Här tänker du för snabbt. Det är sant att man inte får cykla på en väg eller stig som är skyltat som gångbana, men då krävs det också att skylten finns och att det finns ett giltig beslut som säger att det är en gångbana. Sedan ska förbudet finnas med i en databas som jag glömde namnet på.Anna_H skrev:
Gångvägen ligger precis bredvid tomtgränsen till grannen. Och fortsätter rakt upp till vårat hus och högst upp där vägen med gångservitut tar slut precis vid deras tomt, där har dom en privat liten gångsträcka till sin entré.Nötegårdsgubben skrev:
Ja vi visste om servitutet. Men detta var inget problem förr när allt var frid och fröjd mellan oss grannar. Vi har aldrig haft problem att dom gått på vägen eller stört oss på det. Det har ju alltid varit deras rättighet, och är det fortfarande. Men det är tyvärr vart så mycket problem och konstigheter från deras håll och saker som hänt (vill ej gå in på detaljer) så nu har vi tröttnat och vill bara att saker och ting ska vara korrekt. Sen är det ganska så provocerande att dom skapar en egen väg att gå på men ska fortfarande ändå använda ”våran” väg endast till att cykla på.L lodin92 skrev:
Det bästa av två världar vore om servitutet försvann, så dom kan hålla sig på sin tomt och göra vad dom vill och röra sig hur dom vill och vi kan göra samma på våran tomt. Hade önskat att göra om en del men det går inte just nu.
Det här tycker jag är intressant och problematiskt, baserar du det på domar eller egna tolkningar? Kan ett kollektivboende inte ha en privat tomt med hemfridszon? Var går gränsen för vad som definieras som ett "hem"? Vilka arkitektoniska lösningar exkluderar möjligheten till en privat tomt?
Jag förstår inte vad du menar (eller vad det tillför min fråga). En kärnfamilj är ett sorts kollektiv, ett kommunistiskt samhälle ett annat; det finns måna varianter däremellan även om kärnfamiljen är den dominerande formen så klart. Har du inte privata ägodelar tillsammans med din familj? Eller äger en sommarstuga ihop med slät eller vänner kanske?M maria01 skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 298 inlägg
Jag baserar det på lagen (4:6 BrB), eller det är i alla fall den enda källa jag har tillgänglig. Det finns nog stöd i doktrin för det också.A arkTecko skrev:
Ett kollektivboende kan absolut vara en bostad, som en lägenhet eller en villa som flera hyr ihop. Men ett större kollektivhus som Stolplyckan i Linköping är det inte.
Den springande punkten när flera bostäder delar trädgård blir då att trädgården inte tillhör en bostad, och funktionen att någon boende i en bostad skulle kunna kräva att någon boende i en annan bostad med samma rätt till trädgården ska avlägsna sig från den funkar inte. Därför är en gemensam trädgård till ett flerbostadshus inte del av någons hemfridszon.
Men även om det inte går att begå hemfridsbrott där så kan det ju gå att begå olaga intrång – hemfridszoner är inte det enda som är skyddat mot obehöriga.
Det är väl den linje som bl.a. @Maijckel för här – att det exempelvis inte finns något legitimt skäl att hävda allemansrätten i TS fall. Jag tolkar i alla fall honom som mer fokuserad på att underkänna allemansrättsargumentet än att försvara hemfridszonsargumentet.
Det finns ingenting i den texten som definierar vilka hem som kvalificerar för skydd? Menar du på fullt allvar att i frågan om ett parhus med gemensam trädgård så har en främling rätt att gå igenom en grind, sätta sig vid en utemöbel och äta picknick, t.o.m om denna blir ombedd att lämna trädgården av de boende?
Jag har alltid uppfattat dig som att vara kritisk till inskränkningar av den privata äganderätten, men motvilligt påläst om de faktiska domar och lagar som leder till dessa inskränkningar. Här är du plötsligt på den motsatta sidan. Hur kommer det sig, eller har jag missuppfattat vad du skriver?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 298 inlägg
Nej, men om det är en delad trädgård (parhus har ju gärna var sin) så håller inte just hemfridszon som skäl. Det finns dock, som jag nämnde, andra grunder.A arkTecko skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 298 inlägg
Det är nog en korrekt bild (att jag tycker så alltså, inte att jag ändrat mig). Men ibland skiljer sig vad man tycker åt från hur man bedömer att rättsläget är.A arkTecko skrev:
I det här fallet började min argumentation också utifrån en specifik fråga, där jag tyckte att andra tagit ohållbara positioner. Då är det lätt att fortsätta spela djävulens advokat när man väl börjat.
Det stämmer väl ganska bra. Om jag drar mitt argument till sin spets så finns det egentligen ingen allemansrätt att tala om idag. Den rätt att färdas över annans mark - en urminnes färdselrätt om man så vill - är ju idag ersatt av någorlunda moderna servitut, allmänna vägar, enskilda vägar med statsbidrag, järnväg etc.
Du blandar ihop två olika rättslägen - straffrätt och civilrätt. Hemfridszonen är ett straffrättsligt begrepp med yttersta konsekvens fängelse och ditt namn i belastningsregistret.
Allemansrätten är en sedvana och därmed en civilrättslig angelägenhet. Det medför helt andra förutsättningar och en uppsjö av andra begrepp som aktualiseras, t.ex. allmänna avtalsrättsliga principer och den lojalitetsplikt avtalsparter är skyldiga att visa varandra. Lojalitetsplikten är dock under utmejsling för svensk del, men om vi ger det 10-20 år kanske den även hittat till "allemansrätten"
Det är du själv som svamlar ihop allting. Självklart har även ett sådant hus hemfridszon, finns inga som helst tveksamheter. Hemfridszonen gäller FASTIGHETEN, inte individerna i respektive lägenhet i fastigheten. Detta har ju diskuterats tidigare i forumet, där en person blev bortmotad från ett utebord i en bostadsrättsförening och tyckte det var fel. Men även där gäller alltså en typ av hemfridszon där endast boende och deras gäster får utnyttja tomten.
Att kunna skilja på tomt och fastighet är alltså viktigt. Hemfridszonen sammanfaller för det mesta med själva tomten, men ibland är tomten större än hemfridszonen, och det är inte helt ovanligt utanför städerna att fastigheten är ändå mycket större. Olika principer gäller beroende på vilken av de tre man befinner sig på, dvs om det är både hemfridszon, tomt och fastighet, bara tomt och fastighet eller bara fastighet.
På fastigheten gäller allemansrätten.
En väg, staket mur eller liknande KAN avskilja hemfridszonen, men avskiljer inte alltid tomten, det beror helt på hur det ser ut på paltsen.
En stig eller enkel trädgårdsgång genom hemfridszonen är i allmänhet inte avskiljande.
Korrekt och precis min ståndpunkt!harry73 skrev:
Att påstå att en trädgårdsgång skulle vara en allmän gångväg bara för att fastigheten intill har servitut på den faller på sin egen orimlighet. Det är och förblir en gångväg endast för härskande fastighets ägare och de som har ärende dit. Inte för folk som vill fortsätta över den fastigheten och gå vidare.
Medlem
· Västernorrland
· 2 108 inlägg
Tror du blandar ihop vad som är sedvanerätt och vad som är en sedvanerättsligt grundad rättighet?M Maijckel skrev:
De 90 år som det talas om där handlar om hur man bedömer om en renskötselrätt har uppkommit resp. bestått på en viss plats. Renskötselrätten är en sedvanerättsligt grundad rättighet. Sedvanerätt är själva "rättsregeln", det som motsvararar lagen men som när det är en sedvana inte finns i form av skriven lagtext.
Renskötselrätt (liksom äganderätt och nyttjanderätt enligt JB) är vad som i engelsk terminologi kallas en 'right' (din möjlighet att utöva rättigheten ska skyddas) medan allemansrätten är vad som kallas en 'freedom' (din rätt att inte hindras att utöva rättigheten är det som skyddas, men det finns inget skydd för du ska garanteras en möjlighet att faktiskt utöva den).
Juridiskt sett är det olika sorters konstruktioner. Det svenska ordet rätt/rättighet har en vidare betydelse så det är lättare att tydliggöra skillnaden med de engelska orden.
En rätt (menat som freedom) att gå på någons fastighet enligt allemansrätten "bildas" aldrig. Den består i att så länge det inte finns någon speciell regel eller rättighet som ger markägaren rätten (menat som en "right") att hindra dig så är han förbjuden att göra det.
Reglerna om hemfrid är ett sådant "tillstånd" som talar om i vilka fall markägaren har möjligheten att neka dig att gå på dennes mark. I de fall en hel fastighet omfattas av hemfridszonen kan du bli helt utan möjlighet att gå på den markägarens mark. Din allemansrättsliga rättighet (att gå där om det inte finns någon regel som hindrar det) är med det inte utsläckt, den saknar bara praktisk betydelse mot den markägaren så länge det inte finns någon tillgänglig mark att gå på. Möjligheten att hindra dig består bara så länge kriterierna i reglerna om hemfrid är tillämpliga. (jfr. exemplet med ödehuset ovan)
En renskötselrätt eller äganderätt till fastighet måste uppkomma och tillfalla en viss individ (eller specificerad grupp av individer) som sedan innehar denna rättighet.
Allemansrätten är genom son definition något som tillkommer alla och en var redan genom att den till sin innebörd är formulerad så att det är en rättighet som alla har alltid. (den rätten som "alleman" till skillnad från den som har äganderätt eller någon annan form av 'right' på den aktuella marken) Sedan beror det som sagt på omständigheter i situationen och andra lagregler i vilken mån det faktiskt finns möjlighet att utöva något gående på annans mark i praktiken vid olika tidpunkter och på olika platser.