Vänta tills barnen blir stora...?
Hej allesammans på detta underbara forum,
Har väldigt många och bestämda idéer om hur jag vill renovera och inreda vårat hus som vi bott i ett år nu.
Har påbörjat renoveringen för en tid sedan och det är jättespännande att se resultatet växa fram.
Men många gånger får jag höra, från vänner, bekanta och släkten: -Vänta du tills barnen blir större!
Kan man inte ha rätt till ett frächt och trivsamt boende bara för att man har barn?
Hur resonerar ni andra?
Hoppar ni över inköpet av trägolvet och behåller plastmattorna?
Byter ni kök?
Köper ni det där snygga ekbordet trots att ni har småbarn?
Eller den ljusa tygsoffan?
Jag har införskaffat flera av ovannämnda saker och tänker fortfarande löpa linan ut vad gäller både renovering och inredning.
Vore intressant att veta hur andra småbarnsföräldrar resonerar...
Borde man " Vänta tills barnen blir större"?
Jobbigt bara att gå omkring och vantrivas i flera år.....
// Fia
Har väldigt många och bestämda idéer om hur jag vill renovera och inreda vårat hus som vi bott i ett år nu.
Har påbörjat renoveringen för en tid sedan och det är jättespännande att se resultatet växa fram.
Men många gånger får jag höra, från vänner, bekanta och släkten: -Vänta du tills barnen blir större!
Kan man inte ha rätt till ett frächt och trivsamt boende bara för att man har barn?
Hur resonerar ni andra?
Hoppar ni över inköpet av trägolvet och behåller plastmattorna?
Byter ni kök?
Köper ni det där snygga ekbordet trots att ni har småbarn?
Eller den ljusa tygsoffan?
Jag har införskaffat flera av ovannämnda saker och tänker fortfarande löpa linan ut vad gäller både renovering och inredning.
Vore intressant att veta hur andra småbarnsföräldrar resonerar...
Borde man " Vänta tills barnen blir större"?
Jobbigt bara att gå omkring och vantrivas i flera år.....
// Fia
Hej Fia!
Jag är mamma till två små busar och gör lite "mitt emellan" när det gäller inredning. Den ljusa tygsoffan skulle jag inte satsa på just nu, eftersom jag är en ganska tillåtande mamma som inte vill tjata på barnen när de fikar i soffan.
Om man väljer tvättbar klädsel och gillar att tvätta går det såklart bra ändå, men eftersom jag inte tillhör denna kategori blir det till nya huset en stilren och enkel svart skinnsoffa, som jag hoppas kommer att åldras med någorlunda värdighet.
Vi har köpt dyra stolar (sjuan) och ett massivt ekbord och hoppas kunna vårda dessa trots barnens framfart. Jag är medveten om att slitaget är ofrånkomligt och har inte förväntningar på att allt ska hålla sig perfekt i 15 år... Man får nog räkna med att underhålla bordet och kanske får man lackera om stolarna (*hemska tanke*).
Å andra sidan vill man kanske ändå ha ny stil om ett antal år och vem vet vad som händer i livet? Man kan inte planera för så himla lång tid - vi lever i nuet och försöker skapa ett trivsamt hem som också är praktiskt för barnen. Jag tycker inte man behöver vänta med att uppfylla sina inredningsdrömmar men själv försöker jag blanda både billigt och dyrt eftersom jag vet att vissa saker säkert kommer att slitas mycket. Vår gamla 90-tals hörnsoffa blir ypperlig i allrummet på ovanvåningen där barnen och deras kompisar kommer att härja (även om den ur estetisk synvinkel är...ful...)
För mig är det jätteviktigt att hemmet känns bekvämt för alla. Min syrra har det alltid perfekt och kliniskt rent, barnen får inte stöka till eller sitta med saft och kakor i soffan. Visst, mina barn får inte heller sitta och kladda hur mycket som helst, men jag vill att det ska vara tillåtet att leva i huset, trots att allt är nytt och fint.
Detta blev nog lite svamligt men ungefär så ser jag på det hela. :
/Lena
Jag är mamma till två små busar och gör lite "mitt emellan" när det gäller inredning. Den ljusa tygsoffan skulle jag inte satsa på just nu, eftersom jag är en ganska tillåtande mamma som inte vill tjata på barnen när de fikar i soffan.
