Handlar mest att förlika sig med det realistiska. Min sambo är 28, skulle han och jag amortera på lånet så vi är skuldfria när han är 50 (Jag 60) så skulle vi betala nära 14 000 kr/månaden vilket kanske skulle funka med dagens ränta men inte länge tillSkaneman skrev:kul att man e unik och tycker det e jobbigt att bo i ett hus som banken äger
Tycker själv att tre procent är lagom att amortera, känns skönt att betala tillbaks på det man har lånat.
men så har vi ju knappt 500k i lån.
Gött att man köpte -96 när priserna var i botten och man själv var 21 år............
Skaneman: Förstår precis vad du menar och håller faktiskt till stor del med dig, fast för många är det ju naturligtvis inget val.
Dock ska man betänka att den som inte amorterar idag knappast kommer göra det när räntorna stiger och således även kostnaderna för hushållet.
och ska man spara den sk. amorteringen i annan form så är det nog lätt att dom pengarna i sista ändan går till helt andra saker som resor, bilar mm. krävs en sjuh-etes karaktär för att slänga in 100-300k på lånet, tro mig.
men så har vi ju knappt 500k i lån.
Gött att man köpte -96 när priserna var i botten och man själv var 21 år............
Skaneman: Förstår precis vad du menar och håller faktiskt till stor del med dig, fast för många är det ju naturligtvis inget val.
Dock ska man betänka att den som inte amorterar idag knappast kommer göra det när räntorna stiger och således även kostnaderna för hushållet.
och ska man spara den sk. amorteringen i annan form så är det nog lätt att dom pengarna i sista ändan går till helt andra saker som resor, bilar mm. krävs en sjuh-etes karaktär för att slänga in 100-300k på lånet, tro mig.
Redigerat:
Så länge man inte amorterar för att minska sin månadskostnad
för lånet.
Med 3% genomsnittsränta tar det ca 47år tills nettoräntekostnaden
har minskat med samma belopp som man amorterar.
Jag tror jag räknade rätt, rätta mig gärna.
Vi amorterar inget och har inga planer på det heller.
för lånet.
Med 3% genomsnittsränta tar det ca 47år tills nettoräntekostnaden
har minskat med samma belopp som man amorterar.
Jag tror jag räknade rätt, rätta mig gärna.
Vi amorterar inget och har inga planer på det heller.
Verkar vara en del som har mindre lån, de verkar antingen bo i en mindre ort alt.
köpt huset för läänge sedan, dessa behöver inte amotera eller att dom amorterar
väldigt lite.
En annan del har så höga lån så att en amortering gör vare sig till eller från utan
sparar ränteskillnader då det börjar regna.
Jag antar att dessa har en bra ekonomi och inte tycker att ränteutgifterna är
så betungande.
Vi har ganska höga lån och tycker att räntekostnaderna är lite för höga. Vi
passar på att amortera nu samt att vi kommer få tillbaka på skatten och en del
av detta kommer gå till amortering.
köpt huset för läänge sedan, dessa behöver inte amotera eller att dom amorterar
väldigt lite.
En annan del har så höga lån så att en amortering gör vare sig till eller från utan
sparar ränteskillnader då det börjar regna.
Jag antar att dessa har en bra ekonomi och inte tycker att ränteutgifterna är
så betungande.
Vi har ganska höga lån och tycker att räntekostnaderna är lite för höga. Vi
passar på att amortera nu samt att vi kommer få tillbaka på skatten och en del
av detta kommer gå till amortering.
Är nog en av dessa, men skälet att jag valt denna väg är ...loffes skrev:
1. Jag vill ha en buffert så jag kan ha kvar min levnadsstandard även om räntorna går över 6%
2. Jag tjänar bättre på att ha pengarna på ett bra bankonto
3. Jag vill träna upp min dåliga karaktär
Redigerat:
Man tjänar lite mycket (eller lite, snarare) på att amortera 3000 kr i månaden, oavsett om man har 3 miljoner i lån eller 300.000. Och i bägge fallen tjänar man antagligen betydligt mer på att sätta in pengarna på ett konto.
