Skadegörelse på vår mark

[AndersS]

Hör inte slyröjning till rutinåtgärderna, så att som väghållare röjer man varje år? Och de som själva vill klippa sina buskar får göra det varje år, i den säsong som respektive växt ska klippas. Med de ledtider på förvarning som önskas blir det ju lite löjligt att när man röjer säga "jo, och bara så ni vet så röjer vi nästa år igen".

Ungefär som när det kommer meddelande om slyröjning under ledningsgator på fastigheten.

 

[Claes Sörmland]

Om vägen används för timmertransporter från skogen med lastbil finns krav på vägens skick. De flesta skogsbolag och skogsägarföreningar har liknande krav. Vill skogsägaren ha sitt timmer hämtat får hen vackert se till att vägarna håller för ett 64-tons lastbilsekipage, där bil och släp sammanlagt är 24 meter långt. Det kräver utrymme och bärighet!
Här är en lättfattlig information från Södra Skogsägarna, en bit ner står att från vägkanten ska det vara 2 meter som är fritt från hinder, enligt ansvarig myndighet Skogsstyrelsen:
[länk]

Att det finns krav från ett företag för att de ska transportera timmer på en väg ger ju inga härskande servitutsrättigheter i sig. D v s vill man fälla skog får man först kolla att man har rätt att hålla en väg som går att använda för ändamålet. Gör den inte det så får man försöka sluta ett nyttjanderättsavtal med markägaren, ett avtalsservitut med densamme eller ansöka om servitut eller gemensamhetsanläggning hos Lantmäteriet. Men ofta är ju detta redan löst servitutsmässigt för gamla skogsskiften sedan många många år.

 

[SågspånPappspikEternit]

Precis, oftast är vägförhållandena välreglerade redan från Laga Skiftet, eftersom det var så oerhört viktigt för jord- och så småningom skogsbruket att ha rätt till väg.

Att få växtlighet bortröjd från sin fastighet vid vägkanten är dock inget unikt för enskilda vägar. Även allmänna vägar kantklipps och högröjs regelbundet, även om man som regel inte röjer med maskiner på tomter till privatbostäder, utan skickar ut personal om inte tomtägaren vill/kan sköta vägkanten själv.

 

[Claes Sörmland]

Som sagt, ingen klarhet i tanken kommer från att ständigt blanda in statens vägrätt i diskussionen. Helt annan juridik som bara ställer till det i folks huvuden.

 

[Räknenisse]

Man ska komma ihåg också att inte bara titta på vad som är formellt riktigt med var gränserna är i vägkanten. Speciellt om man är i mer glesbebyggda eller skogiga områden så är det normalt att saker delvis sköts efter vad som är mer eller mindre uttalade överenskommelser och etablerad vana.

Eftersom TS inte känner till hur vägen sköts kan det t.ex. vara så att bonden gör det med egna maskiner utan att bry sig om att ta ut kostnader som han kanske skulle ha rätt till om man var helt petig med att alla delägare skulle vara involverad i alla beslut och kostnader. Vilket i slutändan kan ge en totalt sett bättre väg till lägre kostnad även om den kanske inte sköts på det sätt som man själv helst hade velat.

Trots allt är det viktigaste att den är farbar och fungerar. Att någon närboende är snabbt ute och snöröjer, istället för att man ska hitta en kommersiell entreprenör till det kan vara guld värt.

Jag är rätt säker på att det inte finns någon rättighet att röja så mycket som sker längs vägen där jag bor. Men vad är alternativen?
Betala multum för en förrättning som ska ändra den fastighetsrättsliga statusen på några markremsor längs vägkanten?
Bli av med vägbidraget för att det inte kan röjas efter den standard som krävs?
Ha en väg där det inte finns utrymme för snövallar och som inte torkar upp efter tjällossningen i brist på fungerande diken?

Jag är jättenöjd med att det görs "otillåten" röjning på min mark. Som jag inte alls är inblandad i hur och när den sker, men som jag i praktiken tillåter genom mitt tysta medgivande. Det var inte supersnyggt när grannen tagit hit sin skogsmaskin, men inte heller hade jag velat betala mångdubbelt mer för alternativen. Och det lär hålla ett tag när det gjorts rejält.

Jag skulle tipsa TS om att gå över till bonden och helt förutsättningslöst fråga hur det fungerar med vägen. Om man gärna vill sköta röjningen av den biten som ligger mot ens egen tomt kan man säkert komma överens om att han hoppar över det nästa gång han kör maskinen. Men då bör man också ta emot instruktioner om hur mycket som behöver tas bort och vara noga med att sköta sin del av överenskommelsen efter det.

Gran och syren är inte några finväxer som man behöver vara varsam med. Det växer dessutom upp nytt oavsett om man vill det eller inte. Jag tror inte man ska tänka att bonden varit ovarsam med flit, utan att han helt enkelt sett det som "sly" att rensa bort. Medan TS värderar dem annorlunda. Utgå i från att det är en kulturkrock det handlar om så länge det inte finns något som tyder på motsatsen.
Kanske är TS också omedveten om hur mycket man måste röja ner för att hindra att det växer tillbaka med råge om man inte ska vara ute stup i kvarten och putsa kanter?

