Fyraåring som kör grävmaskin

[SkåJocke]

Nu har jag försökt skrivit ett bra meddelande hundra ggr...

Men jag erkänner mig besegrad, den här tråden (kommentarerna) har fått mig att tappa hakan fullständigt, jag saknar för en gångs skull ord!

Men jag följer tråden med stort intresse, för den förklara en hel del om samhället idag.

Hej Snigla,
Låt oss oss höra dina goda idéer, det är ju mångfalden av tankar som ibland kan övervinna enträgen dårskap, så välkommen!
Jag kan ju förstå att det ömsom kan framstå som helt galna skrivningar där polariseringen är total, men det är ju det som skapar dynamiken, de överdrivna påstående där ANMÄLAN står mot LÅT GRABBEN UTVECKLAS. Sanningen ligger sannolikt någonstans i mitten, men visst är ytterligheterna kul?!?

 

[larka742]

Men va fan, anstränger sig alla här för att missförstå allt man säger? Vad jag vet är han fyra, han var fyra för ett par månader sen. Sen är det möjligt att han fyllt fem sen dess, det vet jag inget om. Jag står inte med kikare i buskarna, jag har full insyn över hela deras tomt både inifrån vårt hus och från vår tomt. Det är inte direkt svårt att se en gigantisk grävmaskin från 150 m håll.

Missförstå, det var du själv som sa ...
"Han kanske fyllt fem nu, men jag är säker på att han var fyra när han började köra."

Hur ska jag/vi kunna veta att det handlar om månader? Det hade lika gärna kunna varit 1-2 år sen han började....
Hur skulle vi kunna veta att "granne" är 150m bort....

Du har kanske helt rätt i allt det du säger, men som alltid med internet måste man vara lite källkritisk och tyvärr tänds det signaler hos mig när man missar att ge all relevant information.
Det är inget personligt mot dig utan bara en sund inställning man bör ha....

 

[mugatu]

Dessa orosanmälningar.. är ni så konflikträdda att ni inte vågar prata med grannen eller vad tror ni anmälningen ska leda till? Inte bättre grannsämja iaf. vuxna människor, kommunicera med varann och uttryck din oro.
orosanmälningar har ökat explosionsartat i samhället och det stjäl resurser från soc då de tvingas utreda minsta lilla (från normen) avvikande beteende. Dessutom tycker jag att det är orättvist då de som blir anmälda inte får någon chans att förklara hur de ser på saken. Den som anmäler kanske inte känner till bakgrunden i många fall. De gör sin tolkning av en situation och förutsätter att alla tycker och tänker som de själva. Folk är olika och vissa är mer tillåtande än andra. Vi kan inte ha ett samhälle där folk måste se sig över axeln hela tiden med oro att bli anmälda. Prata med varandra, det är inte farligt.

 

[Mats: Gårdsägare]

Våra grannar är bönder och har en Volvo EC290 som väger kring 30 ton. Den kör deras 4-årige unge runt med helt själv och gräver. Upp för backar, inne i skogen osv. Ingen vuxen finns i närheten. Däremot springer det runt en skock andra ungar på gården. Jag får ont i magen varje gång jag ser det. Vad tycker ni som är lite mer lantliga av er, är detta vanligt bland bönder eller är det läge för en orosanmälan?

Vansinne. Det går inte att prata med grannen istället för att anmäla ?

 

[Sir Duke]

Alla olyckor är fruktansvärda och det måste vara svårt att vara en del processen. Jag förstår det.

MEN, tyvärr känner jag att "ANMÄL. ANMÄL. ANMÄL." är total fel. TS säger att barnet nu är fem, kanske äldre. Inte 4.
TS är inte så tjenis med grannen att han spontant är inbjuden på tomten, utan allt är iakttaget på 150m håll.

Flera i tråden säger att de började tidigt, att de själva kört sina barn i ung ålder. I varierande grad förstås.
Men det är alltså inte så unikt.

