eviljava skrev:
Så du menar att de inte följer sina egna försäkringsvillkor? Eller vad menar du med att du har blivit "blåst"?
Vi var inte överens och svar nej det är inte prövat i domstol utan man kan säga att jag gav dem rätt. Jag gav upp då det inte rörde sig om så gigantiska belopp. Insåg att detta är värdelöst att diskutera och har istället sett till att de tappat motsvarande intäkter årligen. Stridsyxan nedlagd. :)
Men man skall inte lita blint på att en försäkringsbolag gör rätt för sig. Mariatherese, eminent som hon brukar, lyfter också fram att det kommer man att se inom varje bolag. Tror jag är en bra insikt.
 
Statistiskt sett är en försäkring en förlustaffär, det ingår i själva konceptet. Hela verksamheten som försäkringsbolagen bedriver samt deras vinster är något som försäkringstagarna tillsammans betalar utan att totalt sett få ut något som helst mer än det de betalar in, dvs en rejäl förlustaffär.

En god anledning att köpa en försäkring är när du utan försäkring riskerar att hamna i en situation som du inte klarar av (eller får svårt att klara). Denna typ av försäkringar är oftast mycket billiga eftersom det är mycket liten risk att det inträffar, t ex den del av villaförsäkringen som skyddar mot brand.
 
  • Gilla
Jugend
  • Laddar…
Lars-Stefan - jag skall inte uttala mig mer för jag inser att det är fullt av människor som är jättenöjda med sina försäkringar och jag är färgad åt det negativa hållet. Och det är jättebra att det är så att folk är nöjda. Själv har jag försäkringen alena mot brand egentligen. Men jag vill besvara ditt inlägg.
För mig är inte försäkring en frihetsfråga. Friheten för mig är att inte vara överdrivet skuldsatt, ha bra sparande och rimliga omkostnader. Det gör att jag kan säga upp mig från mitt arbete och gör att jag känner mig fri. Jag vill inte för ett ögonblick släppa den frihetskänslan mot att jag skall förlita mig på mitt försäkringsbolag. Oerhört gammeldags jag vet, men sådan är jag. :rolleyes: Inser att få är med mig. ;)
 
injonil skrev:
Statistiskt sett är en försäkring en förlustaffär, det ingår i själva konceptet...
Njae, det är vanligt att det beskrivs så, och det ligger en hel del i det, MEN, det är inte hela sanningen eftersom det (som du senare skriver) inte tar med i beräkningen att de flesta av oss har begränsade resurser. Vi kan lätt hamna i en situation som vi inte klarar av och därför så behöver vi ett verktyg för att hantera, i det här fallet sprida, risken. Så då går vi tillsammans i ett försäkringskollektiv och sprider på så sätt risken. Det är naturligtvis inte gratis, så kollektivet som helhet kostar mer än om varje försäkringstagare hanterat hela sin risk själv. Men det kan de som sagt inte, så därför riskhantering. (Det förklarar också varför vissa aktörer, exv. staten, inte har några försäkringar. De kan hantera *varje* uppkommen risk. Om inte annat så genom att höja skatten.) Värt att notera är att vad gäller just livförsäkringar (där även personskador ingår) så är försäkringsbolag mycket kringskurna i hur de får investera pengar från den verksamheten, de fungerar mycket mer som ett kollektiv än som ett företag. (Och sedan kan man om man är Skandia blanda ihop dem och tjäna storkovan, men det är en annan sak).

Den verksamhet som är bäst på att hantera den här aspekten, dvs göra den explicit, är professionella spelare. När man räknar avkastning på en strategi för (typiskt) blackjack så har man alltid med "risk-of-ruin" i beräkningen. Dvs, strategin måste inte bara ge hög avkastning sett till längre tidsperioder, utan även ha en låg amorterad "risk of ruin". Om man ramlar ner under noll i tillgångar så kan man nämligen inte spela längre. (Eller i alla fall inte spela effektivt, eftersom återbetalningen är låg så måste man satsa stora summor för att få tillräckliga inkomster).
 
Jugend skrev:
För mig är inte försäkring en frihetsfråga. Friheten för mig är att inte vara överdrivet skuldsatt, ha bra sparande och rimliga omkostnader. Det gör att jag kan säga upp mig från mitt arbete och gör att jag känner mig fri. Jag vill inte för ett ögonblick släppa den frihetskänslan mot att jag skall förlita mig på mitt försäkringsbolag.
Nu är ju inte en barnförsäkring typiskt särskilt dyr. Har man råd att ha hus så har man råd att ha försäkring. Så det handlar väl för de allra flesta inte om man skulle ha *råd* att säga upp sig (även om man nu skulle ha det), utan att behöva slippa att hamna i situationen att man *måste* göra det.

Det här är som injonil skrev, en situation som det är ganska billigt att försäkra sig mot. Att man inte skall ha den extraförsäkring på TVn som de så gärna säljer det är en annan sak.
 
Jugend skrev:
Världens blåsning troligen. Barn har ju gratis till allt i Sverige. Det är lite som elektronikförsäkring ....
Givetvis hoppas man ju att den inte kommer behövas. Och visst är det utan direkt kostnad (men med en ganska avancerad indirekt sådan) som barn får sjukvård i Sverige. Dock har ju sjukvården även det ibland inte så lilla problemet med köer och liknande, problem som man så vitt jag vet har även för barn. Därför funderar jag på om det skulle kunna vara något som är värt att ha, en privat vårdförsäkring helt enkelt. Är det någon som har det?

Själv är jag väldigt nöjd med hur smidigt det är med den som min arbetsgivare tillhandahåller.
 
Jugend skrev:
Mariatheresa lita verkligen inte på IF. Vi har blivit blåsta av dem inom fastighetsförsäkring. Det finns inga garantier att de gör rätt för sig när det verkligen gäller.
Jag hoppas du tagit de klagomålen med If:s kundombudsman som är där för att hjälpa till om man inte är nöjd med skadehanteringen. :)

I övrigt kommer det varje år ut statistik på vilka bolag som har nöjdast kunder. Kan vara bra att ta sig en titt på den.

Sent from my LT18i using Byggahus
 
Sedan håller jag med Jugend om att verklig frihet är att vara oberoende av andra, och inte lita på att man har ett skyddsnät. Det är ett tillstånd som jag jobbar hårt på att uppnå. Jag tycker exempelvis det är vansinne att inteckna hela sin framtida inkomst med lån, jag kan ju få sparken från mitt alldeles för välbetalda jobb redan imorgon!
 
jonmo skrev:
Sedan håller jag med Jugend om att verklig frihet är att vara oberoende av andra, och inte lita på att man har ett skyddsnät.
Precis! Här är ett bra ställe med folk som helt håller med dig... http://www.survivalistboards.com/

Vi andra ser till att vi bland annat har ett rimligt försäkringsskydd. Och vill man bo i storstad, så vill det till att man lånar pengar. Det finns ingen rimlig chans att spara ihop pengar för att ha råd med hus annars för det största flertalet. Så att stå skuldfri är en utopi. Trevligt, inte tu tal om det, jag skulle gärna vara det själv, men en utopi likaväl. Dessutom så sade Jugend själv att han långtifrån var oberoende av andra. Det var istället släkt och vänner hen skulle förlita sig på. Så det var långt ifrån något oberoende där heller. (Och dessutom föreslog han att man skulle förlita sig på statens skyddsnät istf barnförsäkring. Vilket ju är höjden av oberoende.)

MEN, nu handlade ju inte tråden om det. Utan om *om* man nu redan har bestämt sig för barnförsäkring, vad skall man titta efter. Och det är vi några få som lyckats få in en synpunkt eller två på.
 
  • Gilla
eritor
  • Laddar…
jonmo började ju tråden med:
"Nu med tillökning är det tydligen så att man ska ha barnförsäkring. Det verkar vara en djungel. Vad är det man vill ha skydd för egentligen? Det handlar i dagsläget om ett spädbarn, men jag antar att man kommer vilja ha skydd hela vägen till den dag man slänger ut henne".

Mitt svar är att det viktigaste är att barnet har sjukdomsskydd. Barnförsäkringar består ju (gjorde i alla fall när våra barn var små) dels av olycksfallsskydd och dels sjukdomsskydd. Det är faktiskt vanligare med bestående skador pga sjukdom än av olycksfall, och det är också därför en försäkring med ekonomiskt skydd gällande sjukdom alltid är dyrare.

Men man kan ju inte veta om försäkringen verkligen är värd något den dag den behövs...Vi tog båda delarna (olycksfall och sjukdom) när våra barn var nyfödda, det kändes självklart! Vill inte återge alla detaljer men i 20-årsåldern tvingades dottern göra en operation pga en värk och besvär som börjat efter ett fall vid utövande av sport flera år tidigare. Det blev inte bra - konstant värk och reducerad rörlighet. Ny operation ett år senare, fortfarande konstant värk och ännu mindre rörlighet (man tog nu medvetet bort delar av skuldermuskeln just för att begränsa rörligheten med tanken att detta skulle ge ett stabilare läge och mindre värk. Så nu har hon klart begränsad rörlighet, med alla problem som det innebär - kan inte ställa upp saker i överskåpen i köket, svårt köra bil, kan ej använda data-mus, svårt att klä på sig mm + den konstanta värken. Länsförsäkringar har betalt henne ett engångsbelopp på 50.000 kr för detta handikapp, dvs ungefär lika mycket som vi betalt i premier på 20 år! Och då har vi kämpat och krigat en hel del - hade vi inte gjort det så hade de inte betalt någonting alls! Man kan inte ens uppge om man anser att skadan beror på olyckshändelse eller sjukdom. Det är inte säkert att det var fallolyckan - det kan vara sjukdom också säger de. Vilken sjukdom ger de här symptomen undrar vi, men det har de inget svar på! Men i broschyren för försäkringen utlovades guld och gröna skogar som vanligt!
 
jonmo skrev:
Därför funderar jag på om det skulle kunna vara något som är värt att ha, en privat vårdförsäkring helt enkelt. Är det någon som har det?