(tjänar/sparar får ni välja själva)
(tjänar/sparar får ni välja själva)
För mig är amortering logiskt om man är rädd att lånet överstiger bostadens värde, annars är det en investering i huset som man på sätt och vis låser. Därför är det inget som lockar mig personligen.
Lever hellre ett gott liv nu, med barn, reslust och annat som lockar (och betalar gärna lite mera räntepengar för det), än att snåla nu för att "casha" ut när jag är 60. Då tror jag inte jag är lika intresserad av att spendera pengar på samma sätt som idag. Jag har dock inga planer på att höja lånet om värdet på huset ökar men då får det bli en bonus den dagen jag "cashar" ut i så fall..
Lever hellre ett gott liv nu, med barn, reslust och annat som lockar (och betalar gärna lite mera räntepengar för det), än att snåla nu för att "casha" ut när jag är 60. Då tror jag inte jag är lika intresserad av att spendera pengar på samma sätt som idag. Jag har dock inga planer på att höja lånet om värdet på huset ökar men då får det bli en bonus den dagen jag "cashar" ut i så fall..
Skillnaden är väl i vilken utsträckning den frivilliga amorteringen är av relevant storlek i förhållande till den tvångsamortering som inflationen innebär, och som man betalar via räntan (realräntan är räntekostnaden, inflationsdelen av räntan är de facto en amortering genom att man minskar lånets storlek i reala termer).-MH- skrev:
Idag har vi låg inflation, men om vi antar att vi under normalåret har en inflation som amorterar bolånet med ca 2% så innebär inflationens tvångsamortering 5000 kr i månaden för den som har lån på 3 miljoner. För den som har lån på 500 000 kr är tvångsamorteringen bara ca 833 kr.
Det är lätt att förstå att det känns mer meningsfullt att lägga till en tusenlapp eller två i månaden på amorteringen i det andra fallet. I det första fallet är det ändå inflationen som står för det absolut mesta av avbetalningen.
Givetvis är det dock så att avkastningen på sparandet/amorteringen är detsamma oavsett hur stort lån man har, och det är rimligt att man med dagens låga räntor ska ha ganska mycket marginal att spara/amortera om man har ett stort bolån med rörlig ränta. Så de med stora bolån bör naturligtvis passa på att bygga upp en buffert, via konto eller amortering.
Ser inte alls relevansen i detta resonemang. En amorterad tusenlapp ger dig precis lika mycket tillbaka oavsett lånets storlek och inflationen.ordain skrev:
Förutsatt att man har god säkerhet i huset, så är det inte belåningsgraden som dina arvtagare vill veta, det är nettoförmögenheten. Och det borde husägaren också vara intresserad av, för det är den som han/hon kan använda om det skulle behövas.
Vi köpte i vintras, men kalkylerade medans räntorna låg på topp i höstas.
Så nu när räntorna har sjunkit har vi satt av lika mycket pengar som vi räknade på i höstas, 50% som amortering och 50% in på hussparkontot.
När nu skatteåterbäringen kommer blir det samma visa där 50-50 mellan amortering o sparkontot. Tanken är iaf att kunna beta av topplånet i hyffsat rask takt och samtidigt få till en bra sparbuffert. Sedan skadar det inte att vara "van" vid högre räntor sedan när de stiger igen.
Vet inte om vi gör "rätt" eller "fel", men det känns bra för oss i alla fall.
Så nu när räntorna har sjunkit har vi satt av lika mycket pengar som vi räknade på i höstas, 50% som amortering och 50% in på hussparkontot.
När nu skatteåterbäringen kommer blir det samma visa där 50-50 mellan amortering o sparkontot. Tanken är iaf att kunna beta av topplånet i hyffsat rask takt och samtidigt få till en bra sparbuffert. Sedan skadar det inte att vara "van" vid högre räntor sedan när de stiger igen.
Vet inte om vi gör "rätt" eller "fel", men det känns bra för oss i alla fall.
Nu har jag ju för tillfället inget lån men jag amorterar inget mer än topplånet, resten äts upp av inflationen och de pengarna ni amorterar för använder jag till roligare saker så som renoving och tillbyggnad.