Det handlar om vad som är skäligt. Att klaga på att huset inte har rätt storlek då är 7år säkerligen för lång tid.Cristar skrev:
Att du inte upptäcker att avloppsröret i väggen bara är kex det skulle kunna fungera att man inte upptäckte förens efter 7år.
Så det handlar om samma lag, men hur den tolkas. Är det skäligt att det tar 7år att upptäcka att huset är för litet? Troligtvis inte.
Sen är det en fråga om vad som är skäligt belopp. Det är inte alltid så enkelt som TS hoppas på.
Redigerat:
Du är en klar rättshaverist som ska bråka och bråks. Ids du inte ta med dig en tumstock på visningen och mäta upp huset enligt din egen definition av boyta så har du inte fullgjort din egen undersökningsplikt.N NoPainNoGain skrev:
Ja man kan ju undra vad skälig tid är. Boarea är en utfästelse av säljaren, det ingår inte i köparens undersökningsplikt. När kan man då förväntas upptäcka ett fel i boarean, troligen när man har anledning att mäta om fastigheten. Jag gissar förvisso att skälig tid är kortare än 7 år, men många bor i ett hus mycket längre än så innan de har en anledning att mäta om sin fastighet.K kindvall skrev:
Jag skulle säga att om beräkningen nu är så enkel som @Kane skriver (med tydlig bild på skatteverkets hemsida), då är det kanske fortfarande svårt att bedöma om 200 kvm boyta stämmer, men väldigt enkelt att inse att biytan inte stämmer.J jpelle skrev:
Det hade såklart varit ännu tydligare om garaget inte var i huset och inte fick räknas som biyta, men även nu borde det varit tydligt att 20 kvm biyta syftade på garaget.
Om TS inte insett att en del av souterrängplanet inte räknades som biyta, kommer slutsatsen att bli att TS inte var intresserat i hur man delade upp den totala ytan i bo-och biyta och att TS hade varit beredd att betala samma summa för huset.
K Kane skrev:
Med ett sådant resonemang så borde man inte ha en övre gräns.J jpelle skrev:
Jag kan villigt erkänna att jag bodde över 20år i min lgh, jag fick aldrig något behov av att mäta lägenhet.
Så jag vet inte vad ditt argument är.
Min enkla gissning är 7år är på tok för lång tid. Om det är intressant borde man upptäckt det efter ganska kort tid.
Ubdersökningsplikten är mycket stark. Allt man kan se upptäcka utan att plocka isär eler riva är i stort sett inte möjligt att föra talan mot. Det brukar stå en klausul i mäklarens uppgifter att areor är hämtade från taxeringsunderlag eller ägarens uppgifter. Det brukar då stå tex så här. Dem köpare som anser arean vara av betydelse för köpet bör därför vidta en uppmätning. Mäklaren kontrollerar ägarens uppgifter endast under vissa omständigheter.N NoPainNoGain skrev:
Att driva vidare är förutsättningslöst.
Tyvärr stämmer bilden inte överens med texten. Det kanske är tänkt att vara en enkel och överskådligt illustration, men som jag läser texten som hör till så är det inte 6 meter vinkelrätt som gäller. Jag tolkar det som 6 meter från en punkt där ytterväggen är ovan jord. På bilden ser det ut att vara ca en meter ovan jord på långsidan vid A i ordet boyta. På andra långsidan kan vi inte se om det är ovan jord eller inte.K Kane skrev:
Vad jag menar är att man ska sätta en passare i varje punkt på ytterväggen där golvet är ovan jord och dra en cirkel med radien 6 meter för att markera vad som är boyta.
Kanske har jag missuppfattat? Öppen för motargument och förklaringar
Moderator
· Stockholm
· 52 005 inlägg
Att upptäcka att yta saknas, det bör man ju rimligen göra relativt snabbt. Men i det här fallet handlar ju felet om att mätregler inte följts.
Normalt sett så går det in under undersökningsplikten. Du skall som köpare veta hur du skall mäta upp bostaden du tänker köpa. Det går inte att komma senare och säga att jag mätte fel innan jag köpte.
Men nu handlar det om att säljaren eventuellt har givit en utfästelse om att bostaden är uppmätt till 200 kvm boyta. Bortsett från att den utfästelsen motsägs av skrivningen i kontraktet, så OM den gäller som utfästelse. Så är det väl inte helt orimligt att jag först 7 år senare inser att säljaren har tillämpat mätreglerna fel. OM det finns en giltig utfästelse om boyta, så behöver jag som köpare inte gräva ned mig i exakt hur jag borde mäta upp bostaden innan köp, och knappast senare heller.
Men jag (som inte är jurist) tycker det ser ut att vara en väldigt tveksam utfästelse i det här fallet. Iom uppgiften att ytan är tagen från taxeringen, så är jag rätt övertygad om att köparen borde ha gjort en egen uppmätning inom ramen för sin undersökningsplikt. Och då borde det varit uppenbart fel redan innan man mäter. Har man mätreglerna klara för sig, så inses lätt att det antingen är uppgivet för stor boarea, eller för liten biarea.
Normalt sett så går det in under undersökningsplikten. Du skall som köpare veta hur du skall mäta upp bostaden du tänker köpa. Det går inte att komma senare och säga att jag mätte fel innan jag köpte.