 

[SågspånPappspikEternit]

Om trådstartaren fortfarande läser tråden utan att skriva i den, är det ändå relevant att veta att deras sommarstugetomt inte drabbats av något unikt och otänkbart, utan snarare helt normalt för den som har gräns mot en väg. Oavsett vägens driftform.

 

[Claes Sörmland]

Det finns alltså inga lagkrav på att man måste ha servitutsrätt för att nyttja annans mark för väg. Om markägare är överens med den som håller en väg på ens mark är det bara att köra på. En inte ovanlig lösning.

 

[Sommartorparn]

Såvitt jag kan se så finns ingen information om vad för slags väg som TS sommartorp gränsar till, så vad gäller regelverk så vet vi inte vad som är tillämpligt. Så nu är det lite oklart om diskussionen handlar om det ursprungliga problemet eller om det handlar om Skogalits skötsel av sina skogsvägar. Självklart ska bönder och skogsägare kunna komma fram så att de kan göra sitt jobb! Men, mitt råd till Skogalit är att om du i din storskog har ett par sommartorp, så är det väl en bra början att du tar kontakt med dessa personer och utbyter telefonnummer. Det kan alltid vara bra att ha möjlighet till kontakt, exempelvis om du eller de observerar något konstigt, t.ex. ett inbrott, begynnande skogsbrand eller nedfallna träd som blockerar vägen. Om det redan finns en kontakt så är sannolikheten större att de frågar dig om lov innan de stjäl julgranar i din skog! Om du ser att det finns behov av att röja utefter vägen så är det då en enkel sak att ringa dem i förväg och förklara nödvändigheten av åtgärden. Då slipper de bli upprörda när de kommer till torpet och ser förödelsen!

 

[Claes Sörmland]

Det är en enskild väg i trådens fall.

 

[Sommartorparn]

Det är en enskild väg i trådens fall.

Vet vi om det är en samfällighet eller ägd av någon enskild?

 

[skogaliten]

Det finns alltså inga lagkrav på att man måste ha servitutsrätt för att nyttja annans mark för väg. Om markägare är överens med den som håller en väg på ens mark är det bara att köra på. En inte ovanlig lösning.

Du förutsätter bl.a.här att markägaren av skogsmarken och anläggaren av vägen är olika (juridiska) personer.

Det här stämmer om det är ett anlagt sommarstugeområde, eller en allmänt tillgänglig enskild väg, som helt enkelt är en rutt som man tar mellan A och B.

Jag är rätt säker på att de flesta mindre skogsvägar istället är anlagda av markägaren på den egna marken, eventuellt av ett par, kanske tre rågrannar i samarbete, för att skapa åtkomst till eventuell jordbruksmark och skogsbruksmark. Och så finns det ett fåtal, eller någon enstaka avstyckad tomt längs vägen, eventuellt är det "gamla torpstugor" som blivit fritidshus.

Ibland så uppstod den där vägen någon gång i samband med laga skiftet eller ännu tidigare, och ägs i någon halvt bortglömd samfällighet.

Den som har servitut för att använda vägen är snarast eventuella fritidshusägare.

I bästa fall så är det noga reglerat i officialservitut i samband med avstyckning av fritidshustomten vilka rättigheter och skyldigheter som finns och hur vägområdet definieras, men om avstyckningen gjordes tidigt t.ex. under 1950-talet, så kan rättigheter och skyldigheter vara beskrivna med endast orden "rätt att använda den befintliga vägen "V" för transporter till nybildade fastigheten "xxx" i fastighetsbildningsdokumentet för fritidshustomten.

En sådan skrivning som ovan blir idag högst problematisk, i synnerhet om vägsnutten fått en ändrad användning för markägaren.
Där det tidigare låg några mindre åkrar, så har dessa kanske övergivits och fått växa igen, eller planterats avsiktligt med skog. När så det övergått till skogsmark, så är markägarens behov av vägen mer sporadiskt, med kanske uppåt 10 år mellan gångerna direkta skötselåtgärder eller avverkningar/gallringar.
Markägaren intresse för att hålla vägen farbar med personbil kan vara ytterst måttlig under lång tid, medan fritidshusägaren gärna vill komma fram med en personbil med låg markfrigång.
Bäddat för konflikter runt vägen och dess skötsel alltså.

 

[skogaliten]

Vet vi om det är en samfällighet eller ägd av någon enskild?

Nej, det är en av de sakerna som "vi" inte vet.

