Skadegörelse på vår mark

[Sommartorparn]

Tyvärr ett alltför vanligt problem på den svenska landsbygden! Brist på kommunikation och oförmåga att se problemet ur den andra partens perspektiv förvärrar många konflikter!

Typisk Sommarstugeägare (inkl. jag själv) köper ett gammalt hus med trädgård och tar för givet att allt som inhängnas av trädgårdens häckar och träd tillhör fastigheten. Tänker inte på att friväxande träd och häckar med tiden blir både bredare och högre. Vissa kanske en gång i tiden planterades utanför tomtgräns, med grannens goda minne, var den egentliga gränsen går är sedan länge glömt. Glöm trädgårdens vegetation, det som gäller är förrättningskartan och nedgrävda tomtrör oavsett hur trädgården ser ut! Sommarstugeägaren har en skyldighet att hålla sin vegetation innanför tomtgränsen! Gränsar sommarstugetomten dessutom till en väg (allmän eller enskild) så tillkommer bestämmelser om fritt fri sikt vid korsningar och fritt vägområde bredvid själva vägen. Det brukar också finnas bestämmelser om hur högt upp det ska vara fritt för att inte trädgrenar ska fastna i höga fordon och maskiner. Sommarstugeägaren är ofta lyckligt ovetande om de flesta av dessa bestämmelser och upplever sig utsatta för agression om någon bonde eller väghållare angriper hens växtlighet!

Typisk Bonde upplever att sommarstugeägare invaderar hens närområde och beter sig nonchalant på sätt som försvårar hens arbete. Inbillar sig kanske att sommarstugeägaren anser sig förmer och tror sig stå över lagar och regler. Därtill kommer att jordbruksmaskiner med tiden blivit allt större så att de små vägarna som mättes upp för 100 år sedan nu egentligen är för smala, så bonden kanske behöver ha ännu mera fritt från vegetation än vad regelverket kräver! Egentligen kanske vägen skulle behövas mätas om, men det blir dyra förrättningar. Om bonden och sommarstugeägaren talade med varandra och hade lite förståelse för varandras situation så hade man kanske funnit en lösning! Det är i allmänhet inte av illvilja som dessa situationer uppstår, däremot kan de resultera i en j*kla massa illvilja om man inte beter sig konstruktivt för att hitta en lösning.

 

[FGLIN]

Den som äger vägen ska underhålla vägen, om inte servitut eller andra överenskommelser gäller.

Som sagt är en "väg" är normalt sett bredare än vägbanan, diken och vägslänter, liksom trummor (vattenledningar för dränering) ingår i vägområdet. Så en smal skogsväg, är i normalfallet dubbelt åtminstone dubbelt så bred, när diken och vägslänter räknas med.

I samband med att er sommarstugetomt skapades, så skrevs det med största sannolikhet ner regler för hur vägen ska och får skötas, och det finns då definierat var vägområdet finns. Del av vägområdet kan mycket väl finnas på er tomt.
"Bonden kan mycket väl ha rätt att underhålla vägområdet även på er tomt (t.ex. ta bort träd, dikesrensa bort rötter), t.ex. för att komma fram med traktor och redskap, samt skogsmaskiner.

För att ta reda på hur det ligger till för just er, så behöver ni titta på de kartor och fastighetsbildningsdokument, inklusive servitut som finns hos Lantmäteriet avseende er fastighet.

Ta hjälp med att tolka det som finns skrivet av personalen på Lantmäteriet, eller skriv och fråga igen på forumet, gärna med bild på (anonymiserade) kartor och servitutstexter.

Ta det hela därifrån, när ni vet mera.

Granar är tåliga, de klarar av att bli splittrade av kedjeröjare, men det ser ju inte snyggt och prydligt ut, så gå ut med en grensåg och snygga till granarna.
Syrener sprider sig med rotskott, ett sätt att föryngra Syren är att beskära hela vägen ner till marken, och vänta in att det kommer nya skott. Efter tre till fem år finns där rejäla syrenbuskar igen.

