Jag avråder bestämt til att köpa kapitalförsäkringar med huset som säkerhet och för att få ut pengar i förskott för att få mer pengar att leva på i nuläget. Som f d rådgivare inom den här branschen rekommenderar jag det inte och när vi på min f d arbetsplats fick utbildning i detta så vägrade jag sälja denna produkt. Jag läste mycket om detta och gör fortfarande och det finns delade meningar om det.
Sen är det väl roligt att kunna säga att man äger bostaden 
, om man nu har amorterat av allt. Och det blir även lättare den dagen man går i pension (Har bara ca 45 år kvar ).
, om man nu har amorterat av allt. Och det blir även lättare den dagen man går i pension (Har bara ca 45 år kvar ).Att amortera ska man naturligtvis göra på sin fastighet. Frågan är väl bara hur mycket? Att ha ett bättre sparandeän att amortera kan man ha på längre sikt t ex en kapitalförsäkring i fonder eller exempelvis investeringssparkonto (är dock inte heller så förtjust i investeringssparkonto), men att enbart amortera på sitt hus är inte min melodi precis. Många yngre människor vill inte amortera men det tycker jag man ska göra men även ha ett långsiktigt annat sparande plus ett buffertkonto för oförutsedda utgifter är gott att ha för har man hus dyker alltid oförutsedda utgifter upp. Var så säker.
Rekommenderar Avanza för kapitalförsäkring.
Rekommenderar Avanza för kapitalförsäkring.
Stenknäck : Bra skrivet.
Vad menar du med kapitalförsäkring med huset som säkerhet? Är det seniorlån du avser?Stenknäck skrev:
Vinsten med att spika en tuff amorteringsplan dvs skriva under papper på banken, är att då går pengarna garanterat in i boendet.
Andra sparpengar kan ju lätt få vingar... Min sambos "sparkapital" sitter på hennes mastercard-konto, och blir alltsomoftast omsatt till en hämtpizza här och en rea-tröja där...
Andra sparpengar kan ju lätt få vingar... Min sambos "sparkapital" sitter på hennes mastercard-konto, och blir alltsomoftast omsatt till en hämtpizza här och en rea-tröja där...
Gäller och väga för och nackdelar. Går själv i pension om ca 40 år troligtvis. Historiskt sett har penningvärdet minskat 10ggr under den tiden. En villa som kostade 300 000kr 1970 är värd 3miljoner osv. Beror på situationen om det är värt att amortera. Inget direkt självändamål att vara obelånad, trots alla gamla socialdemokratiska idéer att man ska betala sina skulder osv. som en del verkar leva efter trots att folkhemmet är skrotat för länge sedan.Byggis1976 skrev:
Det är klart att det inte är ett självändamål, men det är ju ingen nackdel att minimera sina utgifter till den dagen då inkomsterna drastiskt minskar.il_duce skrev:
Men det är en annan sak också.
Den dagen som bostadsbubblan spricker (och enligt många är det ganska nära förestående, nästan inplanerat) eller i alla fall börjar pysa, så sitter man nog mycket bekvämare om man har en belåningsgrad om 50% än om den var 100%.
Att fastighetsvärdena kommer att dala någon gång är ju inte osannolikt.
Att då bankerna skulle börja efterskänka skulder till de högbelånade är väl ganska otroligt.
Nej, så enkelt är det faktiskt inte.il_duce skrev:
För att räkna fram villans hypotetiska värde utifrån dess produktionskostnad räknar du först bort ursprungliga markvärden; säg 50 Kkr. Från resterande (byggnadsvärde) 250 Kkr räknar du bort 1,5 procent årlig avskrivning för slitage. På 43 år sjunker fastighetens byggnadsvärde således med 65 procent.
Resterande 35 procent (0,35 * 250 Kkr = C:a 90 Kkr) kan sägas ha ökat i samma grad som penningvärdet har urholkats, alltså till 900 Kkr (1000 procent av 90 Kkr). Till detta lägger du markvärdet (som givetvis inte alls råkat ut för något "tekniskt slitage"), och får slutsumman 900 + 500 = 1 400 Kkr, givet allt annat oförändrat.
MEN: För det första behöver hypotetiska värdet förstås inte alls sammanfalla med verkliga marknadsvärdet, som kan bli både avsevärt högre eller lägre beroende framför allt på att fastighetens läge under så lång tid kan bli väsentligt omvärderat. Och för det andra finns det inget som säger att framtiden förutspås genom en enkel extrapolering. Inget hindrar exempelvis att penningvärdet i framtiden kommer att öka ...
