Undergrunden
Torpargrund? Platta på mark? Källare? Grunden är kanske inte är det första du tänker på när du ska bygga hus. Vilken grund du än väljer måste den ha ett stabilt och torrt underlag. Detta underlag kallas undergrunden.
Undergrund
Husets grund har främst fem uppgifter. Den ska:
- utgöra ett stabilt underlag till stommen
- hålla huset torrt
- isolera mot kyla
- skydda huset mot radon
- göra huset vackrare
Terrängförhållandena på tomten, dvs tomtens form och markens beskaffenhet, blir avgörande för hur mycket arbete som behöver utföras vid grundläggningen. Omfattande grundläggningsarbete kan bli dyrt.
Undergrunden
Vare sig du väljer att låta husets stomme vila på platta på mark, källar- eller torpargrund, måste det finnas ett stabilt och torrt underlag för grunden. Detta underlag kallas undergrunden.
Kommunen utför en viss översiktlig grundundersökning i samband med detaljplanläggningen. Därför kan kommunens tekniska förvaltning ge besked om markförhållandena på din tomt.
I vissa fall kan kommunen vid bygglovet kräva att byggherren låter utföra en detaljerad grundundersökning, en sk geoteknisk markundersökning. Denna kan ibland kosta bara några tusenlappar, men om man har otur uppemot 100 000 kr.
– Kostnaderna för en sådan undersökning varierar väldigt mycket, berättar byggnadsingenjör Bengt Bengtsson.
Markens egenskaper avgör hur undergrunden anläggs och vilken grund du sedan ska bygga. Det kritiska är markens genomsläpplighet för vatten. Vissa markslag binder vatten en längre tid och blir därmed känsliga för tjäle. Vid tjälskjutning utvidgar sig marken om den t ex består av lös lera. Där marken består av sand eller grovt grus är den mer genomsläpplig för vatten och relativt okänslig för tjälskjutning. Huvudprincipen är att grunden ska hållas torr.
– Man bereder undergrunden så att grunden får vila på ett underlag av grus eller stenmaterial som gör att vatten inte kan sugas upp i grunden, ett sk dräneringslager, berättar Bengt. Dräneringslagret ansluts sedan till den obligatoriska dräneringen runt huset.
I stora drag finns tre principer för att bereda undergrunden; fast, stödd eller kompensationsgrundläggning.
Stödd undergrund
När marken är lös och inte har tillräcklig bärighet tillämpas ofta stödd undergrund. Metoden innebär att man gjuter plintar eller slår ner pålar till fast mark som stöd till grundkonstruktionen, som oftast blir en isolerad betongplatta förstärkt med betongbalkar. Den stödda undergrunden innebär stora kostnader och används därför mest på värdefull mark, t ex nära stranden.
Fast undergrund
När grundens underlag består av berg, sand, grus eller mo, kallas det fast undergrund.
– Grusig, fast mark som inte är tjälskjutande är kostnadsmässigt fördelaktig att lägga grund på eftersom den inte behöver bearbetas så mycket, säger Bengt.
Kompensationsgrundläggning
På mark som består av lösa jordmaterial men där man ändå inte vill göra en stödd undergrund, kan kompensationsgrundläggning tillämpas. Den här metoden går ut på att man schaktar bort lösa jordarter och ersätter dem med sand, grus eller makadam, packar det väl och på så sätt skaffar sig en tillräckligt fast undergrund.
Kommentarer
1