Att kategoriskt hänvisa till att anmäla... anar du hur en anmälan från dig till Soc skulle kunna tas emot - du är upprörd, färgad av dina upplevelser och skulle kunna måla upp fruktansvärda bilder utifrån ditt yrkesliv.
Socialsekreterare som tar emot anmälan, är kanske inte insatt i lagtexterna om lantbruksfordon, eller hur det går till på landet. Utan tar direkt för givet att det måste vara olagligt, att de måste vara bristande föräldraförmåga - något som ingen gör på landet och startar direkt en utredning. Det finns ingen lagtext om vad som är rätt eller fel, det finns inga skador, inga händelser bara ett vittnesmål från en insatt expert, dvs du, som sett de negativa aspekterna och kan tydligt berätta att så här gör man bara inte.

Socialsekreterare kommer till grannen med förutsättningen att anmälaren sett något fruktansvärt. Farligt. Att grannen säger "nej, det var inte farligt", att grannen säger att han visst såg på, att han kan visa sonens skicklighet i maskinen duger inte.
Tänk sedan om sonen som 101 ggr av 100 kan hantera maskinen, exakt den här dagen när han ska visa så blir det fel.

Socialsekreteraren har sett tillräckligt, det är farligt att låta barn vara nära maskiner. Punkt.
Bristande förmåga. Utredning startas. Grannen utreds. Vad mer kan han gjort fel?
ALLT undersöks, skolan utfrågas osv.

Men de säger inte om varför grannen är under utredning, Soc frågar bara skolan hur barnen är där, om det finns nåt att berätta osv.
Så alla tror att grannen är anmäld för något riktigt hemskt. Snacket går.
Att det skulle handla om att barnet rattat en grävmaskin, det låter osannolikt - alla på den lilla skolan har barn som rattat deras traktorer eller liknande. Mer eller mindre. Inte kan man bli anmäld för sådant?

Det hela kanske slutar där, de hittar inget mer, de får veta att det var vanligt, det kanske finns andra grannar som intygar hur noga grannen visst är med säkerheten osv. Allt läggs ned.
Men på byn sägs det... "visste du att grannen blev anmäld till soc".


Jag menar absolut att man ha det i åtanke att anmäla, MEN det är nog ens plikt att faktiskt ta reda på fakta mer tydligt. Soc är verkligen inte att leka med. Tyvärr.
Prata med grannen. Liksom känna av läget mer - inte "sett nåt = anmäl" ....

Man anmäler ju att man är orolig för barnet. Föräldrarna är inte huvudpersonerna. Man kan inte i alla lägen skydda föräldrarna, då skulle ju inga anmälningar alls bli gjorda. Det är också sekretess, skolan hanterar elevärenden med samhället hela dagarna. Och vi behöver inte dra så långtgående konsekvenser. En enstaka anmälan är inget. 99 procent av anmälningarna leder inte till någonting. I Sverige omhändertas inte barn.

 

[mugatu]

Vansinne. Det går inte att prata med grannen istället för att anmäla ?

Nej, nuförtiden så är det så praktiskt att man kan ringa soc så man själv slipper ta reda på mer information och tvingas konfrontera grannen. sedan kan soc dra igång en lång utredning där föräldrarna ibland kan riskera att förlora vårdnaden över sitt barn. Ibland på grunderna att en granne tycker och tror något som soc sedan köper. Med lite otur kan en välfungerande familj få ett helvete utan att egentligen gjort något olämpligt.

 

[Sir Duke]

Dessa orosanmälningar.. är ni så konflikträdda att ni inte vågar prata med grannen eller vad tror ni anmälningen ska leda till? Inte bättre grannsämja iaf. vuxna människor, kommunicera med varann och uttryck din oro.
orosanmälningar har ökat explosionsartat i samhället och det stjäl resurser från soc då de tvingas utreda minsta lilla (från normen) avvikande beteende. Dessutom tycker jag att det är orättvist då de som blir anmälda inte får någon chans att förklara hur de ser på saken. Den som anmäler kanske inte känner till bakgrunden i många fall. De gör sin tolkning av en situation och förutsätter att alla tycker och tänker som de själva. Folk är olika och vissa är mer tillåtande än andra. Vi kan inte ha ett samhälle där folk måste se sig över axeln hela tiden med oro att bli anmälda. Prata med varandra, det är inte farligt.