För övrigt är det heller inget självändamål att vara belånad.
Som pensionssystemet är upplagt idag så är det väldigt ansträngt när inte världens ekonomi går för högtryck. En god anledning till det är att vi blir allt äldre i genomsnitt, och det är de med högst pensioner som lever längst. Det här gör att vi kan komma att få se den så kallade bromsen i pensionssystemet slå till ganska många gånger om vi lever i 25-30 år som pensionärer. Därtill kommer en viss osäkerhet om skatterna. Jag tror inte att man direkt kommer sänka pensionärernas skatt framöver om de står för stora vårdkostnader, snarare försöker man öka skattetrycket för att finansiera den delen av välfärden.
Att gå in i livet som pensionär med stora boendelån är en otrygg tillvaro. Som yrkesaktiv kan man alltid försöka jobba extra eller söka bättre betalda jobb, men som pensionär sitter man fast med den inkomst man har. Den går inte att påverka i särskilt hög grad. Kanske kan man de första åren jobba lite, men pensionärer är i allmänhet inte så attraktiva på arbetsmarknaden även om ett och annat undantag finns. Som lök på laxen ser man också hur ens partner blir äldre och i likhet med sig själv närmar sig graven. Att bli lämnad ensam med ett stort boendelån kan bli väldigt tufft.
Att det inte går att amortera bort stora delar av sina boendelån är en myt. Om man inte vid en ränta runt 2,5-3% klarar av att amortera sitt boendelån på 25-30 år så kommer man förr eller senare till den dagen då man inte klarar av att betala räntan heller.
Att gå in i livet som pensionär med stora boendelån är en otrygg tillvaro. Som yrkesaktiv kan man alltid försöka jobba extra eller söka bättre betalda jobb, men som pensionär sitter man fast med den inkomst man har. Den går inte att påverka i särskilt hög grad. Kanske kan man de första åren jobba lite, men pensionärer är i allmänhet inte så attraktiva på arbetsmarknaden även om ett och annat undantag finns. Som lök på laxen ser man också hur ens partner blir äldre och i likhet med sig själv närmar sig graven. Att bli lämnad ensam med ett stort boendelån kan bli väldigt tufft.
Att det inte går att amortera bort stora delar av sina boendelån är en myt. Om man inte vid en ränta runt 2,5-3% klarar av att amortera sitt boendelån på 25-30 år så kommer man förr eller senare till den dagen då man inte klarar av att betala räntan heller.
Men det borde inte vara ett problem egentligen enligt vad jag förstått. Jag tycker det framställs som att väldigt många låter bli att amortera för att de har sådana fantastiska möjligheter att nästintill riskfritt få bättre avkastning på sina pengar på annat håll jämfört med bolåneräntan. Så det enda de behöver göra på ålderns höst är att ta en liten del av avkastningen på sina alternativa investeringar och betala räntorna med.Swetrot skrev:
Jag skaffade första lägenheten något år efter den spruckna bubblan runt 1990. En bra start i bostadsägandet för min del eftersom det då var många som tvingades till försäljning av bankerna pga att de hade för hög belåningsgrad på bostäderna när räntorna gick upp och priserna ned. Den sitsen vill inte jag riskera att hamna i som pensionär med tvångssåld bostad och ändå lån kvar om bostaden är mindre värd än lånet.
De lån som folk satt med då kan verka löjligt låga jämfört med hur det ser ut nu...
De lån som folk satt med då kan verka löjligt låga jämfört med hur det ser ut nu...
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Nej fan, inte vill man väl ha kapitalet bundet i fastigheten?
Bättre att betala MER till banken i räntor och ha skulden kvar!
Enkel matematik: 4 % av X pengar/år ger 100 % på 25 år. Utan att komplicera beräkningen med ränta-på-ränta effekter. Alltså, tänker du leva i 25 år till, så lönar det sig bättre att amortera, än att betala räntor. Lever du kortare, så kan du lägga ner amorteringen nu (du ökar bara arvet till dina efterlevande).
Alternativa investeringar oaktade!
Bättre att betala MER till banken i räntor och ha skulden kvar!
Enkel matematik: 4 % av X pengar/år ger 100 % på 25 år. Utan att komplicera beräkningen med ränta-på-ränta effekter. Alltså, tänker du leva i 25 år till, så lönar det sig bättre att amortera, än att betala räntor. Lever du kortare, så kan du lägga ner amorteringen nu (du ökar bara arvet till dina efterlevande).
Alternativa investeringar oaktade!