 

[skogaliten]

Såvitt jag kan se så finns ingen information om vad för slags väg som TS sommartorp gränsar till, så vad gäller regelverk så vet vi inte vad som är tillämpligt. Så nu är det lite oklart om diskussionen handlar om det ursprungliga problemet eller om det handlar om Skogalits skötsel av sina skogsvägar. Självklart ska bönder och skogsägare kunna komma fram så att de kan göra sitt jobb! Men, mitt råd till Skogalit är att om du i din storskog har ett par sommartorp, så är det väl en bra början att du tar kontakt med dessa personer och utbyter telefonnummer. Det kan alltid vara bra att ha möjlighet till kontakt, exempelvis om du eller de observerar något konstigt, t.ex. ett inbrott, begynnande skogsbrand eller nedfallna träd som blockerar vägen. Om det redan finns en kontakt så är sannolikheten större att de frågar dig om lov innan de stjäl julgranar i din skog! Om du ser att det finns behov av att röja utefter vägen så är det då en enkel sak att ringa dem i förväg och förklara nödvändigheten av åtgärden. Då slipper de bli upprörda när de kommer till torpet och ser förödelsen!

Jag har god kontakt med "våra" insprängda fritidshus, och det fungerar utmärkt utom vad avser ett av dessa fritidshus.

Och vi berättar via mejl eller telefon (en ägare är ålderstigen och använder ej mejl) när vi ska utföra olika åtgärder.

Vi har i flera fall hjälpt fritidshusägarna med att t.ex. ta ner träd som växt sig för stora på deras tomt, eller sett till att deras infart till tomten fått en dos med grus när vi ändå lagt på ett nytt slitlager, och vi förser dem med rimliga mängder ved när de frågar, samt låter dem fiska på enskilt vatten bara vi får reda på att de vill fiska, och kan då be om hjälp med fiskevården samt be om att de inte ska störa utter och häckande fåglar.

Utom då det där sista, krångliga fritidshuset. Där har man byggt förrådsbyggnader en bra bit utanför tomten (tomten är ca 3000 kvm så det är inte brist på plats), man hugger ner träd som man behagar, och dumpar skräp, av typen uttjänta vitvaror, annat metallskrot, glas, brädor med spik i m.m. "i skogen", samt bryter mot strandskyddet genom att privatisera vår mark (!), och tjuvfiskar på enskilt vatten...

Att försöka prata lugnt och sansat har tyvärr inte lett någonstans.

 

[Claes Sörmland]

Du förutsätter bl.a.här att markägaren av skogsmarken och anläggaren av vägen är olika (juridiska) personer.

Det här stämmer om det är ett anlagt sommarstugeområde, eller en allmänt tillgänglig enskild väg, som helt enkelt är en rutt som man tar mellan A och B.

Jag är rätt säker på att de flesta mindre skogsvägar istället är anlagda av markägaren på den egna marken, eventuellt av ett par, kanske tre rågrannar i samarbete, för att skapa åtkomst till eventuell jordbruksmark och skogsbruksmark. Och så finns det ett fåtal, eller någon enstaka avstyckad tomt längs vägen, eventuellt är det "gamla torpstugor" som blivit fritidshus.

Ibland så uppstod den där vägen någon gång i samband med laga skiftet eller ännu tidigare, och ägs i någon halvt bortglömd samfällighet.

Den som har servitut för att använda vägen är snarast eventuella fritidshusägare.

I bästa fall så är det noga reglerat i officialservitut i samband med avstyckning av fritidshustomten vilka rättigheter och skyldigheter som finns och hur vägområdet definieras, men om avstyckningen gjordes tidigt t.ex. under 1950-talet, så kan rättigheter och skyldigheter vara beskrivna med endast orden "rätt att använda den befintliga vägen "V" för transporter till nybildade fastigheten "xxx" i fastighetsbildningsdokumentet för fritidshustomten.

En sådan skrivning som ovan blir idag högst problematisk, i synnerhet om vägsnutten fått en ändrad användning för markägaren.
Där det tidigare låg några mindre åkrar, så har dessa kanske övergivits och fått växa igen, eller planterats avsiktligt med skog. När så det övergått till skogsmark, så är markägarens behov av vägen mer sporadiskt, med kanske uppåt 10 år mellan gångerna direkta skötselåtgärder eller avverkningar/gallringar.
Markägaren intresse för att hålla vägen farbar med personbil kan vara ytterst måttlig under lång tid, medan fritidshusägaren gärna vill komma fram med en personbil med låg markfrigång.
Bäddat för konflikter runt vägen och dess skötsel alltså.

Men detta är löst på ett enkelt sätt i lagstiftningen. Markägaren som är tjänande i servitutsrelationen har ingen skyldighet att underhålla vägen som härskande servitutsägare har rätt till. Det faller helt på härskande fastighetens ägare att hålla vägen farbar om den härskande fastighetens ägare vill nyttja rätten i servitutet.

 

[Claes Sörmland]

Vet vi om det är en samfällighet eller ägd av någon enskild?

Nej. Men oavsett så är väglagen och vägrätt inte aktuell i tråden. Det är en enskild väg.

Med tanke på att vägen leder till fritidshuset så är väl också det rimliga att det är en väg som går på grannens mark och som TS har servitut att bruka. Och tydligen går den längs TS fastighetsgräns.