Kedjeröjare är ett elände, det blir förfärligt fult och risk för skador på personer och egendom i närheten. Trafikverkets banavdelning eller deras entreprenör har haft sönder två fönster för mig och deras handläggning av ersättningsanspråk är extremt långsam. Riktigt stadiga stolpar (armerad betong, räls) strax innanför tomtgränsen kanske kan skydda er från framtida skador på vegetationen, med risk för att kedjefragment kanske kastas iväg och skadar något.

 

[FGLIN]

51 § anläggningslagen ger Lantmäteriet möjlighet att besluta om upplåtelse om en rätt att röja träd, buskar eller annan växtlighet för en fastighet som enligt anläggningslagen har fått rätt att använda en väg, om det behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. Men då ska ett myndighetsbeslutet om detta officialservitut också belasta TS fastighet. Det finns alltså ingen generell rätt att rocka loss på markägares växtlighet bara för att man är väghållare för en enskild väg.

Enskilda vägar är oftast så små och olämpliga för höga hastigheter att trafiksäkerheten sällan motiverar röjning annat än vid korsningar, och främst anslutningar till allmänna vägar.

 

[FGLIN]

Det går ju att snygga till granen.
Sågar man av de fult kapade grenarna snyggt och även de döda grenarna så ser granen ut som en gran igen.

Ja, men en gran som är kal nedtill.
Enligt min pappa ska man lämna ett par dm av en grangren som kapas för att undvika att få in röta och sedan den torkat bort ordentligt ska man ev kunna såga av den intill stammen. Han var kunnig i mycket så jag tror på det till 70% eller så. Ett skogsvårdshäfte om stamkvistning (för kvistfri virkesproduktion) som jag läst sa att man i första hand gör det på tall och att om man gör det på gran ska man göra det senvår-försommar eller något sådant när saven stiger och trädet har bäst chans att försvara sig med kåda samtidigt som det kanske är mindre fuktigt och varmt (vilket gynnar rötsvampar) än senare på sommaren. Björk är känslig och ska inte stamkvistas (annat än torra döda kvistar). Ek kommer jag inte ihåg detaljerna för, tror kvistning rekommenderas men bara viss tid på året. Kanske var huvudrekommendationen att ha tätt mellan ekarna eller ha andra träd (t.ex. gran) mellan dem för att undvika kvistar längs stammen som är ett problem på ek och gärna växer vidare till grova grenar som man inte vill ha i rotstocken.

 

[FGLIN]

Som lantbrukare och skogsägare, med en del mindre sommarstugetomter insprängda i fastigheten längs brukningssvägarna, så undrar jag hur du menar?

Om jag äger den enskilda vägen, jag äger skogen och åkrarna runt omkring, och så finns det en sommarstugetomt om knappt tusen kvm på en fläck, varav några meter är längs min väg där jag ska fram med traktor och redskap eller skogsmaskiner, och därför behöver en väl fungerande väg, vem ska egentligen hålla sig väl med vem menar du?

Ska bonden fastna med redskapen i granen som sticker ut grenarna över vägen?

Ska traktorn sjunka ner och fastna i leran för att dikena inte kan underhållas?

Det är rätt vanligt förekommande att sommarstugeägarna t.ex. tar julgran någonstans i skogen, eller tar ner några träd för att få ved eller bättre utsikt utan att fråga...

Det som sticker utanför sommarstugetomten kan du ju enligt jordabalken få ta bort men du ska ge sommarstugeägaren tillfälle att göra det själv först, och lämpligen göra det på ett snyggt sätt.

 

[FGLIN]

Det handlar inte om hinder av fast slag här, utan om växtlighet.

Hu tänker du att man ska dra fram ett sex ton tungt redskap om vare sig dragaren eller redskapet kommer förbi träd och buskar, eller om dikena inte rensats så att vägen blivit så mjuk så att fordon och redskap fastnar?

