Jag håller på att renoverar en mullbänk.
Vi hade problem med fukt och golvet hade börjar ruttna på sina ställen.
Vi valde helt enkelt att gräva ut och ska lägga in mackadam, cellplast och golvvärme och gjuta platta.
Det är kul att renovera gammalt men i vårt fall var det helt enkelt förstört för tidigare ägare låtit stuprännorna rinna rakt ner i grunden, tillsammans med att dom höjt marken utanför så allt ytvatten rann rakt in mot huset.
Vi hade problem med fukt och golvet hade börjar ruttna på sina ställen.
Vi valde helt enkelt att gräva ut och ska lägga in mackadam, cellplast och golvvärme och gjuta platta.
Det är kul att renovera gammalt men i vårt fall var det helt enkelt förstört för tidigare ägare låtit stuprännorna rinna rakt ner i grunden, tillsammans med att dom höjt marken utanför så allt ytvatten rann rakt in mot huset.
Jag tycker ni är på fel väg båda två.
Om man gjuter platta så kommer betongen att nå en bit upp på timret. Vanligtvis är ju golvnivån i gamla hus med mullbänkar 4-5 tum högre än underkant på timran. Eftersom betongen är tät kommer fukten att söka sig upp genom väggarna i stället och nedersta stockvarvet ruttnar i sin betongkokong. Det är ett helvetes arbete att pika upp och kärra ut ett betonggolv för att kunna lyfta huset och byta syllvarvet. Det brukar ofta bli aktuellt efter sisådär 30-40 år.
Jag har fått förfrågningar om några sådana projekt...... men alltid tackat nej med hänvisning till ryggen.
Att lerklina en naturstensstrenfot invändigt är helt fel. Som vi alla vet är lera den jordart som har högst kapillär stighöjd. Med andra ord fungerar leran som veken i en oljelampa och suger upp fukt förbi stenfoten upp till nedersta stockvarvet.
Golvvärme under ett traditionellt trägolv är också olämpligt i synnerhet i före detta mullbänkskonstruktioner. Dels för att trägolvet isolerar bort en massa värme från rummet och dels för att en del av den värmen pressar neråt i stället och där nere i jorden höjer värmen ångtrycket och ökar mängden fukt som stiger upp. Fukt som ju är en förbannelse för alla golv på mark i gamla hus.
Litet österbottnisk mullbänksteori:
I princip bygger alla mullbänksgrunder på att man isolerar mot insidan på stenfoten så att utrymmet under golvet hålls varmt.
Hela principen bygger på att fukten från jordmassan under huset går rakt igenom plankgolvet och upp i huset och ut genom skorstenen.
Mullbänkarna gjorde man gärna av mulljord med hög halt av torv och annat organiskt eller av tveittmörjo (spånblandad jord) från husbygget. De sorterna hade bättre isoleringsvärde än annan jord eller sand men eftersom de ledde upp fukt förbi stenfoten så skyddade man insidan av nedersta stockvarvet med björknäver mellan mullbänk och timmer. Ibland ställde man hela timran på ett fyrkantbilat plant ihopknutat stockvarv kallat "ondislaag" och så planhögg man undersidan på nedersta stockvarvet och ställde ovanpå. Ondislaaji gick enklare att byta än nedersta stockvarvet eftersom man inte behövde passa in något drag. Annars var det ju arbetsamt att lyfta huset och byta nedersta stocken men ibland måste det göras.
Golvbjälkarna ansågs vara förbrukningsvara. De höll några årtionden. I nya hus brukade man använda starkt medsolsvridna granstammar som ju inte duger att timra väggar av och därför hade blivit över på bygget. Ovanpå dem lade man plankgolvet flytande. Utan en enda spik så att man kunde ta upp golvet för normalt underhåll utan att skada de dyrbara plankorna. Plankorna var kantdymlade i varandra så de skulle ligga stilla. Om golvet gistnade efter en tid kilade man ihop det och lade till en ribba längs väggen om det behövdes.
Ofta fanns det en lös planka längs väggarna som man enkelt kunde lyfta upp och fylla på mullbänkarna eller bara granska skicket. Under långbänkarna i storstugan brukade det vara öppet rätt ned i mullen.
Vi nutidsmänniskor tycker ju att det är onödigt golvkallt inomhus när snön som dras in på golvet vid dörren ligger länge innan den smälter. Inte heller är vi nöjda med att hacka isen av vattenämbaret vid spisen på mornarna. Vi går inte med "barkaskåovar" eller sälskinnsskor på fötterna inomhus. Vi vill inte "ta upp golven" varje årtionde med det jorddamm det innebär i bostaden. Framför allt så eldar vi inte i öppna spisen hela dagarna för värme och matlagning så fukten underifrån dras inte ut ur rummet.
Nya tider nya krav..... men konstruktionen är utprovad för sin tids behov.
Vi behöver alltså en förbättrad konstruktion som minskar fuktgenomströmningen upp i huset samtidigt som den isolerar bättre men ända släpper igenom den fukt som kommer så fukten inte tvingas upp genom mellanväggarna.
En ny intressant lösning som en bekant byggnadsingenjör har utväcklat går ut på att gräva ut en meter djupt inomhus så gott det går utan att störa grunden. Sedan palla upp nya golvbjälkar på betongplintar och fylla hela utrymmet mellan och under bjälkarna med cellglasgrus. Cellglas tillverkas av returglas och har slutna porer som inte suger fukt. Det används under vägar på speciellt tjälskjutande mark och man köper det lastbilslassvis i bulk.
Cellglas har visat sig leda upp fukt betydligt mindre än lecagrus gör och så ger det ingen otrevlig lecagruslukt i bostaden. Dessutom isolerar det effektivt så marken under huset värms inte upp så mycket av rumsvärmen uppifrån. Vid lägre temperatur sjunker ångtrycket i jorden och mindre fukt strömmar upp genom hålrummen mellan cellglaskornen. Bara goda egenskaper med andra ord och dessutom relativt billigt.
Ovanpå cellglas och bjälkar lägger man in et traditionellt plankgolv så den fukt som trots allt stiger upp går rakt igenom golvet och upp i rummet utan att förorsaka röta.
Vi får se om 150 år om konstruktionen var bra....men det ser lovande ut!
Om man gjuter platta så kommer betongen att nå en bit upp på timret. Vanligtvis är ju golvnivån i gamla hus med mullbänkar 4-5 tum högre än underkant på timran. Eftersom betongen är tät kommer fukten att söka sig upp genom väggarna i stället och nedersta stockvarvet ruttnar i sin betongkokong. Det är ett helvetes arbete att pika upp och kärra ut ett betonggolv för att kunna lyfta huset och byta syllvarvet. Det brukar ofta bli aktuellt efter sisådär 30-40 år.
Jag har fått förfrågningar om några sådana projekt...... men alltid tackat nej med hänvisning till ryggen.
Att lerklina en naturstensstrenfot invändigt är helt fel. Som vi alla vet är lera den jordart som har högst kapillär stighöjd. Med andra ord fungerar leran som veken i en oljelampa och suger upp fukt förbi stenfoten upp till nedersta stockvarvet.
Golvvärme under ett traditionellt trägolv är också olämpligt i synnerhet i före detta mullbänkskonstruktioner. Dels för att trägolvet isolerar bort en massa värme från rummet och dels för att en del av den värmen pressar neråt i stället och där nere i jorden höjer värmen ångtrycket och ökar mängden fukt som stiger upp. Fukt som ju är en förbannelse för alla golv på mark i gamla hus.
Litet österbottnisk mullbänksteori:
I princip bygger alla mullbänksgrunder på att man isolerar mot insidan på stenfoten så att utrymmet under golvet hålls varmt.
Hela principen bygger på att fukten från jordmassan under huset går rakt igenom plankgolvet och upp i huset och ut genom skorstenen.
Mullbänkarna gjorde man gärna av mulljord med hög halt av torv och annat organiskt eller av tveittmörjo (spånblandad jord) från husbygget. De sorterna hade bättre isoleringsvärde än annan jord eller sand men eftersom de ledde upp fukt förbi stenfoten så skyddade man insidan av nedersta stockvarvet med björknäver mellan mullbänk och timmer. Ibland ställde man hela timran på ett fyrkantbilat plant ihopknutat stockvarv kallat "ondislaag" och så planhögg man undersidan på nedersta stockvarvet och ställde ovanpå. Ondislaaji gick enklare att byta än nedersta stockvarvet eftersom man inte behövde passa in något drag. Annars var det ju arbetsamt att lyfta huset och byta nedersta stocken men ibland måste det göras.
Golvbjälkarna ansågs vara förbrukningsvara. De höll några årtionden. I nya hus brukade man använda starkt medsolsvridna granstammar som ju inte duger att timra väggar av och därför hade blivit över på bygget. Ovanpå dem lade man plankgolvet flytande. Utan en enda spik så att man kunde ta upp golvet för normalt underhåll utan att skada de dyrbara plankorna. Plankorna var kantdymlade i varandra så de skulle ligga stilla. Om golvet gistnade efter en tid kilade man ihop det och lade till en ribba längs väggen om det behövdes.
