Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Nej. Han skrev tydligt att han inte har NÅGRA kontaktdetaljer på motparten:Nötegårdsgubben skrev:
"Till saken hör att det inte finns något information om hur vi skall kontakta varandra."
Det måste innebära att han bara har förnamn och efternamn (eller inte ens efternamn). Och att telefonnumret är hemligt, innebär att det heller inte går att söka fram varken telefonnummer eller adress i offentliga register, dvs framför tangentbordet, utan i så fall är man tvungen att begära de uppgifterna av skatteverket (dvs man är tvungen att lyfta telefonen och ringa till skatteverket och ta uppgifterna baserat på förnamn, efternamn och ort).
Finns ingen skyldighet att gå via en tredjepart. Behöver man ringa eller skicka brev för att få fram adress eller telefonnummer för att ringa eller skicka brev till någon, så anser jag att det faktiskt finns en gräns på hur långt över ån TS ska behöva gå för att få kontakt med någon.
Ska TS behöva skicka en delgivningsman för att få kontakt med avtalsparten om denne håller sig undan för att få stånd till en hävning av förvaringen?
TS har försökt att ta direkt kontakt med avtalsparten. Det har inte varit möjligt till följd av att TS inte tog avtalspartens kontaktuppgifter vid ingåendet av avtalet.
Att TS inte har uppgifterna betyder inte att de är hemliga. Att ringa till en släkting eller skatteverket är definitivt lika rimligt som att leta efter informationen på internet. Det är trotts allt offentliga uppgifter i något register. Även om det inte är sökbart för alla på internet.
Vad då gjort sig oanträffbar? TS vet antagligen vem han köpt huset av och då behövs bara ett samtal till skatteverket för att ta rätt på adressen till säljarens son. Nu antar jag att sonen inte har skyddade personuppgifter.S sebastiannielsen skrev:
Ja jag tycker faktiskt man bör beakta det som brukar kallas för konkludent handlande när det kommer till att utröna avtalsförhållandet mellan TS och den tidigare husägarens son. TS har nämligen agerat som om dom har ett avtal där tidigare husägares son får lagra en svarv i dennes garage i 11 års tid utan att betala hyra. Avtalstiden säger förvisso bara "en tid", men TS har under 9 års tid aldrig tagit kontakt med ägaren till svarven och gjort det klart för denne att TS med "en tid" avser cirka ett år, inte nästan ett decennium. Under hela denna tid har ägaren till svarven fullgjort sin del av avtalet, d.v.s. låtit TS använda svarven som denne önskar. Att TS sen inte har någon nytta av svarven och därför inte använt den kan inte svarvens ägare lastas för. Även om ägaren till svarven själv aldrig föreställt sig att den avtalade tiden ursprungligen gällde i 11 år är det inte orimligt att anta att så länge han fortsätter att fullgöra sin avtalade motprestation (ge TS möjlighet att nyttja svarven så länge den förvaras i TS garage) och TS själv inte häver avtalet eller ger svarvens ägare ett meddelande om att TS har för avsikt att dra sig ur avtalsförhållandet så förnyas det. Bägge parter har helt enkelt agerat som att det finns ett avtal, även långt efter det att det ursprungligen upprättade avtalet eventuellt inte längre gäller.
Efter 9 år har sedermera TS låtit en polare plocka med sig en svarv som TS vet att denne inte äger. TS agerande gentemot ägaren till svarven tycker jag absolut kan argumenteras för att ha varit i linje med vad som avses med termen konkludent handlande, d.v.s. TS har agerat som att det finns ett avtal om att tidigare husägares son utan att erlägga hyra får förvara en svarv i TS garage i utbyte mot att TS får använda svarven vid behov. Att TS inte har haft ett sådant behov spelar mindre roll i sammanhanget. Jag tycker det finns rätt mycket somt talar till TS nackdel här, även om det inte är ett solklart fall i mina ögon.
