Jag är mycket imponerad av dig Enamstående mamman!

Förstår att det inte är lätt men skynda lagom. Tycker det låter mycket bra med att fixa iordning gäststugan och hyra ut den. Det hjälper dig ju i framtiden att ha billigare kostnader. Låter också logiskt att bo kvar för barnens skull och sen när allt lugnat sig kunna fundera om du ska fortsätta med det. Så inte alla förändringar kommer samtidigt. Tänker också att om du uppför dig trevligt och schysst utan att bli trampad på för det med sig respekt. Från honom och från dig själv. Man behöver veta med sig själv att man har gjort sin del på ett bra sätt, oberoende av hur andra uppför sig. Att du kan se dig själv i spegeln och dina barn i ögonen och veta att du gjort rätt. ger sinnesro och lugn. Låter som om du har många möjligheter framåt och jag tror du kommer klara dig alldeles utmärkt. Lycka till!
 
TS, allt du skrivit här och resonerat om tycker jag visar att du är oerhört mogen och kapabel. Du kommer garanterat att klara detta och solen kommer garanterat att skina på dig igen.
 
  • Gilla
Sparris
  • Laddar…
Jag önskar dig och dina barn allt väl.

Det känns avlägset, men från och med nu blir det bättre för varje dag som går.
 
Tack, tack och återigen tack. Ert stöd betyder jättemycket för mig. Jag ska klara det här trots allt, och fortsätta fundera på huset utan stress och påverkan från andra men ännu mer baserat på mitt beslut.

Tack.
 
Nu satt jag faktiskt så sent som i förmiddags och samtalade med en av chefstjänstemännen på Riskbanken. Han och hela Rix är extremt oroade över amorteringstakten på hushållens lån. När han visade statistiken så var det sämsta kategorin "50 års tills lånen är helt nedamorterade". Den kategorin accepteras i princip inte inom EU och man kommer även här att rätta in oss mot det målet. Alltså kommer vi att närma oss normalkraven inom EU att lån ska vara bortamorterade till man fyller 65.
Nu ver jag inte hur gammal du är, så lägg den delen åt sidan. Men titta på att hamna på 35 års amorteringstid skulle innebära att du ska amortera 100 000 kr om året. Det är alltså en helt rimlig takt och så småningom kommer vi att tvingas in i den fållan, jag lovar.
Just nu är räntorna väldigt låga, men tänk på att det finns ett tak på 100 000 kr för ränteavdrag, sen måste du betala dem själv utan hjälp av skatteavdrag. Det finns också väldigt starka politiska krafter som vill begränsa avdragsrätten mer, eller till och med slopa avdragsrätten för lån. Detta för att minska svenska hushålls lånefest, ett genomsnittshushåll i Sverige har lån som uppgår till 180 % av disponibelinkomsten begränsa avdragsrätten ilket placerar oss i värstingklass i EU.
Att begränsa avdragsrätten kommer i så fall att göras av två anledningar, dels att tvinga ner hushållens skuldberg, dels för att få bukt med de skenande bostadspriserna som ju kommer bland annat av just ökad skuldsättning.
Bolåneräntorna lär stiga under året, även om Rix sänker styrräntan, för att bankerna kommer att behöva höja sina marginaler på bolån (cirka 0,6 % kommer de att plocka ut men inte allt på en gång så klart) för att vi får/har fått andra regler för hur bankerna ska räkna på balansräkningen. Lyssna varje gång man på TV säger "Basel III" eller "riskvikter". Det låter tråkigt men är superviktigt för oss alla, speciellt dem av oss som sitter med bolån.
 
Fagerfjäll skrev:
tänk på att det finns ett tak på 100 000 kr för ränteavdrag, sen måste du betala dem själv utan hjälp av skatteavdrag.
Efter 100' gäller 22% istf 30%. Inte noll.
 
