Grundläggningen gav oväntade erfarenheter
Grundläggningen gav ryggvärk, konstruktionen av bjälklagen gav huvudvärk och källaren, ja den fanns inte ens i ritningarna. Att bygga hus innebär sannerligen många oväntade erfarenheter, konstaterar Mats Andersson.
Våren 2009. Huset sätts ut och grundläggningen ska äntligen påbörjas. Men hur ska Mats hantera den lutande, ojämna tomten? Han hade under vintern mätt upp området där husgrunden skulle ligga och upptäckt att ”det slog på tio meter!”
Mats tog upp frågan om grunden med arkitekten Eva Arén. Hon hade tidigare påpekat problemet med höjdskillnaden och föreslagit en alternativ lösning till platta på mark: en källargrund i sutteräng. Men detta förslag ingick inte i ritningarna.
– Jag gjorde en uppskattning över kostnaderna och insåg att det, projektmässigt sett, skulle bli billigare att bygga ett källarplan än att gräva, gjuta och jämna ut området med fyllnadsmassa.
Den geologiska undersökningen hade inte påvisat några dolda klippblock eller vattenådror som kunde äventyra ett källarbygge. Så Mats bad arkitekten att skapa de nödvändigaste ritningarna. Det gällde att kvickt få in en anmälan om ändringar till byggsamrådet som var planerat en vecka senare.
– Byggsamrådet gick bra men kommunen ville givetvis ha uppdaterade ritningar snarast möjligt för att formellt kunna effektuera ändringarna i bygglovet. Vi hade ett tight schema och det var inte läge att senarelägga byggstarten.
Man hade redan påbörjat grovschakten innan utsättningen och när grävarbetet drog igång, fick arkitekten och konstruktörerna arbeta för högtryck med att ändra planlösningarna för det tidigare entréplanet. Nu fick familjen istället ett källarplan med drygt 170 extra kvadratmeter att förfoga över.
– Det kändes riktigt bra! Bortsett från att våra kalkylerade driftkostnader fick modifieras en smula och att det tillkom en del kostnader som ett resultat av den ändrade planlösningen.
Mats anlitade en firma för grovschaktningen och när jobbet var klart bytte han till en annan firma som var mer specialiserad på husgrunder. Firman skötte bland annat dräneringen och indragningen av avloppsledningarna.
Men Mats ville också själv göra en arbetsinsats. Han bidrog med att forma grundsyllarna och fyllde i makadam.
– Jag ville prova lite kroppsarbete som omväxling till mitt stillasittande kontorsliv. Jag ägnade en semestervecka åt att forma syllar och fylla i makadam. Det blev den jobbigaste semesterveckan jag upplevt!
Syllarna göt man i betong som levererades med betongbil som pumpade ut betongen. Ovanpå syllen murade man sedan två skift med lecablock, som fungerar som grundelement – i stort sett en vanlig platta på mark.
Massivblocken under mark slammade man och isolerade utvändigt med fuktskyddande Isodrän. I samband med att man färdigställde grundbädden, anlände elfirman och VVS-firman för att dra in ledningar.
Mats återvände till arbetet utomlands och fick kort därpå beskedet att källarplanet var färdigt.
– Arbetet hade löpt smidigt, alla mått och material stämde. Så det var en bra start, nästan lite för bra kunde jag känna…
Det fortsatta arbetet med murning, snickerier, takläggning med mera skulle nu samordnas mellan tre lokala byggfirmor. Mats hade ordnat ett avtal där firmorna fick följa ett betalningsschema där varje utbetalning gjordes efter fastställda etapper under byggnationen.
– Principen är att det jobb som vi hade kommit överens om ska vara gjort innan firman får betalt. När jobbet väl är gjort så betalar jag samma dag. Det är en juste deal, anser jag, och det fungerar bra om båda parter är seriösa och man har tid att vara involverad i byggprocessen.
Om grundläggningen var fysiskt ansträngande, så var konstruktionsfrågorna desto mer mentalt påfrestande. Mats diskuterade med arkitekten och konstruktören hur bjälklagen skulle utformas och anpassas till installationerna i huset. Han önskade sig av estetiska skäl en slimmad interiör med alla installationer dolda för ögat.
– Jag ville ha tysta mellanbjälklag och tittade på olika färdiga balksystem, bland annat Leca från Maxit. Ett annat alternativ var att platsgjuta bjälklagen, som möjliggör en mer kompakt lösning. Jag trodde att detta skulle bli för dyrt och komplicerat, men vid närmare undersökning insåg jag att den här metoden uppfyllde mina önskemål bäst, säger Mats.
I villor används som regel färdiga balksystem, men i Mats hus är bjälklagen istället armerade och gjutna som i ett flerbostadshus. När gjutningen skulle genomföras visade sig leverantören inte ha den betong som Mats beställt. Det enda som fanns till hands var en typ av betong som används för brobyggen.
– Arbetet kunde inte vänta så vi fick gjuta med brobetong istället. Det är ett betydligt dyrare material, men efter hårda förhandlingar fick jag det för samma pris som det material jag först beställt.
Hela driftssystemet – el, golvvärme, vattenledningar, ventilation, luftkanaler till eldstäder och kommunikationskablar – ligger idag ingjutet i husets betongbjälklag. Den stora utmaningen för konstruktören och arkitekten var att anpassa bjälklagen efter kraven på husets höjd. Bland annat var det omöjligt att få rum med ventilationsrör i normalstorlek, så istället fick man specialbeställa rör av mindre, rektangulär dimension.
– Jag hade ingen djupare kunskap om ventilation, eldstadskanaler, golvvärmesystem med mera så det vara bara att ”plugga” och försöka förstå hur alla installationer skulle samordnas. Jag fick visserligen rekommendationer och hade en kvalitetsansvarig till hjälp, men besluten låg ju helt på mitt bord. Nu kan jag bara hoppas att mina beslut var rätt.
Med massivblock i grunden, kraftigt murade ytterväggar av leca och brobetong i bjälklagen lär familjegården knappast rasa samman i första taget. I nästa avsnitt tittar vi närmare på Mats val av energilösningar och hållbara material. Som husbyggare har han ju både historien och framtiden att ta hänsyn till.
Hela artikelserien:
Del 1 Mats bygger familjegård i kulturbygd
Del 2 Mats leder husbygget själv
Kommentarer
8