13 049 läst · 79 svar
13k läst
79 svar
Råd inför bodelning
Även om detta är lite av temat för tråden så va detta ett av de deppigaste inläggen på länge. Själv tjänar jag pengar åt min familj och inte åt mig själv, och de är värda vart enda öre. Men så älskar jag ju dom också, till skillnad från de flesta andra avtalsparterna i mitt livS SueCia skrev:alla borde läsa detta och inse att giftermål är det dummaste man kan göra, om man inte är den som har minst tillgångar såklart, då är det skitsmart!
Det räcker gott och väl att vara sambo, med ett avtal där man skriver bort sambolagen såklart.
Sen nästa fälla, gemensam ekonomi, ujujuj vilket svart hål av tjafs och strul...
dela 50/50 på all fasta utgifter, vad man gör med sina pengar efter det är upp till en själv!
Det du beskriver är vanligt och har ett namn: rumskamratS SueCia skrev:alla borde läsa detta och inse att giftermål är det dummaste man kan göra, om man inte är den som har minst tillgångar såklart, då är det skitsmart!
Det räcker gott och väl att vara sambo, med ett avtal där man skriver bort sambolagen såklart.
Sen nästa fälla, gemensam ekonomi, ujujuj vilket svart hål av tjafs och strul...
dela 50/50 på all fasta utgifter, vad man gör med sina pengar efter det är upp till en själv!
S
SueCia
Elektroniktokig
· Dalarna
· 5 091 inlägg
SueCia
Elektroniktokig
- Dalarna
- 5 091 inlägg
Okarlsson skrev:
Trist bara när frugan/mannen lessnar, träffar ny och ska ha hälften av allt du jobbat för genom livet
men du kan ju trösta dig med att du åtminstone älskade henne/honom
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 611 inlägg
Äh, jag tar betet trots att du (minst delvis) trollar.
Man gifter sig för att göra något tillsammans. Själva idén att man då drar in egna pengar från vilka man ska betala sin del av huset eller ungarnas vinterjackor är då förfelad. Det gemensamma projektet är större än så.
För det är äktenskapet ett avtalspaket i särställning. Man behöver inte köpa precis allt i paketet, går man in i det med väldigt olika mängder tillgångar eller sent i livet är ett äktenskapsförord ofta utmärkt.
Man gifter sig för att göra något tillsammans. Själva idén att man då drar in egna pengar från vilka man ska betala sin del av huset eller ungarnas vinterjackor är då förfelad. Det gemensamma projektet är större än så.
För det är äktenskapet ett avtalspaket i särställning. Man behöver inte köpa precis allt i paketet, går man in i det med väldigt olika mängder tillgångar eller sent i livet är ett äktenskapsförord ofta utmärkt.
Vanlig missuppfattning att detta betyder att hälften av alla individer som gifter sig, skiljer sig. Ett antal individer gifter och skiljer sig flera gånger, så statistiken blir skev.S SueCia skrev:
1) Att tro att jag bygger upp mitt kapital utan stöd från min fru är naivtS SueCia skrev:
2) När jag nu bestämt mig från att vara en stereotypisk vit kärnfamilj så får jag väl inse dess begränsningar? Lika illa om jag varit gift med min fru och så blir jag gubbsjuk och drar utan att hon har pengar till bostad eller pension.
3) Det verkar ju onekligen som att vi talar om egna erfarenheter, bara att mina är positiva och dina är negativa. Fördelen för dig är ju att om du ventilerar dina åsikter i frågan så lär du få som du vill
Moderator
· Stockholm
· 52 344 inlägg
Som jag (strikt personligt, inom mina/våra förutsättningar) ser det. Så är det rimligt att ev. skydda vissa tillgångar med ett äktenskapsförord, om det är stor skillnad när man gifter sig. Så om min fru har X miljoner, och jag kommer med en mer normal uppsättning tillgångar. Så är det rimligt att frun skall få med sig sina X miljoner ut om det blir en skillsmässa.
Däremot så skall (enligt mig) allt man tjänar medan man är gift, räknas som våra pengar, inte mina eller min frus pengar. Och till det tycker jag man skall räkna in även avkastning på kapital, såvida det inte är väldigt tydligt kopplat till den enskilda egendom som äktenskapsförordet hanterar.
När man lever i en familj, så går det inte på något rimligt sätt att avgöra vem's arbete som drar in pengarna. Det handlar inte bara om vem som har mest på lönekontot. Man bidrar till familjen på olika sätt efter förmåga.
Däremot så skall (enligt mig) allt man tjänar medan man är gift, räknas som våra pengar, inte mina eller min frus pengar. Och till det tycker jag man skall räkna in även avkastning på kapital, såvida det inte är väldigt tydligt kopplat till den enskilda egendom som äktenskapsförordet hanterar.
När man lever i en familj, så går det inte på något rimligt sätt att avgöra vem's arbete som drar in pengarna. Det handlar inte bara om vem som har mest på lönekontot. Man bidrar till familjen på olika sätt efter förmåga.
Jag irriterar mig på inkonsekvensen, att det främst är vid ögonblicket man skiljer sig som alla tillgångar blir gemensamma.
Fram till dess så ses man som två individer med skiljda ekonomier, dvs skattemässigt och så.
Det borde vara antingen eller, antingen ses man som en enhet från man gifter sig och till ev. skiljsmässa är klar. Eller så har man skiljd ekonomi hela vägen. Ur juridisk synvinkel som default, sen kan man ha andra avtal sinsemellan.
Dvs om ena parten tjänar 50k och andra 30k skattar man som båda tjänade 40k, får motsvarande marginalskatt, får pensionsavsättning osv på den summan.
Fram till dess så ses man som två individer med skiljda ekonomier, dvs skattemässigt och så.
Det borde vara antingen eller, antingen ses man som en enhet från man gifter sig och till ev. skiljsmässa är klar. Eller så har man skiljd ekonomi hela vägen. Ur juridisk synvinkel som default, sen kan man ha andra avtal sinsemellan.
Dvs om ena parten tjänar 50k och andra 30k skattar man som båda tjänade 40k, får motsvarande marginalskatt, får pensionsavsättning osv på den summan.
Håller med. Förklaringen jag fått höra är att systemet handlar bara om att man ska få tillgångar så man klarar sig om man skiljer sig. För som många här skrivit så är det svårt att hänföra inkomster inom ramen för ett äktenskap.engs skrev:Jag irriterar mig på inkonsekvensen, att det främst är vid ögonblicket man skiljer sig som alla tillgångar blir gemensamma.
Fram till dess så ses man som två individer med skiljda ekonomier, dvs skattemässigt och så.
Det borde vara antingen eller, antingen ses man som en enhet från man gifter sig och till ev. skiljsmässa är klar. Eller så har man skiljd ekonomi hela vägen. Ur juridisk synvinkel som default, sen kan man ha andra avtal sinsemellan.
Dvs om ena parten tjänar 50k och andra 30k skattar man som båda tjänade 40k, får motsvarande marginalskatt, får pensionsavsättning osv på den summan.
Alternativet är att ha som i en del andra länder med löpande bidrag ("alimony" i USA) från den ena parten till den andra under en övergångsperiod. Känns också krångligt.
Äktenskapsförord fyller såklart en funktion om det t.ex. Finns en släktgård vars värde aldrig är tänkt att realiseras.
I ett äktenskap ingår även försörjningsplikt, makar är skyldiga att bidra till den andres personliga behov. Ex vid behov av försörjningsstöd räknas hushållets gemensamma inkomster in.
Om vi bortser från att allt inte går att räkna i pengar, kärlek och vänskap t. ex..
Om vi bortser från att allt inte går att räkna i pengar, kärlek och vänskap t. ex..
Varför överhuvudtaget ha ett förhållande då tänker jag, om man är så noga med att hålla på ditt och mitt och inte vill dela med sig?S SueCia skrev:alla borde läsa detta och inse att giftermål är det dummaste man kan göra, om man inte är den som har minst tillgångar såklart, då är det skitsmart!
Det räcker gott och väl att vara sambo, med ett avtal där man skriver bort sambolagen såklart.
Sen nästa fälla, gemensam ekonomi, ujujuj vilket svart hål av tjafs och strul...
dela 50/50 på all fasta utgifter, vad man gör med sina pengar efter det är upp till en själv!
Jomen det är ju så dyrt att bo själv. Man kan också spara mycket på att kunna köpa storpack. Som grädde på moset får man stå på familjeparkeringen på ICA MaxiAnna_H skrev:
Du tänker att partnern bara suttit och latat sig? Isåfall kan man fråga sig varför du inte dragit för länge sedan? Något får du väl ändå ut av det, mer än bitterhet?S SueCia skrev: