Källardörr, ett tämligen misslyckat projekt
Inspirerad av Geschwints fantastiska tråd tänkte jag dokumentera något projekt under julledigheten och insåg att den där inre källardörren skulle kunna vara ungefär lagom att hinna med. Inget märkvärdigt projekt på något sätt.
Som rubriken antyder gick saker emellertid inte min väg och någon extra källardörr existerar ännu inte. Framhärdar dock i att göra en trådartikel av det i hopp om att jag och andra kan lära sig något av detta. Framförallt att genvägar ofta är senvägar.
Glad i hågen över att ha lite tid att stå nere i källaren på landet som håller 12-15 grader jämfört med utkylda verkstan ute i uthusen gjorde jag i ordning med bord, belysning och bandsåg samt bar ner mitt nyinköpta MFT/3 för ett test.
Insåg dock att källardörren (bild 01) var oisolerad och det skulle förmodligen vara mer jobb att bygga om den än att göra en ny varför jag åkte till lokala bygghandeln och köpte två st. 15mm byggplyfa. Tjockleken valde jag med tanke på att dörren skulle vara robust. 50mm frigolit fick bli isoleringen. Eftersom källarens framtid är osäker (den ska dräneras och byggas om) verkade den här enkla lösningen fullt tillräcklig. I plankförrådet hittade jag följande granreglar som gott och väl skulle duga (bild 02) med tanke på omständigheterna. Planen var alltså att sandwicha reglar och frigolit mellan skivorna.
Att få ner skivorna i källaren och såga till dem var rätt knepigt men gick till slut (bild 03) med sänksågen. Men egentligen var det här det började gå snett, inte för att det blev något fel på sågningen men det hade varit så mycket enklare att åka de 1,5 milen till min far och slänga upp dem i justersågen och då hade flera andra problem kunnat lösas samtidigt. Men jag ville hänga i min lilla verkstad...och det fick jag ju göra.
Så var det reglarna då, och nu började det toka ur totalt. Hur skulle man rikta dem då? I farsans rikthyvel förstås säger den efterkloke, men så blev det inte. Ibland är det svårt att i efterhand förstå varför man gör som man gör. Dålig planering kan man säga. I uthusen finns förutom drygt 100m planade plankor som jag glömde att jag hade, två fungerande rikthyvlar, som jag inte kan dra fram kabel till pga. avståndet till uttaget. Nej det här blev bara sämre och sämre. Riktade först smalsidorna med elhyveln, riktade sen andra smalsidorna med sänksågen (bild 04) och gjorde vad jag kunde på klingan (i sommarverkstan).
Vid det laget var reglarna inte behövliga 50mm tjocka utan snarare någonstans mellan 47-49mm... Men man kan ju ta ner dem lite till och lägga en 4mm masonit emellan tänkte jag...
Då var det dags att fräsa urtagen i reglarna för att foga ihop ramen. Men eftersom det nu inte var 50mm tjockt lämnade jag 25 mm kvar på långsidorna och gjorde urtaget 25mm på kortsidorna. Det låter inte ens bra i teorin. MFT-skivan fick vara referens. (Bild 5-7).
Det fungerade inte alls givetvis, och ett sista försök att såga tapparna i bandsågen visade bara att bandsågen behövde ställas in som synes på bilden.
2/3 av tiden hade gått åt till att fixa verkstan (den tiden var alltså inte förspilld), 1/3 av tiden som egentligen skulle vara tid med fräsen DW626 på bilden blev till en enda frustrerande lektion i hur det blir när man inte planerar ordentligt och jobbar mot bättre vetande. Jag vet inte hur många timmar det där tog, men en resa till farsan hade gjort jobbet på under tre timmar väldigt högt räknat inkl. kaffe.
Hur slutade det hela? Jag bestämde mig för att ta mitt förnuft till fånga och slängde in reglarna i bilen för att hyvla upp och limma på dem på jobbet för att skruva ihop dem kommande helg. (Att kassera dem kan jag ännu inte försona mig med).
Men innan jag åkte skulle jag provsåga i en bit äppelträd jag tagit tillvara som bara delvis gick under bladstyrningen på bandsågen. Några centimeter gick alltså inte att klyva bort. Glömsk av vad jag gjorde tänkte jag såga av en "kaka" av ändträet och naturligtvis nöp det och resulterade i ett förstört (helt nytt) bandsågsblad och ett lillfinger som var dubbelt så stort som det andra där inte bara nageln var blå. En lyckad session i källaren alltså.
Återkommer under eller efter helgen.
Som rubriken antyder gick saker emellertid inte min väg och någon extra källardörr existerar ännu inte. Framhärdar dock i att göra en trådartikel av det i hopp om att jag och andra kan lära sig något av detta. Framförallt att genvägar ofta är senvägar.
Glad i hågen över att ha lite tid att stå nere i källaren på landet som håller 12-15 grader jämfört med utkylda verkstan ute i uthusen gjorde jag i ordning med bord, belysning och bandsåg samt bar ner mitt nyinköpta MFT/3 för ett test.
Insåg dock att källardörren (bild 01) var oisolerad och det skulle förmodligen vara mer jobb att bygga om den än att göra en ny varför jag åkte till lokala bygghandeln och köpte två st. 15mm byggplyfa. Tjockleken valde jag med tanke på att dörren skulle vara robust. 50mm frigolit fick bli isoleringen. Eftersom källarens framtid är osäker (den ska dräneras och byggas om) verkade den här enkla lösningen fullt tillräcklig. I plankförrådet hittade jag följande granreglar som gott och väl skulle duga (bild 02) med tanke på omständigheterna. Planen var alltså att sandwicha reglar och frigolit mellan skivorna.
Att få ner skivorna i källaren och såga till dem var rätt knepigt men gick till slut (bild 03) med sänksågen. Men egentligen var det här det började gå snett, inte för att det blev något fel på sågningen men det hade varit så mycket enklare att åka de 1,5 milen till min far och slänga upp dem i justersågen och då hade flera andra problem kunnat lösas samtidigt. Men jag ville hänga i min lilla verkstad...och det fick jag ju göra.
Så var det reglarna då, och nu började det toka ur totalt. Hur skulle man rikta dem då? I farsans rikthyvel förstås säger den efterkloke, men så blev det inte. Ibland är det svårt att i efterhand förstå varför man gör som man gör. Dålig planering kan man säga. I uthusen finns förutom drygt 100m planade plankor som jag glömde att jag hade, två fungerande rikthyvlar, som jag inte kan dra fram kabel till pga. avståndet till uttaget. Nej det här blev bara sämre och sämre. Riktade först smalsidorna med elhyveln, riktade sen andra smalsidorna med sänksågen (bild 04) och gjorde vad jag kunde på klingan (i sommarverkstan).
Vid det laget var reglarna inte behövliga 50mm tjocka utan snarare någonstans mellan 47-49mm... Men man kan ju ta ner dem lite till och lägga en 4mm masonit emellan tänkte jag...
Då var det dags att fräsa urtagen i reglarna för att foga ihop ramen. Men eftersom det nu inte var 50mm tjockt lämnade jag 25 mm kvar på långsidorna och gjorde urtaget 25mm på kortsidorna. Det låter inte ens bra i teorin. MFT-skivan fick vara referens. (Bild 5-7).
Det fungerade inte alls givetvis, och ett sista försök att såga tapparna i bandsågen visade bara att bandsågen behövde ställas in som synes på bilden.
2/3 av tiden hade gått åt till att fixa verkstan (den tiden var alltså inte förspilld), 1/3 av tiden som egentligen skulle vara tid med fräsen DW626 på bilden blev till en enda frustrerande lektion i hur det blir när man inte planerar ordentligt och jobbar mot bättre vetande. Jag vet inte hur många timmar det där tog, men en resa till farsan hade gjort jobbet på under tre timmar väldigt högt räknat inkl. kaffe.
Hur slutade det hela? Jag bestämde mig för att ta mitt förnuft till fånga och slängde in reglarna i bilen för att hyvla upp och limma på dem på jobbet för att skruva ihop dem kommande helg. (Att kassera dem kan jag ännu inte försona mig med).
Men innan jag åkte skulle jag provsåga i en bit äppelträd jag tagit tillvara som bara delvis gick under bladstyrningen på bandsågen. Några centimeter gick alltså inte att klyva bort. Glömsk av vad jag gjorde tänkte jag såga av en "kaka" av ändträet och naturligtvis nöp det och resulterade i ett förstört (helt nytt) bandsågsblad och ett lillfinger som var dubbelt så stort som det andra där inte bara nageln var blå. En lyckad session i källaren alltså.
Återkommer under eller efter helgen.
Hoppas du inte skall stoppa i kattluckan igen, då gör du allt jobb i onödan. Vår kattlucka i en isolerad dörr släpper in helt sjukt mycket kyla. Måste lära katten knacka för att komma in, och komma ut på ngt annat sätt än att banka på våra persienner tror jag.. 
Läste trådskaparens äventyr och det bara förstärkte och förstärkte min numera uppfattning om att ibland så är man dumsnål. Hur många projekt har jag inte satt igång med tveksamt slutresultat? Många är det.......och inte blev det billigare heller och det tog en massa mer tid än beräknat. Ungdomens iver och frenesi har bytts ut mot mer realism, inga knasiga projekt som ändå inte blir bra.
Som ett exempel kan nämnas en kaninbur (fullt isolerad) som är så overkill att den numera väger upp emot 250kg och krävs 4 fullvuxna spänstiga män att flytta. Kul att bygga men praktiskt, nej.
Nä ibland är det inte fel att åka och köpa en dörr eller rätt material för ändamålet. Eller åka till ett snickeri, svärfar eller vad som krävs för att få ett bra resultat. Kan vara värt någon extra krona ibland.
Som ett exempel kan nämnas en kaninbur (fullt isolerad) som är så overkill att den numera väger upp emot 250kg och krävs 4 fullvuxna spänstiga män att flytta. Kul att bygga men praktiskt, nej.
Nä ibland är det inte fel att åka och köpa en dörr eller rätt material för ändamålet. Eller åka till ett snickeri, svärfar eller vad som krävs för att få ett bra resultat. Kan vara värt någon extra krona ibland.
