På kanten av stupet i Björknäs

Helt fria händer borde vara en arkitekts dröm vid ritbordet. Att få fantisera fritt på bredden och höjden, och ingen budget att ta hänsyn till. Men det är kanske mer av en mardröm? För de flesta är begränsningar en oumbärlig utmaning, just det som ger upphov till finurliga speciallösningar, spännande rumsbildningar och något som svarar mot det närmast oåtkomliga men ändå så närvarande som kallas genius loci - platsens själ. Per Wåhlin, som driver arkitektkontoret med samma namn, berättar att tomten i Björknäs några mil öster om Stockholm i förstone såg helt omöjlig ut. 

– Vi hade ett 20 meter högt stup och den här stora bergsryggen, ett kraftigt kuperad tomt och ett dramatiskt läge mot sydväst. Vi älskar svåra tomter och komplicerade förutsättningar, det är då vårt problemlösande verkligen sätts på prov!

Byggnaden accentuerar både det horisontella och det vertikala, men framförallt handlar det i Villa Björknäs om att bygga rymd och ljus. Huset ligger som en enda lång linje tätt intill bergsryggen och slutar i ett generöst trädäck som utgör en förlängning av husvolymen. Materialen är rätt självklara i sammanhanget: lärk, corten och planglas.

Villa Björknäs fortsätter ut i utsikten med en stor terrass som vilar på berget mellan träden.

- Man kan aldrig få för mycket fönster, tycker jag. Vi har arbetat med ett system av vertikaler som gör hela fasaden randig - både öppen och sluten om vartannat.

Per avundas sina schweiziska kollegor som har tillgång till goda hantverkare medan man, på gott och ont, plockar ihop olika industrikomponenter i Sverige. Att rita villor är däremot något av det bästa man kan göra som arkitekt, med upplysta och bra kunder slipper man alla de kompromisser som större byggnader oftast innebär.

– Pricken över i:et är poolen som vi lyckades få in efteråt i en skreva mellan villan och bergsryggen, säger Per Wåhlin.

Villan reser sig resolut med sina väggar i lärk och glas mot den plana och mer tyglade delen av tomten.

Man kommer in i mitten på baksidan i huset som trycker sig mot berget, och sedan möter man utsikten och det 20 meter höga stupet. Det är rätt dramatiskt, men tomten är solvänd mot sydväst och maximerar tomten på bästa vis.

 Byggnaden präglas av materialens karaktärer. Cortenstålet med dess rostiga yta, lärkträ som grånar och visar kvistar och flisor, och så glasets blanka transparens.

Egentligen är det endast fem rum och kök, med sovrummen placerade i en suterrängvåning. Men villan känns betydligt större tack vare hela fem meter i takhöjd på flera håll och nivåskillnaden mellan vardagsrum och kök. De höga glasslitsarna ger mycket ljus och Per har även anlitat vännen Peter Nilsson, ljusdesigner vid Node, till ett antal specialarmaturer både inne och ute.

Peter Nilsson vid Node Ljusdesign har tagit fram speciella ljusarmaturer, bland annat i cortenstål för utomhusbelysningen.

Fasaden har inslag av rostigt cortenstål, lärkträ och glas.

Vardagsrummet går över i köksdelen som är placerad bakom spisen. De höga fönsterpartierna ger ett omväxlande ljus med många utblickar.

Rummen har tydliga horisontella och vågräta element som förstärker känslan av rymlighet.