Planslipen - död och begraven
Var idag full av förväntan inför testkörningen av två planslipar från festool. Trots att det var längesedan jag använde mig av större planslipar och att traumatiska minnen från dessa svunna tider bokstavligen stinker brandrök och svett så pirrade det i magen. Det handlade inte längre om några orangesvarta eller gröna pet-plaståbäken med motorer som skulle kunna vara hämtade ur en hårfön. Nej, två stolta tyskar låg och väntade i varsin systainer.
Den stoltaste av dem alla, festools transmissionsdrivna planslipmaskin RS 100 CQ, utrustad med en motoreffekt på 620 W och 5 mm sliprörelse var dessutom en maskin vars teknik jag aldrig kommit i närheten av. Min förhoppning var att denna maskin skulle vara en hybrid mellan en lättarbetad direktdriven planslip och en transmissionsexcenterslip. Kontroll, hög avverkning och lättarbetad var de nyckelord som jag redan innan dess jag pluggat in maskinen i dammsugaren tänkte skulle pryda bildtexten till i min utförliga recension av maskinen på detta forums eminentaste avdelning. Dessvärre utgår den tilltänkta bildtexten då den tilltänkta bilden (en till träet nedslipad dörr med en close up på monstret) inte autentiskt kunde fångas på bild. När väl sladden pluggats in och maskinen utrustats med ett P40 slippapper gick det utför. Maskinen kränger märkbart i sidled och det är inte utan viss ansträngning denna kraft får stävjas med handen som vilar på maskinens "knopp". Första åtgärden som vidtas är att sänka dammsugartrycket till hälften. Andra åtgärden blir att ytterligare halvera suget. Slutsatsen blir ändå att maskinens ergonomi inte är fullt tillfredsställande, maskinen hade säkerligen varit bekvämare att manövrera med ett handtag placerat på sidan, och inte heller är det utan ansträngning som arbetet kan utföras kontrollerat. Dessa minus i protokollet utgör emellertid inte några oövervinnerliga problem, maskinen kan kontrolleras men inte utan viss ansträngning, och detta faktum skulle kunna kompenseras av en hög avverkningsgrad. Men även här uteblir mina höga förväntningar. Även om avverkningsgraden överstiger den för mer konventionella direktdrivna planslipar så upplevs arbetet som monotont, slitsamt och förhållandevis lönlöst. Tålamodet tröt redan efter 10 minuters arbete då rotexen plockades fram. Några minuter senare var dörrens ena sida grovavverkad och finslipad. Dörren vändes om och nästa testverktyg plockades fram - festools direktdrivna planslip 200 EQ.
Detta verktyg är inte avsett för att användas för grovavverkning. Likväl testade jag maskinen med ett P40-papper och gick lös på dörrens lackfärg. Arbetet kunde med lätthet utföras med full kontroll och maskinen spann som en katt. Som väntat uteblev dock avverkningsresultatet. Maskinen fick vila medan även andra sidan av dörren grovavverkades med rotexen. Väl framme vid finslipningen skulle nu maskinen komma till sin fulla rätt. Kornstorleken växlades ner i omgångar och maskinen dansade lekande lätt över dörren. Dörren var nu redo för målning. Innan maskinen plockades ner skulle dock maskinen få utpröva mitt hemmasnickrade obarmhärtiga och säkerligen kontroversiella finslipningstest. Testobjektet består av en yta spacklad med mediumgarderat sandspackel. Ytan är med andra ord mycket mjuk och ger en fingervisning om hur finishen skulle bli på ett mjukare träslag. Maskinen lämnade inte helt oväntat tydliga slipspår med ett 120-papper. Maskinen utrustades därefter successivt med finare papper och föst med 280-pappret ansåg jag som enväldig domare att slipspåren var acceptabla. Detta kan jämföras med att ungefär samma resultat uppnås med rotexen på finmode med ett 180-papper. Meningsfullheten med att kunna uppnå en yta utan synbara slipspår med så låg kornstorlek som möjligt kanske några av Er ifrågasätter. Min mening är emellertid att det är just detta som utgör det yttersta beviset på hur bra en finslipniningsmaksin fungerar. Sällan är det den extremt släta ytan som efterfrågas och är nödvändig, detta kan ju i princip uppnås med vilken julamaskin som helst utrustad med ett finkornigt sandpapper, utan avsaknaden av slipspår.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag svårligen kan finna något användningsområde för festools transmissionsdrivna planslipmaskin (RS 100 CQ). Som en parentes kan jag tillägga att min lilla RTS 400 (!) mest för skojs skull testades för grovavverkning på dörren med en avverkningsgrad som inte skiljer sig nämnvärt från RS 100 CQ:n . Antagligen skulle RS 100 CQ:n behöva en ännu starkare motor för kunna fungera som en effektiv avverkningsmaskin med en slipplatta på 115 x 225 mm. Detta hade nog dessvärre medfört att maskinen blivit mer eller mindre hopplös att manövrera. En 93 x 175 mm slipplatta hade troligen rått bot på många av maskinens tillkortakommanden.