Själv är jag väldigt nöjd med hur smidigt det är med den som min arbetsgivare tillhandahåller.
Jag har någon form av lightvariant. :) Det är inte så att man får direktflyg till någon cancerklinik i något gammalt jaktslott i Schweiz om det går dåligt ...
 
Micc - det är precis sånt här som gör att jag inte vill sanktionera den industrin mer än absolut nödvändigt. Beklagar verkligen det som ni gått igenom. Hoppas att din dotter bättrar sig!

teamlundver - Nej, jag har inte gjort större ansats än att jag "överklagat" och tagit upp det hela. Sedan gjorde jag helt enkelt så att jag och bekantskapen röstade med fötterna, vilket jag givetvis förvarnade om. Jag vet att de har jättebra värden från sina kunder. Men jag tror som sagt att det också har med den stora mängden småsaker där de inte alls bråkar och där de är bra. Sedan har de väl iaf historiskt haft låga premier etc. Det har jag, kanske förstårligt, struntat i att uppdatera mig om. Jag delar Mariatheresas uppfattning om bolag generellt.

Lars_stefan - familj är väl inte något som man ser som ett beroende. Vad gäller statens skyddsnät så är det fri sjuk- och tandvård för barn. Det betalar jag skatt för. Det är meningen att det skall utnyttjas av barnfamiljerna. Att hävda något annat är ju trams. I förlängningen tar man ju i så fall bort det systemet och det kommer ju att drabba de fattigaste.

Mariatheresa tog väl upp det väsentliga - att det kan gå fel hos alla bolag.
 
Jugend skrev:
Lars_stefan - familj är väl inte något som man ser som ett beroende. Vad gäller statens skyddsnät så är det fri sjuk- och tandvård för barn. Det betalar jag skatt för. Det är meningen att det skall utnyttjas av barnfamiljerna. Att hävda något annat är ju trams. I förlängningen tar man ju i så fall bort det systemet och det kommer ju att drabba de fattigaste.
Men nu var det jag citerade att "Sedan håller jag med Jugend om att verklig frihet är att vara oberoende av andra, och inte lita på att man har ett skyddsnät." Familj (annan än möjligtvis den allra närmaste) och staten är helt klart "andra". Och statens sjuk/tandvårdsförsäkring är helt klart ett "skyddsnät." Så då förstår jag inte vad du menar. Skall jag tolka dig som att du tycker att det jonmo skrev är "trams"? I så fall så är vi rörande överens.

Skälet till att jag pekar på privata försäkringar, är att jag personligen tycker att statens skyddsnät inte är *tillräckligt*. Men många tror tyvärr att det är bättre än det är.

Jugend skrev:
Mariatheresa tog väl upp det väsentliga - att det kan gå fel hos alla bolag.
Ja det kan det. Men det kan det förstås med "familjen" och statens skyddsnät också, så det är inte utmärkande just för försäkringsbolag.
 
lars_stefan_axelsson skrev:
Men nu var det jag citerade att "Sedan håller jag med Jugend om att verklig frihet är att vara oberoende av andra, och inte lita på att man har ett skyddsnät." Familj (annan än möjligtvis den allra närmaste) och staten är helt klart "andra". Och statens sjuk/tandvårdsförsäkring är helt klart ett "skyddsnät." Så då förstår jag inte vad du menar. Skall jag tolka dig som att du tycker att det jonmo skrev är "trams"? I så fall så är vi rörande överens.

Skälet till att jag pekar på privata försäkringar, är att jag personligen tycker att statens skyddsnät inte är *tillräckligt*. Men många tror tyvärr att det är bättre än det är.
Jag tror jag uttryckte mig lite klumpigt. Givetvis kan man inte stå helt oberoende, men man kan sträva efter det. Jag har inga empiriska belägg för det, men jag har en känsla av att folk lite för ofta tycker att andra borde fixa deras problem.

För att återknyta till ursprungsfrågan, där jag ju efterfrågar försäkring och därmed sätter mig i beroendeställning i någon mening, så handlar det egentligen om att försöka bygga upp en så konvex situation som möjligt. Genom att begränsa nersidan i sitt liv kan man bli friare. Det handlar om att amortera, kanske speciellt om man bor i en storstad och därmed från början sitter på hög hävstång. Det handlar om att försäkra sig mot extrema händelser. Det handlar om att bygga upp en buffert, både i vardagen och ekonomiskt.
 
  • Gilla
Jugend
  • Laddar…
Jonmo - inget att tillägga. (y)

Lars-Stefan - problemet är att det inte är 100 % skydd med försäkring heller. Om något händer med min familj så vill jag inte diskutera det med någon fyrkantig försäkringsperson som Micc råkat ut för bara för att händelsen ligger i en gråzon för en stolpe i ett tjockt avtal. Det om något skulle förbittra mig. Att jag varje månad betalade in till något som sedan inte gav min familj mervärde när det väl behövdes. Det tycker jag är helt oförsvarbart.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.