Om man väljer tvättbar klädsel och gillar att tvätta går det såklart bra ändå, men eftersom jag inte tillhör denna kategori blir det till nya huset en stilren och enkel svart skinnsoffa, som jag hoppas kommer att åldras med någorlunda värdighet. Vi har köpt dyra stolar (sjuan) och ett massivt ekbord och hoppas kunna vårda dessa trots barnens framfart. Jag är medveten om att slitaget är ofrånkomligt och har inte förväntningar på att allt ska hålla sig perfekt i 15 år... Man får nog räkna med att underhålla bordet och kanske får man lackera om stolarna (*hemska tanke*).
Å andra sidan vill man kanske ändå ha ny stil om ett antal år och vem vet vad som händer i livet? Man kan inte planera för så himla lång tid - vi lever i nuet och försöker skapa ett trivsamt hem som också är praktiskt för barnen. Jag tycker inte man behöver vänta med att uppfylla sina inredningsdrömmar men själv försöker jag blanda både billigt och dyrt eftersom jag vet att vissa saker säkert kommer att slitas mycket. Vår gamla 90-tals hörnsoffa blir ypperlig i allrummet på ovanvåningen där barnen och deras kompisar kommer att härja (även om den ur estetisk synvinkel är...ful...
)För mig är det jätteviktigt att hemmet känns bekvämt för alla. Min syrra har det alltid perfekt och kliniskt rent, barnen får inte stöka till eller sitta med saft och kakor i soffan. Visst, mina barn får inte heller sitta och kladda hur mycket som helst, men jag vill att det ska vara tillåtet att leva i huset, trots att allt är nytt och fint.
Detta blev nog lite svamligt men ungefär så ser jag på det hela. :
/Lena
Självklart skall man inte gå omkring och vantrivas tills barnen blir stora. Däremot kan det ju vara lämpligt att se till att överdraget på den ljusa nya soffan är tvättbart och att skivan på det dyra snygga ekbordet går att slipa.... Trots allt så måste ju hela familjen kunna röra sig i hemmet så att det inte blir ett "se men inte röra" hem. Har man barn så får man ju räkna med en del slitage (gäller även stora barn har jag märkt...), men kan man bara acceptera det så skall man självklart renovera och köpa nya snygga möbler!
När barnen är stora vill man troligtvis renovera igen i alla fall för då kommer nog de möbler osv man skaffar idag kännas hopplöst omoderna och tråkiga oavsett om dom är slitna eller inte....
När barnen är stora vill man troligtvis renovera igen i alla fall för då kommer nog de möbler osv man skaffar idag kännas hopplöst omoderna och tråkiga oavsett om dom är slitna eller inte....
Håller med föregående talare att man ska leva i nuet, så långt det är realistiskt förstås.
Är man bara beredd på att det blir slitage, vilket det garanterat blir, kanske något även går sönder (som vår svarta urläckra vas från Orrefors gjorde, det var ett barn som hamrade sönder den...), för man ska inte tro att man kan få barn att inte slita, ha sönder, rita på saker i obevakade ögonblick. Kan man leva med dessa "olyckor", tycker jag att det bara är att "köra på"!
Lycka till!
Är man bara beredd på att det blir slitage, vilket det garanterat blir, kanske något även går sönder (som vår svarta urläckra vas från Orrefors gjorde, det var ett barn som hamrade sönder den...), för man ska inte tro att man kan få barn att inte slita, ha sönder, rita på saker i obevakade ögonblick. Kan man leva med dessa "olyckor", tycker jag att det bara är att "köra på"!
Lycka till!
Vi har oxå fått rådet att vänta, men det gör vi INTE !!!
Vi vill leva och trivas NU vem vet vad som händer imorgon ?
Just nu är det köket som genom går total renovering och det jag kan känna är att det kanske varit smidigare att renovera INNAN vi fick barn
Vi vill leva och trivas NU vem vet vad som händer imorgon ?
Just nu är det köket som genom går total renovering och det jag kan känna är att det kanske varit smidigare att renovera INNAN vi fick barn
Jag håller också med! Man kan ju inte vantrivas för att man har barn. Även om barnet blir större kan jag tänka mig att det blir slitage, fast på lite andra sätt...Tänk när de börjar fixa mat själva, kniven i bänkskivan Och man kan ju inte vänta hur länge som helst! Har sneglat på de snygga ljusa sofforna men insett att den svarta skinnsoffan är praktiskt och inte så farligt ful heller....
Och man kan ju inte vänta hur länge som helst! Har sneglat på de snygga ljusa sofforna men insett att den svarta skinnsoffan är praktiskt och inte så farligt ful heller....
Vill man utveckla barnens känsla för estetik och dessutom lära dem att umgås i möblerade rum ingår 'uppträdande' i deras uppfostran. Det hindrar inte att de får tillgång till något mindre oömt lekrum. Den vita sidensoffan ( :-X) kan man väl vänta med, om den nu någonsin införskaffas. Men nog tycker jag det är trist med hem som enbart är utrustat för våldsamheter.