Ofta fanns det en lös planka längs väggarna som man enkelt kunde lyfta upp och fylla på mullbänkarna eller bara granska skicket. Under långbänkarna i storstugan brukade det vara öppet rätt ned i mullen.
Vi nutidsmänniskor tycker ju att det är onödigt golvkallt inomhus när snön som dras in på golvet vid dörren ligger länge innan den smälter. Inte heller är vi nöjda med att hacka isen av vattenämbaret vid spisen på mornarna. Vi går inte med "barkaskåovar" eller sälskinnsskor på fötterna inomhus. Vi vill inte "ta upp golven" varje årtionde med det jorddamm det innebär i bostaden. Framför allt så eldar vi inte i öppna spisen hela dagarna för värme och matlagning så fukten underifrån dras inte ut ur rummet.
Nya tider nya krav..... men konstruktionen är utprovad för sin tids behov.
Vi behöver alltså en förbättrad konstruktion som minskar fuktgenomströmningen upp i huset samtidigt som den isolerar bättre men ända släpper igenom den fukt som kommer så fukten inte tvingas upp genom mellanväggarna.
En ny intressant lösning som en bekant byggnadsingenjör har utväcklat går ut på att gräva ut en meter djupt inomhus så gott det går utan att störa grunden. Sedan palla upp nya golvbjälkar på betongplintar och fylla hela utrymmet mellan och under bjälkarna med cellglasgrus. Cellglas tillverkas av returglas och har slutna porer som inte suger fukt. Det används under vägar på speciellt tjälskjutande mark och man köper det lastbilslassvis i bulk.
Cellglas har visat sig leda upp fukt betydligt mindre än lecagrus gör och så ger det ingen otrevlig lecagruslukt i bostaden. Dessutom isolerar det effektivt så marken under huset värms inte upp så mycket av rumsvärmen uppifrån. Vid lägre temperatur sjunker ångtrycket i jorden och mindre fukt strömmar upp genom hålrummen mellan cellglaskornen. Bara goda egenskaper med andra ord och dessutom relativt billigt.
Ovanpå cellglas och bjälkar lägger man in et traditionellt plankgolv så den fukt som trots allt stiger upp går rakt igenom golvet och upp i rummet utan att förorsaka röta.
Vi får se om 150 år om konstruktionen var bra....men det ser lovande ut!
Tack för ditt inlägg!
Förtydligande: de båda senaste inläggen gällde Skånehus. Alltså inga stockvarv. Ingen mull. Grund av natursten. Ovanpå det tegel (bränt eller obränt). Golvet ligger inte högre än grunden. Golvbjälkar ligger i en bädd av sand. Sedan fyllt upp med sand i facken. Ofta fuktproblem i sådana grunder och det vanliga är att man gjuter igen den (dock ej särskilt byggnadsvårdsmässigt).
Din kommentar om att lera inte är kapillärbrytande köper jag. Skulle vara intressant höra svar från de som förespråkar metoden. Kan tänka att det huvudsakliga problemet invid stengrund är kondens snarare än kapillär fukt.
Att gräva ut djupare än grunden låter vanskligt!
Hasopor som jag frågade om är skumglas. Är cellglas samma sak?
Förtydligande: de båda senaste inläggen gällde Skånehus. Alltså inga stockvarv. Ingen mull. Grund av natursten. Ovanpå det tegel (bränt eller obränt). Golvet ligger inte högre än grunden. Golvbjälkar ligger i en bädd av sand. Sedan fyllt upp med sand i facken. Ofta fuktproblem i sådana grunder och det vanliga är att man gjuter igen den (dock ej särskilt byggnadsvårdsmässigt).
Din kommentar om att lera inte är kapillärbrytande köper jag. Skulle vara intressant höra svar från de som förespråkar metoden. Kan tänka att det huvudsakliga problemet invid stengrund är kondens snarare än kapillär fukt.
Att gräva ut djupare än grunden låter vanskligt!
Hasopor som jag frågade om är skumglas. Är cellglas samma sak?
Redigerat:
Hur allvarliga fuktproblemen är i sydöstskånska hus med golvbjälkar i sand varierar med marken. Det finns tydligen exempel där fuktproblemen är minimala. liksom det säkert finns exempel på motsatsen.
