Kommunen säljer exproprierad mark till min granne
Jag har fått ett ovälkommet besked från kommunen att man sålt mark till min granne som även jag var intresserad av.
Bakgrunden är att kommunen blivit ägare till markområden efter älven som tidigare brukats för flottning av timmer. Vad jag förstår så kom den i flottningsföreningens ägo genom expropriation från den fastighet som jag är ägare till nu.
Efter några år i kommunens ägo valde man att sälja marken till de stamfastigheter de styckats av ifrån men i mitt fall valde man att inte sälja efter att även en intilliggande granne anmält intresse av att köpa strandremsan.
Uppskattar att detta hände på 90-talet. En komponent som påverkade beslutet var att grannen som har 2 fastigheter även hade byggnad på ofri grund på den ena av kommunens strandremsor.
Skiss av området och fastigheter:
A1 och A2 är fastigheter från gamla flottningsföreningen
B1 och B2 är fastighet som ägs av grannen. Huvudbyggnaden riven på B1
C,D,E,F och G är närliggande fastigheter och TS är min fastighet
Svarta rektanglar på A1 är gammalt båthus och en återuppförd tvättstuga kopplad till B1
Områdena A1 och A2 har en historik av tillgänglig plats för bad, fiske, båtplats osv även om nyttjandet avtagit på senare tid. Detta främst beroende på att det är landsbygd och färre unga finns kvar men även på grund av området alltmer tagits i anspråk av grannen genom att gamla båthuset gjorts om till boende och tvättstugan blivit bastu/friggebod.
Jag är uppväxt på gården TS och har besökt platsen löpande under åren och vissa gånger även stött på grannen. Eftersom vi saknar gemensamt modersmål har det stannat vid en känsla av intrång och ibland även tillmälen.
Vid mitt senaste besök, cirka 1 månad sedan, var det mer ostädat än normalt och jag bestämde mej för at uppmärksamma kommunen på detta. Svaret jag fick var att man sålt marken 2021 till grannen och att det var fritt för honom att använda den.
Jag blev väldigt förvånad och frustrerad över detta besked eftersom jag trodde kommunen borde insett att även jag var intresserad av marken. Dels beroende på att det styckats av från min fastighet och varit allmänt tillgängligt historiskt men även att det fanns ett tidigare ställningstagande.
Genom försäljningen blir området tomtmark och skärmar av min åtkomst till stranden. Mitt gränsande område är kombinerad skog och betesmark och historiskt har vi stängslat ner i vattenlinjen för att ge betesdjuren tillgång till dricksvatten.
På kommunens hemsida deklareras dessutom att fördelen med strandskyddet för att man ska kunna promenera, bada, fiska och stanna vid stranden med båt samt underlätta för växter och djur kan fortsätta leva i sin miljö.
Eftersom grannen fått lagfart inser jag att det inte går att backa den delen.
Det som är avgörande för mej är inte ägandet utan nyttjandet. Det var anledningen till att jag accepterade kommunens beslut att inte sälja till någon av oss i första läget.
Det som möjligen är framkomligt är att få kommunen att besiktiga byggnaderna och användning kopplat till bygglov och utfärda föreläggande kring detta.
Jag är uppriktigt ledsen över situationen och inser naturligtvis att jag borde ha varit mer aktiv gentemot kommunen. Jag anmälde byggandet, också det för en tid sedan, men det lämnades utan åtgärd vid det tillfället.
Tacksam för funderingar eller liknande erfarenheter.
Bakgrunden är att kommunen blivit ägare till markområden efter älven som tidigare brukats för flottning av timmer. Vad jag förstår så kom den i flottningsföreningens ägo genom expropriation från den fastighet som jag är ägare till nu.
Efter några år i kommunens ägo valde man att sälja marken till de stamfastigheter de styckats av ifrån men i mitt fall valde man att inte sälja efter att även en intilliggande granne anmält intresse av att köpa strandremsan.
Uppskattar att detta hände på 90-talet. En komponent som påverkade beslutet var att grannen som har 2 fastigheter även hade byggnad på ofri grund på den ena av kommunens strandremsor.
Skiss av området och fastigheter:
A1 och A2 är fastigheter från gamla flottningsföreningen
B1 och B2 är fastighet som ägs av grannen. Huvudbyggnaden riven på B1
C,D,E,F och G är närliggande fastigheter och TS är min fastighet
Svarta rektanglar på A1 är gammalt båthus och en återuppförd tvättstuga kopplad till B1
Områdena A1 och A2 har en historik av tillgänglig plats för bad, fiske, båtplats osv även om nyttjandet avtagit på senare tid. Detta främst beroende på att det är landsbygd och färre unga finns kvar men även på grund av området alltmer tagits i anspråk av grannen genom att gamla båthuset gjorts om till boende och tvättstugan blivit bastu/friggebod.
Jag är uppväxt på gården TS och har besökt platsen löpande under åren och vissa gånger även stött på grannen. Eftersom vi saknar gemensamt modersmål har det stannat vid en känsla av intrång och ibland även tillmälen.
Vid mitt senaste besök, cirka 1 månad sedan, var det mer ostädat än normalt och jag bestämde mej för at uppmärksamma kommunen på detta. Svaret jag fick var att man sålt marken 2021 till grannen och att det var fritt för honom att använda den.
Jag blev väldigt förvånad och frustrerad över detta besked eftersom jag trodde kommunen borde insett att även jag var intresserad av marken. Dels beroende på att det styckats av från min fastighet och varit allmänt tillgängligt historiskt men även att det fanns ett tidigare ställningstagande.
Genom försäljningen blir området tomtmark och skärmar av min åtkomst till stranden. Mitt gränsande område är kombinerad skog och betesmark och historiskt har vi stängslat ner i vattenlinjen för att ge betesdjuren tillgång till dricksvatten.
På kommunens hemsida deklareras dessutom att fördelen med strandskyddet för att man ska kunna promenera, bada, fiska och stanna vid stranden med båt samt underlätta för växter och djur kan fortsätta leva i sin miljö.
Eftersom grannen fått lagfart inser jag att det inte går att backa den delen.
Det som är avgörande för mej är inte ägandet utan nyttjandet. Det var anledningen till att jag accepterade kommunens beslut att inte sälja till någon av oss i första läget.
Det som möjligen är framkomligt är att få kommunen att besiktiga byggnaderna och användning kopplat till bygglov och utfärda föreläggande kring detta.
Jag är uppriktigt ledsen över situationen och inser naturligtvis att jag borde ha varit mer aktiv gentemot kommunen. Jag anmälde byggandet, också det för en tid sedan, men det lämnades utan åtgärd vid det tillfället.
Tacksam för funderingar eller liknande erfarenheter.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 377 inlägg
Du har ett rätt starkt case om strandskyddet inte är upphävt eller dispens inte given för att konvertera båthuset till bostad. Dock är väl många norrlandskommuner rätt osugna på att driva strandskyddsfrågor, så det kan vara motigt att få rätt.
Men kort sagt, grannen får inte göra om en ekonomibyggnad till bostad utan bygglov. Och bygglov för det lär inte kunna ges då det inte är förenligt med strandskyddsreglerna.
Så det grannen äger är ett båthus och en bykstuga utan rätt till hemfridszon. Allemansrätten gäller med andra ord.
Nu har du bara att bearbeta och ställa krav på kommunen att idka tillsyn. Det är inte en fråga den lagligen kan skita i att ta tag i.
Men kort sagt, grannen får inte göra om en ekonomibyggnad till bostad utan bygglov. Och bygglov för det lär inte kunna ges då det inte är förenligt med strandskyddsreglerna.
Så det grannen äger är ett båthus och en bykstuga utan rätt till hemfridszon. Allemansrätten gäller med andra ord.
Nu har du bara att bearbeta och ställa krav på kommunen att idka tillsyn. Det är inte en fråga den lagligen kan skita i att ta tag i.
Redigerat:
I och med att området är sålt och införlivat med befintlig tomtmark blir det en fråga om hemfridszon.
Då det finns en historik att grannen tycker sig haft rättighet till nyttjande redan då kommunen ägde marken lär det inte bli mindre konfliktfyllt att hävda allemansrätt då det numera är hans tomt.
I teorin är det naturligtvis möjligt att hävda allemansrätt men frågan blir om upplevelsen av en eventuell vistelse under dessa omständigheter blir positiv?
Jag anser att i och med att kommunen sålt till grannen har maktförhållandena rubbats till grannens fördel.
Jag har anmält ombyggnationen i samband att den hade påbörjats men kommunen lämnade det utan åtgärd då det bedömdes att rymmas inom reperation/förbättringar. Sedan dess har moderniseringarna fortsatt så jag har begärt ny prövning.
Det är dessutom tvistigt om den gamla tvättstugan, som var hel kollapsad, verkligen var kopplad till B1 eller tillhörde byn.
Då det finns en historik att grannen tycker sig haft rättighet till nyttjande redan då kommunen ägde marken lär det inte bli mindre konfliktfyllt att hävda allemansrätt då det numera är hans tomt.
I teorin är det naturligtvis möjligt att hävda allemansrätt men frågan blir om upplevelsen av en eventuell vistelse under dessa omständigheter blir positiv?
Jag anser att i och med att kommunen sålt till grannen har maktförhållandena rubbats till grannens fördel.
Jag har anmält ombyggnationen i samband att den hade påbörjats men kommunen lämnade det utan åtgärd då det bedömdes att rymmas inom reperation/förbättringar. Sedan dess har moderniseringarna fortsatt så jag har begärt ny prövning.
Det är dessutom tvistigt om den gamla tvättstugan, som var hel kollapsad, verkligen var kopplad till B1 eller tillhörde byn.
Känns som att du engagerar dig alldeles för mycket i vad din granne håller på med. Och du har väl inte mer rätt till något bara för att dina förfäder haft kor där?P PerGrata skrev:
Och vad har modersmål med någonting att göra? Det räcker väl att ni har ett gemensamt språk att prata på?
Jag riktar mest kritik mot kommunen som inte ger mej någon rätt öht. Det fanns 2 strandområden och en rimlig kompromiss hade väl varit isf att vi fått köpa var sitt.Nissens skrev:
Vad gäller modersmål så avsåg jag det i betydelsen språk.
Så ni kan inte prata med varandra och ändå lyckas ni glira varann?P PerGrata skrev:
Du har ju precis berättat att du anmäler grannen för det ena och det andra, det är ju riktat mot grannen, inte mot kommunen.
Och vad hade dina förfäders boskap med nutiden att göra tänkte du?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 377 inlägg
Finns det en huvudbyggnad på B2? Det ser ut som att det finns en remsa av ST mark mellan 1 och 2. Gör det det, eller är det ett slarvfel?
Jag ser oavsett vilket inte hur byggnader på A1 skulle kunna ingå i B2:s hemfridszon utan att ha gjort det historiskt (som i före 1975), och i så fall finns ingen möjlighet till hemfridszon.
Men uppenbarligen är dina intressen i konflikt med strandägarens, och det är (lite beroende på hur saker ser ut på marken inom och utom fastigheterna) lätt att välja att tycka att du är småaktig, och att markägaren borde få göra som han vill.
Men det har ju flera bottnar det här.
Varför kommunen valde att sälja till den ena snarare än den andra är en sådan sak. Det finns ingen rätt att återköpa exproprierad mark, utan den som efter expropriationen äger den gör det fullt ut. Det kan man ha åsikter om, men det är så.
Huruvida grannen expanderat sin hävdade hemfridszon är en annan sak. Lättare att komma åt i teorin, men om nästan ingen stör sig på det är det nog svårare i praktiken. I synnerhet i glesbygd.
Jag ser oavsett vilket inte hur byggnader på A1 skulle kunna ingå i B2:s hemfridszon utan att ha gjort det historiskt (som i före 1975), och i så fall finns ingen möjlighet till hemfridszon.
Men uppenbarligen är dina intressen i konflikt med strandägarens, och det är (lite beroende på hur saker ser ut på marken inom och utom fastigheterna) lätt att välja att tycka att du är småaktig, och att markägaren borde få göra som han vill.
Men det har ju flera bottnar det här.
Varför kommunen valde att sälja till den ena snarare än den andra är en sådan sak. Det finns ingen rätt att återköpa exproprierad mark, utan den som efter expropriationen äger den gör det fullt ut. Det kan man ha åsikter om, men det är så.
Huruvida grannen expanderat sin hävdade hemfridszon är en annan sak. Lättare att komma åt i teorin, men om nästan ingen stör sig på det är det nog svårare i praktiken. I synnerhet i glesbygd.
Har du betesdjur där nu då?
Nja vi lyckas inte kommunicera på vettigt sätt utan det är mera att jag möts av okvädesord och gester.
Det är ett språk som jag inte brukar praktisera.
Sedan att jag har uppfattningen att grannen bryter mot gällande regler och uppmärksammar kommunen på det är i mitt tycke ett mer civiliserat bemötande. Problemet som jag har är att jag inte haft framgång med den linjen och därför riktar kritiken mot kommunen.
Att påverka grannen för hans uppförande anser jag som lönlöst men det har dessvärre varit framgångsrikt när förklarat byggnaderna bara renoverats när det i praktiken är mer nybyggt, om än med gammalt material.
När det gäller förfäders boskap så anser jag det relevant att marken är exproprierad från min fastighet för att användas i samhällets tjänst. Detta ändrade ägande innebar ingen större begränsning av nyttjande för rekreation och näring och det bör vara lite moral i att det så förblev när samhället inte behöver området.
Odlingsbar mark på gården är utarrenderad och det finns inga djur för tillfället. Senast för 2 år sedan användes del av betet men inte ända ner till älven då vi önskade mer kontroll på djuren.Niclas Gustafsson skrev:
Nya fastighetsbildningar är definitiva och det är därför det fordras en långsiktig bedömning över effekterna.
Att enbart se till aktuella nyttjandet riskerar att förhindra den dynamik som finns i att följa den allmänna utvecklingen i samhället.
Nej det finns ingen remsa mellan A1 och A2 utan dessa delar härrör från olika gårdar en gång i tiden.
Det finns en huvudbyggnad på B2 och ett stort uthus i området vid strandområdet.
Jag tror inte att grannen sett det som hemfridszon baserat på hans fastighet B1 eller B2 utan mer som att han vill ha området som sitt. Uppenbarligen har strategin varit framgångsrik både gentemot besökare och kommun.
Inte konstigt att det finns en intressekonflikt i att äga/disponera marken beroende av att det är en attraktiv plats.
Det som stör mej, och då får jag tåla att betraktas som småaktig, är att det tydligen lönar sig att hävda bättre rätt till marken på grund av att man tagit den i anspråk på ett mitt tycke regelvidrigt sätt.
Det är också märkligt att kommunen inte lyckas förstå att beslutet inkräktar på stamfastighetens näring och det strandskydd som framhålls som så viktigt i olika sammanhang.