Men nu handlar det om att säljaren eventuellt har givit en utfästelse om att bostaden är uppmätt till 200 kvm boyta. Bortsett från att den utfästelsen motsägs av skrivningen i kontraktet, så OM den gäller som utfästelse. Så är det väl inte helt orimligt att jag först 7 år senare inser att säljaren har tillämpat mätreglerna fel. OM det finns en giltig utfästelse om boyta, så behöver jag som köpare inte gräva ned mig i exakt hur jag borde mäta upp bostaden innan köp, och knappast senare heller.
Men jag (som inte är jurist) tycker det ser ut att vara en väldigt tveksam utfästelse i det här fallet. Iom uppgiften att ytan är tagen från taxeringen, så är jag rätt övertygad om att köparen borde ha gjort en egen uppmätning inom ramen för sin undersökningsplikt. Och då borde det varit uppenbart fel redan innan man mäter. Har man mätreglerna klara för sig, så inses lätt att det antingen är uppgivet för stor boarea, eller för liten biarea.
Min tolkning; finns det en fönstervägg (hela den väggen) med golvyta innanför som ligger över eller i nivå med marken utanför den fönsterväggen, skall man mäta 6 meter från den oberoende om det är "jordväggar" på båda sidor om den. Finns det ingen yttervägg på sutterängplanet som helt ligger i marknivå eller över, så räknas hela planet som biyta.P Pin skrev:
Från Skatteverkets info;
Sluttningsvåning (eller souterrängvåning)
Om golvytan utefter minst en fönstervägg ligger över eller i nivå med omgivande mark, men ligger i övrigt under marknivån.
En sluttningsvåning räknas primärt som boyta. Ytan i en sluttningsvåning fördelas mellan boyta och biyta på följande sätt:
Boyta är den yta som ligger inom 6 meter från den del av fristående yttervägg där golvnivån ligger ovanför eller i nivå med den omgivande marken. (Med fristående yttervägg menas en vägg som inte gränsar mot annan byggnad.)
Mitt misstag. Detta är inte ett dolt fel. Sorry!E elmont skrev:
Emellertid...
Det finns rättsfall som kan vara aktuell. Jag är inte jurist och vet inte vad som händer i diskussionen mellan boyta/boarea och prospekt kontra taxeringsuppgift.
Det är dock att se som en garanti om säljaren uppger något angående fastigheten, även om det är möjligt att upptäcka av köparen. Köparen är i flera fall ”befriad” från undersökningsplikt vad gäller de egenskaper i fastigheten där säljaren lämnat en tydlig uppgift, tex antal kvadratmeter.
Se bla. juristers tolkning nedan av ärende ang. säljares utfästelse om tomtens storlek (i detta fall).
Självklart är det svårt att jämföra olika situationer. Att det nu gått sju år är troligtvis en försvårande omständighet och jag vet inte vad som gäller för denna situation. 10 år gäller för dolt fel! Dvs mer än vad jag (och kanske ni) anser vara ”rimligt”. Vad som gäller för säljarens garantier vet jag inte.
Vad som är juridiskt skäligt är inte samma sak vad var och en anser vara rimligt.
Skäligt belopp är naturligtvis en annan fråga som ofta reduceras med tid.
Diskussionen om att att avlopp kan ha förstörts med åren är självklart. Det är en helt annan situation! Boytan reduceras inte med tiden...
Angående förfluten tid: Man ska återkomma ”inom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet".
När det borde ha uppmärksammats är normalt innan köp vid köparen undersökning. Det gäller inte för dolda fel och för säljarens garanti. Då gäller helt andra tider som nämnts tidigare. Oavsett detta så måste man agera när det uppmärksammas. Vad som är juridiskt skälig för säljarens utfästelser vet jag inte.
Jag tycker inte att 10 år är rimligt, men tydligen tycker juridiken annorlunda.
Om fastigheten är värd (marknadspris) ca 35000kr/kvadratmeter är ett antal kvadratmeter hit eller dit värt mycket pengar. (Ja, jag vet att i priset ingår både tomt och bostadshus).
”Vem ansvarar för felaktiga uppgifter som lämnats i samband med köpet?
Enligt 4 kap. 19 § JB svarar säljaren för
2. Fel som består i att fastigheten avviker från uppgifter om fastighetens egenskaper som lämnats i köpekontraktet eller i samband med köpeförhandlingarna. Det rör sig alltså om ett ansvar för felaktiga uppgifter.
Om säljaren har lämnat en tydlig uppgift om fastighetens egenskaper så är inte köparen skyldig att närmare undersöka uppgiften.
En tydlig uppgift om fastigheten kan på så sätt liknas vid en garanti som gör att köparen får åberopa en avvikelse från uppgiften som fel även om avvikelsen var möjlig att upptäcka vid köparens besiktning av fastigheten.
I tidigare rättsfall har högsta domstolen ansett att säljaren ansvarar för uppgifter om tomtytan som lämnas av mäklare i annonser, fastighetsbeskrivningar och prospekt. I ett av fallen hade uppgifterna dessutom bekräftats muntligen av säljaren. Inte i något fall ansågs köparen skyldig att kontrollera uppgifternas riktighet.”
(Lawline.se 2018-06)