5 834 läst · 27 svar
6k läst
27 svar
Arrendator motsätter sig vårt husbygge. Lösning?
Sida 1 av 2
Medlem
· Västra Götaland
· 11 inlägg
Mina svärföräldrar äger mark vid båda sidor om sitt hus som sedan minst 40 år tillbaka arrenderas och nyttjas som hästhagar av ett stuteri/ridhus som ligger i närheten. För ca fem år sedan fick svärföräldrarna möjlighet att stycka av en bit av marken i en av de arrenderade hagarna i syfte att något av deras barn (min sambo eller hennes bror) skulle kunna flytta dit, bygga hus på tomten och trygga framtiden och deras intressen i området.
Jag och min sambo blev självklart intresserade av erbjudandet. Inte ofta man får en sån chans. Avstyckning skedde och bygglov söktes och beviljades. När det kommer till arrendatorn har han varit upplyst om planerna redan från början och givit sitt muntliga godkännande. Han fick visserligen inte chans att överklaga bygglovet, enligt kommunen eftersom han inte är jordägare men vi var noga med att ange honom som intressent i alla ansökningar eftersom han är just arrendator. Kommunen och lantmäteri har dock inte kontaktat honom vid något tillfälle och vi har inte tänkt på att få en skriftligt godkännande heller. Där kan ett fel ha begåtts, men enligt lantmäteriets tjänsteman som beviljade avstyckningen är det inte norm att rådfråga arrendatorn även om man kan göra det. Det brukar inte vara några problem, som han sa.
Vi började planera husbygget för 1,5 år sedan. Efter det har det dragit ut på tiden som husplaner gör men i oktober/november 2012 var vi redo att börja bygga, alla val var gjorda och vi fick till och med ett inflyttningsdatum av vår husbyggare, 3 maj 2013. Vi inledde med att anlägga väg fram till tomten och det var då allt plötsligt tog en oväntad vändning.
Arrendatorn (som har ett gammalt livstidsarrende på ca 25 ha mark för hästhagar i området, han arrenderar mest mark av en annan jordägare) motsatte sig helt plötsligt bygget genom att
1. skicka ett brev via sin advokat där det stod att "det verkar som att det har påbörjats ett husbygge här vilket jag aldrig blivit meddelad" och
2. parkera sin traktor på vår tomt som en fysisk protest (den har stått där i två månader nu)
Sedan dess har det pågått en tvist där mina svärföräldrar har varit mest aktiva och vi har hållit oss lite i bakgrunden.
Turerna har varit många och argumenten från arrendatorn minst sagt konstiga. Arrendatorns största argument är kanske det mest konstiga i hela situationen. Han menar att eftersom huset byggs så nära hans verksamhet så kan han inte vara säker på att vi inte kan bli allergiska eller missnöjda med hans verksamhet i framtiden. Vad han därför vill ha är ett avtal där vi tvingas lova att aldrig stämma honom till miljönämnden/kommunen som isåfall skulle tvinga honom att lägga ned. Och om vi skulle göra det så han tvingas lägga ned sin verksamhet så ska vi bli skyldiga honom ett vite på x kronor vilket ska motsvara hans framtida förlust för x år. Han är 70 år gammal.
Vad vi är förtvivlade över är att detta inte längre handlar om vårt hus och bygget utan om hans verksamhet och att han diktat ihop att vi ska stämma honom i framtiden vilket vi absolut inte tänkt. Vi är fullt medvetna om var vi har tänkt bygga hus vilket är mitt i en hästhage.
Vi har lagt fram flera förslag på avtal till honom men han och hans advokat motsäger sig hela tiden. Vår advokat från LRF juristerna är väldigt duktig och försöker skriva nya avtal och medla men arrendatorn ändrar villkor och åsikter hela tiden. Han är minst sagt irrationell och vi gissar att han bara vill förhala det hela och egentligen inte vill att vi bygger men har inga andra argument.
Nu står vi i valet och kvalet att dra det till arrendenämnden och få ett beslut så det blir slut på den här soppan.
Är det någon som förstår vem som har rätt i den här situationen och vad vi bör göra?
Vi har ju absolut ingen avsikt att störa arrendatorns verksamhet. Den avstyckade tomten upptar en bråkdel av hans totala arrende och han arrenderar dessutom annan mark som han inte använder, så att huset påverkar hans verksamhet är ur vår synvinkel inte ett rimligt argument i saken. Vi har dessutom sagt till honom att vi kommer minimera vår tomt till förmån för att hagen ska hållas så intakt som möjligt. Vi sätter upp staket och han behöver inte göra något, det ska inte påverka hans verksamhet alls.
Ja, som ni märker så är det en soppa. Vem har rätt?
Jag och min sambo blev självklart intresserade av erbjudandet. Inte ofta man får en sån chans. Avstyckning skedde och bygglov söktes och beviljades. När det kommer till arrendatorn har han varit upplyst om planerna redan från början och givit sitt muntliga godkännande. Han fick visserligen inte chans att överklaga bygglovet, enligt kommunen eftersom han inte är jordägare men vi var noga med att ange honom som intressent i alla ansökningar eftersom han är just arrendator. Kommunen och lantmäteri har dock inte kontaktat honom vid något tillfälle och vi har inte tänkt på att få en skriftligt godkännande heller. Där kan ett fel ha begåtts, men enligt lantmäteriets tjänsteman som beviljade avstyckningen är det inte norm att rådfråga arrendatorn även om man kan göra det. Det brukar inte vara några problem, som han sa.
Vi började planera husbygget för 1,5 år sedan. Efter det har det dragit ut på tiden som husplaner gör men i oktober/november 2012 var vi redo att börja bygga, alla val var gjorda och vi fick till och med ett inflyttningsdatum av vår husbyggare, 3 maj 2013. Vi inledde med att anlägga väg fram till tomten och det var då allt plötsligt tog en oväntad vändning.
Arrendatorn (som har ett gammalt livstidsarrende på ca 25 ha mark för hästhagar i området, han arrenderar mest mark av en annan jordägare) motsatte sig helt plötsligt bygget genom att
1. skicka ett brev via sin advokat där det stod att "det verkar som att det har påbörjats ett husbygge här vilket jag aldrig blivit meddelad" och
2. parkera sin traktor på vår tomt som en fysisk protest (den har stått där i två månader nu)
Sedan dess har det pågått en tvist där mina svärföräldrar har varit mest aktiva och vi har hållit oss lite i bakgrunden.
Turerna har varit många och argumenten från arrendatorn minst sagt konstiga. Arrendatorns största argument är kanske det mest konstiga i hela situationen. Han menar att eftersom huset byggs så nära hans verksamhet så kan han inte vara säker på att vi inte kan bli allergiska eller missnöjda med hans verksamhet i framtiden. Vad han därför vill ha är ett avtal där vi tvingas lova att aldrig stämma honom till miljönämnden/kommunen som isåfall skulle tvinga honom att lägga ned. Och om vi skulle göra det så han tvingas lägga ned sin verksamhet så ska vi bli skyldiga honom ett vite på x kronor vilket ska motsvara hans framtida förlust för x år. Han är 70 år gammal.
Vad vi är förtvivlade över är att detta inte längre handlar om vårt hus och bygget utan om hans verksamhet och att han diktat ihop att vi ska stämma honom i framtiden vilket vi absolut inte tänkt. Vi är fullt medvetna om var vi har tänkt bygga hus vilket är mitt i en hästhage.
Vi har lagt fram flera förslag på avtal till honom men han och hans advokat motsäger sig hela tiden. Vår advokat från LRF juristerna är väldigt duktig och försöker skriva nya avtal och medla men arrendatorn ändrar villkor och åsikter hela tiden. Han är minst sagt irrationell och vi gissar att han bara vill förhala det hela och egentligen inte vill att vi bygger men har inga andra argument.
Nu står vi i valet och kvalet att dra det till arrendenämnden och få ett beslut så det blir slut på den här soppan.
Är det någon som förstår vem som har rätt i den här situationen och vad vi bör göra?
