Jag har exempel i min omgivning där personer har fått problem för att de sagt för mycket i en fråga som sedan hamnade i rätten. Där motpartens advokat försökte hävda att beställaren muntligt hade godkänt ett visst utförande, baserat på saker som sagts, men som ryckts ur sitt sammanhang. I det fall jag tänker på så ordnade det sig till sist, men utalandet gjorde att advokaterna fick jobba 10 - 20 h extra innan man förlikades. Förlikningen innebar att min bekante slapp betala för ett dåligt jobb, men parterna fick ta sina advokatkostnader. Så uttalandet kostade henne 25 - 50 000 (visserligen tog försäkringen det mesta av det). Ärendet är lite för speciellt och sökbart för att jag skall kunna ge detaljer.
Åtminstonde förr så fanns det i det finstilta i bilförsäkringar att du som försäkringstagare aldrig får erkänna skuld, då gäller inte försäkringen. Du skall berätta/"erkänna" hur du körde. Så du får säga "jag körde mot rött ljus", men du får inte säga "det här är mitt fel, jag klantade mig och missade det röda ljuset". Försäkringsbolaget vill ha monopol på att bedöma vem som vållade olyckan, bserat på sakliga bevis. Om det är en lite mer svårbedömd fråga än rödljuskörning, så kan ett erkännande om skuld vara det som får frågan att tippa över i en riktning som föräskringsbolaget tycker är fel. och det blir bolaget som får betala, inte du som erkänner skuld.
jag vet att många tyckte att formuleringen uppmanade till att man skall ljuga. Men det är inte meningen att man skall ljuga, bara inte lägga värderingar i det man gjort eller sett.
Och tom. i fall som rödljuskörning så har jag för mig att den som kört mot rött har friats för vållande i något fall, där den andra bilen kört extremt vårdlöst.
Åtminstonde förr så fanns det i det finstilta i bilförsäkringar att du som försäkringstagare aldrig får erkänna skuld, då gäller inte försäkringen. Du skall berätta/"erkänna" hur du körde. Så du får säga "jag körde mot rött ljus", men du får inte säga "det här är mitt fel, jag klantade mig och missade det röda ljuset". Försäkringsbolaget vill ha monopol på att bedöma vem som vållade olyckan, bserat på sakliga bevis. Om det är en lite mer svårbedömd fråga än rödljuskörning, så kan ett erkännande om skuld vara det som får frågan att tippa över i en riktning som föräskringsbolaget tycker är fel. och det blir bolaget som får betala, inte du som erkänner skuld.
jag vet att många tyckte att formuleringen uppmanade till att man skall ljuga. Men det är inte meningen att man skall ljuga, bara inte lägga värderingar i det man gjort eller sett.
Och tom. i fall som rödljuskörning så har jag för mig att den som kört mot rött har friats för vållande i något fall, där den andra bilen kört extremt vårdlöst.
Nu kanske du förstår varför vi tjatar på att du ska citera. Att inte citera i i onödan innefattar INTE att inte citera när man svarar på vad som ser ut att vara inlägget ovan, det innefattar att klippa bort irrelevant information.D Daniel 109 skrev:
Min orginalformulering från 1989 när jag blev moderator för R20_AMIGA på Fidonet, en föregångare till dagens webb, inspirerad av reglerna från de amerikanska universitetsnäten:
"Citera inte i onödan
Inlägget bör bestå av max 30% citerad text, eller, i kortare inlägg, max tre rader."
(en rad är 80 tecken)
Den delen har fallit bort i senare versioner av reglerna:
http://www.fidonet.itu.se/fido_info.html
Du kan tycka att det är fel. Men forumets regler är sådana.T tanaris skrev:
Det finns definitivt en kausalitet mellan att prata och att ljuga. Det är svårt att ljuga om man är tyst. Men det finns sannolikt en klar större. kausalitet mellan att vara tyst och att vara skyldig. Det är en standardmetod hos buset.
Att kommunicera fakta är inget problem.
Kommunikation handlar om att säga rätt sak på rätt tillfälle !D Daniel 109 skrev:
Därför kort och inte sådant som inte talar för ditt!
Juridik handlar inte om att berätta allt som hänt!!
Bara det som talar för din sak!
Ju bättre du presenterar ditt desto lättare får du rätt!
Normalt folk vill att det ska bli rätt. Inte att man ska säga rätt för att komma undan rättvisan.
Det handlar om folkvett, inte juridik.
Det handlar om folkvett, inte juridik.
Ska vi strunta i folkvett och enbart kommunicera så att det gynnar mig juridiskt?
Det går inte jag med på, och förhoppningsvis inte många andra heller.
Det går inte jag med på, och förhoppningsvis inte många andra heller.
Där har du tyvärr helt fel. Som jag skrev så räcker det inte med att du är ärlig utan det kräver att även din motpart är det och det kan du aldrig veta i förväg. Någon som är ute efter att krama ut dig på så mycket pengar som möjligt kan vända och vrida på dina ord in absurdum så att det tillslut kan framstå som att du har accepterat ett krav. Med lite tur hjälper inte det motparten med risken finns och den är extremt dum att ta. Som lekman har du ingen chans att förutse hur dina ord kan vinklas i juridisk mening då juridiken är som ett enda stort lavinområde där minsta lilla snedsteg kan utlösa en enorm lavin som du inte har kunnat förutse.D Daniel 109 skrev:
Att hålla tyst är inte att snärja in sig utan det är att gå försiktigt fram. Att däremot försöka förklara, antyda saker eller att ljuga är att snärja in sig.
En direkt fråga från ett försäkringsbolag ska man svara på så uppriktigt man bara kan på (vissa saker är inte lätta att ha 100% koll på som lekman), men en fråga från en motparts jurist behöver man inte svara på utan det bästa är att hänvisa till sitt försäkringsbolag eller till sin egen jurist/advokat för de har kompetensen att bedöma precis vilka ord som kan användas för att säga exakt det man vill och inte bara det man tror att man säger.
Efter ett antal tillfällen där jag har fått handskas med försäkringsbolag eller jurister så har jag lärt mig detta. Innan ansåg jag att man skulle göra precis som du säger, men så här i efterhand har jag insett att det var en väldigt blåögd syn och inte är ett misstag jag kommer göra om. För min del fick det inga stora konsekvenser, men det var en ordentlig ögonöppnare.
Ett exempel på hur viktigt det är att använda exakt rätt ord har jag även om det inte har med skador att göra utan om äktenskapsförord.
Jag ärvde ett hus för x kronor som jag och exmannen flyttade till
Vi visste att vi skulle investera n kronor av våra sparpengar samt även löpande som antagligen skulle öka husets värde.
Eftersom vi båda vid en ev skiljsmässa skulle ha investerat en hel del pengar i huset så ville vi att han skulle ha möjlighet att få tillbaka hans del av värdeökningen, men eftersom jag hade ärvt huset ville vi inte att han skulle kunna tvinga fram en försäljning om jag inte hade möjlighet att köpa ut honom. I så fall skulle jag få betala av summan och summan skulle inte vara så stor varje månad att jag hade varit tvungen att sälja huset för att lyckas med det. Ett ganska vanligt upplägg och enkel lösning kan tros, men det var allt annat än enkelt att få till det.
Mannens bror jobbade då som jurist på en riktigt stor och erkänt bra advokatbyrå här i Sverige så han sa att det var inga problem för honom att skriva ihop lite snabbt. Han skrev ihop ett utkast, men insåg snabbt att det inte alls var så heltäckande som han hade tänkt från början. Efter ett antal kvällars funderingar, lagboks- och prejudikatläsningar så gav han upp och gick till en kollega som jobbade just med familjerätt för att få hjälp. Inga problem tyckte den juristen, men var tillslut tvungen att sägga att denne inte heller fick till det. Då gick han till två av delägarna som har jobbat som jurist/advokat i 20-30 år och deras svar var ungefär "Absolut, det där är inga problem att skriva i ett äktenskapsförord. Skriv bara såhär ... ". Han svarade då att det hade han redan gjort men att det inte skulle täcka in just det och det fallet så det skulle inte göra exakt det vi ville i alla tänkbara situationer. Delägarna insåg problemet direkt och då kom en av dem på att han hade skrivit ett liknande äktenskapsförord 10-15 år tidigare där han hade haft samma problem som han tillslut lyckades lösa. Så det blev en djupdykning i deras arkiv efter riktigt gamla avtal samt även ytterligare några prejudikat lästa. Efter någon veckas tid lyckades de tillslut komma fram till vilken formulering som krävdes och vilka exempel de var tvungna att skriva med i äktenskapsförordet för att det faktiskt skulle stå det vi ville.
