Läste någonstans att vissa länder som hade ordning på fas och nolla fick ett problem när utrustning som hackar sönder sinusen lite började bli poppis. Många tillverkare hade exakt samma förskjutning på all utrustning när "topparna" på sinusen kom vilket resulterade i konstiga överlagringsfenomen vid större installationer i kontorslandskap m.m.

I länder som hade anslutning likt Sverige fick man inte riktigt samma problematik då man har 50% chans att få förskjutningen åt andra hållet. Men numera finns ju så många olika fabrikat på utrustning samt att tillverkare kompenserar lite olika antar jag.
 
ANDHOL vad för prylar är det som bara ger sig på ena halvperioden? Halvvågslikriktare kommer jag på, men det förekommer väl mest på små prylar och borde inte påverka så mycket. Dimmrar och liknande brukar väl ge sig på båda halvperioderna lika mycket och på vilken punkt i vågen beror på pådraget. Jag tror att mängden störningar av det slaget stadigt ökar vilket även leder till ökade krav på att övriga elprylar skall tåla störningarna.

Erik
 
HF-don?
 
Glufsglufs skrev:
Varför? var ligger behovet i en anläggning med 230V enfas växelström?

Jag kommer inte på något som kräver fas och nolla "rätt" på en enfasapparat eller har du någon idé?m Kanske finns något men som sagt, jag kommer inte på något.

Jag har en enfas vridtransformator hemma där ena ledaren går rakt igenom, medan den andra spänningsdelas. Med denna kan det vara intressant att ha nollan på just bara ena ledaren...

Det är ju lite sent kanske att nu gå över, men vi håller ju väl redan reda på faserna/nollan i 3-proppar och även enfas som någon skrev ovan så vad skulle problemet med det vara egentligen?
 
Behovet/nyttan av att ha nollan på ett visst ställe är en ytterst marginell fördel om man ser till elanvändningen i stort. Kostnaden för att nu införa ett sådant system skulle var oförsvarbart hög ställt i förhållande med den fördel som en marginell del av förbrukarna skulle få. Behöver man fas resp nolla på ett visst ställe är det mycket enkelt att ansluta fast eller använda uttag/stickproppar som inte är vändbara tex CEE 216
 
Vi som konstruerar apparater är medvetna om "problemet" med fas/nolla så vi konstruerar med 2 poliga brytare mm.

Protte
 
Det här blev ju riktigt spännande. Från Värmland har jag fått lära mig att det är inte är likström i uttaget - skönt, då slipper jag tänka på det mer.

Jag tänkte på detta helt och hållet från installatörens synpunkt. Det kanske skulle underlätta när man testar tex ett uttag, då skulle man utan att öppna det kunna konstatera att det inte finns ström på fasen om man var säkert på vilket hål som är fas. Det går ju att göra ändå såklart. Och man måste säkert alltid dubbelkolla, jag tyckte bara att det var lustigt att man inte hade någon standard för detta när det gäller uttag. För inne i väggen är det ju asnoga med färger, förväxlingsrisk mm så det är konstigt att man inte reglerat "sista" punkten i kretsen.

Just det där med lampsocklar var en annan grej jag undrade - för mig vore det praktiskt att veta var fasen ligger i en sådan apparat, inte för att jag skall stoppa in fingrarna, men för att snabbt kunna ta reda på vad det är för fel. Naturligtvis inte så viktigt så att man skulle införa en ny standard.
 
Mikael_L
I norge spelar symmetriska uttag ingen roll, då det är fas på bägge stiften.

I Sverige var det ganska vanlig huvudspänning fram till 40-talet väl?
 
Njae, man har IT-jordning i Norge. Så det är väl inte "fas" på något av stiften egentligen? Dvs man har ingen definierad spänning mot jord (alltså ingen fasspänning) men väl huvudspänning (alltså mellan stiften). Detta t ex skilt från 240V i USA som är "split phase", dvs man har 120V fasspänning på varje stift, men 240V mellan stiften (utan att det för den skulle är två äkta faser).
 
Mikael_L
OK.
Men de båda stiften kan väl anses som likartade, det finns väl ingen nolla heller eg.
 
mycke_nu skrev:
Som bonus kommer här en liten tankenöt som kräver logiskt tänkande:

I USA är det bredare stiftet nolla. Varför just detta stift?
Hmm, det går då inte att få in nollstiftet i fas-uttaget? Vilket ev. skulle kunna spänningssätta "fel" del, exv. gängan på E27 sockeln? (Eller är det som mulpac skrev; bättre att garantera nollförbindelsen än fasförbindelsen).

En nackdel med just USAs system som jag har sett är ofoget att göra grenuttag med dubbla stickkontakter (för att komma runt problemet med att stickkontakten inte får belastas tillräckligt hårt). Detta kopplat med ett dubbelt vägguttag i exv. kök med brunnarna på olika grupper (får man gör där) där *en* av brunnarna inte kopplats rätt. Kabom! :) (Mina släktingar visade mig resultatet, men jag bevittnade inte smällen).

