Tolka gångservitut

[Claes Sörmland]

Huruvida marken är hemfridszon eller ej är en sekundär fråga. Jag menar att det inte kan vara det eftersom att andra än TS har rätt till marken och att presumtionen därför bör vara att gångvägen är öppen för alla. Som @Maijckel konstaterat finns det inga HD-domar på området, så allt sådant tyckande blir mer eller mindre spekulation. Även mitt.

Jag har svårt att följa dig här.

Om vi som ett tankeexperiment byter ut gångservitutet mot ett kommunalt servitut att ha VA-ledningar på samma yta för att kunna nå grannens tomt med en anslutningspunkt för VA. Ytan måste således vara tillgänglig för kommunen och dess VA-bolag och underentreprenörer att serva ledningarna. Den får inte bebyggas eller planteras med buskar och träd enligt servitutet.

Menar du även i detta scenario att del delen av tomtmarken är en yta dit hela allmänheten har tillträde som du hävdar för gångservitutet för samma yta? Menar du att ytan inte ingår i en hemfriszon? Andra än TS har ju bevisligen tillträde till markytan genom servitutet. Min fråga är således vad ser du för skillnader och likheter mellan gångservitutet och VA-servitutet för samma markyta.

 

[Nötegårdsgubben]

Bra fråga! Jag skulle säga att det är förekomsten av en väg som andra (härskande fastighet) får använda som skapar omständigheten som upphäver hemfridszonen. Inte att det finns en inskriven rättighet vilken som helst.

Vill man filosofera kan man även tänka sig ett servitut där ingen underhållen väg finns. Då kan det rimligen ses som hemfridszon, tills någon återskapar vägen. Då är det rimliga att man går runt.

Om det då finns en underhållen väg som servitutägaren inte nyttjar? Tja, jag tror som sagt att det är rimligt att ha en så begriplig tolkning som möjligt och säga att det är rätten för grannen att ta väg som är det viktiga här, och i någon mån att det finns en väg.

Det finns exempel på trådar där någon exempelvis har rätt att köra på baksidan av någon annans hus för att ta tunga fordon till sin tomt och där detta sker så sällan att vägen vuxit igen. Har då tjänande granne egentligen rätt att inkorporera den marken i sin hemfriddzon? Nja, skulle jag säga. Det är i alla fall i så fall en hemfridszon som är lätt att bli av med, om den härskande fastigheten bestämmer sig för att nyttja sitt servitut.

---

Tar vi tillbaka frågan till TS och hennes rätt att hindra grannens cyklande på gångvägen (som väl var anledningen till att alls prata om att ett gångvägsservitut kanske inte är så lätt att begränsa till bara gångtrafik) så kan man ju då fråga sig med vilken rätt cyklandet skulle kunna beivras.

Grannen får bevisligen passera där. Skadar cyklandet gångvägen är det ett giltigt skäl, gör det det inte faller det. Cyklar TS själv där blir också ett förbud svårt. Och så allemansrätten då, som @harry73 och jag ser som en potentiell frihetsgrund, men få andra.

Enklast för TS vore nog att hitta en lösning utan lagens hjälp.

 

[Claes Sörmland]

Bra fråga! Jag skulle säga att det är förekomsten av en väg som andra (härskande fastighet) får använda som skapar omständigheten som upphäver hemfridszonen. Inte att det finns en inskriven rättighet vilken som helst.

Vill man filosofera kan man även tänka sig ett servitut där ingen underhållen väg finns. Då kan det rimligen ses som hemfridszon, tills någon återskapar vägen. Då är det rimliga att man går runt.

Om det då finns en underhållen väg som servitutägaren inte nyttjar? Tja, jag tror som sagt att det är rimligt att ha en så begriplig tolkning som möjligt och säga att det är rätten för grannen att ta väg som är det viktiga här, och i någon mån att det finns en väg.

Det finns exempel på trådar där någon exempelvis har rätt att köra på baksidan av någon annans hus för att ta tunga fordon till sin tomt och där detta sker så sällan att vägen vuxit igen. Har då tjänande granne egentligen rätt att inkorporera den marken i sin hemfriddzon? Nja, skulle jag säga. Det är i alla fall i så fall en hemfridszon som är lätt att bli av med, om den härskande fastigheten bestämmer sig för att nyttja sitt servitut.

---

Tar vi tillbaka frågan till TS och hennes rätt att hindra grannens cyklande på gångvägen (som väl var anledningen till att alls prata om att ett gångvägsservitut kanske inte är så lätt att begränsa till bara gångtrafik) så kan man ju då fråga sig med vilken rätt cyklandet skulle kunna beivras.

Grannen får bevisligen passera där. Skadar cyklandet gångvägen är det ett giltigt skäl, gör det det inte faller det. Cyklar TS själv där blir också ett förbud svårt. Och så allemansrätten då, som @harry73 och jag ser som en potentiell frihetsgrund, men få andra.

Enklast för TS vore nog att hitta en lösning utan lagens hjälp.

Så summa summarum, din tanke om allmänhetens tillgång till TS tomt har inte primärt att göra med att grannen har tillgång till marken via ett härskande servitut utan det faktum att grannen faktiskt använder en gångväg på TS tomt (om än med gångservitutsrätt). Men leverantörer använder ju min uppfart också regelbundet och det gör den inte till en allmän plats för skateboardåkning för det tänker jag.

Min tolkning också av Bengtson ovan är att allmänheten inte har tillgång till tomtytan som omfattas av servitutet. Den som har tillgång är TS och grannen samt dennes besökare kan också gå där. Men där slutar det. Ingen parkering, ingen cykling o s v.

TS har således lagen på sin sida av avvisa främlingar från ytan, har rätt till hemfrid och kan också stängsla den om det inte hindrar grannens rätt till gångservitut, t ex genom att sätta upp ett staket, taggig häck och låst grind. TS har också rätt att avvisa grannen på cykel.

Att det sen i praktiken är svårt att göra något mot en fräck granne är en annan sak. Om han så kör vespa på gången så är problemet detsamma, det är svårt att få stopp på det om han skiter i vad man säger.

 

[Bror9]

Jag förstår att du vill att det ska vara såhär, men du kommer med noll argument till varför det skulle vara på det viset.

Servitutet finns med största säkerhet för att säkra grannens rätt till väg. Det innebär alltså att TS måste låta det vara en (gång-)väg där och att grannen även har rätt att underhålla den. Det är syftet med servitutet.

Huruvida marken är hemfridszon eller ej är en sekundär fråga. Jag menar att det inte kan vara det eftersom att andra än TS har rätt till marken och att presumtionen därför bör vara att gångvägen är öppen för alla. Som @Maijckel konstaterat finns det inga HD-domar på området, så allt sådant tyckande blir mer eller mindre spekulation. Även mitt.

Jag gissar att de flesta av oss skulle betrakta gångvägen olika om den gick inom en inhängnad tomt mellan två prydliga rabatter jämfört med om den gick i tomtgräns i ett relativt ingenmansland. Nu vet vi ju inte om någotdera beskriver läget särskilt väl, men man kan ju ändå utgå från att en servitutsväg om möjligt läggs så att den inte skapar onödiga problem för tjänande fastighet.

Personligen har jag därför svårt att tro att lagstiftningen bör tolkas olika i de två fallen, även om vi som civiliserade människor kan välja att inte utnyttja våra lagliga rättigheter in absurdum.

Inne på tomten gäller hemfridszonen om det är en normal tomtplats. Men även inom gårdsplan gäller hemfrid
Servitutsrätten gäller bara för den härskande fastigheten inte kleti och pleti som inte har något ärende där eller anknytning till den härskande eller tjänande fastigheten.
Inte störa eller förstöra gäller.

 

[Nötegårdsgubben]

Inne på tomten gäller hemfridszonen om det är en normal tomtplats.

Enig.

Servitutsrätten gäller bara för den härskande fastigheten inte kleti och pleti

Enig även här.

Men ändå anser jag inte frågan vara så lätt som du vill framställa den.

 

[Maijckel]

Som @Maijckel konstaterat finns det inga HD-domar på området, så allt sådant tyckande blir mer eller mindre spekulation.

Det stämmer som jag skrev att HD aldrig uttalat något om vem som har bevisbördan vid nyttjande av allemansrätten. HD har dock varit konsekventa i tillämpning av bevisbörda rent generellt, och då gäller att den som påstår något har bevisbördan för sitt påstående.

Slutsatsen att den som vill nyttja allemansrätten (mot fastighetsägarens vilja) därmed skulle ha bevisbördan för detta nyttjande är därmed inte särskilt mycket av "spekulation". Om HD är konsekventa kommer de också tillämpa 90-års-regeln när det gäller innebörden av sedvanerätt (vilket ju allemansrätten är), och då är det inte många cyklister som kommer vinna framgång, eftersom cykeln var ytterst ovanlig för 90 år sedan.

Ja, det är svårt att sluta "spekulera"

 

[Räknenisse]

90-års-regeln när det gäller innebörden av sedvanerätt

Vad menar du med detta?

 

[Maijckel]

Vad menar du med detta?

I NJA 2011 s. 109 redogör HD för vad en sedvana är och hur sedvanerätt (till annans fastighet) uppstår.

HD fastställer att sedvanerätt uppstår när ett förhållande varit rådande oemotsagt och stadigvarande under minst 2 mansåldrar (90 år).

Om man applicerar denna logik på allemansrätten släpar alla former av allemansrättsligt nyttjande av annans fastighet efter med 90 år. Inga nya sedvanor kan ju uppstå utan att samma förhållande varit rådande oemotsagt och stadigvarande under minst denna tid. Jag menar då att man måste se tillbaka till de förhållande som rådde för 90 år sedan innan man kan göra gällande sin "allemansrätt" till annans fastighet.

 

[Nötegårdsgubben]

Om man applicerar denna logik på allemansrätten släpar alla former av allemansrättsligt nyttjande av annans fastighet efter med 90 år.

Ja, så det är nog inte ett lämpligt synsätt att utgå från. Vi har också ett rättssystem som skyr allt vad naturliga rättigheter heter och exempelvis avskaffat möjligheten till nyetablering av urminnes hävd oavsett hur lång tid som går. Så med den synen skulle allemansrätten vara stängd vid hur samhället såg ut 1971 och därefter bara kunna inskränkas.

Så vi får nog istället hålla oss till mer normala tolkningar av om något är tillgängligt enligt allemansrätten eller inte, e contrarioslut. Alltså: Är det en hemfridszon eller finns det andra skäl till att allemansrätten inte skulle gälla? Om inte, så gäller den.

Att allemansrätten exempelvis inte skulle gälla förrän efter 90 år vid exempelvis ett ödehus tror jag få skulle gå med på. Och därtill, hur skulle den sedvana skapas som etablerar den – genom markägarens tillstånd?

 

[Maijckel]

avskaffat möjligheten till nyetablering av urminnes hävd oavsett hur lång tid som går.

Begreppet "urminnes hävd" försvann när äldre jordabalken ersattes av nuvarande jordabalk. Den rättsliga mekanismen begreppet avsåg reglera är dock kvar i form av begreppet "sedvanerätt". Detta framgår av HD's resonemang i domen jag hänvisade till ovan (NJA 2011...)

 

[Nötegårdsgubben]

Jag skulle tvärtom säga att de i den domen gjorde sitt yttersta för att undvika urminnes hävd och istället hänfalla åt dokumenterade källor av allehanda slag (vilket ju hävd någonstans är motsatsen till).

Oavsett vilket tycker jag att både hävd och sedvana i de här fallen passar illa för enstaka platser.

Allemansrätten (om vi ska acceptera dess mytologiska grund) bottnar i en urminnes rätt att ta väg över annans mark där det inte stör eller förstör. Och även om vi ska hålla oss till mer modern doktrin och strunta i ursprunget så kan den sammanfattas som att man får röra sig fritt utanför hemfridszoner så länge man inte stör eller förstör. Någon specifik rätt för varje enskild plats behövs inte.

 

[Anna_H]

Jag menar att det inte kan vara det eftersom att andra än TS har rätt till marken och att presumtionen därför bör vara att gångvägen är öppen för alla.

Om den är öppen för alla är det inte ett servitut för gångväg utan en allmän gångbana.
Och på gångbanor får man inte cykla. Ditt argument före att vem som helst får gå där bara för att en fastighet har servitut på att få gå där är alltså det argument som starkast förbjuder cykling, eftersom definitionen av gångväg enligt trafiklagstiftningen gör cykling förbjuden.

Men du bör nog egentligen läsa på lite vad servitut egentligen innebär. Vem som helst begriper att allemansrätt och trafikregler inte gäller på en trädgårdsgång.

Servitutsavtal innebär att ägaren av en fastighet ges rätt att "i visst hänseende nyttja" eller att i visst hänseende ta i anspråk en annan fastighet. Detta tillåts endast om nyttjandet är ändamålsenligt, dvs om nyttan för den nyttjande fastigheten (den "härskande fastigheten") ska vara större än belastningen för den nyttjade fastigheten(den "tjänande fastigheten").

Det är alltså endast personer tillhörande den härskande fastigheten som får nyttja servitutet.
Ingenstans på internet finns någon hänvisning till att ett servitut skulle upphäva en hemfridszon, särskilt inte när det gäller en trädgårdsgång som endast leder fram till den härskande fastigheten.

 

[Maijckel]

Allemansrätten (om vi ska acceptera dess mytologiska grund) bottnar i en urminnes rätt att ta väg över annans mark där det inte stör eller förstör.

Håller helt med.

Och även om vi ska hålla oss till mer modern doktrin och strunta i ursprunget så kan den sammanfattas som att man får röra sig fritt utanför hemfridszoner så länge man inte stör eller förstör. Någon specifik rätt för varje enskild plats behövs inte.

Nja. Det är snarare så att straffrätten i dess nuvarande utformning inte kommer åt den som bryter det du beskriver.

Civilrättsligt är möjligheterna dock helt andra. Om grannen börjar cykla över TS tomt (och hävdar allemansrätt) kan TS ansöka om stämning gentemot grannen för att fastställa att grannen saknar denna rätt och samtidigt yrka om vite vid brott mot förbudet.

 

[Nötegårdsgubben]

Du blandar ihop mina argument, @AnnaH. Därmed kan jag inte försvara min ståndpunkt utifrån det du skriver.

Att TS granne har servitut på en väg säger ingenting i sig om andras rätt att använda den. Det har jag heller inte hävdat. Det servitutet gör är att det ger grannen rätt att nyttja och underhålla vägen (för gångändamål).

Denna rätt ger dock eventuellt konsekvenser, som att vägen inte kan anses tillhöra TS hemfridszon, eftersom att andra har rätt att nyttja den. Jämför exempelvis tvåfamiljshus där hemfridszon inte gäller en gemensam trädgård eftersom att det då vore två överlappande och konkurrerande zoner. Samtidigt vore det förstås magstarkt att hävda att allemansrätten gäller, så något odefinierat mellanting finns, om inte rättsligt så moraliskt.

Men, om det är utanför hemfridszon och utanför detaljplanerat område så skulle en annan konsekvens av det hela också vara att man skulle kunna hävda stt allemansrätten gällde, då den ju generellt gör det, varvid exempelvis cykling skulle vara ok. Viktigt att förstå är dock att det inte skulle vara syftet med servitutet, bara en teoretisk konsekvens av det samlade läget.

I det specifika fallet vet vi väldigt lite, trots flera frågor till TS. Trots det väljer du bara beskrivningar som passar din tes. Om det tvärtemot din bild istället var en hårdgjord yta i fastighetsgränsen, eller om TS själv valde att cykla där, skulle du vara lika fast i din åsikt då?

 

[maria01]

Om den är öppen för alla är det inte ett servitut för gångväg utan en allmän gångbana.
Och på gångbanor får man inte cykla. Ditt argument före att vem som helst får gå där bara för att en fastighet har servitut på att få gå där är alltså det argument som starkast förbjuder cykling, eftersom definitionen av gångväg enligt trafiklagstiftningen gör cykling förbjuden.

Men du bör nog egentligen läsa på lite vad servitut egentligen innebär. Vem som helst begriper att allemansrätt och trafikregler inte gäller på en trädgårdsgång.



Det är alltså endast personer tillhörande den härskande fastigheten som får nyttja servitutet.
Ingenstans på internet finns någon hänvisning till att ett servitut skulle upphäva en hemfridszon, särskilt inte när det gäller en trädgårdsgång som endast leder fram till den härskande fastigheten.

hur ska nån böttas för det då?