Angående Kim von Platens fråga: Hemfridszonen kan knappast sträcka sig in annan fastighet, i synnerhet om man enligt allemansrätt kan beträda den fastigheten, dvs det ligger ingen denna fastighet tillhörig byggnad i närheten.
Ibland kommer folk mycket nära för att plocka blommor, svamp och bär. Detta är inte reglerat i nutida lag men viss hjälp kan fås ut äldre text:
Sitter just och tittar i Lagberedningens förslag till Jordabalk från år 1909. Ett avsnitt börjar: Den rättsliga makt jordäganderätten innebär sträcker sig inte till ett ovillkorligt, endast af ägarens vilja begränsadt herradöme över dess föremål....
Diskussionen handlar sedan om rätten att plocka bär och svamp på annans mark. 1 kap 5§ säger: Vildt växande bär och svamp äge envar taga å annans mark, där det kan sje utan skada å ägor, dock ej å tomtplats eller i trädgård, ej heller mot förbud af ägaren, eller den honom företräder, inom ett afstånd därifrån af tre hundra meter.
Sedan står i motiven detta: I fråga om vilda blommor och örter har det däremot icke funnits nödigt att genom uttryckligt lagbud häfda friheten att plocka dem eller att däri från synpunkten av jordägarens rätt göra någon som helst inskränkning.
rätten för envar att plocka bär och svamp på annans mark sägs vara en sedvanerätt som har viss nationalekonomisk betydelse. Att plocka blommor har inte nationalekonomisk betydelse. Så när folk plockar ängsblommorna framför huset kan man nog få säga att de har en ägare.
I jordabalken står inget om hemfridszoner. Allemansrätten är en motsatsvis uttydd rätt i förhållande till strafflagens bestämmelser.
Ibland kommer folk mycket nära för att plocka blommor, svamp och bär. Detta är inte reglerat i nutida lag men viss hjälp kan fås ut äldre text:
Sitter just och tittar i Lagberedningens förslag till Jordabalk från år 1909. Ett avsnitt börjar: Den rättsliga makt jordäganderätten innebär sträcker sig inte till ett ovillkorligt, endast af ägarens vilja begränsadt herradöme över dess föremål....
Diskussionen handlar sedan om rätten att plocka bär och svamp på annans mark. 1 kap 5§ säger: Vildt växande bär och svamp äge envar taga å annans mark, där det kan sje utan skada å ägor, dock ej å tomtplats eller i trädgård, ej heller mot förbud af ägaren, eller den honom företräder, inom ett afstånd därifrån af tre hundra meter.
Sedan står i motiven detta: I fråga om vilda blommor och örter har det däremot icke funnits nödigt att genom uttryckligt lagbud häfda friheten att plocka dem eller att däri från synpunkten av jordägarens rätt göra någon som helst inskränkning.
rätten för envar att plocka bär och svamp på annans mark sägs vara en sedvanerätt som har viss nationalekonomisk betydelse. Att plocka blommor har inte nationalekonomisk betydelse. Så när folk plockar ängsblommorna framför huset kan man nog få säga att de har en ägare.
I jordabalken står inget om hemfridszoner. Allemansrätten är en motsatsvis uttydd rätt i förhållande till strafflagens bestämmelser.
Redigerat:
Återkommer till denna tråd. Trådskaparen har en fastighet på 6 ha med fri sikt runt huset. Strandkydd råder ej. Några rättsfall i regeringsrätten som handlade om huruvida uppsatta stängsel innebar brott mot strandskyddslagstiftningen anses prejudicerande och prof Bertil Bengtsson har medhänvisning till rätstfallen angett hemfridszonen till 60-70 meter vid fri sikt (Se naturvårdsverkets broschyr Allemansrätten-vad säger lagen. Den finns på nätet).
I teorin ska inte strandskyddet påverka hemfridszonens storlek så det angivna avståndet bör gälla i trådskaparens fall eftersom man kan anta att mark inte beretts till tomt med gräsmatta planteringar osv längre än så. Finns tomt, planteringar eller trädgård eller ytterligare bostadshus kan hemfridszonen vara större. I ytterkant av den hemfridszon trådskaparen anser vara rimlig kan han sätta upp ett staket eller på annat sätt avgränsa tomten. Han kan också sätta upp skyltar med t ex Privat område - hemfridszon. Att inkräkta på hemfridszonen kan beivras enligt brottsbalken och det är folk vagt medvetna om. Skyltarna innebär inget "brott" mot allemansrätten eftersom denna inte råder inom hemfridszonen. Ägaren kanske riskerar att få saken prövad men där är hans ställning mycket starkare än vid en prövning av tomtplatsens storlek enligt miljöbalken. Hemfriden skyddas av den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
I strandskyddssfallet är det mycket mer komplicerat, framför allt om man söker strandskyddsdispens för ombyggnad av sitt boningshus. Så här skrev Nynäshamns kommun i en översiktslplan:
Strandskyddet ger ingen ny allemansrätt /dvs strandskyddet gör inte mark där hemfridszon råder allemansrättsligt tillgänglig, min anm) och skall förebygga att markägaren begränsar rörelsefriheten genom att göra strandområden till tomt, planteringar eller genom att försvåra tillträdet genom stängsel eller liknande anordningar. Sommarstugeägare får skydda sin tomt men måste förmodligen tåla att man passerar på 60 - 70 meters avstånd från huset (avståndet gäller vid fri sikt). Detta område på 60 -70 meters avstånd kallas hemfridszon och har genom två prejudicerande domar fastställts av regeringsrätten 1961 och 1963. (Regeringsrättens årsbok 1961 s 73 och årsbok 1963 K.l288)
(fortsatt citat)
Då undantag medges från strandskyddet ska den s k hemfridszonen begränsas med hjälp av sk tomtplatsbestämning. Länsstyrelsen eller byggnadsnämnden ska alltid bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller på annat sätt användas för det avsedda ändamålet (Naturvårdslagen 16 § 3: e st). Om strandskyddet är starkt, kan det finnas anledning att göra en snävare avgränsning än vad som normalt anses vara en skälig
hemfridszon. Tomtplatsbestämningen behöver inte heller motsvara fastighetsgränserna.
(slut citat)
Av citatet från översiktsplanen framgår att hemfriden ur kommunal synpunkt anses underordnad strandskyddet. Strandskyddet består av två komponenter, nämligen allemansrätt och naturskydd för strandmiljöns biotoper. Det torde vara allemansrättsliga komponenten som ställs mot hemfriden. Kommunens skrivning är dessutom uppenbart motsägelsefull. Inledninsvis sägs att strandskyddet inte utvidgar allemansrätten. I slutet sägs att hemfridszonen kan inskränkas mer än vad som normalt vore skäligt om strandskyddet är "starkt". Det innebär inget annat än att det allemansrättsligt tillgängliga området kan utvidgas på hemfridszonens bekostnad om kommunen finner så för gott. Som fastighetsägare skulle jag vilja ha detta prövat av opartisk domstol (vilket inte miljödomstolarna är, låsta som de är av MB 7:26).