200 EQ:n är i sammanhanget ändå en värdig förlorare (i de blindas rike är den enögde kung). Vad gäller maskinslipning (och om man i sammanhanget bortser från elhyvlar, varmluftspistoler och skrapor) så kommer man otroligt långt med en rotex, en liten direktdriven planslip alternativt en deltaslipmaskin och eventuellt en bandslipmaskin. Planslipmaskinen av större modell dog någon gång på 80-talet, några efter att excenterslipmaskinen lanserades. Enligt min mening kan inte heller ingenjörerna från Wendlingen skapa nytt liv i denna skapelse.
Den stoltaste av dem alla, festools transmissionsdrivna planslipmaskin RS 100 CQ, utrustad med en motoreffekt på 620 W och 5 mm sliprörelse var dessutom en maskin vars teknik jag aldrig kommit i närheten av. Min förhoppning var att denna maskin skulle vara en hybrid mellan en lättarbetad direktdriven planslip och en transmissionsexcenterslip. Kontroll, hög avverkning och lättarbetad var de nyckelord som jag redan innan dess jag pluggat in maskinen i dammsugaren tänkte skulle pryda bildtexten till i min utförliga recension av maskinen på detta forums eminentaste avdelning. Dessvärre utgår den tilltänkta bildtexten då den tilltänkta bilden (en till träet nedslipad dörr med en close up på monstret) inte autentiskt kunde fångas på bild. När väl sladden pluggats in och maskinen utrustats med ett P40 slippapper gick det utför. Maskinen kränger märkbart i sidled och det är inte utan viss ansträngning denna kraft får stävjas med handen som vilar på maskinens "knopp". Första åtgärden som vidtas är att sänka dammsugartrycket till hälften. Andra åtgärden blir att ytterligare halvera suget. Slutsatsen blir ändå att maskinens ergonomi inte är fullt tillfredsställande, maskinen hade säkerligen varit bekvämare att manövrera med ett handtag placerat på sidan, och inte heller är det utan ansträngning som arbetet kan utföras kontrollerat. Dessa minus i protokollet utgör emellertid inte några oövervinnerliga problem, maskinen kan kontrolleras men inte utan viss ansträngning, och detta faktum skulle kunna kompenseras av en hög avverkningsgrad. Men även här uteblir mina höga förväntningar. Även om avverkningsgraden överstiger den för mer konventionella direktdrivna planslipar så upplevs arbetet som monotont, slitsamt och förhållandevis lönlöst. Tålamodet tröt redan efter 10 minuters arbete då rotexen plockades fram. Några minuter senare var dörrens ena sida grovavverkad och finslipad. Dörren vändes om och nästa testverktyg plockades fram - festools direktdrivna planslip 200 EQ.
