Daniel_N skrev:Bordssågen går bra att köra både kap o Det går fortOm du använder klyvanhållet som "stopp" för att snabbt kunna kapa upp många bitar i samma längd så måste (det är otroligt viktigt) se till att klyvanhållet inte löper hela vägen bakom klingan - det är lätt med elu/dw744 där den yttre delen är skjutbar - tror dock inte att det finns på GTS10an.
Det är inte så elegant på GTS 10, det finns en vinkelprofil som man kan fästa på klyvanhållet och skjuta som man vill, men kapanhållet passar ju inte i spåret så det hjälper inte något vidare.
Har du klingan vinklad med bakkanten mot anhållet och dessutom en klyvkniv som är tjockare än tänderna så får du väl problem med att biten inte vill åka igenom? Den borde klämmas mellan klyvkniv och anhåll?
Sen ska man nog vara försiktig med att skriva att klyvkniven skall vara tjockare än tänderna, det är absolut inte vedertaget och ingen såg jag har sett har levererats med en så tjock klyvkniv. Istället brukar klyvkniven vara ungefär mitt emellan stommen och tänderna i tjocklek. Vissa gillar dock att linjera klyvkniven med ytterkanten av tänderna som är på anhållssidan - men inte med klyvkniven utanför tänderna.
De 0,1mm som jag riktar ut anhållet gör inte att biten vill lämna anhållet, jag pressar inte hårt utan låter den bara glida emot anhållet.
Sen ska man nog vara försiktig med att skriva att klyvkniven skall vara tjockare än tänderna, det är absolut inte vedertaget och ingen såg jag har sett har levererats med en så tjock klyvkniv. Istället brukar klyvkniven vara ungefär mitt emellan stommen och tänderna i tjocklek. Vissa gillar dock att linjera klyvkniven med ytterkanten av tänderna som är på anhållssidan - men inte med klyvkniven utanför tänderna.
De 0,1mm som jag riktar ut anhållet gör inte att biten vill lämna anhållet, jag pressar inte hårt utan låter den bara glida emot anhållet.
Precis! Vad som är vedertaget är dock att klyvkniven alltid är (ska) vara tjockare än stommen på klingan. Personligen är jag rätt förtjust i att linjer klyvkniven i kant med tänderna på klingan på höger sida (sidan med klyvanhållet). Det kräver dock att klyvkniven är så tjock att vänster sida av den fortfarande linjerar med eller sticker utanför stommen på klingan. Exempel i mitt fall:Daniel_N skrev:
Klingans tandbredd är 3,2mm, stommen 2,2mm. Tänderna sticker då ut 0,5mm utanför stommen på vardera sida. För att kunna linjera kniven med tänderna på högersidan måste då klyvkniven vara 2,2+0,5=2,7mm tjock. Alla kanske inte håller med mig om detta men min uppfattning är att klyvkniven alltid ska "täcka" stommen på klingan.
Jag hittade inte ursprunget men någon lade upp denna bild i någon tråd här på forumet. Jag tycker den beskriver tjockleken och placeringen av klyvkniven ganska bra.
Jag har själv inte sågat och testat tillräckligt mycket för att kunna ha någon synpunkt på hur kniv och anhåll sitter i sidled. Jag försöker än så länge ha kniven centrerad mot klingan.
Jag har själv inte sågat och testat tillräckligt mycket för att kunna ha någon synpunkt på hur kniv och anhåll sitter i sidled. Jag försöker än så länge ha kniven centrerad mot klingan.
Jag har svårt att förstå varför man utgår från stommens bredd i bilden ovan. Det stämmer kanske ofta pga hur klingor brukar vara konstruerade, men inte alltid.
Klyvknivens funktion är att hålla isär och styra det sågade snittet bakom klingan så att tänderna som roterar uppåt inte griper tag i ämnet och orsakar ett kast. Snittet är (i en perfekt värld) lika brett som tänderna, och helt oberoende av stommens tjocklek. Av denna anledning har jag svårt att se hur klyvknivens tjocklek relaterar till stommens tjocklek, speciellt om man har en stomme som är "väsentligt" smalare än tänderna.
I min mening bör klyvkniven vara så tjock som möjligt för att uppnå önskade egenskaper. För att det inte skall gå trögt att mata innebär det en klyvkniv som är några tiondelar smalare än tänderna. I praktiken innebär det klyvknivens bredd hamnar någonstans mellan tändernas och stommens bredd som nämnts ovan, men jag anser inte att stombredden är styrande utan snarare bredden på tänderna.
I övrigt håller jag med om att klyvkniven bör linjera med tänderna på den sidan man har anhållet.
Klyvknivens funktion är att hålla isär och styra det sågade snittet bakom klingan så att tänderna som roterar uppåt inte griper tag i ämnet och orsakar ett kast. Snittet är (i en perfekt värld) lika brett som tänderna, och helt oberoende av stommens tjocklek. Av denna anledning har jag svårt att se hur klyvknivens tjocklek relaterar till stommens tjocklek, speciellt om man har en stomme som är "väsentligt" smalare än tänderna.
I min mening bör klyvkniven vara så tjock som möjligt för att uppnå önskade egenskaper. För att det inte skall gå trögt att mata innebär det en klyvkniv som är några tiondelar smalare än tänderna. I praktiken innebär det klyvknivens bredd hamnar någonstans mellan tändernas och stommens bredd som nämnts ovan, men jag anser inte att stombredden är styrande utan snarare bredden på tänderna.
I övrigt håller jag med om att klyvkniven bör linjera med tänderna på den sidan man har anhållet.
Skrev fel i mitt senaste inlägg. Får skylla på tillfällig sinnesförvirring.
Rätt är definitivt tjockare än stommen men något tunnare än tänderna. Själva iden är att biten inte skall kunna nypa åt om klingan när ev spänningar frigörs. Det händer ändå. Har sett gamla snickare stanna sågen och slå i ett stämjärn bakom klingan och starta upp igen. Vansinnigt förstås...
VH/Findus
Rätt är definitivt tjockare än stommen men något tunnare än tänderna. Själva iden är att biten inte skall kunna nypa åt om klingan när ev spänningar frigörs. Det händer ändå. Har sett gamla snickare stanna sågen och slå i ett stämjärn bakom klingan och starta upp igen. Vansinnigt förstås...
VH/Findus
Jag resonerar som så här: Ett riktigt tråkigt kast skapas av att arbetsstycket klämmer om själva klingan. Tänderna är så pass vassa och sticker ut så lite från klingan stomme att de ensamma inte ska skapa en riktigt farligt kast. Om däremot stycket kan klämma om själva stommen på klingan så blir det lite annan skjuts på det hela. I praktiken blir det ju då som du säger, en så bred kniv som möjligt men ändå någon tiodel smalare än tänderna för att det inte ska kärva.bygga_bo skrev:
Jag köper att läget kan bli ganska trist om arbetsstycket kniper om klingstommen. Dock tycker jag att man ofta läser att det är tänderna "baktill" som är boven i dramat. I vilken utsräckning det gör sig gällande beror förmodligen på en massa mer eller mindre uppenbara faktorer, tex hur klingan är slipad. Några exempel efter en snabbgoogling:phl skrev:
http://books.google.com/books?id=2n...EwBw#v=onepage&q=kickback knife teeth&f=false
http://en.wikipedia.org/wiki/Riving_knife
http://www.garymkatz.com/ToolReviews/riving_knife.html
http://tablesawsandyou.com/rivingknife.php
Mycket är boven, tänderna baktill, ihop med att ämnet tillåts lätta i bakanten från bordet och kan vrida sig mot anhållet. Vad som krävs är att hidra den boven att ställa till med för mycket. Om Stycket är brett och kort och tänderna får tag i det, så riskerar de att vrida stycket en aning, varvid det klämmer mot stommen, samtidigt som tänderna greppar bättre, samtidigt som stycket pressas mot anhållet. Nu sitter det som i ett skruvstäd och vare sig anhåll eller klinga ger efter, snarare böjer sig ämnet lite grand. Fortsatt rörelse uppåt framåt bevarar trycket mot anhållet, ämnet kommer längre från fästet på kniven (så den blir vekare så tänderna kan greppa bättre) och ändrar kastet från uppåt till mer och mer framåt. Så länge man håller ner ämnet mot bordet är kniven väldigt bra.bygga_bo skrev:
Skulle kniven inte finnas är det inte bara sidan av tanden, utan snabbt även ovansidan av tanden som bidrar till kastet.
Kastet sker med nästan 300 km/h (TS75).
Det sämsta man kan såga är något kort, där man bevarar en förhållandevis lång bit mellan sågen och anhållet, och med en tillräcklig höjd för att bli starkt, men tillräckligt lågt för att kunna klämma även i höjdled. Om man dessutom bara sågar av ganska lite, säg obetydligt mer än klingans bredd, så har man många dåliga faktorer på gång.
Klyvning är inte typexemplet på korta breda bitar. Om man har någon tiondel mer lucka baktil än framtill mellan klinga och anhåll, så har man faktiskt en av de tryggare situationerna vid en bordssåg vad gäller kast (klyvning är däremot inte bra för statistiken på fingerskador).
--- Mats ---
Jag gick på kurs hos logosol i höstas och Bert (kursledaren) sa just att anhållet skulle vara vinklat ut från klingan för att minska kastrisken.Mats Bengtsson skrev:
Han menade att sågsnittet läggs i framkant på klingan så man får raka snitt även med lite vinkel på annhållet