Det kanske är så att maskinerna vuxit sedan vägen byggdes och att du därför borde bredda vägen (på egen bekostnad) på din sida?

 

[skogaliten]

Enskilda vägar är oftast så små och olämpliga för höga hastigheter att trafiksäkerheten sällan motiverar röjning annat än vid korsningar, och främst anslutningar till allmänna vägar.

En enskild väg, skogsväg, som huvudsakligen går igenom en eller ett par markägares mark och som anlagts och ägs av dessa, har inget med "höga hastigheter" eller "skymda vägkorsningar" att göra.

Det kan längs sådana vägar finnas fåtaliga "sommarstugor" eller för den delen bostäder, som har servitut på att nyttja vägen.

Det handlar om om markägarnas möjlighet att komma fram med fordon av typen traktor eller skogsmaskin på den egna vägen.

Jag tror du förväxlar "enskild väg" av typen "grusväg som förvaltas av vägförening/vägsamfällighet med eller utan statsbidrag" och som är avsedd för allmän trafik, med "enskild väg" av typen "skogsväg" eller brukningsväg som inte är avsedd för allmän trafik.

Hur mycket som behöver röjas eller diken behöver grävas beror på ett flertal omständigheter, bl.a.som vilka fordon som ska köra på vägen.

 

[skogaliten]

Det kanske är så att maskinerna vuxit sedan vägen byggdes och att du därför borde bredda vägen (på egen bekostnad) på din sida?

Vad menar du?

På min sida? Bägge sidor och hela vägsträckningen kanske är min, förutom att det kanske ligger en tomt någonstans, som hör hemma "på andra sidan vägdiket".

Om jag har en fastighet på 100 hektar, inom vilken det går några slingor med skogsväg kanske fem-sex kilometer, som leder till några åkerplättar, någon naturbetsmark eller två, och så finns det en insprängd fritidshustomt eller två längs någon av slingorna med kanske 30 meter tomt, ska jag då frångå de beslut och avtal som finns runt mina vägar, och flytta på vägen, för att några granar blivit stora och yviga?

Har du någon aning om vad det kostar att flytta på en väg? Och att man måste ha tillstånd för en vissa planeringsåtgärder. Det är liksom inte bara att sätta igång gräva och schakta och göra en ny väg bara för att det växer upp sly i diket.

 

[skogaliten]

Det som sticker utanför sommarstugetomten kan du ju enligt jordabalken få ta bort men du ska ge sommarstugeägaren tillfälle att göra det själv först, och lämpligen göra det på ett snyggt sätt.

Det är inte mellan två grannar och villatomter det pratas om här, utan skötsel av vägar.

Väghållaren har rätt, och ibland skyldighet att utföra de åtgärder som behövs för att vägen ska fungera. Röja sly, rensa diken, byta vägtrummor, sladda vägen, lägga på nytt (mer) slitlager, justera sättningar med mera.

Men jag håller med att det är lämpligt att meddela eventuella fritidshusägare att skötselåtgärder kommer att ske, och när dessa kommer att ske, ifall t.ex. sommarstugeägaren själv vill ta bort sitt syrensly, eller ta ner sin gran, eller sommarstugeägaren ber om att visst pietet ska användas på träd som behöver kvistas.

Men man lejer oftast in en specialmaskin för att röja sly längs vägen, eller tar hem arbetslag med grävare och lastmöjlighet när diken ska rensas, och då blir flexibiliteten i att vänta in en fritidshusägare som överhuvudtaget inte besöker fritidshuset annat än på sommaren och någon enstaka helg under vår och höst högst måttlig.

Vägen kanske måste iordningställas inför en avverkning, då kan man inte vänta.

Djur (kor) kanske ska transporteras till eller från en betesmark i "djurvagn", i samband med att betessäsongen börjar eller slutar.

Det går inte att att vänta in att en fritidshusägare kommer dit och tar bort sly och grenar, flera månader senare, när det finns en verksamhet som behöver ska skötas.

 

[Claes Sörmland]

Samtidigt är det just planera och vänta man ofta måste göra som väghållare. Plötsliga infall utan planering är inte en del av väghållningen. Man får helt enkelt tänka sex månader framåt och bor en fastighetsägare inte på platsen men vars fastighet berörs så får man skicka ett brev om man saknar telefonnummer.

Det är alltså enbart när man meddelar markägaren i förväg som man har rätt att nyttja sin servitutsrätt att som väghållare röja träd och buskar på andras mark utanför vägbanan.

 

[AndersS]

Det är alltså enbart när man meddelar markägaren i förväg som man har rätt att nyttja sin servitutsrätt att som väghållare röja träd och buskar på andras mark utanför vägbanan.

Vill inte märka ord, bara förtydliga, att inom vägområdet har väghållaren i regel rätt att underhålla utan att informera markägare, det kan vara slå gräs, buskröja, dika, etc.
https://bransch.trafikverket.se/tja...ledningsarende-vag/Information-om-vagomradet/

 

[Claes Sörmland]

Vill inte märka ord, bara förtydliga, att inom vägområdet har väghållaren i regel rätt att underhålla utan att informera markägare, det kan vara slå gräs, buskröja, dika, etc.
[länk]

Det som du citerar gäller inte enskild väg utan den vägrätt som stat och kommun kan få enligt väglagen. Enskild väg upplåts inte med vägrätt. Det är således fel hemsida för tråden.

För enskild väg beror det helt på vad det står i servitutet som ger rätten att hålla vägen. Så man kan inte generalisera på det sättet vad gäller enskilda vägar.

Är det t ex en väg inrättad enligt anläggningslagen så har man bara rätt att göra åtgärder inom själva väganläggningen som inkluderar vägbana och övriga väganordningar. Men det innebär inte att man får expandera väganläggningen utöver den gräns som den inrättades och utfördes enligt anläggningsbeslutet. Jag får t ex inte gräva ett nytt vägdike utanför befintlig väganläggning enligt anläggningsbeslutet för att jag en dag tycker det behövs som väghållare.

Man kan också ha getts särskild servitutsrätt med stöd i 51 § anläggningslagen att röja träd, buskar eller annan växtlighet på en fastighet utanför väganläggningen av trafiksäkerhetsskäl. Men det finns då reglerat i anläggningsbeslutet hur det ska gå till, alltså processen hur fastighetsägare ska informeras och vilka begränsningar som gälller. Ofta är det mycket begränsat och kräver att man informerar fastighetsägaren först.

 

[adron]

Hör inte slyröjning till rutinåtgärderna, så att som väghållare röjer man varje år? Och de som själva vill klippa sina buskar får göra det varje år, i den säsong som respektive växt ska klippas. Med de ledtider på förvarning som önskas blir det ju lite löjligt att när man röjer säga "jo, och bara så ni vet så röjer vi nästa år igen".

 

[Claes Sörmland]

I de fall det finns en årlig rutin så uppstår nog inte dessa diskussioner tänker jag. Men i de flesta fall vad gäller små trånga enskilda vägar så står de bara och förfaller tills en dag någon behöver komma fram.

 

[SågspånPappspikEternit]

Om vägen används för timmertransporter från skogen med lastbil finns krav på vägens skick. De flesta skogsbolag och skogsägarföreningar har liknande krav. Vill skogsägaren ha sitt timmer hämtat får hen vackert se till att vägarna håller för ett 64-tons lastbilsekipage, där bil och släp sammanlagt är 24 meter långt. Det kräver utrymme och bärighet!
Här är en lättfattlig information från Södra Skogsägarna, en bit ner står att från vägkanten ska det vara 2 meter som är fritt från hinder, enligt ansvarig myndighet Skogsstyrelsen:
https://www.sodra.com/sv/se/skog-me.../nummer-2/spara-pengar-med-bra-skogsbilvagar/