Detta verktyg är inte avsett för att användas för grovavverkning. Likväl testade jag maskinen med ett P40-papper och gick lös på dörrens lackfärg. Arbetet kunde med lätthet utföras med full kontroll och maskinen spann som en katt. Som väntat uteblev dock avverkningsresultatet. Maskinen fick vila medan även andra sidan av dörren grovavverkades med rotexen. Väl framme vid finslipningen skulle nu maskinen komma till sin fulla rätt. Kornstorleken växlades ner i omgångar och maskinen dansade lekande lätt över dörren. Dörren var nu redo för målning. Innan maskinen plockades ner skulle dock maskinen få utpröva mitt hemmasnickrade obarmhärtiga och säkerligen kontroversiella finslipningstest. Testobjektet består av en yta spacklad med mediumgarderat sandspackel. Ytan är med andra ord mycket mjuk och ger en fingervisning om hur finishen skulle bli på ett mjukare träslag. Maskinen lämnade inte helt oväntat tydliga slipspår med ett 120-papper. Maskinen utrustades därefter successivt med finare papper och föst med 280-pappret ansåg jag som enväldig domare att slipspåren var acceptabla. Detta kan jämföras med att ungefär samma resultat uppnås med rotexen på finmode med ett 180-papper. Meningsfullheten med att kunna uppnå en yta utan synbara slipspår med så låg kornstorlek som möjligt kanske några av Er ifrågasätter. Min mening är emellertid att det är just detta som utgör det yttersta beviset på hur bra en finslipniningsmaksin fungerar. Sällan är det den extremt släta ytan som efterfrågas och är nödvändig, detta kan ju i princip uppnås med vilken julamaskin som helst utrustad med ett finkornigt sandpapper, utan avsaknaden av slipspår.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag svårligen kan finna något användningsområde för festools transmissionsdrivna planslipmaskin (RS 100 CQ). Som en parentes kan jag tillägga att min lilla RTS 400 (!) mest för skojs skull testades för grovavverkning på dörren med en avverkningsgrad som inte skiljer sig nämnvärt från RS 100 CQ:n . Antagligen skulle RS 100 CQ:n behöva en ännu starkare motor för kunna fungera som en effektiv avverkningsmaskin med en slipplatta på 115 x 225 mm. Detta hade nog dessvärre medfört att maskinen blivit mer eller mindre hopplös att manövrera. En 93 x 175 mm slipplatta hade troligen rått bot på många av maskinens tillkortakommanden.
200 EQ:n är i sammanhanget ändå en värdig förlorare (i de blindas rike är den enögde kung). Vad gäller maskinslipning (och om man i sammanhanget bortser från elhyvlar, varmluftspistoler och skrapor) så kommer man otroligt långt med en rotex, en liten direktdriven planslip alternativt en deltaslipmaskin och eventuellt en bandslipmaskin. Planslipmaskinen av större modell dog någon gång på 80-talet, några efter att excenterslipmaskinen lanserades. Enligt min mening kan inte heller ingenjörerna från Wendlingen skapa nytt liv i denna skapelse.
Ditto.
Redigerat:
Tack för en utmärkt recension!
Jag har själv funderat och övervägt dessa maskiner. Senast det beställdes slipmaskiner fanns dessa med på listan. Den gången slutade det med att jag beställde en DTS 400 EQ. Den är jag nöjd med, även om det finns förbättringspotential. Eftersom många av planslipmodellerna saknar tilluft i slipplattan, måste man köra dammsugaren på lägsta hastighet för att maskinen inte skall suga fast i underlaget och bete sig som om den hade varit på en bättre middag med groggbord. Det är lite konstigt, eftersom Festool gör ett stort nummer av vikten av tilluftshål på Rotexmodellerna, och det fungerar verkligen.
Jag har själv funderat och övervägt dessa maskiner. Senast det beställdes slipmaskiner fanns dessa med på listan. Den gången slutade det med att jag beställde en DTS 400 EQ. Den är jag nöjd med, även om det finns förbättringspotential. Eftersom många av planslipmodellerna saknar tilluft i slipplattan, måste man köra dammsugaren på lägsta hastighet för att maskinen inte skall suga fast i underlaget och bete sig som om den hade varit på en bättre middag med groggbord. Det är lite konstigt, eftersom Festool gör ett stort nummer av vikten av tilluftshål på Rotexmodellerna, och det fungerar verkligen.
Har en Makita planslip jeg ga 300kr for (en av de minste plansliperne). Ligger her ubrukt. Men siden det kosta bare 300kr tenkte jeg den er kjekk å ha. Den blir jo uansett kun til en siste finish bruk. Men nå vet jeg ikke engang hvordan den virker. Men planslipens storhetstider er nok over for lengst 
En toppenrecension! Tråkigt att du inte var nöjd med maskinerna dock
Springare: Äh, ge inte upp än! Du behöver ju åtminstone en ETS 150/3 för finslipning, en RAS 115 för riktigt grov slipning, en BF1E där det är trångt, en multimaster där det är ännu trängre och sen en BS 105 för de riktigt stora ytorna. Kanske även en duplex om du ska slipa trappräcket Och en rotex 125 om du ska slipa sättstegen!
Springare: Äh, ge inte upp än! Du behöver ju åtminstone en ETS 150/3 för finslipning, en RAS 115 för riktigt grov slipning, en BF1E där det är trångt, en multimaster där det är ännu trängre och sen en BS 105 för de riktigt stora ytorna. Kanske även en duplex om du ska slipa trappräcket
Och en rotex 125 om du ska slipa sättstegen!