Under 50- och 60-talen började hotet från en total ödeläggelse av jorden med hjälp av kärnvapen växa sig starkt. Kanske tänkte man sig att försöka kolonisera månen som en modern "Noaks ark". När det visade sig alltför dyrt och opraktiskt så lade man ner projektet.
Rent teoretiskt skulle alltså amerikanerna kunnat "övervintra" på månen medan resten av mänskligheten försvunnit. Idag finns det säkert billigare och enklare sätt.
Rent teoretiskt skulle alltså amerikanerna kunnat "övervintra" på månen medan resten av mänskligheten försvunnit. Idag finns det säkert billigare och enklare sätt.
1000 pers är väl inte så mycket för en bunker? Iofs, är det en bunker för flera tusen år så kanske det är det, men t.ex. Katarinagaraget har ju plats för 10-15 tusen pers (och räknas väl som atombombssäkert?).
Frågan är vilket som är värst, Katarinagaraget eller månen.
Du kan gå till en högskola med rätt prylar och själv skjuta lite laser på dessa reflektorer och bevisa för dig själv att du får tillbaka lite ljus.raveper skrev:
Fan va jobbigt det måste vara att se en konspiration i allting.
Om vi skippar sakfrågan en stund - vad beror det på att så många tvivlar på helt vanliga saker och nästan viger sitt liv åt att skapa och nysta i dessa konspirationsteorier?
Nästan samma sak finns under stortorget i Örebro. Där ligger ett skyddsrum som rymmer ca 5000 pers om jag minns rätt. men det gäller att vi inte blir överraskade av kriget eftersom ingången ligger under en parkering som måste grävas upp.Nerre skrev:
Raveper:
Du menar att jänkarna tyckte det var en bra idé att under kalla kriget spendera 1000 miljarder kronor (1 000 000 000 000) i dagens penningvärde på någonting som ryssarna skulle kunna BEVISA vara en bluff hur enkelt som helst?
Vad skulle vad värt denna investering, om man får fråga?
Dessutom så pågick programmet under flera olika presidenter och med flera kongressval under tiden så det måste varit en konspiration utan dess like.
Du menar att jänkarna tyckte det var en bra idé att under kalla kriget spendera 1000 miljarder kronor (1 000 000 000 000) i dagens penningvärde på någonting som ryssarna skulle kunna BEVISA vara en bluff hur enkelt som helst?
Vad skulle vad värt denna investering, om man får fråga?
Dessutom så pågick programmet under flera olika presidenter och med flera kongressval under tiden så det måste varit en konspiration utan dess like.
mycke_nu skrev:
Vilken använde man till månlandningarna då?
edit:
Jag hittade svaret:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Saturn_V
Redigerat:
Problemet med konspirationsförespråkarna (och det gäller alla konspirationsteorier) är att de kan ifrågasätta ett logiskt och välfungerande narrativ (där alla delar av hur någonting gick till finns med) genom att helt enkelt säga att: "nej, det hände inte och NI (som har det välfungerande narrativet) måste bevisa att det hände, JAG tänker bara påpeka små, små brister (men jättemånga), men jag erbjuder ingenting annat".
Så måste alla andra motbevisa varje liten påpekad grej (ofta lite kontraintuitiva grejer som är svåra att förklara för lekmän), men den som står för konspirationsteorin behöver inte förklara en mängd logiska brister i deras egna resonemang, som: varför sa inte ryssarna något? Hur fick man alla anställda på en mängd olika företag att hålla käft (USA är/var en marknadsekonomi där olika företag bjöd lägst för att bygga olika delar i maskineriet: Grumman byggde månlandaren, North American byggde servicemodulen osv, inte bara NASA var inblandade)? Varför har ingen sagt något efter alla dessa år? Alla som forskar/forskade på månmaterialet, varför har inte de sagt något? Varför fejkade man inte bara en gång utan sex gånger (+ en misslyckad)? osv osv. Självklart kan man svara: alla är köpta eller tystade på annat sätt, men detta argument gör det väldigt svårt att diskutera någonting. Jag kan använda argumentet att alla som tror på konspirationsteorier är dumma i huvet därför är det de säger inte sant, det är värt lika mycket.
Däremot finns inte Fredrik Reinfeldt i verkligheten. Den som tror det måste bevisa för mig att han inte är en robot med ett hologram runt.
Edit: oj typ sexa på bollen där
Så måste alla andra motbevisa varje liten påpekad grej (ofta lite kontraintuitiva grejer som är svåra att förklara för lekmän), men den som står för konspirationsteorin behöver inte förklara en mängd logiska brister i deras egna resonemang, som: varför sa inte ryssarna något? Hur fick man alla anställda på en mängd olika företag att hålla käft (USA är/var en marknadsekonomi där olika företag bjöd lägst för att bygga olika delar i maskineriet: Grumman byggde månlandaren, North American byggde servicemodulen osv, inte bara NASA var inblandade)? Varför har ingen sagt något efter alla dessa år? Alla som forskar/forskade på månmaterialet, varför har inte de sagt något? Varför fejkade man inte bara en gång utan sex gånger (+ en misslyckad)? osv osv. Självklart kan man svara: alla är köpta eller tystade på annat sätt, men detta argument gör det väldigt svårt att diskutera någonting. Jag kan använda argumentet att alla som tror på konspirationsteorier är dumma i huvet därför är det de säger inte sant, det är värt lika mycket.
Däremot finns inte Fredrik Reinfeldt i verkligheten. Den som tror det måste bevisa för mig att han inte är en robot med ett hologram runt.
Edit: oj typ sexa på bollen där
Det är lite svårt att fatta hur stor Saturn V var, men följande ger lite perspektiv:Mikael_L skrev:
Första steget hade fem st F-1 raketmoterer.
För att driva BRÄNSLEPUMPARNA hade varje motor en turbin på 50 000 hk.
En kvarts miljon hästar bara för att få fram soppan alltså..
När man undrar varför vi inte fortsatt med månfärder, men däremot hållt på med rymdskytlar och rymdstationer i omloppsbana så kan det vara på sin plats att beskriva skillnaderna i teknisk utmaning (och därigenom även kostnad).
Rymstationen ISS snurrar runt på ca 40 mils höjd och rymdskytteln brukar också operera på höjder i närheten.
Till månen är det nästan 40.000 mil, dvs 1000 ggr så långt.
En månfärd inbegrep, förutom den långa resan dit och hem (betydlig mer än 2x40.000 mil) att farkosten skulle komma in i lämplig höjd, fart och vinkel för att etablera en stabil och lämplig omloppsbana runt månen.
Sen ska en landningsmodul kopplas loss och få en lämplig fallande bana ner mot ytan och förhoppningsvis landa nära målplatsen.
Sen ska denna månlandare även starta, stiga upp och möta återfärdsfarkosten i sin bana runt månen, med en oerhört begränsad mängd bränsle. Låter det trixigt?
Slutligen ska återfärdsfarkosten puffa sig iväg från sin omloppsbana vid exakt rätt tidpunkt, och med rätt mängd "puff" för att både hastigheter och vinklar ska bli de rätta.
Och allt detta gjordes där på -60-talet utav en stab med duktiga matematiker och fysiker med sina räknestickor och papper + blyertspenna.
+ att om något inte blev som det skulle, utan behövde korrigeras så fick räknestickorna tas fram och räkna så det glödde.
Att säga att oddsen för att dö för apollo-resenärerna var rätt låga är nog ingen underdrift.
Apollo-färderna skulle även idag vara en stor bedrift.
Rymstationen ISS snurrar runt på ca 40 mils höjd och rymdskytteln brukar också operera på höjder i närheten.
Till månen är det nästan 40.000 mil, dvs 1000 ggr så långt.
En månfärd inbegrep, förutom den långa resan dit och hem (betydlig mer än 2x40.000 mil) att farkosten skulle komma in i lämplig höjd, fart och vinkel för att etablera en stabil och lämplig omloppsbana runt månen.
Sen ska en landningsmodul kopplas loss och få en lämplig fallande bana ner mot ytan och förhoppningsvis landa nära målplatsen.
Sen ska denna månlandare även starta, stiga upp och möta återfärdsfarkosten i sin bana runt månen, med en oerhört begränsad mängd bränsle. Låter det trixigt?
Slutligen ska återfärdsfarkosten puffa sig iväg från sin omloppsbana vid exakt rätt tidpunkt, och med rätt mängd "puff" för att både hastigheter och vinklar ska bli de rätta.
Och allt detta gjordes där på -60-talet utav en stab med duktiga matematiker och fysiker med sina räknestickor och papper + blyertspenna.
+ att om något inte blev som det skulle, utan behövde korrigeras så fick räknestickorna tas fram och räkna så det glödde.
Att säga att oddsen för att dö för apollo-resenärerna var rätt låga är nog ingen underdrift.
Apollo-färderna skulle även idag vara en stor bedrift.