Vi har ju absolut ingen avsikt att störa arrendatorns verksamhet. Den avstyckade tomten upptar en bråkdel av hans totala arrende och han arrenderar dessutom annan mark som han inte använder, så att huset påverkar hans verksamhet är ur vår synvinkel inte ett rimligt argument i saken. Vi har dessutom sagt till honom att vi kommer minimera vår tomt till förmån för att hagen ska hållas så intakt som möjligt. Vi sätter upp staket och han behöver inte göra något, det ska inte påverka hans verksamhet alls.
Ja, som ni märker så är det en soppa. Vem har rätt?
Redigerat:
Kan man säga upp arrendet?
Medlem
· Västra Götaland
· 11 inlägg
Nej, han har ett livstidsarrende som visserligen omförhandlas var 5:e år men då bara den ekonomiska biten, alltså avgiften. Själva arrendet har han på livstid personligen.
Jag kanske missat något, men kan han överhuvudtaget göra något utifall ni påbörjar bygget? Ni har ju bygglovet klart. Han är visserligen en intressent, men har han några juridiska möjligheter att stoppa bygget? Vad säger er advokat om vilka risker ni tar om ni kör på trots att arrendatorn motsätter sig?
Nu har du iofs skrivit att ni inte har något intresse i att störa hans verksamhet, men om ni i framtiden skulle kunna göra så att han måste lägga ner sin verksamhet, borde inte dina svärföräldrar kunna göra det redan idag? Tänkte om han fortsätter att trilskas kanske de kan påtala att om ni inte får bygga kanske någon av svärföräldrarna har problem med hans verksamhet. Bara en tanke, kanske inte helt kosher, men det var ju han som började =)
Medlem
· Västra Götaland
· 11 inlägg
Horrocks: det är just detta som är soppan. Vår advokat menar att han inte gör något olagligt som parkerar sin traktor på vår tomt eftersom denna mark hör till hans arrende. Å andra sidan har ju lantmäteriet gjort en avstyckning och kommunen beviljat bygglov så man undrar ju vad som slår ut vad. Vad som väger tyngst. Marken som ägs eller marken som arrenderas. Kan tillägga att det är mina svärföräldrar som haft kontakten med advokaten, det är därför jag inte kunnat ställa dessa frågor till honom personligen. Svärföräldrarna håller en försiktig taktik eftersom de alltid haft en bra relation till arrendatorn och inte vill förvärra saken genom att köra över honom.
peternicklas: ja det är ju också något vi undrar. Det känns ju rent spontant som att han har rätt till den mark han arrenderar på livstid men å andra sidan har han ju gett oss ett muntligt godkännande som legat till grund för att mina svärföräldrar ansökte om avstyckning. Det godkännandet har han nu tagit tillbaka. Jag vet inte vad som gäller helt enkelt.
peternicklas: ja det är ju också något vi undrar. Det känns ju rent spontant som att han har rätt till den mark han arrenderar på livstid men å andra sidan har han ju gett oss ett muntligt godkännande som legat till grund för att mina svärföräldrar ansökte om avstyckning. Det godkännandet har han nu tagit tillbaka. Jag vet inte vad som gäller helt enkelt.
Medlem
· Västra Götaland
· 11 inlägg
dsub: bästa idén hittills. Tackar för den.
Att han inte är tillfrågad beror på att han inte är markägare och på det viset har han inget att säga till om....kontakta kommunen i första hand och sedan markägaren......
För det första finns inga livstidsarrenden. Arrende kan max skrivas på 25 år (pga jordbruksarrende, annars 50 år JB 7kap §5). Eftersom priset förhandlas vart 5:e år är det en typisk tidpunkt när ni skall ändra arrendeytan. Detta kan göras om markägaren, dvs du själv skall ta marken i bruk på det sätt du beskrivet.
Intressanta dilemmat här är faktiskt att det har skett en avstyckning och arrende följer inte automatiskt med vid avstyckningar om detta inte är inskrivet eller informeras i köpekontraktet. Då har köparen 3 månader på sig att säga upp arrendeavtalet...
Finns lite om och men med JB 7kap §14 och jag har inte all fakta för att göra en korrekt bedömningm men jag anser du har ett bra case att använda dig av bägge ovanstående kryphål. (Man kan alltid sälja fastigheten mellan sig alt gåva i familjen för att sen säga upp avtalet )
Enligt PBL har inte en arrendator någon som helst talerätt, men det anses som god sed att de får göra så.
//Anders
Intressanta dilemmat här är faktiskt att det har skett en avstyckning och arrende följer inte automatiskt med vid avstyckningar om detta inte är inskrivet eller informeras i köpekontraktet. Då har köparen 3 månader på sig att säga upp arrendeavtalet...
Finns lite om och men med JB 7kap §14 och jag har inte all fakta för att göra en korrekt bedömningm men jag anser du har ett bra case att använda dig av bägge ovanstående kryphål. (Man kan alltid sälja fastigheten mellan sig alt gåva i familjen för att sen säga upp avtalet )
Enligt PBL har inte en arrendator någon som helst talerätt, men det anses som god sed att de får göra så.
//Anders
Finns exempel på att det byggs hus granne med djurstall, där stallägaren påpekat att huset kanske kommer väl nära djurstallet, men man har inte lyssnat utan gett bygglov ändå.
Och trots att man lovat att inte klaga på stallet så händer det ändå efter ett år eller så, och då är det stallägaren som driver "miljöfarlig" verksamhet och får därför utföra mer eller mindre dyra åtgärder för att de nya husägarna skall bli nöjda.
Minns jag rätt finns det även trådar här på BH där TS har problem med att grannen har djur precis vid tomtgränsen och vill försöka får grannen att ta bort djuren.
Kan vara något sådant som arrendatorn är rädd för att det skall hända.
Och trots att man lovat att inte klaga på stallet så händer det ändå efter ett år eller så, och då är det stallägaren som driver "miljöfarlig" verksamhet och får därför utföra mer eller mindre dyra åtgärder för att de nya husägarna skall bli nöjda.
Minns jag rätt finns det även trådar här på BH där TS har problem med att grannen har djur precis vid tomtgränsen och vill försöka får grannen att ta bort djuren.
Kan vara något sådant som arrendatorn är rädd för att det skall hända.
Framförallt efter ett antal år när fastigheten säljs...
Dessutom är grannens avtal om att inte klaga mot vite verkningslöst efter ett ägarbyte. Det finns ingen möjlighet att tvinga en ny fastighetsägare att ingå i samma avtal... Grannen är inte smart om han går på det.
Dessutom är grannens avtal om att inte klaga mot vite verkningslöst efter ett ägarbyte. Det finns ingen möjlighet att tvinga en ny fastighetsägare att ingå i samma avtal... Grannen är inte smart om han går på det.
http://arbetarbladet.se/nyheter/ockelbo/1.3776438-flera-klagomal-pa-hasthageNiklassalkiN skrev:Turerna har varit många och argumenten från arrendatorn minst sagt konstiga. Arrendatorns största argument är kanske det mest konstiga i hela situationen. Han menar att eftersom huset byggs så nära hans verksamhet så kan han inte vara säker på att vi inte kan bli allergiska eller missnöjda med hans verksamhet i framtiden. Vad han därför vill ha är ett avtal där vi tvingas lova att aldrig stämma honom till miljönämnden/kommunen som isåfall skulle tvinga honom att lägga ned. Och om vi skulle göra det så han tvingas lägga ned sin verksamhet så ska vi bli skyldiga honom ett vite på x kronor vilket ska motsvara hans framtida förlust för x år. Han är 70 år gammal.
Från början var det en sommargäst som klagade i samband med att marken bytte ägare och man började använda hagarna igen.
Även om kanske arrendatorn inte har rätt att säga ifrån så är jag med i att den kan känna oro. Kanske inte mot er idag, men i framtiden.
Går det att lösa genom att ni ordnar avstånd och sådant direkt från början så att det inte blir infekterat?
Lösningen är kanske en dialog med ömsesidig respekt som inger ett förtroende?
Redigerat: