder och har en Volvo EC290 som väger kring 30 ton. Den kör deras 4-årige unge runt med helt själv och gräver. Upp för backar, inne i skogen osv. Ingen vuxen finns i närheten. Däremot springer det runt en skock andra ungar på gården. Jag får ont i magen varje gång jag ser det. Vad tycker ni som är lite mer lantliga av er, är detta vanligt bland bönder eller är det läge för en orosanmälan?

Varför går du inte till föräldrarna direkt och pratar? Varför orosanmälan och soc?

 

[Sir Duke]

Att avdramatisera orosanmälan.

Vet inte, andra får bedöma, det är fritt fram att läsa och ta till sig.
Jag bjuder på den insikt jag har efter kontakt med folk som jobbar med sånt. Alltså hur processen efter kontakt ser ut och hur lite som brukar hända och att fler barn behöver hjälp.

 

[mugatu]

Vet inte, andra får bedöma, det är fritt fram att läsa och ta till sig.
Jag bjuder på den insikt jag har efter kontakt med folk som jobbar med sånt. Alltså hur processen efter kontakt ser ut och hur lite som brukar hända och att fler barn behöver hjälp.

Vet inte om jag fick svar på detta. Tycker du alltså att man bör anmäla utan att prata med föräldrarna?

 

[Andreas_kalmar]

Som förare av den typen av maskiner behöver man ha 100 koll på omgivningen är det barn runt om när jag kör så står min "lilla" 20 tons maskin still tills det att det är lämpligt att fortsätta arbeta dvs tills dess att ingen som inte hör hemma i arbetsområdet är borta

 

[larka742]

Svagt ibland, starkt ibland, trubbigt ibland. Finns många fall där de inte ingripit. Säkert även fall där de ingripit starkt och någon part uppfattat det som orättvist, då känns det säkert som att de kan göra vad de vill. Då ska man givetvis invända, överklaga.

Det här är en "känd" taktik

Soc säger.
"jo, vi har fått detta anmält på dig och vi är väldigt oroliga, så pass oroliga att vi funderar på att tillfälligt omhänderta barnen".
"Men vi kan låta det vara OM du frivilligt går med en sådan här utredning".

Inga advokater ingenting. Vad ska man svara? Kanske....
"ojda, men jag måste prata med nån"

Soc, de är snabba i tanken - svarar direkt.
"alltså vi måste agera nu. Direkt"

Vad svarar man på det... man faller undan för hotet. En "liten" utredning....
"ja ok "

Sen står det att man frivilligt accepterat en utredning. Hotet om att barnen tas inte upp alls. Tidspressen finns inte.
Socialsekreteraren är totalt skyddad. Finns inga regler, eller "överklagan" man kan göra.
Lagt kort ligger.

Efter detta spelade vi in alla samtal, det blev lika dåligt sen med, de mindes fel saker, blandade ihop saker. Kunde inte göra analyser eller förstå läkarrapporter. Det var ett helvete. Vi klarade oss. Ok.

Jag klagade hos kommunchefen, var väldigt trött på allt ett tag.
Då i samtalet bara i sidofarten sa kommunchefen
"när slutade de tro att ni var den andra familjen"

Hakan föll, de hade blandat ihop familjer, gjort fel så totalt grovt, men vägrat erkänna det för oss så de hade gjort allt de kunna för att gräva skit på oss. Minsta lilla grej för att motivera att vad de hade gjort mot oss. Trots det var fel familj i grunden så fortsatte de utredningen...
Allt mot oss. Vi hade alla samtal inspelade, hämtade ut alla anteckningar, så vi klarade oss.

Men tro mig, ingen brydde sig efteråt. Ingen alls.
Det blev en axelryckning bara.

Hade det varit en polis, jävlar vad hus-i-helvete det hade tagit.
Hade en polischef fått veta att anställda förvanskat utredningar, ljugit om vittnesmål osv...sparken på stående fot.
De jobbar kvar fortfarande.

Tyvärr jobbar de på samma sätt, ljuger, hittar på saker, men vi orkar inte bråka med dem.
Var mycket rädda för soc.

 

[Karlia]

Läst igenom tråden.. Är du orolig tycker jag att du är skyldig att prata med grannen. Någon skrev ett bra förslag om hur du kunde lägga fram det, att du är orolig.

Har grannen flera barn? Var kommer de andra ifrån? Går grannens barn i skola eller dagis? Isåfall är det fler som känner till att fem-åringen kör traktor själv (tro mig, barn är inte tysta om sådant! )Om fler föräldrar är inblandade, kan du prata med någon av dem?

Anmäla är inte första steget om skola etc finns. Ett samtal klarar ofta ut mycket.

 

[M.Tryggvesson]

Vet inte om jag fick svar på detta. Tycker du alltså att man bör anmäla utan att prata med föräldrarna?

Ja det undrar jag med, eftersom jag ställde just den frågan....

 

[es.suhaggyB]

Va? Nu skojar du väl? Soc kollar inte alltid om det som barn gör är olagligt eller inte. De undersöker om vad som är lämpligt för barn, om föräldrar brister i sin föräldraroll.
Det är inte olagligt för en fyraåring att vistas hela dagen ensam vid vattnet, men olämpligt, då det finns en drunkningsrisk. Det är inte olagligt att en fyraåring står och putsar utsidan på ett fönster på tredje våningen, men olämpligt, då det finns en fallrisk. Likadant om barnet kör ett tungt fordon, stor olycksrisk och ansvarslöst av föräldrarna att låta barnet köra ett så stort fordon på egen hand. Ren lathet från föräldrarnas sida, bygg en lådbil eller en koja till barnet eller hitta på något annat kul. WT-föräldrar.[/QUOTE
Men wtf, hur kul vore livet om allt vore skyddad verkstad? Livet ÄR farligt!
Vissa blir soldater, poliser, brandmän medan andra sitter på Ica.
Du är väl glad antar jag om polisen kommer ifall någon galning gör inbrott? Inte helt riskfritt..
Du har ju ingen aning om upplägget i det aktuella fallet. Gå och prata med föräldrarna och framför åsikten, det är väl jättebra, men varför ska vissa alltid lägga sig i vad andra människor gör?

 

[arasmus]

Jag kommer inte anmäla dem till soc, mitt första inlägg var mer för att ta upp extremfallen. Sen finns det anledningar jag inte tagit upp här som gör att det vore negativt för oss att hamna på dålig fot med dem. Jag håller inne med en del grejer för att ingen skall kunna bli identifierad. Det rör sig inte om att jag är konflikträdd.

Det bästa vore om jag kunde få någon annan att prata med dem, men vi har inga sociala beröringspunkter. Alla ungarna är alltså deras, barnen har inga kompisar vad jag vet. Jag får väl skriva ett anonymt brev.. Det har iaf varit intressant att läsa alla olika synpunkter. Rejäl bredd på åsiktskorridoren här

 

[Sir Duke]

Vet inte om jag fick svar på detta. Tycker du alltså att man bör anmäla utan att prata med föräldrarna?

Ser inte att jag fått den frågan?

Jag kan ärligt inte svara. Svårtö för alla oss som inte är där att avgöra. TS har sin bild och sin magkänsla. Det viktiga är att bry sig.

Det var de långa spekulativa inläggen om vad orosanmälan leder till som jag ville balansera.

Generellt då:
Om det är fara för livet här och nu (en bebis kryper iväg på en brygga eller en unge står på en stol vid ett balkongräcke) så måste man ju rusa dit nu. I andra änden av skalan vara ett stöd och ha en långsiktig relation (typ missbruk inom den egna familjen). Ibland har folk ringt polisen (en familj storbråkar i en bil på en parkering så att det hörs hundra meter bort, ingen känner dem).

Budskapet är att även om det är obekvämt för vuxna att bli uppmärksammade så vill samhället se och stödja. Klart nån kanske sitter på BVC med sitt barn och tänker "fan vad de ska lägga sig i och ha koll, litar de inte på oss?" I andra vågskålen ligger behovet och rättigheten att ha det bra även när mina närmaste lider och inte mäktar med.

En insatt sa till mig, "Soc vill ha in 10 anmälningar innan de gör nåt", TS ska inte känna sig som en bödel, utan som en som brydde sig.

 

[Lentomannen]

Kopierar in texten från länken några svar upp från rikshandboken.
”


Barn som växer upp i eller besöker en lantbruksmiljö har högre risk att råka ut för olyckor än barn i andra uppväxtmiljöer. Det är därför viktigt att lära ut ett säkerhetstänkande redan från tidig ålder.

Att växa upp på en gård med lantbruk kan innebära påverkan på både skydds- och riskfaktorer när det gäller barnets hälsa och säkerhet. Till exempel har studier visat att barn som under sitt första levnadsår vistas i miljöer med djur i mindre grad får astma under barnaåren (1). Lantbruksmiljön kan vara stimulerande och spännande för barn. I en pilotstudie vid Statens Lantbruksuniversitet vittnade barn om att de tyckte det var roligt att leka på gården, hjälpa till med djuren och utföra andra sysslor i lantbruket, men de var samtidigt medvetna om att risker och faror fanns (2).

Lantbruksmiljön utgör både arbetsplats, bostad och lekplats för de barn och vuxna som bor där. Från tidig ålder följer många barn med sina föräldrar när de arbetar i lantbruket, vars miljö på många sätt anses vara farofylld för både barn och vuxna. I Sverige finns siffror som tyder på att det årligen skadas 400 barn lindrigt och 60 barn svårt med men för livet i lantbruksmiljön. Särskilt utsatta att råka ut för svåra skador är barn i förskoleåldern och tonårspojkar. Statistik visar också att det varje år omkommer två till tre barn till följd av olycka i lantbruk, oftast med traktor eller annan maskin inblandad i händelsen. Gårdsplanen och vägarna som omger gården kan många gånger vara små och trånga medan traktorer och andra maskiner är stora.

Tillfrågade föräldrar har många gånger själva vuxit upp i lantbruksmiljö och är medvetna om farorna, och vill därför gärna att barnen från tidig ålder ska lära sig säkerhetstänkande genom att vara med i arbetet på gården.

När barn skadas sker det ofta i leken. Då kompisar och syskon är med lockas ibland barnen som bor på lantgården att leka med saker, eller vara på platser, som de vet är förbjudna. Besökande barn som hälsar på för att leka med barnen som bor på lantgården är särskilt utsatta för att skada sig i lantbruksmiljön. Att områden på lantgården som anses farliga för barn, till exempel vägar, maskinhallar och djurstall, samtidigt är spännande platser och ofta ligger i nära anslutning till bostadshus, gör att även små barn som drivs av nyfikenhet och upptäckarlust kan hinna dit i ett obevakat ögonblick (3, 4, 5).

Det finns olika sätt att främja säkerheten för barn i lantbruksmiljö. Här är punktlistor på sådant som är bra att informera föräldrar om.

Vid köp av traktor eller vistelse i traktor:

• Ställ krav vid köp av ny traktor; extrasäte med bälte samt backkamera ska ingå.
• Barn som åker med i traktorn ska sitta fastspänd på eget säte; små barn med bilbarnstol eller i babyskydd som står stabilt på stödben.
• Om extrasäte saknas kan cykelsadel användas för mindre barn. Den ska monteras bakåtvänd med ryggen mot framrutan.
• Det är viktigt att se till att barn inte kan komma åt reglage i traktorn.
• Barn ska ha hörselskydd när de åker traktor.
• Barn ska aldrig åka i skopan.
• Traktorn ska stängas av när den lämnas.
• Barn ska aldrig köra traktor eller andra maskiner.

Vid vistelse utomhus:

• Det är viktigt att meddela varandra på gården när barn är ute och leker.
• Det är bra att lära barn att ställa sig vid en särskild plats, till exempel vid en husvägg, när en traktor kör in på gårdsplanen om de vill prata med den som kör traktorn. Lär barn att de ska stå där och vinka om de vill fånga traktorförarens uppmärksamhet, och att invänta på signal från föraren innan de får gå fram.
• Se till att barnen syns när de är ute och leker! Det är bra att sätta på dem reflexväst, och ha varningsvimplar eller flaggor på cyklar, trehjulingar och annat barn cyklar på.
• Tänk på att skapa säkra platser för lek. Hägna in med staket, använd barnsäkra grindar och skapa tydliga regler som aldrig tummas på, och som även är kända av barnens kompisar.
• Det är bra att prata med barn om vilka faror som finns. Vistelse vid farliga platser ska förbjudas och sådana platser ska hägnas in med stängsel och lås.
• Tänk på att stapla rundbalar på ett säkert sätt, det är viktigt att inte ha fler än två ovanpå varandra.

Vid vistelse nära djur:

• Det är viktigt att förbjuda barnen att vara i närheten av lösa djur och att aldrig lämna barn ensamma med djur.
• Tänk på att använda CE-märkta skyddshjälmar och skyddsvästar vid hästridning. Använd också säkerhetsstigbyglar och klackar på ridstövlar eller ridskor (5).

Fler tips att ge föräldrar:

• I samtal med föräldrar kan broschyren Barn på gården från Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) användas. Tipsa också om detta webbinarie.
• För samtal om barnsäkerhet på lantgård kan föräldrar kontakta Säker arbetsmiljö; kostnadsfri rådgivning inom den gröna sektorn. ””

Oj.
Tur att man överlevde.
Åka i skopan på lastmaskinen.
Sitta på stänkskärmen på traktorn.
Åka hölass.
Hissa upp sig själv i traversen till hölogen.
Rida. När man var 5.

 

[mugatu]

Ser inte att jag fått den frågan?

Jag kan ärligt inte svara. Svårtö för alla oss som inte är där att avgöra. TS har sin bild och sin magkänsla. Det viktiga är att bry sig.

Det var de långa spekulativa inläggen om vad orosanmälan leder till som jag ville balansera.

Generellt då:
Om det är fara för livet här och nu (en bebis kryper iväg på en brygga eller en unge står på en stol vid ett balkongräcke) så måste man ju rusa dit nu. I andra änden av skalan vara ett stöd och ha en långsiktig relation (typ missbruk inom den egna familjen). Ibland har folk ringt polisen (en familj storbråkar i en bil på en parkering så att det hörs hundra meter bort, ingen känner dem).

Budskapet är att även om det är obekvämt för vuxna att bli uppmärksammade så vill samhället se och stödja. Klart nån kanske sitter på BVC med sitt barn och tänker "fan vad de ska lägga sig i och ha koll, litar de inte på oss?" I andra vågskålen ligger behovet och rättigheten att ha det bra även när mina närmaste lider och inte mäktar med.

En insatt sa till mig, "Soc vill ha in 10 anmälningar innan de gör nåt", TS ska inte känna sig som en bödel, utan som en som brydde sig.

Vore intressant att höra hur de beslutar att göra. Om de väljer att prata med grannen först och frågar hur de ser på saken. Eller om de direkt anmäler till soc. Och hur tankarna går kring valet att inte först prata om saken? håller helt med om att anmälan kan göras om man oroar sig kring att ett barn far illa och inte vågar konfrontera pga. T.ex. en våldsam förälder eller liknande. I detta fallet kan det ju vara så att en olycka hinner ske pga. Att postgången med brev från soc till föräldrarna med grävaren tar sin tid och en olycka hinner ske innan dess.