Arkitekturen i Key West – conch house, New England med mera

I de gamla delarna av Key West i Florida finns mer än 3000 trähus byggda mellan 1886 till 1912, som idag är klassade som nationella byggnadsminnen. Att så många hus står där än idag har man de skickliga båtsnickarna som byggde dem att tacka för. De använde en typ av högkvalitativ fura som är särskilt resistent mot röta, sk ”Dade County Pine”. 

USA:s ursprungsbefolkning hade levt i Key West i tusentals år. År 1832 inleddes den moderna eran av bosättningar av kubanska immigranter, fiskare bland annat från Bahamas och skeppare från New England.  Denna blandning av ursprung hos befolkningen i Key West ledde till ett brett spektrum av arkitekturstilar bland husen de byggde åt sig och sina familjer.

Immigranter från Bahamas, kallade ”conchs”, skapade en ny arkitekturstil i Key West kallad Conch house. Arkitekturstilen var en karibisk tillämpning av byggnadstraditionerna i New England, där man bl a byggde i stilen ”Greek Revival” samt byggnadsstilen hos Golf-kustens revolverhus som var byggda av hantverkare från Haiti och Afrika. Det var inte ovanligt att det var en cigarrtillverkare som byggde sig ett conch house. Stilen fick spridning till andra ”keys” i Florida och området kring Miami.

Ett typiskt conch house är byggt i trä i ett eller två plan på upphöjd pålad grund som tillåter luften att cirkulera under. Det har en rektangulär form och en verandra som träcker sig över hela husets fasad åt framsidan. Fasaden är klädd i liggande träpanel. Taken har en ganska låg lutning och är belagda med plåt eller shingel. Oftast saknar husen utsmyckningar.

Vid slutet av 1800-talet byggde också rika sjökaptener stora mansions och tillförde där viktorianska stilelement till arkitekturen, såsom assymetriska fasader, komplexa takformer med små torn, kupoler och avsatser på taket (windows walks), snickarglädje och svarvade pelare och andra detaljer. 

En av de första var skeppsbyggaren John Bartlum, som på 1840-talet plockade ner sitt hus på Bahamas och skeppade det till Key West för att återuppbygga det där. Hans kollega Richard Robergs gjorde samma sak, skeppade sitt hus från Bahamas till Key West.

Förutom de kulturella influenserna så har arkitekturen i Key West också formats av de krav som platsen ställer. Regelbundna orkaner har gjort att noggranna avvägningar vad gäller husens placering, storlek, grundläggning och konstruktion blir en fråga om överlevnad. 

För att man skulle klara hettan i Key West utrustades husen med djupa verandor med tak utmed fasaden och fönsterluckor vid fönstren, som både stängde ute solen och släppte in vindbrisarna.

Glada pasteller på fasaden var influenser från Karibien och användandet av plåt på taket var ett svar på eldarna som då och då härjade i Key West. 

Bebyggelsen i Key West är idag kulturminnesmärkt. Husen har restaurerats och preparerats för att stå emot termiter, röta och väder.

Ett särskilt berömt hus i Key West är Ernest Hemingways, som idag är ett museum där man får gå in och titta på inredingen som är intakt. Huset byggdes 1851 av skepparen och marinarkitekten Asa Tift. Det lär ha tagit två år att bygga och man vet att han hade 14 slavar som lär ha varit de som utförde arbetet. Huset byggdes av kalksten upphämtad från platsen där huset står, som är den näst högsta punkten på Key West knappt 5 meter över havsnivån.

Hemingway köpte huset 1931 och bodde där till 1940 då han reste till Kuba. Han lär ha skrivit både ”Farväl till vapen” och ”Klockan klämtar för dig” när han var i huset. Efter 1940 använde han huset mest som hotell när han besökte Key West. Barnen sålde huset och det gjordes om till museum 1961.