Om problemen är minimala och stockar i sandbädd kan klara sig i uppåt 100 år så är det ju ingen dum metod att fortsätta med kan man tycka. Precis som heimlaga skriver så förutsätter det ett obehandlat plankgolv. I en sommarstuga med lättare inredning borde det vara helt ok.
Vad gäller lera så var det vanligt här i skåne med lergolv/stampat jordgolv. Dessa underhölls t ex genom årlig sandning.
Lera är ett intressant material. Det är extremt kapillärdrivande och fuktbuffrande. Om kapillärledningen klipps av så har man dock ett material som kan hålla/buffra mkt fukt, men ändå vara relativt torrt på ytan, (har jag fått för mig...). Det är också ett extremt tätt material, samt följsamt mot rörelser om det inte torkar ut fullständigt. Har använts för att vind- och gnagartäta trossbottnar med, samt jämna ut och vindtäta timmerstommar med.
Hasopor/skumglas/cellglas låter lovande tycker jag också, och om det finns några exempel på hus där det använts under längre tid så vore det intressant att ta del av erfarenheterna.
Heimlaga:
Luktar hus med Lecakulor i grunden? (Har aldrig hört förut, men om så är fallet så år det ju en väsentlig faktor att ta hänsyn till.)
Finns det erfarenhet av hur hus med Lecakulor i grunden fungerar över längre tid?
(Tänker att det borde kunna finnas iom att den metoden/materialet väl har använts länge, och i princip under samma förutsättningar som cellglas kan användas?)
Om problemen är minimala och stockar i sandbädd kan klara sig i uppåt 100 år så är det ju ingen dum metod att fortsätta med kan man tycka. Precis som heimlaga skriver så förutsätter det ett obehandlat plankgolv. I en sommarstuga med lättare inredning borde det vara helt ok.
Vad gäller lera så var det vanligt här i skåne med lergolv/stampat jordgolv. Dessa underhölls t ex genom årlig sandning.
Lera är ett intressant material. Det är extremt kapillärdrivande och fuktbuffrande. Om kapillärledningen klipps av så har man dock ett material som kan hålla/buffra mkt fukt, men ändå vara relativt torrt på ytan, (har jag fått för mig...). Det är också ett extremt tätt material, samt följsamt mot rörelser om det inte torkar ut fullständigt. Har använts för att vind- och gnagartäta trossbottnar med, samt jämna ut och vindtäta timmerstommar med.
Hasopor/skumglas/cellglas låter lovande tycker jag också, och om det finns några exempel på hus där det använts under längre tid så vore det intressant att ta del av erfarenheterna.
Heimlaga:
Luktar hus med Lecakulor i grunden? (Har aldrig hört förut, men om så är fallet så år det ju en väsentlig faktor att ta hänsyn till.)
Finns det erfarenhet av hur hus med Lecakulor i grunden fungerar över längre tid?
(Tänker att det borde kunna finnas iom att den metoden/materialet väl har använts länge, och i princip under samma förutsättningar som cellglas kan användas?)
Bruket blandas med en del lerbruk från Bältarbo tegelbruk och tre delar sand sedan gör man putspåslag tills man har uppnåt den släthet som behövs.Sommartorparn skrev:
Mössen biter sig inte igenom detta. Lämpligt är att putsa upp på timmer väggen också.
Golvvärmerör i lerbruket fungerar mycket bra och ger spillvärme ner till konstruktionen vilket gör att den hålls torr.
Slöjd och Byggnsdsvård har i år en utställning som heter bakom fasaden och den visar en naturlig storlek på hur mullbänkar ser ut. Vidare finns på hemsidan fakta på de vanligaste husen under rubriken Bakom fasaden.
Jag har hört sägas att folk som har lagt in nya mullbänkar av Lecagrus har haft lecalukten i huset i åratal efteråt men själv är jag nästan utan luktsinne så jag kan varken bekräfta eller säga emot det påståendet.....men folk säger att det luktar lecagrus.
Det skall vara en väldigt kraftig stank eller full eldsvåda eller ett ordentligt dieselläckage innan jag känner någon lukt.
Jaha....jag hade aldrig hört produktnamnet Haspor. tydligen är det exakt samma produkt som cellglas i Finland.
Det skall vara en väldigt kraftig stank eller full eldsvåda eller ett ordentligt dieselläckage innan jag känner någon lukt.
Jaha....jag hade aldrig hört produktnamnet Haspor. tydligen är det exakt samma produkt som cellglas i Finland.
