Detta kanske är en lite känslig fråga, men av nyfikenhet:

Man fick väl säkra upp en ledning på 4kvmm med 20A, inte sant? (eller var det 25A, spelar ingen större roll för det här)

Säkringen har olika uppgifter, men framförallt att se till att inte ledningarna brinner upp?

Då är frågan - hur mycket krävs det egentligen innan isolering smälter/brand uppstår?
Hur stora marginaler har man?

Tiden är väl med som en faktor, förstås, men i runda slängar liksom. Hur ofta uppstår brand i kablar med felaktig säkring?

(Jag skulle naturligtvis aldrig tillåta en sån situation i mitt eget hem, det är bara för att veta ungefär hur det ser ut)
 
jag kan inte svara detljerat på frågan. Men marginalerna är mindre än man skulle kunna tro.

Det var för något år sedan en medlem här som gjorde ett experiment. Han byggde in ett VP rör mitt i isoleringen i en bit vägg, och satte in en temp. sensor i röret så att han kunde mäta temperaturen.

Han körde på en ström (ca. 13A tror jag) som en 10A säkring kan ta väldigt länge utan att lösa ut. Efter någon timme så hade temperaturen stabiliserats på ca 85 grader om jag minns rätt.

Isoleringen på en FK tråd är specad att tåla 70 grader, vid högre temperatur så påbörjas en nedbrytningsprocess som på sikt resulterar i att plasten förkolnar, och i förkolnat skick så leder den ström, lite lagom dåligt (=mer värme).

Dvs. även med en säkring som anses korrekt dimensionerad så kan man i ogynnsamma fall överbelasta en kabel över vad kabeln tål, utan att säkringen löser ut.

Om du går in på hemsidan för en säkringstillverkare (ex. hager) så finns där kurvor som visar hur länge en säkring kan gå utan att lösa ut vid olika överströmmar.
 
Det var ju minst sagt lurigt!

Någon som har någon erfarenhet av någon gång då det faktiskt har börjat brinna eller bli kortslutning pga överhettning?
 
Niklas_x skrev:
Det var ju minst sagt lurigt!

Någon som har någon erfarenhet av någon gång då det faktiskt har börjat brinna eller bli kortslutning pga överhettning?
Har bara sett det i "hinkar" för spottar där en trafo legat i också. Sen har jag sett i centraler på industri när fyllnaden mellan EK och ytterhöljet på gammla 70-80-tals kablar smält under förskruvningen in i centralen...kladdigt som f_n.
 
Jag har varit med om hemma att en dosa (gudskelov monterad i betongtak) brann. Men det berodde på en felaktikt skruvad koppling (skruven hade gängat snett) som var ca 45 år gammal.

Har också varit med om för väldigt många år sedan (i studentföreningslokal) att vi ganska medvetet överbelastade en skarvkabel, 2 prylar som drog nära 2kw vardera men väldigt sällan samtidigt, var inkopplade.

Efter typ en vecka brann vägguttaget. Vi antog att det varit dåligt kopplat. Satte ett nytt uttag, ny skarvsladd. Efter en vecka brann även detta uttag som vi då visste hade varit korrekt gjort. Men säkringen löste fortfarande inte.

Skall kanske tillägga att uttaget var monterat i en vägg av stålreglar med gipsskivor, inget brännbart i närheten.
 
Man förstår mer och mer vikten av att anlita en behörig..
Eller rättare sagt hur livsfarligt det är att hempula själv...
 
Men det verkar då som att det i huvudsak var i själva kopplingarna som det hade gått illa i era fall?
 
Niklas_x skrev:
Men det verkar då som att det i huvudsak var i själva kopplingarna som det hade gått illa i era fall?
I mitt fall handlade det om en hempulare som tyckte han hade varit duktig och satt "hinkar" till sina spotar, bara det att dom var väldigt små samt att han i en tryckt in en trafo också.

Gällande kablarna på industrin så var det ju elektriker som gjort det men inget glapp någonstans.
 
Felmonterat vägguttag där isoleringen var knaperstekt ca 15 cm ut från uttaget, duger det?
 
Oftast är det andra saker som ryker före själva matarledningen. Uttaget, kontaktytan mellan uttag/stickpropp, eller i anslutningsledning/skarvsladdar.

Jag har sett 1,5mm2 matningar till div ugnar/maskiner på en pizzeria säkrat 25A utan att ledningen brunnit upp. Men de är inget jag skulle rekommendera :wow:
 
Glufsglufs skrev:
I mitt fall handlade det om en hempulare som tyckte han hade varit duktig och satt "hinkar" till sina spotar, bara det att dom var väldigt små samt att han i en tryckt in en trafo också.

Gällande kablarna på industrin så var det ju elektriker som gjort det men inget glapp någonstans.
Vid en information med Länsförsäkringar berättade de om en brand där husägaren hade installerat 50W halogenspottar själv och använt sådana där fyrkantiga glasslådor som pottor.. funkade inte så bra:x
 
Rrrrr skrev:
Vid en information med Länsförsäkringar berättade de om en brand där husägaren hade installerat 50W halogenspottar själv och använt sådana där fyrkantiga glasslådor som pottor.. funkade inte så bra:x
Haha..snacka om "meltdown" i dubbel bemärkelse....;)
 
Oftast är det andra saker som ryker före själva matarledningen.
Precis, det var det jag tyckte det verkade som. Men om det är så, så borde det ju finnas hårdare regelverk kring själva kontaktpunkterna, när reglerna (eller är det riktlinjer?) kring ledningar är så tydliga?

Om någon är framme med flottiga fingrar på pinnarna på en stickpropp och det sen sitter lite snett så att bara en liten del av ytan faktiskt är i kontakt, så borde det ju vara där som det smäller. Tycker jag...

(Tänker på det där med att det ibland är ok med 13A på 1,5mm2, men att det är noga med impedanser och längder osv., frågan då är om det verkligen är i kabeln som problemet uppstår? Men som sagt, jag skulle aldrig överväga att inte följa regelverket ändå. Hur jag nu skulle kunna påverka det när en elektriker gör jobbet...)
 
Huruvida 1.5mm² kan avsäkras med 13A beror på följande 3 faktorer i prioritetsordning som jag kommer på i hastigheten.

1. Utlösningsvillkoret. Kabeln får inte vara så lång att kortslutningsströmmen längst bort blir för låg. Säkringen behöver en viss ström för att lösa ut tillräckligt snabbt. Denna ström beror på typ av säkring. Nätimpedansen framför kabeln spelar in för kortslutningsströmmen, så det går inte att generellt ange en max längd för kabeln.

2. Belastningen av kabeln. Beroende på hur den är förlagd tål
1.5mm² mellan kanske 10-20A!. Det kanske inte går att använda en 13A säkring av det skälet.

3. Till sist bör man kanske titta på vad kabeln matar. Det kanske finns förbrukare som inte tål kortslutning med en 13A säkring - det interna kablaget kan vara så klent att det brinner upp innan säkringen löser.

Dåliga kopplingspunkter ska man inte behöva ta hänsyn till av den enkla anledningen att de inte får finnas, dvs naturligtvis går man igenom hela gruppledningen och kontrollerar detta i samband med uppsäkringen.
 
Precis (tackar för informationen om säkringen), men det jag tänker är - om det nästan alltid är i kopplingarna det smäller (jag har för mig att jag hörde det någon annanstans också), är det inte där man borde lägga krut på att få folk att skärpa sig?

Tydliga och bra regler för kablarna är ju jättebra, men finns det motsvarande regler för olika kopplingar? Kablarna pratas det ju ganska friskt om här, tycker jag. Jag ser framför mig hempulare som med mycken möda räknar på kabeltjocklekar och sen skruvar lite snett och lite löst, så att kabeln är oväsentlig i sammanhanget.

(Och om det skulle framstå så: Jag är inte ute efter att bryta regler för kablarna, bara få kunskap.)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.