Har insett att barn sliter förfärligt på inredningen! Vi har botti vårt hus i 2 år och dörrspeglarna på bänkskåpen i köket är helt kaputt! Inte för att vi har så himla vilda barn som röjer runt och inte har lärt sig att "ungås i möblerade rum". Nej, bara för att de är 2 och 4 år och gärna hjälper till i köket med disk, laga mat osv. Och då blir det ju på 2 och 4-åringars vis med stolar som dras fram och demolerar dörrspeglar, vatten som rinner över osv.
Även våra barn bor i huset och jag vill att de ska kunna röra sig även i andra rum än lekrummet. Men jag vill renovera också och vi föröker väl kompromissa och tänka ett steg längre än vad vi hade gjort annars. Vi har tex köpt en ljus tygsoffa från IKEA (svart skinnsoffa skulle göra vårt lilla tv-rum kolmörkt) men även köpt ett extra överdrag som ligger ouppackat i en garderob. Tanken är att packa upp det om så där 5 år och ge soffan ett andra liv.
Vi kommer att renovera köket i år men ska då se till att köpa extra luckor till diskbänksskåpet att byta med när värsta disklusten lagt sig. Osv osv. Vårt hem ska inte vara något fin-hem men jag vill ändå ha det fint och försöker hitta vägar att få det att funka för hela familjen.
Även våra barn bor i huset och jag vill att de ska kunna röra sig även i andra rum än lekrummet. Men jag vill renovera också och vi föröker väl kompromissa och tänka ett steg längre än vad vi hade gjort annars. Vi har tex köpt en ljus tygsoffa från IKEA (svart skinnsoffa skulle göra vårt lilla tv-rum kolmörkt) men även köpt ett extra överdrag som ligger ouppackat i en garderob. Tanken är att packa upp det om så där 5 år och ge soffan ett andra liv.
Vi kommer att renovera köket i år men ska då se till att köpa extra luckor till diskbänksskåpet att byta med när värsta disklusten lagt sig. Osv osv. Vårt hem ska inte vara något fin-hem men jag vill ändå ha det fint och försöker hitta vägar att få det att funka för hela familjen.
Vi gjorde så att sonen som hade stort umgänge(vuxen nu) fick ett stort rum med tv och skinnsoffa (lätt att torka av) och sen gjorde vi det som vi ville ha det i resten av huset.
Min erfarenhet är att det går alldeles utmärkt att lära barn att vara försiktiga med saker. De är ofta jädrigt noga med sina egna favoritleksaker, och skulle bli helt säkert bli helt chockade om mamma kom in på deras rum och började slå sönder saker med en hammare.
Min erfarenhet är att det går alldeles utmärkt att lära barn att vara försiktiga med saker. De är ofta jädrigt noga med sina egna favoritleksaker, och skulle bli helt säkert bli helt chockade om mamma kom in på deras rum och började slå sönder saker med en hammare.
Man kan väl inte leva på något annat sätt än nuet... jag existerar här och nu och om morgondagen har man inga garantier. Vi har haft småbarn sedan vi var 23 år och nu 20 år senare har vi fortfarande småbarn. Om barn blir stora när de är... 15?...kan vi börja renovera när vi är 56 år gamla. Om min man vore från Ryssland skulle han genomsnittöigen vara redan död då!
Välj material som åldras vackert och tål en och annan fläck och slag och kör på!
Välj material som åldras vackert och tål en och annan fläck och slag och kör på!
Vi valde inredning och möbler efter vårt egna tycke när våra barn var små.
Jag har faktiskt aldrig tänkt att det kan jag inte köpa pga av barn?
Vi har alltid haft ett brinnande intresse för möbler och inredning och vi är väldig pedanta. Men våra barn klarade det galant ;D. Med facit i hand så blev det bara en vas och ett fönster och några märken i ett tak. Om du har det som du vill ha och barnen föds till den "världen" så löser det sig. Dessutom så uppför sig ju barnen borta också. Jämför jag med vänner som valde att skala av sitt hem "bara" för att barnen var små så :..dom hade ju ett helsike att komma hem till oss tex. wow, en duk? vad är det? eller åh, en golv vas? den skall undersökas ;D
Nä, om du bara är beredd att lösa det om olyckan är framme så...
Tro det eller ej, men vuxna är faktiskt dom som det syns mest efter där dom gått fram
Jag har faktiskt aldrig tänkt att det kan jag inte köpa pga av barn?
Vi har alltid haft ett brinnande intresse för möbler och inredning och vi är väldig pedanta. Men våra barn klarade det galant ;D. Med facit i hand så blev det bara en vas och ett fönster och några märken i ett tak. Om du har det som du vill ha och barnen föds till den "världen" så löser det sig. Dessutom så uppför sig ju barnen borta också. Jämför jag med vänner som valde att skala av sitt hem "bara" för att barnen var små så :
..dom hade ju ett helsike att komma hem till oss tex. wow, en duk? vad är det? eller åh, en golv vas? den skall undersökas ;DNä, om du bara är beredd att lösa det om olyckan är framme så...
Tro det eller ej, men vuxna är faktiskt dom som det syns mest efter där dom gått fram
Hej igen,
Kul att det är så många som svarat på denna tråd.
Ännu roligare att det är så många som resonerar som jag.
Naturligtvis får även mina tre gossar röra sig fritt hemma, i alla rum utom ett ska tilläggas. (Eller kanske två, vårt sovrum också).
Vi har valt att ha leksaks och lekförbud i det nyrenoverade och nyinredda vardagsrummet.
Detta har de accepterat och är inte längre något konstigt för dem.
Känner att den nya ljusa tygsoffan, björkmöblerna, ullmattan och tre pojlkars lek inte är någon bra kombination. Samtidigt är det ganska skönt att ha denna lugna och "skyddade" oas, där vi och barnen kan ha det mysigt tillsammans.
Naturligtvis får de vara där inne själva ibland också, men under väldigt sansade former.
Har valt att inreda ett lekrum till dem. Där har vi placerat en generös IKEA soffa med tvättbar klädsel, i den brukar de få sitta och snaska lördagsgott och titta på TV.
Ekgolvet som lades in på övervåningen för ett år sedan har redan fått sina smällar.
En omkullvält blomkruka, en tappad leksaksbil i tenn och en påsnubblad stol, (det sista av mig).
Men vadå? Jag har ju fortfarande ett förhållandevis snyggt golv, som iofs. kanske behöver slipas om så småningom.
Tycker också att barnen ska ha rätt att växa upp i ett trivsamt hem. Jag har gjort det och vill inte att mina barn ska ha det annorlunda.
Man kan lära dem att låta bli, (även om det tar lite tid ibland).
Vi valde att plocka bort sådana saker som de direkt kunde göra sig illa på, allt annat fick stå kvar. Sakerna är intressanta till en början, sen blir de en naturlig del av hemmet och då tröttnar pillbegäret.
Känner inte heller att min renovering begränsas av barnen, så jag kör absolut på trots mångas inrådan att vänta.
// Fia
Kul att det är så många som svarat på denna tråd.
Ännu roligare att det är så många som resonerar som jag.
Naturligtvis får även mina tre gossar röra sig fritt hemma, i alla rum utom ett ska tilläggas. (Eller kanske två, vårt sovrum också).
Vi har valt att ha leksaks och lekförbud i det nyrenoverade och nyinredda vardagsrummet.
Detta har de accepterat och är inte längre något konstigt för dem.
Känner att den nya ljusa tygsoffan, björkmöblerna, ullmattan och tre pojlkars lek inte är någon bra kombination. Samtidigt är det ganska skönt att ha denna lugna och "skyddade" oas, där vi och barnen kan ha det mysigt tillsammans.
Naturligtvis får de vara där inne själva ibland också, men under väldigt sansade former.
Har valt att inreda ett lekrum till dem. Där har vi placerat en generös IKEA soffa med tvättbar klädsel, i den brukar de få sitta och snaska lördagsgott och titta på TV.
Ekgolvet som lades in på övervåningen för ett år sedan har redan fått sina smällar.
En omkullvält blomkruka, en tappad leksaksbil i tenn och en påsnubblad stol, (det sista av mig
).Men vadå? Jag har ju fortfarande ett förhållandevis snyggt golv, som iofs. kanske behöver slipas om så småningom.
Tycker också att barnen ska ha rätt att växa upp i ett trivsamt hem. Jag har gjort det och vill inte att mina barn ska ha det annorlunda.
Man kan lära dem att låta bli, (även om det tar lite tid ibland).
Vi valde att plocka bort sådana saker som de direkt kunde göra sig illa på, allt annat fick stå kvar. Sakerna är intressanta till en början, sen blir de en naturlig del av hemmet och då tröttnar pillbegäret.
Känner inte heller att min renovering begränsas av barnen, så jag kör absolut på trots mångas inrådan att vänta.
// Fia