Ingen armering i lerbruket? Måste det vara Bältarbo eller kan man ta vilken lera som helst.chihoist skrev:
Vad gäller golvvärmen så är jag fortfarande skeptisk eftersom jag vid googling får upp en hel del träffar som säger samma som "Heimlaga" nämligen att golvvärmen värmer marken under huset och ökar fuktuppstigningen. Om det ska funka problemfritt måste man ha mycket tjockt med isolering nedåt, vilket är tveksamt om jag får plats om jag använder Hasopor.
Tar gärna emot ytterligare synpunkter och tips kring detta.
Tror att cellglas och skumglas är olika slags produkter. Hasopor är en slags skumglas. Här kan man läsa om olika slags isolermaterial och hur de passar till olika ändamål.heimlaga skrev:
http://www.gardochtorp.se/hall-kylan-borta-med-ratt-isolering.aspx?article=5861
Jag har precis bytt syllstockar på mitt gamla torp och skottat ut jorden från mullbänken som låg där innan. Jag ersätter med en ny mullbänk, och ångrar egentligen att jag tog bort den gamla då den var torr och lerklinad över hela ytan. Anledningen till att jag ändå gjorde det var för att golvåsarna låg med över en meters mellanrum och pga. insektsangrepp behövde de bytas.
Den nya mullbänken består av markduk, sedan ett lager singel, sedan duk igen, ett tjockt lager torv och överst 50mm linisolering. Golvet är ett obehandlat 34mm grangolv.
Utanför har naturligtvis rabatter tagits bort längs med husväggen, takavvattningen har fixats till och viss planering återstår.
Den som lever får se om detta fungerar..
Den nya mullbänken består av markduk, sedan ett lager singel, sedan duk igen, ett tjockt lager torv och överst 50mm linisolering. Golvet är ett obehandlat 34mm grangolv.
Utanför har naturligtvis rabatter tagits bort längs med husväggen, takavvattningen har fixats till och viss planering återstår.
Den som lever får se om detta fungerar..
Armering behövs inte. bärlinor behövs inte då Hasopor är i sig ett bärlager.Sommartorparn skrev:
Skall paddas var tionde cm. Vägverkets markduk bör användas i botten. Minst 35 cm för att. få ett kapillärbrytande skikt men gärna mer. Ja energiförbrukningen ökar alltid med golvvärme med upp till 35 % om man inte följer Christer Harryssons teknisk dr lösning vad gäller golvvärme.
Att använda egen lera kräver kunskap vilket man kan få på Slöjd och Byggnadsvårds kurser. 28-29 maj har de Reko festival var dessa ämnen behandlas. Då kan man under två dagar grattis få kunskap och gå på föreläsningar.
program finns på deras hemsida.
dubbelpost - bort!
Vanliga lecakulor som man har i blomkrukor har onekligen en lukt när de blir våta.heimlaga skrev:
Trodde dock att man till husgrunder använde en speciell typ av leca som har en yta som förhindrar att de suger vatten.
12-20K är benämningen på lecakulorna som är kapillärbrytande, det är själva K:et som är ledtråden.
Jag har bott i ett timmerhus där man ersatte mullbänken med lecakulor någon gång på 80-talet och aldrig tänkt på någon speciell lukt varken då när det var nylagt eller nu.
Själv har jag använt skumglas i mitt hus. När det gäller att få det kapillärbrytande så är det väldigt viktigt att inte få med så mycket damm. När det levereras så kommer det varierande mycket damm i Hasoporet och i den hög som blivit kvar ute har jag sett stor skillnad i hur fukten rör sig i det som är dammigt jämfört med det som är rent. Jag tycker inte att det behöver packas med maskin om man använder det som isolering i bostadshus. Det sätter sig rätt snabbt om man bara går runt på det ett tag.
Jag har bott i ett timmerhus där man ersatte mullbänken med lecakulor någon gång på 80-talet och aldrig tänkt på någon speciell lukt varken då när det var nylagt eller nu.
Själv har jag använt skumglas i mitt hus. När det gäller att få det kapillärbrytande så är det väldigt viktigt att inte få med så mycket damm. När det levereras så kommer det varierande mycket damm i Hasoporet och i den hög som blivit kvar ute har jag sett stor skillnad i hur fukten rör sig i det som är dammigt jämfört med det som är rent. Jag tycker inte att det behöver packas med maskin om man använder det som isolering i bostadshus. Det sätter sig rätt snabbt om man bara går runt på det ett tag.
Kan man inte spola av Hasoporen innan man bär in den så att dammet går bort?godeha skrev: