I Sverige har vi ju fortfarande möjligheten att dumpa kronan för att puffa igång exporten osvpelpet skrev:
Det komemr förstås göra många varor mkt dyrare, och det i sin tur kan ju driva räntan, men vi är iallfall inte peggade mot Euron.
Just sparande i Aktier vet jag inte om jag håller med, även om jag också gör det, färmst via fonder, i övrigt bra råd
/K
Fördelen med att spara i aktier är att man inte tappar värdet pga inflation. Har man t.ex verklig inflation på 3% så är det ett garanterat tapp på 3% reellt om man ligger likvid. Aktier är å andra sidan betydligt mera volatila än kontanter.
Riskspridning!
Riskspridning!
Så gott som alla svenskar har en stor exponering mot börsen i form av sitt pensionssparande. AP-fonderna, tjänstepensionen. PPM och privata pensionsförsäkringar är väldigt inriktade på börsen. Det gör att man med sitt egna fria sparande borde vara rätt så försiktig med att sitta tung i aktier.pelpet skrev:
Problemet i världen just nu är att de flesta nationer resonerar likadant, det pågår ett uppochner-vänt valutakrig, där det är ett "race to the bottom".klaskarlsson skrev:
Vem kan förstöra sin valuta mest? Till och med Schweiz nationalbank deltar.
Ingves har ju tydligt deklarerat att om ECB sänker räntan eller utökar obligationsköpen, kommer Riksbanken inte sitta still.
Jo på sätt och vis har du kanske rätt - men det är egentligen inte så konstigt.F_man skrev:
Vi har idag en mkt mer global ekonomi, och Asien växer så det knakar.
Så deras utmaning är att dämpa inflationen, och i väst måste vi anpassa oss till lägre löner och lägre kostnader - och vill man inte ha deflation så får man bromsa och "ligga på noll" till dom har kommit ikapp istället - bla genom devalveringar...
Till slut kommer nog ekonomierna ligga (mer) i balans och då kanske en annan situation råder. Samtidigt har befolkningstillväxten globalt bromsat - så frågan är om vi i fortsättningen komemr ha samma salgs ekonomi som under 1800-1900 talen ?
/K
1. Det man ska titta på är inte reporäntan, utan räntebanan. Dvs Riksbankens egen prognos för hur räntan kommer att utvecklas framöver. Det ger en indikation. Så länge den verkar ligga på trevliga nivåer tjänar man på att ha rörligt.
2. Binda ska man göra om man är hyfsat säker på att man kommer att bo kvar under hela bindningstiden. Dvs att man inte förlorar jobbet, skiljer sig, tvingas flytta till annan ort osv. För om man måste lösa lånet i förtid, får man hosta upp ränteskillnadsersättning, och det är inte kul det heller.
3. Istället gör man klokt i att skaffa sig lägsta möjliga rörliga ränta, och sen amortera extra den mellanskillnad som blir mot vad man hade betalat om räntan var ca 4-6 procent. Då har man minskat räntebasen för framtiden.
4. Det stora hotet för oss villaägare är prisutvecklingen på våra hus i förhållande till hur stora lån vi har. Dvs vad gör vi om vi tvingas sälja när priserna gått ner? Idag är småhusen på många orter övervärderade, och värre blir det. Samtidigt höjs röster för att t ex fasa ut ränteavdragen. Blir det då dessutom lågkonjunktur och vi står där med dyra lån och billiga hur, blir det lätt att hålla sig för skratt.
Idag har vi ingen lågkonjunktur. En kollaps i USA eller Kina skulle indirekt kunna driva fram en sådan, men bara indirekt. Vi är mycket mer beroende av Europa. Däremot finns anledning att hålla ett öga på åtstramningarna i regeringens senaste budget, med skattehöjningar mm, som kommer att få genomslag på något års sikt. Tyvärr kommer detta att minska farten i ekonomin, och då är räntevapnet redan uttömt.
2. Binda ska man göra om man är hyfsat säker på att man kommer att bo kvar under hela bindningstiden. Dvs att man inte förlorar jobbet, skiljer sig, tvingas flytta till annan ort osv. För om man måste lösa lånet i förtid, får man hosta upp ränteskillnadsersättning, och det är inte kul det heller.
3. Istället gör man klokt i att skaffa sig lägsta möjliga rörliga ränta, och sen amortera extra den mellanskillnad som blir mot vad man hade betalat om räntan var ca 4-6 procent. Då har man minskat räntebasen för framtiden.
4. Det stora hotet för oss villaägare är prisutvecklingen på våra hus i förhållande till hur stora lån vi har. Dvs vad gör vi om vi tvingas sälja när priserna gått ner? Idag är småhusen på många orter övervärderade, och värre blir det. Samtidigt höjs röster för att t ex fasa ut ränteavdragen. Blir det då dessutom lågkonjunktur och vi står där med dyra lån och billiga hur, blir det lätt att hålla sig för skratt.
Idag har vi ingen lågkonjunktur. En kollaps i USA eller Kina skulle indirekt kunna driva fram en sådan, men bara indirekt. Vi är mycket mer beroende av Europa. Däremot finns anledning att hålla ett öga på åtstramningarna i regeringens senaste budget, med skattehöjningar mm, som kommer att få genomslag på något års sikt. Tyvärr kommer detta att minska farten i ekonomin, och då är räntevapnet redan uttömt.
Fast händelser på höst eller våren på ett kalenderår gör att man får ta själva åren med en nypa salt.
Självklart gäller det även 7 års "regeln" men en intressant teori, sedan så får jag ändra mig själv lite.
Borde ha stått
"En del säger att kan man räkna till sju så kan man förutspå konjunkturerna."
Konjunkturen och börsen håller inte varandra i handen.
Vissa index och vissa branscher i konjunkturen följs åt men inte heller exakt i tid.
Konjunkturen hade en nedgång (100 = Normalt konjunkturläge)
1993 -- -- (Mellan 1991 och 1993, återhämtningen kom 1994)
2001 (sept) -- 83.4 -- var det som djupast, efter att ha toppat i mars-juli 2000.
2009 (april) -- 67,9 -- var det i källaren, toppen var juli 2007.
De index siffror jag hittade var mellan 1997 och 2015.
Mellan bottnarna 1993 och 2001 och 2009 har det varit 7-8 år
Mellan topparna 2000 och 2007 är det också 7-8 år.
Detta avser då konjunkturen och inte börsindex.
Hittade, tyvärr, inget index över en längre period. Det hade varit intressant.
Man/media benämner krascher/paniker/nedgångar lite godtyckligt men ser man siffror/grafer
från samma institut beräknade på samma sätt så kan man jämföra.
Självklart gäller det även 7 års "regeln" men en intressant teori, sedan så får jag ändra mig själv lite.
Borde ha stått
"En del säger att kan man räkna till sju så kan man förutspå konjunkturerna."
Konjunkturen och börsen håller inte varandra i handen.
Vissa index och vissa branscher i konjunkturen följs åt men inte heller exakt i tid.
Konjunkturen hade en nedgång (100 = Normalt konjunkturläge)
1993 -- -- (Mellan 1991 och 1993, återhämtningen kom 1994)
2001 (sept) -- 83.4 -- var det som djupast, efter att ha toppat i mars-juli 2000.
2009 (april) -- 67,9 -- var det i källaren, toppen var juli 2007.
De index siffror jag hittade var mellan 1997 och 2015.
Mellan bottnarna 1993 och 2001 och 2009 har det varit 7-8 år
Mellan topparna 2000 och 2007 är det också 7-8 år.
Detta avser då konjunkturen och inte börsindex.
Hittade, tyvärr, inget index över en längre period. Det hade varit intressant.
Man/media benämner krascher/paniker/nedgångar lite godtyckligt men ser man siffror/grafer
från samma institut beräknade på samma sätt så kan man jämföra.
Du skriver klokt och bra! Lite synpunkter:ricebridge skrev:
Punkt 1: http://www.svd.se/riksbanken-samst-pa-inflationsprognoser http://www.svd.se/riksbanken-usel-pa-att-spa-framtiden
Riksbanken överskattar alltid skicket på ekonomin, katastrofalt felaktigt oftast. Trots att dom var första centralbank att starta med "Forward guidance" är dom alltid hopplöst positiva.
"Marknaden" (tillgång och efterfrågan) kommer alltid diktera villkoren tillslut, hur mycket Riksbanken än tror på sin egen förmåga.
3: Samma här, du har helt rätt... ända tills det att räntorna går upp. Förr eller senare går ju räntorna upp, oavsett om centralbankerna vill det eller inte.
Har man kunnandet och turen att pricka in det och låsa räntorna i tid?
Jag resonerar som att i detta extremt låga ränteläge som vi har, är det mycket lägligt att låsa räntor en längre tid och sitta säker. Men då förutspår jag en mindre optimistisk framtid än Riksbanken. Det är också värt priset för mig med förutsägbarheten.
Risken att ha gett banken en hel del pengar om räntorna ligger kvar lågt, kontra risken att kanske inte kunna ha råd med huset.
Jag är för övrigt övertygad om att det egentligen är en lågkonjunktur, och har varit det sedan 2008, bara det att ekonomin går på konstgjord andning av lågräntor och "QE".
Givetvis F_man, det är svårt att göra prognoser, särskilt om framtiden. Så ingen av oss kommer nog att pricka in när det är mest optimalt att binda räntan, annat än genom ren tur. Det jag menar är att man får försöka hålla utkik efter tecken på hur trenderna går, med de trubbiga och ofullständiga verktyg som finns.
Däremot tror jag inte på att räntan kommer att hoppa till 500% över en natt. När den börjar stiga, så sker det med kanske 0,25-0,5 procentenheter per gång. OK för att man kanske inte bundit sin ränta medan reporäntan var på minus, men att sitta med en bunden ränta på kanske 2% är ändå bättre när de rörliga räntorna nått 4% eller mer.
Däremot tror jag inte på att räntan kommer att hoppa till 500% över en natt. När den börjar stiga, så sker det med kanske 0,25-0,5 procentenheter per gång. OK för att man kanske inte bundit sin ränta medan reporäntan var på minus, men att sitta med en bunden ränta på kanske 2% är ändå bättre när de rörliga räntorna nått 4% eller mer.
http://www.di.se/artiklar/2015/10/16/usa-slar-snart-i-lanetak/
Kommer amerikanarna höja skuldtaket?
Kommer någon form av besparingspaket införas?
Kommer skatterna höjas?
Kommer amerikanarna höja skuldtaket?
Kommer någon form av besparingspaket införas?
Kommer skatterna höjas?
Vad är det nu typ 6e gången i ordningen som man har närmat sig detta "stup" ?loffes skrev:
Och ännu har man inte tagit tag i det på riktigt, utan istället höjt taket/förlängt fristerna :/
/K
Ja det är ju konstigt att dollarn är så stark, men de kan ju trycka nya dollars.
Sedan handlas och prissätts mycket i dollarn men måste man år efter år trycka nya
dollar och samtidigt höja skuldtaket så börjar man ju undra.
Sedan hur detta påverkar räntan vet jag inte.
Så länge skuldtaket höjs, nya dollar kommer i rullning så behålls säkert trovärdigheten och då blir
det säkert business-as-usual men tappar "marknaden" tron på dollarn så kommer det knaka, rejält.
Sedan det infördes, 1962, har skuldtaket höjts ca 75 gånger.
Sedan handlas och prissätts mycket i dollarn men måste man år efter år trycka nya
dollar och samtidigt höja skuldtaket så börjar man ju undra.
Sedan hur detta påverkar räntan vet jag inte.
Så länge skuldtaket höjs, nya dollar kommer i rullning så behålls säkert trovärdigheten och då blir
det säkert business-as-usual men tappar "marknaden" tron på dollarn så kommer det knaka, rejält.
Sedan det infördes, 1962, har skuldtaket höjts ca 75 gånger.