Angående konkludent handlande är det ytterligare en rättsprincip som inte finns beskriven i lagtext, men här finns en snabb sammanfattning för den som är lite intresserad:
https://lagen.nu/begrepp/Konkludent_handlande
Ja, om TS ensidigt vill säga upp avtalsförhållandet eller (till följd av avtalsbrott) vill häva ett avtal och samtidigt inte har avtalat om hur avtalet i fråga ska sägas upp eller hävas är det TSs ansvar att fåt kontakt med sin motpart för att kunna säga upp eller häva det. Att TS exempelvis inte ens annonserat i post- och Inrikes Tidingar visar på att TS inte i särskilt stor omfattning försökt få konkat med sin motpart. TSs motpart kan således inte lastas för att TS inte klarar av att fullgöra vad lagen stipulerar när det kommer till att häva eller säga upp avtal. Att TS eventuellt behöver ringa till skatteverket är TS problem, det betyder inte att ägaren till svarven gjort sig oanträffbar eller liknande, vilket du hävdat. Vad du anser är faktiskt inte relevant, vad lagen däremot stipulerar spelar desto större roll för diskussionen.S sebastiannielsen skrev:
TS har inte försökt häva avtalet, TS har inte ens försökt kontakta den andra avtalsparten för att häva avtalet. Istället har TS konstaterat att han inte har något telefonnummer till den han ingått avtal med och därefter tyckt att det är omöjligt att kontakta svarvens ägare, för att exempelvis kunna häva avtalet. Däremot har TS, mot bättre vetande, tagit lösöre som tillhör annan och gett bort till en polare. Dessutom undrar jag på vilken grund TS ska skulle häva avtalet, oaktat hur långt man anser att "en tid" sträcker sig kan man inte påstå att ägaren till svarven inte fullgjort sina avtalade förpliktelser. Svarven har när helst TS velat gått att nyttja i enlighet med avtalet. Något avtalsbrott föreligger således inte vad avser svarvens ägares agerande, så på vilken grund avtalet ska hävas har jag svårt att se. Att TS vill frånträda avtalsförhållandet är uppenbart, men hävning har jag svårare att se hur TS ska få till, även i det fall TS hade orkat göra mer i frågan än att konstatera att han inte har ett telefonnummer till personen han söker.S sebastiannielsen skrev:
Vidare så har TS under inga omständigheter utfört tjänsten gratis. TS har hela tiden, i enlighet med den avtalade motprestationen, kunnat nyttja svarven. Tillgången till svarven är den motprestation som TS enligt avtalet har rätt till, att TS 11 år senare kommit på att han föredrar pengar är inte svarvens ägares problem, det är TS problem. TS får helt enkelt läsa på om vad principen pacta sunt servanda innebär och inse att han inte har rätt till ett korvöre baserat på avtalet, detta alldeles oavsett om TS för egen del ingår avtal med tredje man om att hyra garageplats för sin motorcykel och vad det har kostat TS genom åren...
Inget avtal har upprättats för livet, det framgår tydligt av avtalet att det gäller en viss tid, frågan är hur lång en viss tid är och där är TS och ägaren till svarven uppenbarligen inte överens. En viss diskussion kan föras om avtalet är att anse som ett avtal som löper tills vidare, men i vilket fall så har inte TS sagt upp avtalsförhållandet... Under inga omständigheter ger dock avtalets vara eller icke var TS rätt att ge bort lösöre denne inte äger till tredje man. Så även om man köper ditt felaktiga resonemang om att TS hävt avtalet så är och förblir TS skyldig att lämna tillbaka den svarv som TS mot bättre vetande satt i händerna på sin granne. Det kommer som jag förstått saken TS bara runt om lösöret är att anse som övergivet enligt principen om res derilicta och att TS själv kan ha ansetts gjort ett så kallat originärt fång.
Nej TS har i brist på telefonnummer ansett att TS inte behöver söka sin avtalspart. I princip är det samma lagar och regler som gäller när det kommer till avtal som gällt sedan innan telefonen var särskild vanlig bland folk och fä (avtalslagen är som exempel från år 1915), det du var tvungen att göra 1915 för att få söka din avtalspart är du tvungen att göra idag med. Tekniken har gjort det lättare, men inte sänkt kraven. Har du inget telefonnummer betyder inte det att du inte behöver söka dina avtalspart, TS har inte sökt sin avtalspart... TS hade kunnat börja med skatteverket, därefter annonserat i Post- och Inrikes Tidningar, därefter kan man tycka att TS börjat göra vad som kan förväntas av någon som vill häva eller säga upp ett avtal i enlighet med gällande regler. Nu har TS inte ens lyft ett finger eftersom TS vill försöka sno någon annans svarv och sedan ge bort den till sin polare...S sebastiannielsen skrev:
Redigerat:
Med tanke på att TS inte har stött på om att få svarven hämtad, och den var utlånad till TS kompis, så har det knappast varit ett problem.P pethson skrev:
Man kan använda latisknak uttrycdk, men det hjälper knappast. En pryl man lånar ut med skriftligt avtala anses nog inte vara övergiven så enkelt.
Det får väl ändå en domstol avgöra.
Så mycket? Jag visste mindre om @Nötegårdsgubben men kan ringa honom ikväll om det behövsS sebastiannielsen skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 365 inlägg
Den enda svarv jag någonsin haft är dock en sådan man snurrar 33- och 45-varvare på. Och är det du som har den kan du behålla den!
Mitt ex hörde av sig efter 11 år och frågade efter sina trasiga högtalare som skulle lagas hemma i mitt garage, mjukisbyxor och solglasögon. Han dumpade dom lika mycket som mig och försvann under jordens yta. Typ iallafall, jag var totalt ointresserad av att leta upp han och han kände nog likadant.
Jag sa att han inte får tillbaka sina grejer för de finns inte kvar, sa också åt honom att om han misstycker så får han kontakta kronofogdenför en personlig handräckning. Det hände inte, vad jag vet iallafall. Vilken normal människa sparar exets mjukisbyxor i 11 år?!
Jag sa att han inte får tillbaka sina grejer för de finns inte kvar, sa också åt honom att om han misstycker så får han kontakta kronofogdenför en personlig handräckning. Det hände inte, vad jag vet iallafall. Vilken normal människa sparar exets mjukisbyxor i 11 år?!
Krilleman
Husspekulant Plumber
· Södermanland
· 16 325 inlägg
Krilleman
Husspekulant Plumber
- Södermanland
- 16 325 inlägg
Det kanske var ett par oerhört sköna mjukisbyxor?! 😆J Josel skrev:
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Det hände nog inget för att ärendet är peskriberat.J Josel skrev:
Tänk såhär: Om kronofogden hade kommit med en handräckning, och du inte har grejerna kvar, för att du slängt dem i soporna.
Då finns det ingen skyldighet att leta upp identiska par, nya högtalare och solglasögon som man kan tänkas tro.
Utan då blir man ersättningsskyldig för de saknade föremålen, vad det hade varit värda på andrahandsmarknaden.
Och vad händer med en skuld efter 10 år? Jo den preskriberas. Så den skuld som eventuellt skulle uppkommit är preskriberad eftersom det gått 11 år.
Jag kan inte tänka mig att man ska kunna kringgå preskriptionslagen genom att låta skulden bestå av ett föremål istället för reda pengar.
Så det är inte rimligt att preskription startar när det framkommit att föremålen förstörts eller försvunnit, utan preskription bör räknas från avtalet/skuldens uppkomst.
Samma t.ex. om ditt hus skulle brinna ner. Du tar det på försäkringen, skiter i föremålen och tänker inte mer på dem.
Är de då rimligt att personen som ägde föremålen kan komma efter 9 år efter branden och säga "Grejerna tack!" när du inte ens tagit ut dem på försäkringen, när det gått 11 år sedan grejerna lämnades in.
Redigerat:
Jag kanske är för snäll, men jag har kartongvis med grejer som tillhör mitt ex, inklusive kläder. , inkl mjukisbyxorJ Josel skrev:
Hon flyttade ju från huset till lägenhet och skulle hämta alla grejer "någon annan gång", vilket förstås inte hänt på tre+ år.
Det är säkert flera kubik med grejer som hon fortfarande ska hämta "sen" och som jag absolut inte får kasta eller sälja :/
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Ja men känner du att du vill bli av med sakerna, då skicka ett brev till exet eller ringa henne (med inspelning påslaget), och säga att hon har 6 månader på sig att hämta sakerna, annars tillfaller dem dig.GlennB skrev:
I detta fallet torde det vara enklare, iom att du verkar fortfarande ha kontakt med exet angående sakerna. Då sker dessutom preskriptionavbrott kontinuerligt, så det går inte bara att behålla eller slänga grejerna efter typ 11 år.
Är ju en helt annan sak om det är knäpptyst från motparten i 10+ år.
Du är för snäll! Då säger man, sen är nu, annars blir det tippen.Jag kanske är för snäll, men jag har kartongvis med grejer som tillhör mitt ex, inklusive kläder. , inkl mjukisbyxor
Hon flyttade ju från huset till lägenhet och skulle hämta alla grejer "någon annan gång", vilket förstås inte hänt på tre+ år.
Det är säkert flera kubik med grejer som hon fortfarande ska hämta "sen" och som jag absolut inte får kasta eller sälja :/