Örnberget med rum ute och inne

Tallar i väster och en lund med lövträd i öster. Tomten ute på Älgö ligger som en solfjäder med spetsen högt ovanför vattnet. Det befintliga bygglovet som ingick i köpet beskrev en byggnad på tvärs och längsmed vattnet nedanför.

- Så kan man ju inte lägga en byggnad på en så smal tomt, menar arkitekt Petra Gipp, då får man ett glasparti mot vattnet och en baksida åt andra hållet, det ger knappast en effektiv användning av tomten och platsen.

Petra Gipp och hennes arkitektkollegors lösning framstår som smått genial i sin enkelhet: omväxlande lätta och tunga paviljonger som ger ett distinkt och samtidigt nätt avtryck på klipphyllan med utsikt över Stockholms inre Skärgård. Men det är inte endast det yttre som skapar rumsligheter att upptäcka och ta i bruk bland de olika volymerna. På insidan ger liggande glaspartier och taklanterniner en rumsgestaltande ljusföring med en lika självklar dynamik.

- Vi valde att lägga en pärlband av volymer med en ryggrad som spänner mellan tomtens kortsidor. Då får vi en promenad från vägen längs med den slutna muren söderöver fram till utsikten och vattnet.

Programmet är rätt ordinärt: en familj om två föräldrar och två barn, och så förstås en hund. Det behövs sovrum, vardagsrum, badrum, teknikrum... Men det är ju självklarheter som alltid. Hur skapar arkitekten det där mervärdet som gör det egna huset till något bortom slentrianmässigt formgivna modulhus eller alla dessa identiskt lika flerfamiljshus?

- Jag vill ju helst komma åt den här berättelsen människor bär på, understryker Petra Gipp entusiastiskt. Jag kastade fram idéen om paviljonger, och så är samtalet igång. Samtidigt har jag och beställaren ett ömsesidigt nördigt intresse för material, inte minst betong, och så tråcklar vi vidare. Det blir fascinerande samtal om hur vi vill leva våra liv.

Kontrasten mellan trä- och betongpaviljonger gör att Villa Örnberget ger ett litet avtryck upp på klipphyllan, samtidigt som det skapas gott om rum både inne och ute. Ryggraden i form av en betongmur samlar trävolymer och skiljer funktioner från varandra.

- Den här muren i betong som tråcklar sig fram ger upphov till förtjockningar på sin väg framåt: den blir till eldstad, den blir förvaring, den blir våtutrymmen. Den tar hand om det som inte får brinna, som inte får bli blött, och allra längst ned på ryggraden ligger det stora badrummet nära vattnet och bad i det fria. Trävolymerna blir istället sovrum, barnrum, vardagsrum.

Rumsvolymerna är inte uppbyggda på traditionellt modernt vis med höga glaspartier från golv till tak, istället arbetar Petra Gipp med att accentuera både horisontalitet och vertikalitet i sin arkitektur. Ljusföringen ger en rumsgestaltning som ramar in och lockar blicken åt olika håll.

- Till det yttre har paviljongerna formen av en liten kub, men det inre rummet, där alla fyra väggarna viker upp mot en liten lanternin på 1 gånger 1 meter lyfter rummet och bygger uppåt. Det är ett rätt litet ingrepp, men ger stort resultat. 

- Vi valde att inte arbeta med enorma glaspartier, förklarar Petra Gipp, istället är fönstren rätt låga med standardhöjder som gjorde att vi kunde klara vår budget. Rummen upplevs däremot som betydligt större tack vare lanterninerna som låter väggarna fortsätta uppåt.

- Den här ryggraden gjuten i betong ger avsatser i landskapet och en kontakt med landskapet utanför. Den ena sidan vetter mot en trädgård där det kommer hallonbuskar med tiden, vår beställare har anlagt en skateboardramp där så länge! Den andra sidan är mer japanskt inspirerad med grus och klipphällar.

Uteplatserna mellan de olika husvolymerna ger lä mot vinden och kan användas till att sitta och hänga, grilla och annat.

Den stående träpanelen utgörs av oljad furu på utsidan och oljemålad furu invändigt.