När är boendekostnaden för hög?
Om två personer kan bo för 20 procent av sin gemensamma inkomst, är det då rimligt att betala mer för ett lyxigare boende? Och vad väljer vi i så fall bort?
Jag har blivit ombedd att kommentera diskussionen i Byggahus forum med rubriken ”Hur har alla råd?” Ett svar är att många i Sverige lägger en stor del av sin inkomst på boendet, mer än vad som anses rimligt i andra länder med varmare klimat.
Ett annat svar är att boendet tillsammans med bil och kläder är ”statusmarkörer”, en synlig konsumtion där människor kämpar för att inte ha det sämre än andra. När klyftorna ökar mellan rika och fattiga så väljer många att lägga mindre pengar på fritid, vardagsmat och annan osynlig konsumtion – för att inte känna sig missnöjda jämfört med det de ser hos andra.
Svårt dra gränsen
Men när jag försöker finna svaret på hur stor del av våra inkomster vi svenskar egentligen lägger på boendet, så är det svårt att dra gränsen. Å ena sidan är amorteringar ett sparande, räntor är delvis kompensation för inflationen och renoveringar höjer ofta värdet på bostaden.
Å andra sidan kan man även se betalningar för möbler, husgeråd, elektronik och annan inredning som en del av boendekostnaden. Och investeringen i ett nybyggt hus eller renoverat kök blir allt mer en kostnad, i takt med att kraven på att boendet ska vara ”nytt & fräscht” ökar. Plus att misslyckat eller annorlunda gör-det-själv snarare kan sänka marknadsvärdet hos bostaden.
Fem lika stora tårtbitar
Men ett sätt att tänka kring boendekostnaden är att först utgå från en enkel uppdelning med lika stora tårtbitar: tänk dig att utgångspunkten är till exempel två höginkomsttagare som tillsammans tjänar 50.000 kronor per månad efter skatt. Dessa pengar sätts in lika mycket på fem olika konton: boende, bil, mat och kläder, semester och övrigt – samt sparkontot.
10.000 kronor per månad är totalkostnaden för en ny hyfsat lyxig bil inklusive allt (även värdeminskning och ränta på kapitalet). Men om paret vill ha varsin bil så behöver andelen på bilkontot ökas. Å andra sidan kan kostnaden bli lägre om de nöjer sig med en liten bil eller köper begagnat, alternativt hyr bil bara ibland eller åker taxi vid akuta behov.
10.000 kronor räcker också till hyran för en hyfsat stor lägenhet eller till boendekostnaden för en svensk normalvilla enligt mäklarnas kalkyler. Medelpriset för småhus första kvartalet 2011 enligt SCB är 2,1 miljoner kronor och med dagens bolåneräntor kring 4 procent kan mäklaren påstå att räntekostnaden då bara blir 4900 kronor per månad netto. 5100 kronor per månad räcker förhoppningsvis till övriga löpande utgifter som värme, vatten, el, försäkring och sophämtning. Men om paret vill bo i storstäderna eller kanske med sjöutsikt så behöver även denna andel ökas.
Även med ett eller två barn går det att hålla ned kostnaden för mat och kläder till 10.000 kronor per månad, om familjen undviker lyx. Fast räknar man även in dyrare inköp som vinterkläder och skor så är denna budget inte generös.
Semester och övriga utgifter är en blandning av nödvändigt (försäkringar, telefon, tandläkare) och sådant som är lättare att klara sig utan (prenumerationer, välgörenhet, fritid). Men att totalt sett göra av med i snitt 10.000 kronor per månad är lätt om man åker till fjällen på vintern, utomlands en vecka på sommaren och dessutom kanske har en båt.
Öka eller minska
Sparandet blir ofta dragspelet. Det är svårt att dra gränsen mellan vad som är ett långsiktigt sparande och vad som bara är ojämn konsumtion under året. Men totalt sett sparade svenska folket ungefär 5 procent av sina inkomster under år 2010, enligt beräkningen av ”sparkvot” i nationalräkenskaperna från SCB. Samtidigt varnar många för att framtidens pensioner är hotade, så åtminstone de som är över 50 år och har haft små avsättningar från sin arbetsgivare till tjänstepensionen borde nog spara mer till sin ålderdom.
På samma sätt är det svårt att dra gränsen mellan olika delar av konsumtionen, för många tar till exempel ett extra lån på huset när de ska köpa ny bil. Men om man utgår från försäljningen 2010 av 289.000 nya bilar i Sverige så lägger vi i snitt ungefär 4 procent av inkomsterna enbart på själva inköpet av bilar (lägg därtill bensin, försäkring och annat).
Min poäng är att de som funderar över vad som är en rimlig boendekostnad behöver ställa den kostnaden i relation till de övriga fyra tårtbitarna (bil, mat & kläder, semester & övrigt, sparande). Utgå från en jämn fördelning och fundera på vilka delar som är rimliga att öka eller minska.
Kommentarer
32