Allemansrätten har grundlagsskydd i Sverige och i Finland, men till skillnad från vad fallet är i Finland är inte hemfriden grundlagsskyddad i Sverige annat än i specificerade avseenden som handlar om myndighetsutövning från polis osv. Den här upp fattningen om hemfridszonen som underordnad allemansrättens intresse och modifierbar med avseende på strandskyddets "styrka" delas av länsstyrelser och praktiserad av miljöspecialdomstolarna (MÖD 2009:35). Om en fråga prövas enligt miljöbalken kommer således hemfridszonen att bli minimal och lagakraftvunna beslut om tomtavgränsning står sig även i vad avser hemfridszonens omfattning.
Frågor kan emellertid komma upp även under andra rubriker. I hovrättsdomen HR 1542-10 behandlades en fråga där länstyrelse och tingrätt funnit att fastighetsägaren begått brott mot det områdesskydd som strandskyddet utmed en å innebar sedan han avlägsnat en låg häck och förlängt sin grämsmatta någon meter ned till ån. Lst ansåg att markremsan utanför häcken inte varit tomt. Hovrätten beslöt att oaktat huruvida detta var fallet så var marken inte allemansrättsligt tillgänglig eftersom hemfridszon rådde. Nu var det bara ett tiotal meter från häcken till huset och det är osäkert hur det hade gått om häcken varit hög eller om den legat längre bort.
Trenden verkar vara att kommunerna försöker minimera hemfridszonen. Dettta kan de göra genom att vid dispensgivning från strandskyddslagen endast medge mycket snäva tomtplatser med kanske bara 10-15 meter från boningshus till den gräns där de anser att hemfridszonen ska upphöra. Att besvära síg över ett sådant beslut går knappast eftersom länsstyrelse och miljödomstolar går på samma linje.
Fastighetsägaren kan istället försöka få sin hemfridszon definierad på annat vis innan en dispensprövning blir aktuell och får då eventuellt ange sig själv för att få saken prövad. Råder hemfridszon är allemansrätten utsläckt inom denna. Detta kan möjliggöra t ex att få en enkel övernattningsstuga ombyggd till sommarbostad. Men det kommer inte att gå om ombyggnaden medför att den ursprungliga hemfridszonen kan befaras utvidgad. Denna risk föreligger om fastigheten är större än hemfridszonen. Ägaren bör då markera hemfridszonen med staket eller på annat sätt men inte provocerande nära dess gräns mot strandskyddsområde eftersom man kan bli ålagd att ta bort ett hinder för tillträde även om det bara ligger i närheten av det allemansrättsligt tillgängiga området. Inom den nu avgränsade hemfridsonen bör det vara möjligt att få dispens fört ex ombyggnad av stugan enligt ovan. Det bör även gå att uppföra komplementbyggnader, även om de senare i annat fall skulle riskerat skapa en "upplevd hemfridszon" vilket är ett begrepp myndigheterna laborerar med för att neka dispens för byggnader som inte har någon hemfridszon utanför den yta de står på.
Även fastighetsägare är allmänhet och de stödjer allemansrätten. Tveksamheten infinner sig när när myndighetsutövningen innebär att det anses finnas anledning att göra en snävare avgränsning av tomtplats än vad som normalt anses vara en skälig hemfridszon om strandskyddet är "starkt". Hemfrid och allemansrätt bör vägas mot varandra enligt proportionalitetsprincipen som är ett grundläggande rättsbegrepp. Miljöbalken sätter denna avvägning ur funktion genom att strandskyddet à priori har företräde enligt motiven till MB 7 kap 26 §.
I teorin ska inte strandskyddet påverka hemfridszonens storlek så det angivna avståndet bör gälla i trådskaparens fall eftersom man kan anta att mark inte beretts till tomt med gräsmatta planteringar osv längre än så. Finns tomt, planteringar eller trädgård eller ytterligare bostadshus kan hemfridszonen vara större. I ytterkant av den hemfridszon trådskaparen anser vara rimlig kan han sätta upp ett staket eller på annat sätt avgränsa tomten. Han kan också sätta upp skyltar med t ex Privat område - hemfridszon. Att inkräkta på hemfridszonen kan beivras enligt brottsbalken och det är folk vagt medvetna om. Skyltarna innebär inget "brott" mot allemansrätten eftersom denna inte råder inom hemfridszonen. Ägaren kanske riskerar att få saken prövad men där är hans ställning mycket starkare än vid en prövning av tomtplatsens storlek enligt miljöbalken. Hemfriden skyddas av den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
I strandskyddssfallet är det mycket mer komplicerat, framför allt om man söker strandskyddsdispens för ombyggnad av sitt boningshus. Så här skrev Nynäshamns kommun i en översiktslplan:
Strandskyddet ger ingen ny allemansrätt /dvs strandskyddet gör inte mark där hemfridszon råder allemansrättsligt tillgänglig, min anm) och skall förebygga att markägaren begränsar rörelsefriheten genom att göra strandområden till tomt, planteringar eller genom att försvåra tillträdet genom stängsel eller liknande anordningar. Sommarstugeägare får skydda sin tomt men måste förmodligen tåla att man passerar på 60 - 70 meters avstånd från huset (avståndet gäller vid fri sikt). Detta område på 60 -70 meters avstånd kallas hemfridszon och har genom två prejudicerande domar fastställts av regeringsrätten 1961 och 1963. (Regeringsrättens årsbok 1961 s 73 och årsbok 1963 K.l288)
(fortsatt citat)
Då undantag medges från strandskyddet ska den s k hemfridszonen begränsas med hjälp av sk tomtplatsbestämning. Länsstyrelsen eller byggnadsnämnden ska alltid bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller på annat sätt användas för det avsedda ändamålet (Naturvårdslagen 16 § 3: e st). Om strandskyddet är starkt, kan det finnas anledning att göra en snävare avgränsning än vad som normalt anses vara en skälig
hemfridszon. Tomtplatsbestämningen behöver inte heller motsvara fastighetsgränserna.
(slut citat)
Av citatet från översiktsplanen framgår att hemfriden ur kommunal synpunkt anses underordnad strandskyddet. Strandskyddet består av två komponenter, nämligen allemansrätt och naturskydd för strandmiljöns biotoper. Det torde vara allemansrättsliga komponenten som ställs mot hemfriden. Kommunens skrivning är dessutom uppenbart motsägelsefull. Inledninsvis sägs att strandskyddet inte utvidgar allemansrätten. I slutet sägs att hemfridszonen kan inskränkas mer än vad som normalt vore skäligt om strandskyddet är "starkt". Det innebär inget annat än att det allemansrättsligt tillgängliga området kan utvidgas på hemfridszonens bekostnad om kommunen finner så för gott. Som fastighetsägare skulle jag vilja ha detta prövat av opartisk domstol (vilket inte miljödomstolarna är, låsta som de är av MB 7:26).
Allemansrätten har grundlagsskydd i Sverige och i Finland, men till skillnad från vad fallet är i Finland är inte hemfriden grundlagsskyddad i Sverige annat än i specificerade avseenden som handlar om myndighetsutövning från polis osv. Den här upp fattningen om hemfridszonen som underordnad allemansrättens intresse och modifierbar med avseende på strandskyddets "styrka" delas av länsstyrelser och praktiserad av miljöspecialdomstolarna (MÖD 2009:35). Om en fråga prövas enligt miljöbalken kommer således hemfridszonen att bli minimal och lagakraftvunna beslut om tomtavgränsning står sig även i vad avser hemfridszonens omfattning.
Frågor kan emellertid komma upp även under andra rubriker. I hovrättsdomen HR 1542-10 behandlades en fråga där länstyrelse och tingrätt funnit att fastighetsägaren begått brott mot det områdesskydd som strandskyddet utmed en å innebar sedan han avlägsnat en låg häck och förlängt sin grämsmatta någon meter ned till ån. Lst ansåg att markremsan utanför häcken inte varit tomt. Hovrätten beslöt att oaktat huruvida detta var fallet så var marken inte allemansrättsligt tillgänglig eftersom hemfridszon rådde. Nu var det bara ett tiotal meter från häcken till huset och det är osäkert hur det hade gått om häcken varit hög eller om den legat längre bort.
Trenden verkar vara att kommunerna försöker minimera hemfridszonen. Dettta kan de göra genom att vid dispensgivning från strandskyddslagen endast medge mycket snäva tomtplatser med kanske bara 10-15 meter från boningshus till den gräns där de anser att hemfridszonen ska upphöra. Att besvära síg över ett sådant beslut går knappast eftersom länsstyrelse och miljödomstolar går på samma linje.
Fastighetsägaren kan istället försöka få sin hemfridszon definierad på annat vis innan en dispensprövning blir aktuell och får då eventuellt ange sig själv för att få saken prövad. Råder hemfridszon är allemansrätten utsläckt inom denna. Detta kan möjliggöra t ex att få en enkel övernattningsstuga ombyggd till sommarbostad. Men det kommer inte att gå om ombyggnaden medför att den ursprungliga hemfridszonen kan befaras utvidgad. Denna risk föreligger om fastigheten är större än hemfridszonen. Ägaren bör då markera hemfridszonen med staket eller på annat sätt men inte provocerande nära dess gräns mot strandskyddsområde eftersom man kan bli ålagd att ta bort ett hinder för tillträde även om det bara ligger i närheten av det allemansrättsligt tillgängiga området. Inom den nu avgränsade hemfridsonen bör det vara möjligt att få dispens fört ex ombyggnad av stugan enligt ovan. Det bör även gå att uppföra komplementbyggnader, även om de senare i annat fall skulle riskerat skapa en "upplevd hemfridszon" vilket är ett begrepp myndigheterna laborerar med för att neka dispens för byggnader som inte har någon hemfridszon utanför den yta de står på.
Även fastighetsägare är allmänhet och de stödjer allemansrätten. Tveksamheten infinner sig när när myndighetsutövningen innebär att det anses finnas anledning att göra en snävare avgränsning av tomtplats än vad som normalt anses vara en skälig hemfridszon om strandskyddet är "starkt". Hemfrid och allemansrätt bör vägas mot varandra enligt proportionalitetsprincipen som är ett grundläggande rättsbegrepp. Miljöbalken sätter denna avvägning ur funktion genom att strandskyddet à priori har företräde enligt motiven till MB 7 kap 26 §.
Redigerat:
Bifogar lite info som jag själv hittade om detta då Håbo kommun har bett Svenska K o m m u n f ö r b u n d e t att utreda några frågor kring allemansrättens innebörd beträffande strandområden där fastighetsägare som har servitutsrätt eller annan nyttjanderätt på områdena uppfört bryggor.
Vidare om samma regler gäller beroende på om marken är detaljplanelagd för natur eller parkändamål alternativt inte planlagd. Kommunen vill också ha utrett om enskilda eller en grupp av fastighetsägare som äger ett strandområde har någon form av privat rätt till området.
Utredningen kring allemansrättens innebörd beträffande strandområden ( i Håbo) där fastighetsägare som har servitutsrätt eller annan nyttjanderätt på områdena uppfört bryggor hittar ni här:
http://balstabo.nu/modules.php?name=News&file=print&sid=24
Trevlig läsning och hoppas den kan ge en viss klarhet i vad som gäller.
Vidare om samma regler gäller beroende på om marken är detaljplanelagd för natur eller parkändamål alternativt inte planlagd. Kommunen vill också ha utrett om enskilda eller en grupp av fastighetsägare som äger ett strandområde har någon form av privat rätt till området.
Utredningen kring allemansrättens innebörd beträffande strandområden ( i Håbo) där fastighetsägare som har servitutsrätt eller annan nyttjanderätt på områdena uppfört bryggor hittar ni här:
http://balstabo.nu/modules.php?name=News&file=print&sid=24
Trevlig läsning och hoppas den kan ge en viss klarhet i vad som gäller.
Informationen är till större delen tagen ur den brochyr Bertil Bengtsson skrev åt naturvårdsverket Allemansrätten - vad säger lagen? bättre att gå direkt på den skriften.
Jag hade inte tillräckligt uppmärksammat kommunens skrivning i börjana av det andra citatet i mitt föregående inlägg. Det står: Då undantag medges från strandskyddet ska den s k hemfridszonen begränsas med hjälp av sk tomtplatsbestämning. Här har vi alltså en situation där det man innan dispensen ges kan fastställas en viss hemfridszon. Då dispens ges anser kommunen att den hemfridszon fastighetsägaren åtnjutit inte längre får hävdas, utan att kommunen har rätt att besluta i vilken mån fastighetsägaren kan få åtnjuta hemfrid inom en snävare ram. Detta är ju väldigt egendomligt eftersom hemfridsszonens utsträckning i andra fall kan vara föremål för domstols bedömning, t ex då intrång skett eller då fastighetsägaren av länsstyrelse eller kommun anses ha satt upp ett stängsel inom område där allemansrätt råder men fastighetsägaren hävdar att stängslet ligger inom hemfridszonen. Hur kan Miljöbalken och Naturvårdsverkets anvisningar få tjäna till att inskränka individens rättsskydd som bör vara av grundläggande art?
Jag hade inte tillräckligt uppmärksammat kommunens skrivning i börjana av det andra citatet i mitt föregående inlägg. Det står: Då undantag medges från strandskyddet ska den s k hemfridszonen begränsas med hjälp av sk tomtplatsbestämning. Här har vi alltså en situation där det man innan dispensen ges kan fastställas en viss hemfridszon. Då dispens ges anser kommunen att den hemfridszon fastighetsägaren åtnjutit inte längre får hävdas, utan att kommunen har rätt att besluta i vilken mån fastighetsägaren kan få åtnjuta hemfrid inom en snävare ram. Detta är ju väldigt egendomligt eftersom hemfridsszonens utsträckning i andra fall kan vara föremål för domstols bedömning, t ex då intrång skett eller då fastighetsägaren av länsstyrelse eller kommun anses ha satt upp ett stängsel inom område där allemansrätt råder men fastighetsägaren hävdar att stängslet ligger inom hemfridszonen. Hur kan Miljöbalken och Naturvårdsverkets anvisningar få tjäna till att inskränka individens rättsskydd som bör vara av grundläggande art?
Gråsten>
Tack för en intressant utredning som jag läst med stort intresse då hela vår gård ligger inom utvidgat strandskydd.
Hur rimmar egentligen inskränkningar av hemfridszonen i samband med dispenser med proportionalitetsprincipen (ingen åtgärd, dom eller myndighetsbeslut inte skall gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet)?
Tack för en intressant utredning som jag läst med stort intresse då hela vår gård ligger inom utvidgat strandskydd.
Hur rimmar egentligen inskränkningar av hemfridszonen i samband med dispenser med proportionalitetsprincipen (ingen åtgärd, dom eller myndighetsbeslut inte skall gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet)?
Bara för att kasta lite bensin på brasan så påstår jag följande:
De som köper hus med strandtomt där det finns folk som brukar bada och sen klagar på störande. Dessa vill jag gärna likställa med de som köper hus i Bromma eller nära något skjutfält och sen klaga på buller.
ABSOLUT inte jante här, vill bara belysa att allt kanske inte går att hänvisa till avundsjuka?
Sen att en hundjäkel bajsar på den bearbetade tomten är helt utom allt vanligt hyffs!
De som köper hus med strandtomt där det finns folk som brukar bada och sen klagar på störande. Dessa vill jag gärna likställa med de som köper hus i Bromma eller nära något skjutfält och sen klaga på buller.
ABSOLUT inte jante här, vill bara belysa att allt kanske inte går att hänvisa till avundsjuka?
Sen att en hundjäkel bajsar på den bearbetade tomten är helt utom allt vanligt hyffs!
Att folk vistas inom strandskyddet är absolut inget problem, att vi förhindras att försörja oss är ett STORT problem.
Problemet är i vårt fall att vi inte ens får ändra användingen av befintliga byggnader på vår egen gårdsplan eftersom LST här har gjort HELA strandskyddsområdet på HELA Gotland till naturreservat med ytterligare restriktioner.
Att detta sedan går stick i stäv med förarbetena till Miljöbalken där man motiverar den relativa återhållsamheten i den nya lagen vad gäller restriktioner med proportionalitetsprincipen tycks inte vara något hinder..
Problemet är i vårt fall att vi inte ens får ändra användingen av befintliga byggnader på vår egen gårdsplan eftersom LST här har gjort HELA strandskyddsområdet på HELA Gotland till naturreservat med ytterligare restriktioner.
Att detta sedan går stick i stäv med förarbetena till Miljöbalken där man motiverar den relativa återhållsamheten i den nya lagen vad gäller restriktioner med proportionalitetsprincipen tycks inte vara något hinder..
Först ska jag återvända till Nynärhamns kommuns skrivning om att hemfridszonen ska begränsas i samband med att den obligatoriska tomtplatsavgränsning görs vid dispens enligt miljöbalkens regler om strandskydd. Kommunen skrev vidare att begränsingen kan behöva göras snävare än vad som "annars motsvarar en skälig hemfridszon" i det fallet då strandskyddet är "starkt". Vad som menas med starkt strandskydd framgår inte och det finns ett antal tolkningsmöjligheter vilket är till förfång för rättssäkerheten.
Skrivnigarna kan ställas mot Naturvårdsverkets yttrande angående omsrådesskydd
http://nvvextern.epi.nu/sv/Webbinnehall/Om-oss/Fragor-och-svar/Omradesskydd/
Siten är upplagd som Frågor och svar och uppdaterades i februari. På frågan "Vad menas med tomtplats - är det samma sak som en fastighet" sägs
"Nej, det är inte samma sak, men ibland sammanfaller de. Tomtplatsen är den privata zonen/hemfridszonen runt ett bostadshus och inom denna gäller inte allemansrätten.
Om man får en strandskyddsdispens måste myndigheten bestämma hur stor tomtplatsen får vara. Om fastigheten inte är så stor kan fastighetsgränsen samtidigt utgöra tomtgräns.
För en stor fastighet bör tomtplatsen begränsas till att omfatta endast en del av fastigheten, medan resten är allemansrättsligt tillgängligt. En fritidshustomt bör normalt inte omfatta mer än 2 000 kvm. En tomtplats kan aldrig överskrida någon annan fastighetsägares fastighetsgräns.
Ett äldre bostadshus som byggts innan det krävdes dispens saknar ofta en formell tomtplatsbestämning. Det har däremot en etablerad hemfridszon. I samband med att dispens söks för någon komplettering ska tomtplatsen bestämmas. Den sammanfaller då ofta med den etablerade hemfridszonen./min markering/"
Här finns inget uttalat om att en befintlig hemfridszon nödvändigt ska begränsas. En annan sak är att det i förarbetena till fastighetsbildningslagen uttalas att en nybildad fritidsfastighet inte bär överskrida 2000 kvm. Det var på den tiden det byggdes små fritidsstugor. Numer föredrar vissa kommuner, t ex på Öland, att fastighetsbildning sker så att den blir lämplig för permantboende från början eftersom detta har visat sig ske i många fall och bostäder och fastigheter bör utformas därefter.
Sammanfattningsvis måste man understryka skillnaden mellan befintliga bostäder (även bostad på fastighet som avstyckas) och nybildning av fastigheter för nybyggnad. Det senare kommer inte att medges i strandskyddat område. I praktiken kan bara avstyckning ske om en (fritids)bostad redan finns. Skälet till att större fastighet inte medges är att man vill att fastighetsgränsen ska sammanfalla med tomten och att det inte anses önskvärt, realistiskt och i längden hållbart att vidmakthålla större tomter än 2000 kvm kring fritidshus.
Det fanns då fastighetsbildningslagen kom till ett tänkande av markhushållning där jordbrukets och skogsbrukets behov värderades högre än i dag. Nu är det allemansrätten som är den begränsande faktorn. Det finns ett för många obekant begrepp som heter stor bostadsfastighet vilket innebär att man kan få avstycka för mer mark och ha några hektar t ex för en bisyssla. det ökar i och för sig inte hemfridszonen men man avlägsnar sig ännu mer från kategorin fritidshus. Googla på "stor bostadsfastighet", det finns intressanta uppsatser från lantmäteriinstitutioner.
Vad gäller naturvårdsverkets anvisning ovan bör deras reservation noteras:
Detta är Naturvårdsverkets förslag till tolkning av gällande regler. Andra myndigheter och domstolarna kan göra andra bedömningar. Rättstillämpningen kan föranleda att Naturvårdsverkets tolkning ändras. Frågan och svaret är tänkta som ett stöd för tolkning av miljöbalkens regler. Den som tillämpar en lagstiftning måste alltid göra det slutliga övervägandet själv av vad som kan vara en korrekt tillämpning.
Jag uppfattar Nynäshamns kommuns skrivning som ett rätt fräckt försök att utvidga den kommunala beslutanderätten på den enskildes bekostnad. Detta kan ske därför att reglerna är så otydliga. De är otydliga därför att man inte vill att de ska vara tydliga. I Finland är det annorlunda, men Hägerström och Östen Undén var svenskar.
Det är heltenkelt så att problemkomplexet hemfridszon kontra allemansrätt är en rättslig gråzon. Lagstiftaren har velat undvika att definiera begreppen eftersom avvägningen ändras över tiden. vilken som är den (rätts)politiskt gällande trenden behöver man inte leta mycket för att skönja. Utvecklingen kan bara påverkas genom att frågeställningar prövas rättsligt och praxis blir tydligare. Ett liknande exempel är inskränkningarna av äganderätt och nyttjanderätt till fast egendom genom långvariga nybyggnadsförbud och förberedelse till expropriation. Där blev det plötsligt stopp och kursändring efter Sporrong-Lönnroth-målet i Europadomstolen.
Sedan nämnda mål har europarätt och EU-rätt (inte samma sak) blivit del av svensk lag. Detta för till frågan om proportionalitetsprincipen som är en bärande princip i den rätt som införlivats med den svenska. Regeringsrätten tillämpade följaktligen proportionalitetsprincipen i ett par mål under nittiotalet, se RÅ 1996:44 för det mest kända. Detta uppskattades inte av dem som styrde rättspolitiken så när Miljöbalken kom till 97/98 såg man till att lägga frågor om allemansrätt kontra den enskildes rätt under denna och skapade samtidigt specialdomstolar i miljöfrågor. Hur skulle man nu kunna undvika att proportionalitet tillämpades även i strandskyddsfrågor? Avvägningen mellan den enskildes och det allmännas intressen är ju numer även upptagna i regeringsformen. Jo, man skrev i förarbetena till miljöbalken att den enskildes rätt på förhand var att anse såsom underordnad det allmännas intresse (se motiven till MB 7/26 och googla på "westerlund proportionalitetsprincipen" för en uppsats i ämnet där prof. em. W avfärdar tillämpningen av proportionalitetsprincipen i strandskyddsärenden).
Det har också förekommit s.k. rättsprövning där klaganden ifrågasatt att proportionalitetsprincipen beaktats i tillräckligt hög grad. Regeringsrätten har då funnit att regeringen /länsstyrelse/ har ett avsvärt handlingsutrymme inom den s.k. margin of appreciation (ett europarättsligt begrepp) och klaganden fick inte gehör.
Att hoppas på proportionalitetsprincipen vid avvägning mellan hemfridszon och allemansrätt verkar lönlöst med den rättspolitiska trend som funnits i landet sedan sextiotalet vad det gäller den enskildes intresse i avvägning mot allemansrätten. Detta så länge inte Miljöbalken får nytt innehåll där motiven ändras. Man kan jämföra med nya PBL där tillämpningen av proportionalitetsprincipen lyfts fram genom en portalparagraf. Det finns riksdagsmotioner om att samma ska gälla för Miljöbalken.
Vad slutligen kravet på dispens för ändrad användning av befintliga byggnader angår så synes det framgå att byggnaderna ligger på redan inspråktagen mark eftersom de anges ligga på en gårdsplan. Är tomtavgränsningen snävt gjord kan ekonomibyggnader ha hamnat utanför den avgränsade tomten och hemfridszonen. Ekonomibyggnader till lantbruket utanför tomten medför ingen rätt till hemfridszon varför allmänheten kan knalla rakt fram till ladugård och annat (ofta går de in objudna också). Den tillkommande komplikationen att naturreservat bildas har jag ingen uppfattning ompå grund av bristande kunskaper. Vad jag kan tänka mig är att det är svårt att få bygga om tidigare ekonomibyggnader till bostäder t ex för uthyrning. Det kan redan strandskyddslagstiftningen hindra beroende på hemfridszonens utsträckning. Det får inte tillkomma någon bostadsanvändning utanför den medgivna tomtplatsen eftersom boende ger hemfridszon och denna släcker ut allemansrätten. Ligger byggnaden som byggs om inom hemfridszonen krävs dispens om ändrad användning avses eftersom byggnaden kan ligga så till (nära gränsen för befintoig hemfridszon) att boendet skulle utvidga hemfridszonen. Möjligen kan ett staket befästa den befinliga hemfridszonen och därigenom göra den ändrade användningen möjlig. Enbart om- eller tillbyggnad i sig kräver inte dispens, det är den ändrade användningen som kan påverka hemfridszonen och därmed allemansrättens utbredning.
Det kan naturligtvis bli komplicerat för den enskilde som har ett lantbruk om plötsligt strandskyddet utvidgas från 100 till 300 meter och alla restriktioner slår till. Detta skedde nyligen på Sudret, södra Gotland och har gett upphov till mycken debatt. Tvärstopp på att inreda byggnader för uthyrning sommartid. I andra delar av landet (läs Norrland) kan tvärtom lättnader ges för att öka möjligheterna till utkomst i lantbruket, detta sedan strandskyddslagstiftningen modifierades 2009. Men öländska och gotländska bönder kan väl betrakta sig som rika, de som har så många solskenstimmar. Är det så? Kolla utvandringen för hundra år sedan och inkomstförhållandena bland befolkningen sedan dess.
Skrivnigarna kan ställas mot Naturvårdsverkets yttrande angående omsrådesskydd
http://nvvextern.epi.nu/sv/Webbinnehall/Om-oss/Fragor-och-svar/Omradesskydd/
Siten är upplagd som Frågor och svar och uppdaterades i februari. På frågan "Vad menas med tomtplats - är det samma sak som en fastighet" sägs
"Nej, det är inte samma sak, men ibland sammanfaller de. Tomtplatsen är den privata zonen/hemfridszonen runt ett bostadshus och inom denna gäller inte allemansrätten.
Om man får en strandskyddsdispens måste myndigheten bestämma hur stor tomtplatsen får vara. Om fastigheten inte är så stor kan fastighetsgränsen samtidigt utgöra tomtgräns.
För en stor fastighet bör tomtplatsen begränsas till att omfatta endast en del av fastigheten, medan resten är allemansrättsligt tillgängligt. En fritidshustomt bör normalt inte omfatta mer än 2 000 kvm. En tomtplats kan aldrig överskrida någon annan fastighetsägares fastighetsgräns.
Ett äldre bostadshus som byggts innan det krävdes dispens saknar ofta en formell tomtplatsbestämning. Det har däremot en etablerad hemfridszon. I samband med att dispens söks för någon komplettering ska tomtplatsen bestämmas. Den sammanfaller då ofta med den etablerade hemfridszonen./min markering/"
Här finns inget uttalat om att en befintlig hemfridszon nödvändigt ska begränsas. En annan sak är att det i förarbetena till fastighetsbildningslagen uttalas att en nybildad fritidsfastighet inte bär överskrida 2000 kvm. Det var på den tiden det byggdes små fritidsstugor. Numer föredrar vissa kommuner, t ex på Öland, att fastighetsbildning sker så att den blir lämplig för permantboende från början eftersom detta har visat sig ske i många fall och bostäder och fastigheter bör utformas därefter.
Sammanfattningsvis måste man understryka skillnaden mellan befintliga bostäder (även bostad på fastighet som avstyckas) och nybildning av fastigheter för nybyggnad. Det senare kommer inte att medges i strandskyddat område. I praktiken kan bara avstyckning ske om en (fritids)bostad redan finns. Skälet till att större fastighet inte medges är att man vill att fastighetsgränsen ska sammanfalla med tomten och att det inte anses önskvärt, realistiskt och i längden hållbart att vidmakthålla större tomter än 2000 kvm kring fritidshus.
Det fanns då fastighetsbildningslagen kom till ett tänkande av markhushållning där jordbrukets och skogsbrukets behov värderades högre än i dag. Nu är det allemansrätten som är den begränsande faktorn. Det finns ett för många obekant begrepp som heter stor bostadsfastighet vilket innebär att man kan få avstycka för mer mark och ha några hektar t ex för en bisyssla. det ökar i och för sig inte hemfridszonen men man avlägsnar sig ännu mer från kategorin fritidshus. Googla på "stor bostadsfastighet", det finns intressanta uppsatser från lantmäteriinstitutioner.
Vad gäller naturvårdsverkets anvisning ovan bör deras reservation noteras:
Detta är Naturvårdsverkets förslag till tolkning av gällande regler. Andra myndigheter och domstolarna kan göra andra bedömningar. Rättstillämpningen kan föranleda att Naturvårdsverkets tolkning ändras. Frågan och svaret är tänkta som ett stöd för tolkning av miljöbalkens regler. Den som tillämpar en lagstiftning måste alltid göra det slutliga övervägandet själv av vad som kan vara en korrekt tillämpning.
Jag uppfattar Nynäshamns kommuns skrivning som ett rätt fräckt försök att utvidga den kommunala beslutanderätten på den enskildes bekostnad. Detta kan ske därför att reglerna är så otydliga. De är otydliga därför att man inte vill att de ska vara tydliga. I Finland är det annorlunda, men Hägerström och Östen Undén var svenskar.
Det är heltenkelt så att problemkomplexet hemfridszon kontra allemansrätt är en rättslig gråzon. Lagstiftaren har velat undvika att definiera begreppen eftersom avvägningen ändras över tiden. vilken som är den (rätts)politiskt gällande trenden behöver man inte leta mycket för att skönja. Utvecklingen kan bara påverkas genom att frågeställningar prövas rättsligt och praxis blir tydligare. Ett liknande exempel är inskränkningarna av äganderätt och nyttjanderätt till fast egendom genom långvariga nybyggnadsförbud och förberedelse till expropriation. Där blev det plötsligt stopp och kursändring efter Sporrong-Lönnroth-målet i Europadomstolen.
Sedan nämnda mål har europarätt och EU-rätt (inte samma sak) blivit del av svensk lag. Detta för till frågan om proportionalitetsprincipen som är en bärande princip i den rätt som införlivats med den svenska. Regeringsrätten tillämpade följaktligen proportionalitetsprincipen i ett par mål under nittiotalet, se RÅ 1996:44 för det mest kända. Detta uppskattades inte av dem som styrde rättspolitiken så när Miljöbalken kom till 97/98 såg man till att lägga frågor om allemansrätt kontra den enskildes rätt under denna och skapade samtidigt specialdomstolar i miljöfrågor. Hur skulle man nu kunna undvika att proportionalitet tillämpades även i strandskyddsfrågor? Avvägningen mellan den enskildes och det allmännas intressen är ju numer även upptagna i regeringsformen. Jo, man skrev i förarbetena till miljöbalken att den enskildes rätt på förhand var att anse såsom underordnad det allmännas intresse (se motiven till MB 7/26 och googla på "westerlund proportionalitetsprincipen" för en uppsats i ämnet där prof. em. W avfärdar tillämpningen av proportionalitetsprincipen i strandskyddsärenden).
Det har också förekommit s.k. rättsprövning där klaganden ifrågasatt att proportionalitetsprincipen beaktats i tillräckligt hög grad. Regeringsrätten har då funnit att regeringen /länsstyrelse/ har ett avsvärt handlingsutrymme inom den s.k. margin of appreciation (ett europarättsligt begrepp) och klaganden fick inte gehör.
Att hoppas på proportionalitetsprincipen vid avvägning mellan hemfridszon och allemansrätt verkar lönlöst med den rättspolitiska trend som funnits i landet sedan sextiotalet vad det gäller den enskildes intresse i avvägning mot allemansrätten. Detta så länge inte Miljöbalken får nytt innehåll där motiven ändras. Man kan jämföra med nya PBL där tillämpningen av proportionalitetsprincipen lyfts fram genom en portalparagraf. Det finns riksdagsmotioner om att samma ska gälla för Miljöbalken.
Vad slutligen kravet på dispens för ändrad användning av befintliga byggnader angår så synes det framgå att byggnaderna ligger på redan inspråktagen mark eftersom de anges ligga på en gårdsplan. Är tomtavgränsningen snävt gjord kan ekonomibyggnader ha hamnat utanför den avgränsade tomten och hemfridszonen. Ekonomibyggnader till lantbruket utanför tomten medför ingen rätt till hemfridszon varför allmänheten kan knalla rakt fram till ladugård och annat (ofta går de in objudna också). Den tillkommande komplikationen att naturreservat bildas har jag ingen uppfattning ompå grund av bristande kunskaper. Vad jag kan tänka mig är att det är svårt att få bygga om tidigare ekonomibyggnader till bostäder t ex för uthyrning. Det kan redan strandskyddslagstiftningen hindra beroende på hemfridszonens utsträckning. Det får inte tillkomma någon bostadsanvändning utanför den medgivna tomtplatsen eftersom boende ger hemfridszon och denna släcker ut allemansrätten. Ligger byggnaden som byggs om inom hemfridszonen krävs dispens om ändrad användning avses eftersom byggnaden kan ligga så till (nära gränsen för befintoig hemfridszon) att boendet skulle utvidga hemfridszonen. Möjligen kan ett staket befästa den befinliga hemfridszonen och därigenom göra den ändrade användningen möjlig. Enbart om- eller tillbyggnad i sig kräver inte dispens, det är den ändrade användningen som kan påverka hemfridszonen och därmed allemansrättens utbredning.
Det kan naturligtvis bli komplicerat för den enskilde som har ett lantbruk om plötsligt strandskyddet utvidgas från 100 till 300 meter och alla restriktioner slår till. Detta skedde nyligen på Sudret, södra Gotland och har gett upphov till mycken debatt. Tvärstopp på att inreda byggnader för uthyrning sommartid. I andra delar av landet (läs Norrland) kan tvärtom lättnader ges för att öka möjligheterna till utkomst i lantbruket, detta sedan strandskyddslagstiftningen modifierades 2009. Men öländska och gotländska bönder kan väl betrakta sig som rika, de som har så många solskenstimmar. Är det så? Kolla utvandringen för hundra år sedan och inkomstförhållandena bland befolkningen sedan dess.
Redigerat:
Nynäshamns kommun hade gjort en ful förvanskning av Naturvårdsverkets skrivning. Kommunen skriver att hemfridszonen ska begränsas vid tomtplatsbestämning medan verket skiver att tomtplatsen ska begränsas vid dispensgivning. Är fastigheten större än den befintliga hemfridszonen ska tomtplatsen avgränsas till att enbart omfatta hemfridszonen. Naturvårdsverket har inte sagt att tomtplatsen ska göras mindre än hemfridszonen. Det finns vidare inget stöd för kommunens skrivninga att tomtplats och hemfridszon ska inskränkas ytterligare vid s.k. starkt strandskydd. Det senare begreppet har ingen motsvarighet i lagtext eller förarbeten.
Har försökt utveckla mina tankar mer här
http://jureka.net/Forum/forum_posts.asp?TID=2803&PN=1
Har försökt utveckla mina tankar mer här
http://jureka.net/Forum/forum_posts.asp?TID=2803&PN=1
Redigerat:
Imponerande utredning!
Att Gotland var rikt en gång i tiden står utom allt tvivel, men idag är vi Sveriges fattigaste län även om solen skiner mest i landet.
Intressant nog finns det ett par fall där Regeringsrätten beaktat proportionalitetsprincipen i samband med strandskyddsdispenser: https://lagen.nu/dom/ra/1996:44 och https://lagen.nu/dom/ra/2001:72
Att Gotland var rikt en gång i tiden står utom allt tvivel, men idag är vi Sveriges fattigaste län även om solen skiner mest i landet.
Intressant nog finns det ett par fall där Regeringsrätten beaktat proportionalitetsprincipen i samband med strandskyddsdispenser: https://lagen.nu/dom/ra/1996:44 och https://lagen.nu/dom/ra/2001:72
Utredning och utredning, jag är engagerad juridisk amatör.
Det nämnda rättsfallen är intressanta Det var Regeringsrättens dom 1996:44 som gjorde att proportionalitetsprincipen måste desarmeras på det vis som sedan skedde med MB 7:26.
RÅ 2001:72 är komplicerat och handlar om rättsprövning av ett regeringsbeslut. Ärendet hade alltså inte gått till miljödomstol. Rättsprövningen skedde enligt tidigare lagstiftning, därför kunde proportionalitetsprincipen tillämpas. Den som företrätt sökanden har uppenbarligen varit en mycket kompetent jurist inom förvaltningsrättens område. Man tycker att detta mål kunde vara en öppning för flera fall, men jag känner inte till någon efterföljare. Då Miljöbalken tillämpas är det kört för då anses det enskilda intresset på förhand vara svagare än syftet med stranskyddslagstigningen och allemansrätten. Jag är också tveksam om svensk rätt vid en avvägning mellan hemfridszon och allemansrätt skulle upprätthålla skyddet för den enskilde. Det känns inte som rättspolitiskt korrekt i den anda som råder. Även där borde proportionalitetsprincipen gälla men jag känner inte till någon sådan prövning. Vid prövningarna ställs tomten mot allemansrätten och man tar inte upp aspekten hemfridszon och dess innebörd av skydd för den enskildes privatliv. Ägaren kan ju alltid sätta upp ett plank om han vill slippa se dem som tältar 12 meter från huset - förutsatt att han får bygglov för planket förstås.
Det liggre också en fundamental obalans att den enskilde måste försöka få till stånd ett åtal för att få prövat om hemfriden störts. Det leder bara till besvär för den enskilde och i förmodligen 999 fall av tusen låter den enskilde intrånget passera. Därför bildas ingen praxis och den föregivet sedvanegrundade allemansrätten kan fortsätta att breda ut sig - och tomtplatserna begränsas. Jag känner inte ens till något fall där myndighets förslag eller beslut om avgränsning av tomtplats lett tíll prövning.
Det nämnda rättsfallen är intressanta Det var Regeringsrättens dom 1996:44 som gjorde att proportionalitetsprincipen måste desarmeras på det vis som sedan skedde med MB 7:26.
RÅ 2001:72 är komplicerat och handlar om rättsprövning av ett regeringsbeslut. Ärendet hade alltså inte gått till miljödomstol. Rättsprövningen skedde enligt tidigare lagstiftning, därför kunde proportionalitetsprincipen tillämpas. Den som företrätt sökanden har uppenbarligen varit en mycket kompetent jurist inom förvaltningsrättens område. Man tycker att detta mål kunde vara en öppning för flera fall, men jag känner inte till någon efterföljare. Då Miljöbalken tillämpas är det kört för då anses det enskilda intresset på förhand vara svagare än syftet med stranskyddslagstigningen och allemansrätten. Jag är också tveksam om svensk rätt vid en avvägning mellan hemfridszon och allemansrätt skulle upprätthålla skyddet för den enskilde. Det känns inte som rättspolitiskt korrekt i den anda som råder. Även där borde proportionalitetsprincipen gälla men jag känner inte till någon sådan prövning. Vid prövningarna ställs tomten mot allemansrätten och man tar inte upp aspekten hemfridszon och dess innebörd av skydd för den enskildes privatliv. Ägaren kan ju alltid sätta upp ett plank om han vill slippa se dem som tältar 12 meter från huset - förutsatt att han får bygglov för planket förstås.
Det liggre också en fundamental obalans att den enskilde måste försöka få till stånd ett åtal för att få prövat om hemfriden störts. Det leder bara till besvär för den enskilde och i förmodligen 999 fall av tusen låter den enskilde intrånget passera. Därför bildas ingen praxis och den föregivet sedvanegrundade allemansrätten kan fortsätta att breda ut sig - och tomtplatserna begränsas. Jag känner inte ens till något fall där myndighets förslag eller beslut om avgränsning av tomtplats lett tíll prövning.
Redigerat:
MB 7:25 lyfter ju helt klart fram proportionalitetsprincipen när det gäller bildande av skyddsområden. Vet du vad det finns för möjligheter att få ett sådant beslut prövat?
(Jag har nu siktet inställt på Naturreservatet Gotlandskusten där man lagt ytterligare restriktioner på hela strandskyddsområdet, bla får man inte göra något som påverkar en byggnads yttre utseende.)
(Jag har nu siktet inställt på Naturreservatet Gotlandskusten där man lagt ytterligare restriktioner på hela strandskyddsområdet, bla får man inte göra något som påverkar en byggnads yttre utseende.)
MB 7:26 upphäver verkan av 7:25 i vart fall i vad gäller strandskydd. Jag har ingen uppfattning om i vad mån proportionalitetsprincipen kan hävdas med större framgång i vad gäller tex naturreservat.
Kan du citera de regler som innebär att man inte får göra något som påverkar en byggnads yttre utseende? Det låter ju som en generell byggnadsminnesförklaring av hela kusten.
Kan du citera de regler som innebär att man inte får göra något som påverkar en byggnads yttre utseende? Det låter ju som en generell byggnadsminnesförklaring av hela kusten.
Enligt Länsstyrelsens beslut den 26 april 1993 omfattas hela strandskyddsområdet längs kusten (med undantag för vattenområdet) även av förordnande enligt 7 kap 4 § miljöbalken (naturreservatet "Gotlandskusten")
Inom detta naturreservat gäller förbud enligt 7 kap 5 § MB att utan länsstyrelsens tillstånd
uppföra ny byggnad eller att ändra befintlig byggnad genom tillbyggnad, ombyggnad eller andra åtgärder som påverkar dess yttre utseende. Tillstånd krävs även för ej bygglovpliktiga åtgärder,
ta i anspråk eller inreda byggnad helt eller delvis för väsentligen annat ändamål än tidigare. Tillstånd krävs även för ej bygglovpliktiga åtgärder,
bedriva täkt av berg, sten, grus eller sand innanför den yttersta materialsamling som kan komma att fyllas på vid stormtillfällen.
http://www.lst.se/_gotland/amnen/Naturvard/strandskydd/naturvard_natura2000.htm
Att lägga dessa restriktioner över HELA kustremsan utan någon som helst lokal bedömning rimmar enligt min mening mycket dåligt med proportionalitetsprincipen
Sedan har vi lyckligtvis de nya regler som införs om ca en månad:
18 d § Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man också beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. Om prövningen gäller en dispens för att uppföra enstaka en- eller tvåbostadshus med tillhörande komplementbyggnader och andra åtgärder får man i stället beakta om huset eller husen avses att uppföras i anslutning till ett befintligt bostadshus.
18 e §/Träder i kraft I:2011-05-02/ Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som
1. är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
2. är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
3. endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften
a) i eller i närheten av tätorter,
b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Veda vid Storfjärden i Ångermanland eller från Skataudden vid Näskefjärden till gränsen mot Finland,
c) på Gotland, eller
d) vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
4. inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i Ångermanland från Veda vid Storfjärden till Skataudden vid Näskefjärden.
En översiktsplan enligt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ge vägledning vid bedömningen av om en plats ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bindande. Lag (2010:902).
Frågan är nu hur Naturreservatet Gotlandskusten rimmar med MB 7:18 och 7:25.
Du nämnde ovan den våldsamma diskussion som pågår på Storsudret, den absolut sydligaste delen av Gotland (jag bor på Sudret, men inte Storsudret) angående LST förslag att utvidga strandskyddet.
Vad som inte framkommit i pressen här - och LST håller väldigt tyst om - är att man även kommer att drabbas av Naturreservatsreglerna per automatik om strandskyddet utvidgas. Detta betyder att man inte ens kan bygga en farstukvist, altan, sätta in ett takfönster eller måla om huset upp till 300 m från havet utan tillstånd från LST.
Proportionalitetsprincipen på Gotland..
Inom detta naturreservat gäller förbud enligt 7 kap 5 § MB att utan länsstyrelsens tillstånd
uppföra ny byggnad eller att ändra befintlig byggnad genom tillbyggnad, ombyggnad eller andra åtgärder som påverkar dess yttre utseende. Tillstånd krävs även för ej bygglovpliktiga åtgärder,
ta i anspråk eller inreda byggnad helt eller delvis för väsentligen annat ändamål än tidigare. Tillstånd krävs även för ej bygglovpliktiga åtgärder,
bedriva täkt av berg, sten, grus eller sand innanför den yttersta materialsamling som kan komma att fyllas på vid stormtillfällen.
http://www.lst.se/_gotland/amnen/Naturvard/strandskydd/naturvard_natura2000.htm
Att lägga dessa restriktioner över HELA kustremsan utan någon som helst lokal bedömning rimmar enligt min mening mycket dåligt med proportionalitetsprincipen
Sedan har vi lyckligtvis de nya regler som införs om ca en månad:
18 d § Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man också beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. Om prövningen gäller en dispens för att uppföra enstaka en- eller tvåbostadshus med tillhörande komplementbyggnader och andra åtgärder får man i stället beakta om huset eller husen avses att uppföras i anslutning till ett befintligt bostadshus.
18 e §/Träder i kraft I:2011-05-02/ Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som
1. är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
2. är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
3. endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften
a) i eller i närheten av tätorter,
b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Veda vid Storfjärden i Ångermanland eller från Skataudden vid Näskefjärden till gränsen mot Finland,
c) på Gotland, eller
d) vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
4. inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i Ångermanland från Veda vid Storfjärden till Skataudden vid Näskefjärden.
En översiktsplan enligt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ge vägledning vid bedömningen av om en plats ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bindande. Lag (2010:902).
Frågan är nu hur Naturreservatet Gotlandskusten rimmar med MB 7:18 och 7:25.
Du nämnde ovan den våldsamma diskussion som pågår på Storsudret, den absolut sydligaste delen av Gotland (jag bor på Sudret, men inte Storsudret) angående LST förslag att utvidga strandskyddet.
Vad som inte framkommit i pressen här - och LST håller väldigt tyst om - är att man även kommer att drabbas av Naturreservatsreglerna per automatik om strandskyddet utvidgas. Detta betyder att man inte ens kan bygga en farstukvist, altan, sätta in ett takfönster eller måla om huset upp till 300 m från havet utan tillstånd från LST.
Proportionalitetsprincipen på Gotland..
Redigerat: