Sommarhus i Lundnäs

– Det löste sig automatiskt eftersom de minsta gillar att sova skavfötters. Vissa problem behöver inte bli så stora bara man vågar tro på anpassningsbarhet. De mest praktiska husen är också de tråkigaste, eller hur?

Busters farfars far köpte den gamla industritomten som vid för mer än ett sekel sedan härbärgerade två dussin industribyggnader, allt från skomakeri till kakelugnsmakeri.

Buster beslöt att placera sitt sommarhus på den gamla glasyrfabrikens stengrund vid älven nedanför den gamla huvudbyggnaden och de andra vitputsade brukshusen. Sommarhuset bjuder däremot på helt andra typer av lösningar inte endast vad gäller planlösning, utan även ett unikt uppvärmningssystem som inspirerats av just kakelugnstillverkningen på platsen.

– Jag har hittat en hel del gipsformar i marken och kakelugnskeramik nere vid stranden. Placeringen var given på grund av den befintliga grunden, och grunduttrycket är ett hus i form av en plattform med ett nästan svävande tak.

Vardagsrum, kök och hall omges av glaspartier som reser sig från golv till tak i tre väderstreck. Sovrumsdelen är fast förankrad i marken tack vare gamla huggna granitblock och en nymurad vägg av tegel som Buster hittat på tomten. Inne i det stora gemensamma rummet refererar en böljande vägg innehållande den öppna spisen till Le Corbusiers formspråk. Golvet är en gjuten betongplatta som värms upp av spisen.

– Att vara sin egen kund är optimalt för resultatet, men det tar förstås mycket längre tid att nå fram till beslut. Material till undertaket, storleken på verandan och formen på den öppna spisen har handlat om subjektiva beslut där man väljer mellan olika alternativ som ofta är lika vackra i sig. Det som till slut avgör är vissa strukturella och logiska beslut. Ett sådant var att dela in huset efter olika material: tjärat trä i den redovisade stommen, granit och sten i den del som ansluter mot marken, och sedan en vit inredning.

Buster Delin är inte från början arkitekt utan gick formlinjen på Beckmans, men genom att själv ha ritat sitt hus i detalj och även byggt det mesta så har han en praktiskt kunskap som många husarkitekter saknar.

– Huset är till stor utsträckning byggt med förenklade metoder, en mycket lärorik process. Konstruktionen har jag beräknat själv och till viss del testat fram. Husets stomme stod utan fönster över en snötung vinter för att testa dess styrka, några balkar förstärktes med stål efter att jag såg hur de hade bågnat någon centimeter. Den långa spännvidden över altanen tas upp av en underspänd stålbalk av egen konstruktion.

Buster Delin ifrågasatte mångt och mycket som tas som självklart i projektering av ett hus. Klassisk japansk arkitektur och dess enkla självklara trähuslösningar var en inspiration. En annan var Gunnar Andersson på sågen som med sitt enorma tak över den egna brädgården vittnade om åtskillig träbyggnadskunskap.

– Behöver ett våtrumsgolv av betong ha fuktspärr? Kan den bärande stommen också utgöra karmar till glasen? Går det att ha en ståldörr utan bruten köldbrygga? Vad händer när man använder oisolerade 40 centimeters granitblock som yttervägg? Kan två nio-tums furustolpar fastgjutna i marken ta upp takets sidorörelser? Har jag räknat rätt på solvinklar och den passiva solvärmen kontra inomhusklimatet? Kommer alkovlösningen för sovrummet att kännas okej? Kan man göra en trevåningssäng till barnen? Det är rätt lärorikt att bygga själv när man kan testa fram olika förenklingar.

Trenden att ha köket i direkt anslutning till vardagsrum och matsal har börjat ifrågasättas på senare år, och Buster Delin är inget undantag.

– Jag gillar inte att blanda matlagning med umgänge, man umgås då man äter. Matlagning innebär koncentration och köksslammer, det går inte ihop med mingel. Att ha ett kök i vardagsrummet förstör dessutom aptiten med matos som skall inhaleras före måltiden. Jag placerade därför köket i anslutning till entrén och relativt avskilt i husets kärna eftersom vi också ofta äter utomhus. Visst hade jag uppskattat mer yta i köket men det fick stå tillbaka till ett funktionellt minimum.

Golvvärmesystemet har inspirerats av brukets kakelugnstillverkning, men är samtidigt helt annorlunda. En av eldstadens tjocka plåtar förvärmer tillsammans med skorstensröret luft i ett hålrum i det böljande väggpartiet. Luften sugs ned under betongplattan, fördelas via en 15 centimeter bädd av lecakulor och sugs sedan ut via en kanalfläkt monterad på en perforerad slang och förs tillbaks till hålrummet. Betongplattan har även en ingjuten fjärrstyrd elslinga för att kunna förvärma inför ett vinterbesök.

– Det här är ett trögt system som ger en jämn värmespridning. Tack vare markvärmen och den passiva solenergin genom fönstren så håller sig huset ungefär 10 grader varmare än den yttre dygnsmedeltemperaturen under vinterhalvåret. Jag gillar Low Tech och billiga system!
 

Den bärande stommen är tjärad och tydligt redovisad, och taket går i samma mörka nyans. 

–Många ojade sig över att innertaket blev mörkbrunt, men det känns logiskt och ser vackert ut att hela taket har samma material och färg.

Hemma i Stockholm granskade Buster Delin Lärkstadens tegelarkitektur innan han murade sina tegelväggar.

– Det var nog det roligaste under hela processen: lodrät och snörrät fick ny frisk innebörd. Tegelstenarnas storlek i handen, hur väl uttänkta de är, munkförband… Och dagen efter murandet en bit ”urberg” som står där, helt fantastiskt! Hur man förr kunde mura höga byggnader som Stadshuset så vackert och prydligt är för mig helt fantastiskt! När jag går förbi sådana byggnader känner jag en stor respekt för de hantverkare som byggt dem, kanske större än för arkitekterna som ritade dem. 

Familjen Delins fyra barn trivs i en trevåningssäng där de allra minsta absolut vill sova skavfötters.

Buster växte upp i familjens Villa Delin ute i Djursholm, ett brutalistiskt hus av betong och glas ritat av nyss bortgångna Léonie Geisendorf. Samma modernistiska ideal går igenom i sommarhuset: öppna ytor som upplöser gränsen mellan ute och inne, starka kontraster i ljus och skugga, tydligt skilda material.

– Det här är inte en permanentbostad utan ett sommarhus vilket gör det möjligt att förverkliga sina drömmar och att vara mer personlig, eller säg poetisk. Jag vill kunna se hur ljuset förändras under dagen och mellan säsongerna, och jag vill ha direkt kontakt med det omgivande landskapet och platsens historia.