Vi behöver minska den mentala betydelsen av anmälan. Ordet är för laddat. Det handlar bara om att omgivningen bryr sig.

 

[Sir Duke]

Nej, nuförtiden så är det så praktiskt att man kan ringa soc så man själv slipper ta reda på mer information och tvingas konfrontera grannen. sedan kan soc dra igång en lång utredning där föräldrarna ibland kan riskera att förlora vårdnaden över sitt barn. Ibland på grunderna att en granne tycker och tror något som soc sedan köper. Med lite otur kan en välfungerande familj få ett helvete utan att egentligen gjort något olämpligt.

Nej stopp nu, ni vet ju inget om hur det fungerar. Det blir inte automatiskt någon lång utredning och ett helvete. Ni behöver inte vara rädda för Soc.

 

[SkåJocke]

Man anmäler ju att man är orolig för barnet. Föräldrarna är inte huvudpersonerna. Man kan inte i alla lägen skydda föräldrarna, då skulle ju inga anmälningar alls bli gjorda. Det är också sekretess, skolan hanterar elevärenden med samhället hela dagarna. Och vi behöver inte dra så långtgående konsekvenser. En enstaka anmälan är inget. 99 procent av anmälningarna leder inte till någonting. I Sverige omhändertas inte barn.

Om 99% av anmälningarna inte leder till något så är det antingen fel på den som handlägger anmälningen eller den som anmält, oavsett vilket så inser vilken vettig människa som helst att det måste vara fel i systemet. Tänk om 99% av ambulansutryckningarna var i onödan, vad händer då med de som verkligen behövde vården?

 

[Sir Duke]

Om 99% av anmälningarna inte leder till något så är det antingen fel på den som handlägger anmälningen eller den som anmält, oavsett vilket så inser vilken vettig människa som helst att det måste vara fel i systemet.

Meningen är att man anmäler om man känner en oro. Inte svårare än så. En bred tratt för att skydda och rädda några få allvarliga fall. Systemet ska vara precis så när det fungerar.

 

[Abies koreana]

Men va fan, anstränger sig alla här för att missförstå allt man säger? Vad jag vet är han fyra, han var fyra för ett par månader sen. Sen är det möjligt att han fyllt fem sen dess, det vet jag inget om. Jag står inte med kikare i buskarna, jag har full insyn över hela deras tomt både inifrån vårt hus och från vår tomt. Det är inte direkt svårt att se en gigantisk grävmaskin från 150 m håll.

Verkligen ledsamt att du får ett sådant bemötande från en del när din önskan som jag förstår det var att ventilera din oro och få råd hur du skall hantera det du sett. Om olyckan är framme får du leva med det du iakttagit vilket inte alla verkar förstå.
Jag tycker inte att du skall göra en orosanmälan i första hand, det är nog mera provokativt än att prata direkt med föräldrarna.
Det finns tydligen även andra barn inblandade som kan komma till skada, kan du hitta någon bundsförvant där så du inte står helt ensam? Prata med övriga föräldrar.
Jag förstår att det kan vara jobbigt att komma med kritik men alternativet är värre.

Heder åt dig som reagerar!

 

[mugatu]

Vi behöver minska den mentala betydelsen av anmälan. Ordet är för laddat. Det handlar bara om att omgivningen bryr sig.

tycker inte du att man bör prata med grannen först? Varför måste man ringa soc först för att visa att man bryr sig? Skulle vilja påstå att det är att skita i grannarna om man anmäler dem till soc som Eventuellt tvingas dra igång en utredning. De kan bli en pärs för den som blir anmäld då det ibland blir stort pådrag där familjen kallas in till soc. De tvingas utebli från sina arbeten, barnet missar skolan då de händer att de blir inkallade för att ge sin version. Dessutom så kan det bli så att de anmäldas barn blir förhört i enrum utan föräldrar vilket kan bli en jobbig upplevelse för både barn och föräldrar. De kan Sedan göra hembesök till föräldrarna under utredningen (som pågår i flera månader, rätta mig om jag har fel?) Ibland spontant för att se att allt är som det ska. De som då inte har gjort något utan bara råkar ha en granne som misstolkar en situation. De dras in i flera månaders helvete där de får titta sig över axeln och undra vem som oroat sig över dem. Det är ingen rolig upplevelse att veta att en granne oroar sig och ifrågasätter dess föräldraskap. Och inte veta vem. Det sätter spår och ger föräldraskapet en törn och kan förändra relationen till alla grannar då man inte vet vem som har anmält.

 

[SkåJocke]

Meningen är att man anmäler om man känner en oro. Inte svårare än så. En bred tratt för att skydda och rädda några få allvarliga fall. Systemet ska vara precis så när det fungerar.

Jag förstår din teori, men jag känner tyvärr inget som helst förtroende för att kommunens personal hanterar det utan klander. Riskerna för ”tyckande” i all välmening (oftast) är för stor och där känslor tar över både kompetens som förnuft. Att uppvigla människor till angiveri tillhör det förflutna och jag hoppas att vi aldrig mer ska behöva uppleva det. Gå över och prata med grannen, uppträd rakryggat.

 

[Sir Duke]

tycker inte du att man bör prata med grannen först? Varför måste man ringa soc först för att visa att man bryr sig? Skulle vilja påstå att det är att skita i grannarna om man anmäler dem till soc som Eventuellt tvingas dra igång en utredning. De kan bli en pärs för den som blir anmäld då det ibland blir stort pådrag där familjen kallas in till soc. De tvingas utebli från sina arbeten, barnet missar skolan då de händer att de blir inkallade för att ge sin version. Dessutom så kan det bli så att de anmäldas barn blir förhört i enrum utan föräldrar vilket kan bli en jobbig upplevelse för både barn och föräldrar. De kan Sedan göra hembesök till föräldrarna under utredningen (som pågår i flera månader, rätta mig om jag har fel?) Ibland spontant för att se att allt är som det ska. De som då inte har gjort något utan bara råkar ha en granne som misstolkar en situation. De dras in i flera månaders helvete där de får titta sig över axeln och undra vem som oroat sig över dem. Det är ingen rolig upplevelse att veta att en granne oroar sig och ifrågasätter dess föräldraskap. Och inte veta vem. Det sätter spår och ger föräldraskapet en törn och kan förändra relationen till alla grannar då man inte vet vem som har anmält.

Jag försökte beskriva hur hanteringen går till när någon bryr sig om sina medmänniskor. Och med det avdramatisera betydelsen och konsekvensen. Anmälan låter så starkt, det är fel ord. Jag ser hur långt du spinner vidare på det. Om allt är frid och fröjd med leken med maskinerna så kommer inget att hända.

 

[mugatu]

Jag förstår din teori, men jag känner tyvärr inget som helst förtroende för att kommunens personal hanterar det utan klander. Riskerna för ”tyckande” i all välmening (oftast) är för stor och där känslor tar över både kompetens som förnuft. Att uppvigla människor till angiveri tillhör det förflutna och jag hoppas att vi aldrig mer ska behöva uppleva det. Gå över och prata med grannen, uppträd rakryggat.

De borde väl kunna få ned den där procenten en aning iaf om fler hade ryggrad att som en vettig människa prata en stund med grannen. Det kan ju inte vara livsfarligt. Då kanske man slipper vänta på att problemet ska bli löst av någon annan. Dessutom kanske man slipper ha en granne som eventuellt hatar en.