Utan "garrenterad" fas/nolla på olika stift så är det ingen som kommer på att sätta dubbla parallellkopplade stickkontaker på utrustningen. Även om det förstås inte är något bra skäl för att undvika garrenterad fas/nolla, så är det i alla fall en kul anekdot.
 
Mikael_L skrev:
OK.
Men de båda stiften kan väl anses som likartade, det finns väl ingen nolla heller eg.
Nej, det finns det inte heller. Så visst, det är kanske rättare att säga två "faser" då? :)

Har man någon specifik terminologi vid IT-jordning, någon som vet?
 
mulpac skrev:
Nu är det rätt länge sedan jag var i USA, men då var det inga större problem att trycka i en stickpropp halvvägs och få spänning till apparaten, samtidigt som man kunde peta på kontaktstiften med fingrarna. Det borde vara lättare att komma åt ett större stift.
Det går fortfarande. Och är en praktisk (om än riskabel) fattigmansadapter. Du får plats att trycka ner en europastickkontakt i rät vinkel (alltså parallellt med väggen) mellan den amerikanska och väggen (med europastiften gränslande de amerikanska stiften), så att du exv. kan ladda laptoppen på hotellrummet om du glömt din adapter.

Jag har aldrig glömt min adapter, men i somras när jag skulle visa för en europeisk kollega (vi var med i en informell "tävling" som inbegrep en massa laptops) så brände jag mig naturligtvis så att det märktes. Vilket ledde till stor munterhet runt bordet. :) Viss försiktighet anbefalles alltså. Eller; gör det i nyktert tillstånd. :)
 
mycke_nu skrev:
En anledning att hålla reda på fas och nolla (som i USA) är att man då kan ansluta nolan till gängan i lampsocklar. En annan är att man inte får problem med läckströmmar om man lägger en avstörningskondensator mellan nolla och apparathöljet.

MEN, eftersom det inte krävs utbildning för att få skruva ihop en skarvsladd eller lampa så faller det hela genom att man inte kan garantera att det verkligen kopplas rätt hela vägen.
Om man inte kan lita på att kablar är rätt kopplade så är jag avsevärt mycket mer rädd för att skyddsjorden förväxlas än att fas/nolla växlas.

Om jag inte minns fel så har brittiska kontakter och nog också konsumentelektronik som säljs i UK tydliga märkningar för vilka färger som ska kopplas var...

Appropå det här, hur ofta/sällan har man nån som helst koll på fas och nolla på fast installerade armaturer respektive armaturer kopplade med modern lampkontakt (alltså den där "stift 3" blivit skyddsjord)? De kontakterna kan ju bara vändas på ett sätt, så då borde man kunna ha koll på vad som är fas respektive nolla.

Även på gamla lampkontakter så fanns det markering för vad som är nolla, men förutom att inget fysiskt styr kontakten i rätt läge så blir man ibland tvungen att avsiktligt växla fas och nolla när man stoppar i kontakten i ett uttag. Det händer då armaturen är kopplad för "nolla och kronbrytarknapp A" och uttaget är kopplat för "nolla och kronbrytarknapp B" (eller vice versa) så att säga...

På just armaturer som ansluts via kronbrytare så kan man däremot ha koll på nollan även med de gamla lampkontakterna.

Appropå det, är de gamla lampkotakterna fortfarande godkända att använda trots att de saknar all form av dragavlastning?

[/QUOTE]Som bonus kommer här en liten tankenöt som kräver logiskt tänkande:

I USA är det bredare stiftet nolla. Varför just detta stift?[/QUOTE]

Bonus-värdelös-vetande: det är tydligen bara skillnad på stiftens bredd på jordade kontakter. De ojordade (typ A / Nema 1 eller vad de heter) tror jag har samma storlek på båda stiften. Jag kan dock ha fel, det har hänt förr ;)

Mikael_L skrev:
I norge spelar symmetriska uttag ingen roll, då det är fas på bägge stiften.

I Sverige var det ganska vanlig huvudspänning fram till 40-talet väl?
Jag prao'ade på slutet av 80-talet hos en elektriker och då hade nån av kollegorna just kopplat om ett gäng hus från 127/220V till 220/380V-system.

Det skulle inte förvåna mig om det fortfarande finns enstaka system.

Jag minns nån snyftartikel, antagligen sent 80-tal, om nån långt ute i skogen som tydligen fick 110V 6A enfasmatning från järnvägen på nåt sätt, och det räckte ju inte för att värma med elvärme så det var såklart synd om "den lilla människan", dessutom "på ålderns höst". Sådana anläggningar lär dock vara en klar minoritet.
 
lars_stefan_axelsson skrev:
Det går fortfarande. Och är en praktisk (om än riskabel) fattigmansadapter. Du får plats att trycka ner en europastickkontakt i rät vinkel (alltså parallellt med väggen) mellan den amerikanska och väggen (med europastiften gränslande de amerikanska stiften), så att du exv. kan ladda laptoppen på hotellrummet om du glömt din adapter.
Prova inte det där med några prylar som drar nån ström att tala om, det känns som att trotsa ödet gällande risken för glappkontakt...
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.