Högtalare skall stå i ett tryckmaximum, såvida det inte är elektrostathögtalare (en konstruktion som knappt existerar idag) som ska stå i ett hastighetsmaximum.
Med andra ord, så nära väggen du bara kan. Helst infälld så att fronten (baffeln) är i linje med väggen, om man har ork med sådant. Idealt är en oändligt stor plan front, men det är svårt att åstadkomma i en typisk hemmiljö.
Tänk dig att du står och viftar i änden på en lina som sitter fast i andra änden så att du får en fin vågrörelse. Du kommer då att se ett antal punkter där den verkar stå stilla och andra där den rör sig mycket. Ungefär såhär, fast mjukare:
<><><><><><><>
Detta motsvarar ljudvågens utseende.
Där den inte rör sig (svängningsnoderna) har du maximalt tryck på luften, där den rör sig mest (svängningsbukarna) har du maximal hastighet på luften. Noderna är där vågen "sitter fast" och jämnt fördelade mellan dessa punkter. I högtalarfallet "sitter vågen fast" i väggarna. Det är där du vill ha din högtalare.
Med andra ord, så nära väggen du bara kan. Helst infälld så att fronten (baffeln) är i linje med väggen, om man har ork med sådant. Idealt är en oändligt stor plan front, men det är svårt att åstadkomma i en typisk hemmiljö.
Tänk dig att du står och viftar i änden på en lina som sitter fast i andra änden så att du får en fin vågrörelse. Du kommer då att se ett antal punkter där den verkar stå stilla och andra där den rör sig mycket. Ungefär såhär, fast mjukare:
<><><><><><><>
Detta motsvarar ljudvågens utseende.
Där den inte rör sig (svängningsnoderna) har du maximalt tryck på luften, där den rör sig mest (svängningsbukarna) har du maximal hastighet på luften. Noderna är där vågen "sitter fast" och jämnt fördelade mellan dessa punkter. I högtalarfallet "sitter vågen fast" i väggarna. Det är där du vill ha din högtalare.
Du ska inte uttala dig om saker du (tydligen) inte har en aning om ...Troberg skrev:
Tja, jag vet en hel del om det, men om du har någon konkret kritik så kan du ju framföra den, istället för att komma med osubstantierade påståenden.Mikael_L skrev:Du ska inte uttala dig om saker du (tydligen) inte har en aning om ...
Hehe, äntligen nappade du ...
Det du beskriver är vad man vill åstadkomma för att överföra mest energi mellan högtalarelement och luft.
Det är en otroligt dålig match av den akustiska impedansen på högtalarelementet och luften.
Men tillverkaren av högtalaren behöver inte alls haft detta i åtanke, tvärtom, det går nog att utgå ifrån att minst 99 av 100 högtalare har designats med någon annan placering i fokus.
Och vid designen så tar man hänsyn till en massa olika saker givetvis, men ett fokus brukar ju vara en någorlunda rak frekvenskurva, + en ev litet "ljudsignatur" som högtalarmärket vill ha på sina produkter.
Och då väljer man element med önskad känslighet och justerar en del med delningsfilter, bla hur framträdande man vill ha basen map tänkt placering, basresonansen q-värde, för att (delvis) bestämma hur fläskigt ljud man önskar, ev baffelstegskompensation, osv osv.
Jag har aldrig orkat göra något riktigt bra delningsfilter till någon av mina egendesignade högtalare, då dels komponenterna snabbt kommer upp till samma summa som själva elementkostnaden, men framförallt för att utvecklingstiden för ett helt optimerat filter skulle säkert bli 1000 timmar. Och dessutom så har jag alltid saknat ordentlig testutrustning och ett ekofritt rum.
På tal om kopplingen till luften så kan man ju alltid tillverka en transformator för akustisk impedans, dvs en hornhögtalare.
Med tryckmaxima i halsen (vid elementet) och hastighetsmaxima vid mynningen.
Då kan man säkert förbättra impedansmatchningen med en faktor 10, typ.
Det du beskriver är vad man vill åstadkomma för att överföra mest energi mellan högtalarelement och luft.
Det är en otroligt dålig match av den akustiska impedansen på högtalarelementet och luften.
Men tillverkaren av högtalaren behöver inte alls haft detta i åtanke, tvärtom, det går nog att utgå ifrån att minst 99 av 100 högtalare har designats med någon annan placering i fokus.
Och vid designen så tar man hänsyn till en massa olika saker givetvis, men ett fokus brukar ju vara en någorlunda rak frekvenskurva, + en ev litet "ljudsignatur" som högtalarmärket vill ha på sina produkter.
Och då väljer man element med önskad känslighet och justerar en del med delningsfilter, bla hur framträdande man vill ha basen map tänkt placering, basresonansen q-värde, för att (delvis) bestämma hur fläskigt ljud man önskar, ev baffelstegskompensation, osv osv.
Jag har aldrig orkat göra något riktigt bra delningsfilter till någon av mina egendesignade högtalare, då dels komponenterna snabbt kommer upp till samma summa som själva elementkostnaden, men framförallt för att utvecklingstiden för ett helt optimerat filter skulle säkert bli 1000 timmar. Och dessutom så har jag alltid saknat ordentlig testutrustning och ett ekofritt rum.
På tal om kopplingen till luften så kan man ju alltid tillverka en transformator för akustisk impedans, dvs en hornhögtalare.
Med tryckmaxima i halsen (vid elementet) och hastighetsmaxima vid mynningen.
Då kan man säkert förbättra impedansmatchningen med en faktor 10, typ.
Nej, det är att överföra energin med minimalt arbete för högtalaren. Ju mindre motstånd membranet känner, desto lättare blir högtalaren att styra, och desto bättre dynamik får man.
Det finns många faktorer som ger ett bra ljud, rak och bred frekvensgång är en. En annan, som jag tycker är viktigare, är dynamiken, och den beror till stor del på tre faktorer: membranets vikt (och därmed tröghet), membranets styvhet, och luftimpedansen. Luftimpedansen minimeras vid ett tryckmaximum (dvs en vägg). Det är också anledningen till att många hardcoreentusiaster monterar högtalarna infällda direkt i en betongvägg.
Hornhögtalare är en helt annan best, som ger bra volym på liten effekt, men låter som skit eftersom de behandlar olika frekvenser helt olika. Jag kan inte tänka mig att någon på fullt allvar skulle vilja ha dem i hifi-sammanhang. Sirener och "perrong-högtalare", javisst, men inte musik.
När det gäller filterkonstruktion så spelar komponentkvalitet viss roll (speciellt för kondensatorer), men det mesta handlar faktiskt om traditionell ingenjörskonst i designfasen. Det svåra är att designa filter som dels överlappar så att totalen alltid är densamma, samtidigt som man har en rak och fin frekvensgån i övrigt. Det kan man simulera i mjukvara och få prydligt plottade grafer. Sådant pysslade jag med redan för 25 år sedan, i SPICE.
Problemet är ganska klurigt att lösa analytiskt, men med genetiska algoritmer och halvdana antaganden om värden så skjuter man in sig på en bra lösning förvånansvärt fort. Jag och en kompis gjorde ett projektarbete på det när vi studerade, någon gång på stenåldern.
Ja då var vi överens då, iom att du skrev samma sak som mig.Troberg skrev:
Trots att jag vill hålla med om att ganska ofta har högtalare med bättre verkningsgrad även bättre dynamik så måste jag ändå protestera.
Dynamik är inte samma sak som verkningsgrad.
Sen är det tvärtom, man vill att membranet ska få känna högre motstånd för att impedansanpassa bättre.
Glöm inte grupplöptiden, den tycker jag har en oerhörd betydelse för högtalarens dynamiska uppträdande.
Det finns oerhört många basreflexhögtalare där ute med svampig släpig och odynamisk bas, där problemet ofta är hög konvikt, dålig avstämning, för högt q-värde och lite annat som ger en för hög GD.
Nä, maximeras.
Betydligt fler som ger sig in i hornbyggarträsket.
Och fäller du in högtalaren i oändlig baffel så går strålbilden från 4pi, till 2pi.
Vilket ger en skenbar ökning av den akustiska impedansen och därmed bättre koppling till luften. Men bara i de frekvenser som elementet är rundstrålande.
Men varför inte förbättra det ännu lite mer, och sätta elementet i en vinkel (golv-vägg, vägg-vägg) och ytterligare höja den akustiska impedansen genom att stråla i pi.
Eller varför inte förbättra det ännu lite, genom att sätta elementet i ett hörn och strål i pi/2.
Eller kanske bygga lite extra vägg och sråla i pi/4.
Och nu fick vi plötsligt en hornhögtalare. d^_^b
Du uttalar dig fortfarande om saker du inte har en aning om.
Nja, det finns en subtil nyansskillnad i anledningen till att man vill ha det så.
Det håller jag med om, men så länge som man pratar om samma typ av högtalare, eller åtminstone snarlika modeller, så håller det skapligt. Däremot kan man tex inte jämföra en vanlig högtalare med en hornhögtalare eller en elektrostat.
Nja,. både ock. Man vill att membranet ska flytta luft, men det ska göra det så effektivt som möjligt. Lite grann som att man inte vill ha en fil som går lätt (eftersom den då är slö och inte biter), men samtidigt vill man inte att den ska gå trögt av fel anledningar.
Visst ja, den glömde jag. Självklart måste man bevara fasinformationen lika över hela spektrat.
Och strömsvag förstärkare. Det är därför jag älskar min NAD, den håller verkligen basdunkarna i ett järngrepp.
Naturligtvis. Så går det när man skriver när man har bråttom. Men, det är också där som mest luft flyttas på minst rörelse.
Japp, och det är ett träsk. Det är skitsvårt att få en bra hornhögtalare som ger en rak frekvenskurva och fasgång. Jag skulle inte ge mig på det själv, matematiken där är så hårresande att det gör ont.
Inte för att jag skulle bygga högtalare själv längre, med min tinnitus är det enklare att bara köra på rå dunka-dunka, jag hör inte längre någon skillnad ändå.
http://www.komplett.se/k/ki.aspx?sku=637707&cks=ASS&assoc=B99EC1DD-959C-4C0C-9D36-284FB69F5D76
Nu så är dom hemma och inkopplade, spelar riktigt trevligt faktiskt, blir nog ännu lite bättre efter x:antal timmars inspelning också
Nu så är dom hemma och inkopplade, spelar riktigt trevligt faktiskt, blir nog ännu lite bättre efter x:antal timmars inspelning också