Jag var för trött efter dagens övningar. Självklart för du fortfarande avdrag för räntor över 100 k. Egentligen vet ju ingen hur räntor eller politik ser ut framgent. Men att det blir sannolikt försämringar i avdragsrätten även om Alliansen skulle sitta kvar. Och att bankerna behöver lägga på 0,6 % för att ha kvar samma marginaler som nu är ren matematik, det kommer i omgångar såklart.
Likaså lär vi lägga oss närmre kraven som bankunionen inom EU ställer, våra storbanker (framför allt Swedbank o SEB) verkar redan till hygglig del inom länder som valt att gå med i bankunionen. Så räkna kallt med amorteringskrav som vi inte upplevt på mannaminne inom 5 år eller så.
Även räntorna kommer att dra sig uppåt. I början av 2000 låg de fortfarande på 6,5 %, dagens nivåer är inte hållbara om vi inte hamnar i en kollapsad konjunktur med klart högre arbetslöshet än dagens 8 %.
Så egentligen vill jag bara mana alla till försiktighet och att se till att klara framtidens krav. Om man vill ligga på den genomsnittliga skuldbördan i Sverige (som Rix och IMF upplever som extremt besvärande hög) ska man alltså ligga på 1,8 ggr hushållets disponibelinkomst (per år). 1,5 mille i nettoinkomster ska bära 2,7 millar i lån. Var och en översätter till egna situationen.
 
Fagerfjäll, även om det du säger är rimligt så kan betydligt hårdare amorteringskrav kombinerat med minskad avdragsrätt orsaka rejälva problem för ekonomin - både i form av fallande huspriser och minskat konsumtionsutrymme. Knappast ett recept för att bli omvald. Borde inte politikerna rimligtvis streta emot det rätt mycket?
 
Att man helst ska ha en skuld under 1.8 ggr årlig disponibel inkomst när man är i 30-års åldern som TS verkar vara är givetvis ett absurt påstående. Däremot tycker jag att amortera 100 000 om året är en bra idé och borde inte vara några problem (med den lilla info som TS lämnat om sin ekonomi) om hon kan hyra ut gäststugan för 4-5 tusen i månaden.
Så behåll huset om du vill och banken tycker det är en bra idé men amortera mycket nu när räntan är låg.
 
pelpet skrev:
Fagerfjäll, även om det du säger är rimligt så kan betydligt hårdare amorteringskrav kombinerat med minskad avdragsrätt orsaka rejälva problem för ekonomin - både i form av fallande huspriser och minskat konsumtionsutrymme. Knappast ett recept för att bli omvald. Borde inte politikerna rimligtvis streta emot det rätt mycket?
Höga huspriser skapar inget välstånd, det gör endast produktion. I annat fall kunde vi gemensamt komma överens om att höja alla huspriser med 10 000% och sedan sluta jobba.

(Vi ska dock inte förorena den här tråden, moderatorn kanske kan vara snäll att bryta ut detta mycket intressanta delämne?)
 
  • Gilla
Enk Projektet och 2 till
  • Laddar…
big mike skrev:
Att man helst ska ha en skuld under 1.8 ggr årlig disponibel inkomst när man är i 30-års åldern som TS verkar vara är givetvis ett absurt påstående. Däremot tycker jag att amortera 100 000 om året är en bra idé och borde inte vara några problem (med den lilla info som TS lämnat om sin ekonomi) om hon kan hyra ut gäststugan för 4-5 tusen i månaden.
Så behåll huset om du vill och banken tycker det är en bra idé men amortera mycket nu när räntan är låg.
I den lite sårbara situation som TS är i (en inkomst, lån, barn mm) skulle jag satsa på att "amortera" till sig själv i form av sparande och bygga upp en buffer innan jag börjar amortera av lånet. Det är lättare att göra en extra amortering senare om man nu vill göra det, än att behöva låna mer pengar i fall något akut händer tex med huset.
 
  • Gilla
cust3000
  • Laddar…
Nu när han ändrat spelreglerna och dessutom inte varit ärlig mot dig tror jag att det är ännu viktigare att tänka igenom om du vill bo kvar i ert hus. Antingen kommer du att förknippa det med hans svek ELLER så kan du vända det till att du köper loss det, kickar ut honom och gör det till DITT och barnens hus.

Och gör honom inga fler tjänster genom att dra hela lasset med att ordna det praktiska. Han har "fixat" den här situationen och får fanimej bidra till att lösa den. Blir förbannad! Man har ingen rätt att bete sig så omoget och fegt när man har gemensamma barn. Dra dock inte igång en strid, var bara kallt tydlig med att du inte på egen hand tänker reda ut situationen.

Lycka till!
 
BiFuel skrev:
Nu när han ändrat spelreglerna och dessutom inte varit ärlig mot dig tror jag att det är ännu viktigare att tänka igenom om du vill bo kvar i ert hus. Antingen kommer du att förknippa det med hans svek ELLER så kan du vända det till att du köper loss det, kickar ut honom och gör det till DITT och barnens hus.

Och gör honom inga fler tjänster genom att dra hela lasset med att ordna det praktiska. Han har "fixat" den här situationen och får fanimej bidra till att lösa den. Blir förbannad! Man har ingen rätt att bete sig så omoget och fegt när man har gemensamma barn. Dra dock inte igång en strid, var bara kallt tydlig med att du inte på egen hand tänker reda ut situationen.

Lycka till!
Tack snälla! Jag håller med dig i allt du skriver. Det har varit en känslomässig berg och dalbana på alla sätt och vis. Vi pratade igår och han fortsätter med stressandet av om jag ska köpa loss honom eller inte. Han kan tydligen också tänka sig att köpa loss det, men jag tycker inte det är ett alternativ för att det skulle skapa alldeles för mycket bitterhet och agg i slutändan. Först bestämma sig för skilsmässa, träffa nån annan och sen kicka ut mig? Det blir lite för mycket att hantera för mig känner jag.

Utöver att han stressar på i vanlig ordning har jag sagt att jag vill bo kvar i huset tills jag bestämt mig (inväntar besked från 2 olika ställen om dels det ekonomiska och det praktiska). Fick som svar att jag var ett jävla svin och att han då var tvungen att ordna boende till honom och barnen nästa vecka. Jag har förklarat att jag är ok med att vi bor under samma tak en period, och valet att ordna annat boende är ju hans. Får som svar att jag inte bestämmer i hans liv längre och att vi ska hålla oss till det vi kom överens om. Och jag tycker inte det är rimligt att jag ska flytta ut från huset jag ska köpa varannan vecka.

Jag har hållit huvudet kallt hittills och tänker fortsätta med det. Vill ha en bra lösning som vi båda känner oss nöjda med trots allt.
 
  • Gilla
Sparris
  • Laddar…
Ensamstående mamma skrev:
Först bestämma sig för skilsmässa, träffa nån annan och sen kicka ut mig?
Jag skulle inte vara så säker på att det är den ordning som det har gått i. Jag skulle säga att det är troligare att han konstaterat att ert förhållande fungerade dåligt, blev förälskad i den andra, valde att agera på det och meddelade sedan att han ville skiljas men ljög om orsaken.

Under längre förhållanden är det ganska vanligt att någon kan bli förälskad i någon annan, men förälskelse är går ju över efter ett tag. Men är förhållandet dåligt så ökar risken att man agerar på det.

Kanske kan det vara värt att kräva att han lägger korten på bordet och berättar allt, så att du vet hur spelplanen ser ut? Det blir ingen snygg skilsmässa om han ska hålla på och fylla den med lögner, och ni ska ju ha en relation även i framtiden även om inte som gifta.

Ensamstående mamma skrev:
Utöver att han stressar på i vanlig ordning har jag sagt att jag vill bo kvar i huset tills jag bestämt mig .//. Jag har hållit huvudet kallt hittills och tänker fortsätta med det. Vill ha en bra lösning som vi båda känner oss nöjda med trots allt.
Det är bra, håll fast vid din linje. Ilska går över, och håller du din linje konsekvent så kommer han troligen att acceptera det efter ett tag.
 
Då är min statistiska analys fortfarande oförändrad. Jag har aldrig stött på en man som vill skiljas utan att ha träffat en annan. Jag träffar många par i min profession som separerar och ofta får jag höra att de ska vara i sär ett tag för han vill få luft eller något. Det är alltid en och samma orsak som dyker upp så småningom. Däremot har jag stött på par där kvinnorna verkligen lever singelliv länge efter och uppenbarligen behövde ett annat liv bara.
Nu kommer min observation hur det ter sig i de fall ngn blir lämnad för ngn annan:
Först blir den lämnade nere och förtvivlad medan den som lämnar mår bra för att han/hon äntligen lagt på bordet det som tyngt samvetet ganska länge.
Sen tar det ett halv år och den lämnade partnern finner sig själv och trivs med och har accepterat sitt nya liv. Precis samtidigt som den som hittade det gröna gräset inser att det faktiskt inte var grönare.
Sensmoral, du mår dåligt och ditt ex bra i ett halvår. Sen byts de rollerna. Stå på dig bara.
Men, tänk till ordentligt om att dra på dig så mycket skuld för ditt boende.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.