Som sagt inget exempel på just vilka fallgropar som finns vid eventuella "dolda fel". Men ett utmärkt exempel på hur svårt det kan vara att verkligen ha koll på vad vartenda ord inom juridiken betyder, även för de som har jobbat med detta ett helt yrkesliv. Om en erfaren advokat kliar sig i huvudet för att få till rätt betydelse av sina ord, hur ska då en lekman kunna ha koll på vad denne säger faktiskt betyder inom juridiken? Det är omöjligt och att tro något annat anser jag inte är något annat än blåögt. Så vet du inte exakt vad dina ord kan få för juridisk betydelse så säg ingenting alls utan låt någon som jobbar med detta föra din talan. Inte för att du ska framstå som en kriminell utan för att du inte har möjlighet att fullt ut förstå de konsekvenser dina ord kan få och det är ett väldigt enkelt sätt att skydda dig
Diskussionen hamnar väl litet på sidan av ämnet. Beträffande citering så blir det svårt att följa om inläggen kommer snabbt. Den som skriver tror att den svarar på inlägget ovan, men om det kommer inlägg emellan blir det svårt att följa.
I detta fall finns en försäkring som troligen skyddar säljaren. Vi vet inte detaljerna men det förekommer att försäkringsbolaget ställer krav på vad säljaren får göra och inte göra, annars gäller inte försäkringen. Säljaren bör därför stämma av detta med försäkringsbolaget. Själv delar jag inte uppfattningen att det är folkvett att detaljerat bemöta krav från andra som är orimliga. Snarare är det väl folkvett att inte ställa sådana krav. Vi har fått ett exempel av Hempularen på hur information som lämnas i välvilja misstolkas och används mot den som gett information. Jag ansluter mig till den grupp som anser att TS endast ska avvisa kraven i detta läge ( efter avstämning med försäkringsbolaget) och inte gå in på den uppsats som TS har i bakfickan. Detta kanske kommer till användning senare om köparen går vidare med sina krav.
I detta fall finns en försäkring som troligen skyddar säljaren. Vi vet inte detaljerna men det förekommer att försäkringsbolaget ställer krav på vad säljaren får göra och inte göra, annars gäller inte försäkringen. Säljaren bör därför stämma av detta med försäkringsbolaget. Själv delar jag inte uppfattningen att det är folkvett att detaljerat bemöta krav från andra som är orimliga. Snarare är det väl folkvett att inte ställa sådana krav. Vi har fått ett exempel av Hempularen på hur information som lämnas i välvilja misstolkas och används mot den som gett information. Jag ansluter mig till den grupp som anser att TS endast ska avvisa kraven i detta läge ( efter avstämning med försäkringsbolaget) och inte gå in på den uppsats som TS har i bakfickan. Detta kanske kommer till användning senare om köparen går vidare med sina krav.
Renoveringsnovis
· Stockholm
· 643 inlägg
Jag håller helt med föregående inlägg. Om vi utgår ifrån att TS talar sanning så räcker det med ovanstående. Alla övriga argument kan TS spara till senare om köparen mot förmodan driver det vidare. Om köparen verkligen driver det vidare så kan TS återkomma till forumet med ytterligare information så kan vi försöka hjälpa till på nytt.
Här tycker jag att du tar upp det absolut viktigaste. Motparten har redan visat att denne inte har folkvett och kanske tom inte rent mjöl i påsen (beroende på om denne är medveten eller inte om det omrimliga i kravet mm) genom att skicka detta krav och att då försöka få tillbaka folkvettet i dispyten är lönlöst eftersom motparten tydlig har visat att denne inte är intresserad av att hålla det på den nivån. Då är juridiken det enda man har kvar och där ska man inte försöka förklara utan endast lägga fram allt sakligt och har man inte möjlighet att bedöma juridikens betydelse av dina ord, vilket man inte har som lekman, så låt någon annan göra det.K klimt skrev:
Renoverare
· Kalmar
· 2 794 inlägg
Beroende på vad det står i kontraktet så kan mail räknas som mottaget om köparen har skickat det. Så står det i bägge mina senaste kontrakt från fastighetsbyrån ang korrespondens mellan parter.
Att formuleringar i ett avtal är viktiga har inget med att man inte bör svara på förfrågningar från en köpare.
Kan du då förklara hur du kan vara helt 100 på exakt vad ditt svar betyder om du inte har koll på juridiken? Det är det flera med mig försöker föklara att du kan inte veta vad ditt svar faktiskt betyder och att motparten inte kommer att ta det ur sitt sammanhangD Daniel 109 skrev: