Vet inte vad man ska förvänta sig. Människan är ett djur som alla andra oavsett vad religionsfanatikerna svamlar om och många andra djurarter beter sig på samma sätt. Överbefolkar områden. Tar död på all växtlighet. Måste hitta nya ställen att bo på. Enda skillnaden är att vi måste hitta ny planet-inte bara flytta ngr hundra mil. Men man hade ju hoppats på att vår så kallade intelligens borde hjälpa oss men vi är tyvärr lika korkade som andra djurarter.
 
  • Gilla
Martin_B
  • Laddar…
richardtenggren richardtenggren skrev:
Jag tycker diskussionen är intressant, även om jag själv delvis ifrågasätter dessa diagnoser och hur seriösa dessa utredningar är? Samtidigt är jag väl införstådd att det finns människor med speciella behov, men ska alla dessa klumpas ihop under diagnoserna ADHD och ADD?
Hur ser forskningen ut om ADHD/ADD? Finns det några bevis?
Jag är inte så insatt, utan bara lite lätt nyfiken, men jag vill minnas att dessa diagnoser ifrågasatts av en del neurologer och forskare?

Det jag tycker är mest intressant är att det aldrig diskuteras hur man ska tillgodose barn som är understimulerade i skolan. Då nivån istället kanske läggs på en för låg nivå, för att passa den ”nya” normen?

Läkemedelsföretagen gnider händerna, medan diagnosen sprids.
Det är ett problem att folk fortfarande ser människor med neuropsykiatriska funktionshinder som inbillningssjuka. Det är lättare för folk att förstå när det är synliga funktionshinder som Downs syndrom eller CP-skada. Det gör också att stödet från samhället haltar och självmordsfrekvensen i ASD-gruppen är 10 gånger högre än bland befolkningen i stort.

Samtidigt är det ett problem med överdiagnostisering från mindre seriösa mottagningar.
Allmänt görs en fördjupad neuropsykiatrisk utredning först när patienten upplever omfattande problem som hindrar denne från att fungera i vardagen.

Överdiagnostiseringen är känd inom sjukvården och man har sett över sina rutiner. Det krävs idag lite mer för att få en diagnos enligt Wais-V. Utredningarna görs oftast i team av psykologer och läkare där psykologen leder utredningen och sedan fastställs den av psykiatriker/specialistläkare.

Forskningen är rätt omfattande. Både adhd och autism syns på magnetkamera så det finns inget att ifrågasätta. Däremot är det inte binära funktionsnedsättningar utan svårigheterna varierar och det är därför man pratar om autismspektrumstörning, där även Aspergers ingår nu för tiden. Samma sak med adhd, det är mer eller mindre omfattande. Om det är lätta bekymmer så väljer man att inte sätta en diagnos.
Sedan kan man också säga att det finns differentialdiagnoser och personlighetsdrag som inte ska blandas ihop med adhd/asd.
 
  • Gilla
Johannes Carlsson och 3 till
  • Laddar…
richardtenggren richardtenggren skrev:
Jag tycker diskussionen är intressant, även om jag själv delvis ifrågasätter dessa diagnoser och hur seriösa dessa utredningar är? Samtidigt är jag väl införstådd att det finns människor med speciella behov, men ska alla dessa klumpas ihop under diagnoserna ADHD och ADD?
Hur ser forskningen ut om ADHD/ADD? Finns det några bevis?
Jag är inte så insatt, utan bara lite lätt nyfiken, men jag vill minnas att dessa diagnoser ifrågasatts av en del neurologer och forskare?

Det jag tycker är mest intressant är att det aldrig diskuteras hur man ska tillgodose barn som är understimulerade i skolan. Då nivån istället kanske läggs på en för låg nivå, för att passa den ”nya” normen?

Läkemedelsföretagen gnider händerna, medan diagnosen sprids.
Ni har verkar inte ha så mycket koll faktiskt men jag kan lova att utredningarna inte hafsas fram har varit på barnhabiliterien sedan min son va 9 år gammal och det tog fram tills han började 7an dvs 13 år gammal innan dom va klara sen tog det två år till innan skolan fixade stöd i hans undervisning.
Men han är som vilket barn som helt till och med lite skarpare i RÄTT tillfälle för att adhd barn kräver mycket mer än "vanliga" barn för att funka han har definitivt ärvt det från mej så jag vet precis hur han mår.
Haft stora problem i skolan med vissa saker men det som har funkat och spm jag har kunnat fokusera på som tex matte har varit en barnlek tror inte jag har skrivit ett kollege block fullt på hela min skolgång med uträkningar utan utan funderingar klarat hela matteboken i huvudet så jag är inte dum men har svårt att fokusera. Du kan jämföra adhd med att sitta på ett kafé vid lunch eller på mitträcket på e4an dygnet runt. Dvs aldrig att du får en enda minut av tystnad. Och dom som säger defekt för fan det fanns en gubbe på 40 talet som tyckte samma sak hade han rätt ??? Rensning i leden??
 
  • Gilla
Johannes Carlsson och 3 till
  • Laddar…
R
För mig gick det till så att jag fick vänta ca 1 år efter remissen var inskickad innan jag fick tid hos NPT.

När det väl drog igång var det mängder med tester man fick göra.
Allt ifrån papper som skulle fyllas i, datortest för att mäta uppmärksamhet, följa instruktioner, minnestest, pusseltest m.m
Hela tiden med en psykolog närvarande som studerar ditt beteende.
Sen läkarbesök, samtal med sambo, samtal med en förälder gällandes barndom och nutid.
Samt massor med timmar av psykolog samtal.

Fanns ingen tvekan när allt var klart, fick diagnosen svår adhd utan inblandning av andra närliggande diagnoser (Som t.ex. autism, Aspbergers)

Så jag hade ”tur” då ren adhd är lättare att ge hjälp för än om man har t.ex. har autism eller Aspbergers inblandat.
 
  • Gilla
BirgitS
  • Laddar…
Det är lite tuffare att göra en utredning på ett barn men som sagt han är väldigt skärpt i rätt miljö och till skillnad mot vad folk har skrivit i tråden medveten om rätt och fel. Folk tycker nog han är bortskämd med dyra hobbys som cross och landsvägshojar men sen vet han vad jag förväntar mej av honom oxå för detta.
 
Martin_B
FG FG skrev:
Det är ett problem att folk fortfarande ser människor med neuropsykiatriska funktionshinder som inbillningssjuka. Det är lättare för folk att förstå när det är synliga funktionshinder som Downs syndrom eller CP-skada. Det gör också att stödet från samhället haltar och självmordsfrekvensen i ASD-gruppen är 10 gånger högre än bland befolkningen i stort.
Det som försvårar är dessutom de som utnyttjar detta för att bli diagnostiserade med dessa funktionshinder för att exempelvis slippa arbeta. Ofta är det personer med personlighetsstörningar ur kluster B, som gärna gör allt i sin makt för att kunna få slappa så mycket som fysiskt möjligt.


FG FG skrev:
Sedan kan man också säga att det finns differentialdiagnoser och personlighetsdrag som inte ska blandas ihop med adhd/asd.
Och här brister dessvärre kunskapen i många fall varför det kan ske differentialdiagnoser. Dock är det lite väl enkelt att enbart skylla på bristande kunskap, för har man väldigt lite att arbeta med, så blir det svårt att avgöra vad som är vad. Och under några få timmars tid med patienten är det inte alltid lätt att avgöra vad som är vad, i SYNNERHET när den verkliga och underliggande diagnosen är, som tidigare nämnt, en störning ur kluster B.
 
Mikael_L
harry73 harry73 skrev:
Jag kunde inte hålla mig för skratt när jag tittade på ung och bortskämd. Där handlade det om curling på hög nivå, och nej där gör man sina barn en björntjänst.
Men skillnaden mellan curlande och att hjälpa sina barn med särskilda behov på rätt spår är hårfin. Jag tror att det framförallt handlar om avsikten att hjälpa barnet framåt.
Curlar jag kör jag mitt barn till träningen eller skolan för att jag inte orkar bråka om det. Jag ger upp alla tankar på att låta mitt barn utveckla sig.
Handlar det däremot om att hjälpa mitt barn, kan jag göra det för att jag vet att det är det ända sättet att få hen dit, och jag vet även att skolan eller träningen är så viktig för utvecklingen att den inte får äventyras genom att sätta ner foten och visa var skåpet ska stå.
Så i ena fallet handlar det om t ex uppgivenhet och i det andra fallet handlar det om en långsiktig plan.

Tar vi det om straff, då har jag hellre att mitt barn får en moralisk kompass och väljer frivilligt att göra rätt för sig än att det är en rädsla för bestraffning.

Även här kan jag ge ett exempel.
Säg att vi åt middag och att jag vill att alla ska hjälpa till att städa undan för att sen titta på tv.
Då kan jag såklart säga att jag vill att de ska hjälpa till med diskning och att det de annars inte får titta på tv.
Jag kan såklart också säga att om alla hjälps åt att diska har vi strax tid över och kan titta på tv.
Vad tror du funkar bäst och hur vill du att t ex din chef bemöter dig?
Jag tycker att man alltid ska fokusera mot framtiden och önskvärda resultat, fokus bör ligga där.
Det gäller allt från företagande, arbetsliv, relationer, diplomati och naturligtvis även barnuppfostran.

Och då ser jag det som svårt att sätta upp en massa regler, förbjudna metoder osv. Det måste ju (lite generellt sett) alltid vara viktigare att komma framåt mot målet, än att haka upp sig på metoden för att komma dit.

Jag tror du har bra koll på vad du gör.
 
  • Gilla
harry73
  • Laddar…
J
Finns det en majoritet eller åtminstone statistisk högre andel med diagnoser eller anhöriga till personer med diagnoser här på forumet? Det förklarar iofs en hel varför trådarna blir som de blir i övrigt. (Tänker tex på missförstånd, problemet med ironi i text, man läser för ordagrant etc). Förstår att det som vanligt är folk som är insatta i ämnet som skriver inlägg, men det är tydligt, och även förståeligt att dessa tycker på sitt sätt. Det hade kanske varit mer förvånande om personer helt utan anknytning till diagnoser vore lika inkluderande som de som inte är det. Onekligen river det upp mycket känslor och även sk anekdotisk bevisföring. Från båda sidor ska tilläggas...
 
Redigerat:
Martin_B Martin_B skrev:
Det som försvårar är dessutom de som utnyttjar detta för att bli diagnostiserade med dessa funktionshinder för att exempelvis slippa arbeta. Ofta är det personer med personlighetsstörningar ur kluster B, som gärna gör allt i sin makt för att kunna få slappa så mycket som fysiskt möjligt.
Förr i tiden förtidspensionerades det en hel del. Nu för tiden har pendeln svängt över åt andra sidan och det är i princip omöjligt att få sjukersättning på 25-100 %.

Man ger inte ut sjukersättning till adhd/autism längre - om patienten kan prata kan patienten arbeta. Detta har gjort att man förvisso kommit åt fuskarna, men det har också ökat antalet självmord i gruppen med funktionsnedsättningar.
Fördelen med att få en diagnos är att man får ett LSS-intyg som ger tillgång till daglig verksamhet. Ingen lottovinst direkt.
 
Joacimz Joacimz skrev:
Ja man vill ge alla högskolebehörighet eller grundläggande högskolebehörighet, precis som det var innan 2011 när gymnasiereformen gjordes om. Det eleverna kommer att läsa är engelska och svenska.
Det har varit en brant resa från de gamla skolsystemen till den nuvarande "sammanhållna" grundskolan.
Från den gamla folkskolan, över enhetsskolan till dagens grundskola.
Och ett genomgående tema har varit att alla skall behandlas lika, ingen är annorlunda, alla har samma krav och behov.
Förr fanns till exempel OBS och hjälpklasser, nu skall alla gå i samma sammanhållna klass.
Förr fanns matte A och B, engelska A och B osv, för att matcha varje elevs förmåga och behov.
Förr fanns olika linjer i enhetsskolan, där värstingarna/de minst intellektuellt receptiva placerades i en "praktisk - teknisk" klass, med tanken att de helst skulle bli motormekaniker efter skolan.
Nu skall alla gå samma utbildning, med samma krav, och egentligen dessutom klara av en högskoleförberedande gymnasieutbildning.
Det är väl självklart att detta inte passar alla, av vilka skäl det än må vara.

harry73 harry73 skrev:
Så antingen återgår vi till lösningar från 30, 40, och 50-talet och löser det på det sättet (dvs utrota defekten) eller så accepterar vi att personer med diagnoser finns i vårt samhälle och försöker vi se till att samhället även är anpassat till dom.
Ja, men lösningen är nog inte att behandla alla lika, försöka tvinga in alla i samma mall,
och droga ner dem, som inte råkar passa in, med psykofarmaka (som var förbjudet att använda för 10 år sedan).
 
Redigerat:
harry73 harry73 skrev:
Då är det kanske dags att berätta lite mer om mig själv

Som ni förstår har jag ett barn med ADHD, därav den ADHD kurs jag skrev om. Barnet har en väldig kompetent lärare med bra erfarenhet med ADHD, så jag tycker det funkar bra. Men det krävs stora insatser från vår sida att upptäcka om det finns problem i skolan och var i skolan dessa finns. Sedan kan vi själv försöka hjälpa vårt barn, men också ta kontakt med läraren för att informera henne och eventuellt diskutera lösningen.

Problemen kan vara allt från sociala problem med kompisar till stora otydliga uppsatser som de ska göra. Om något år blir det nya lärare och då blir det spännande hur bra det går då.

Vi har haft en period där vi inte fick vår ADHD:are till skolan, eller rättare sagt inte i tid. Då kan det krävas att man tar det lugnt ett tag och sedan lyckas man kanske en eller två timmar senare. Oftast lyckas vi komma till skolan till slut.

Vi har också ett annat barn med diagnos (autism/asperger) Det syns vanligtvis inte eftersom det handlar om högfunktionerande autism. Det som syns är ett barn som är blygt och väldigt rättvist. Blir det problem på skolan, syns det inte där men leder det till obalans i hemmet med stora vredesutbrott och allt möjligt (mer om det senare)

För ett antal år sen gick det inte längre i skolan (tredje klass, men ingen lust i att lära och kunde knappt läsa och skriva. Pedagogerna på skolan var dåliga på flera sätt och vi kunde inte förvänta oss hjälp därifrån. Så vi bytte skolan och lusten att lära kom tillbaka. Läsning är fortfarande inte favorit, men en fena på att skriva.

För ett år sedan blev det igen snabbt sämre, mobbning och andra sociala problem (puberteten är ett helvete för autister) och ökande krav från skolan ledde till att vi inte fick barnet till skolan längre. Våra försök ledde bara till extrem höga ångestnivåer. Efter månader av total stressreducering och ännu ett skolbyte har vi fått till en någorlunda fungerande skolgång igen och viktigast, glädjen i att lära finns kvar.

Det är såklart inte bara skolan som gäller. Autism och ADHD är ärftliga, så har man ett barn med vredesutbrott, har man ofta också minst en förälder med samma sak, och det funkar inte bra ihop. Här krävdes det parterapi, socialutredningar, läsa olika böcker (Jesper Juul, Bo Hejlskov, Tony Attwood, mm) och sen några föräldrakurser. Numera går det bra hemma, även om det kan vara väldigt krävande.

Jag tror att våra barn i nuläget har bra och kompetenta föräldrar som ger dom bra förutsättningar att lyckas i livet (lite stolt får jag vara på os själva). Ändå finns det saker kvar att göra på skolan och de är absolut skolans ansvar (även om vi hjälper till så mycket vi kan).

Och har jag själv asperger eller ADHD? Ingen aning, jag fick i alla fall aldrig en diagnos
Tack för dina inlägg harry73, att du orkar och kan.
 
  • Gilla
Abies koreana och 2 till
  • Laddar…
Tillbaka on topic tack. Intryckssanera vid ADHD är det vi diskuterar här.
/Moderator
 
harry73
Jag vet faktiskt inte om det finns rekommendationer för hur man inreder adhd-vänligt, men jag kan försöka.
- lättstädat
- bra gardiner. Både mörkläggnings och för att ta bort direkt solljus.
- ta hänsyn till ljudkällor som vitvaror klockor och ventilation
- tomma ytor op vägen för att kunna hänga upp veckoplanering mm
 
Grundläggande är ordning och reda vilket bör vara självklart men mycket viktigt med struktur i både vardag och yrkesliv/skola
 
Det finns väldigt många olika varianter av sensorisk överkänslighet / perceptionsstörningar.

För barn med ADHD är det nog den visuella perceptionen som är överkänslig - men det finns säkert barn som har andra eller inga avvikelser.
För barn med autismspektrumstörning finns hela utbudet av perceptionsstörningar; lukt, hörsel, känsel och syn.

Jag tycker att det är väldigt bra att man nu "intryckssanerar" klassrummen eftersom detta gynnar alla elever och inte bara barn med diagnoser. Det behöver inte vara så komplicerat. Ett väldämpat klassrum med många absorbenter och bra ventilation är en bra början. Men man får inte glömma andra utrymmen som korridorer, matsal och skolgård.

Det som tröttar ut barn med autism är dessutom den överaktiva amygdalan i hjärnan som stressar barnen när det är mycket folk i rörelse.

Jag tycker man ska fortsätta forska på det här området och ta fram nationella råd för utformning av skolmiljöer. Om man ser på skolor i England kan man se hur man absolut inte ska utforma skolmiljön för diagnosbarn.

Chalmers har byggt ett tyst rum på biblioteket där man tryckt in mängder med absorbenter. Misstänker att det är akustikavdelningen som varit i farten. Hur som helst är det tyggolv, absorbenter under bänkarna, akustiktak, absorbenter på väggarna mm. Något liknande skulle man kunna ha i vanliga skolor.

Utb_karusell5.jpg
 
Redigerat:
  • Gilla
Johannes Carlsson och 3 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.