106 057 läst · 215 svar
106k läst
215 svar
Köpte hus där det stod kvar en svarv i garaget ...
Har man lånat pengar av släktingar kanske det inte är lagen eller avtal som gör att man betalar tillbaka, utan respekt för personen.A ArneTW skrev:
Sen säger inte folk att dom försvinner efter 10 år utan 10 år efter senaste påminnelsen, huruvida det är så vet jag ej.
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Precis, 10 år efter sista påminnelsen. Påminnelsen behöver inte ha kommit fram, det räcker att man kan bevisa att den avsänts (dvs det krävs inte delgivning, utan bara att man lagt åtminstonde ett LITET handtag på skulden). Samma gäller tvärtom, fast där måste du då ha mottagit meddelandet (hur ska du annars veta att han avsänt det?). T.ex. om den som är skyldig dig pengar skickar ett brev där han erkänner skulden, eller ringer dig och säger att han ska betala så småningom.GlennB skrev:
Detta "nollställer" preskriptionstiden, så tidräkningen börjar om från 0.
Hela meningen med preskriptionsreglerna är inte att skulder som är gamla ska avskrivas eller att folk ska bli rättslösa efter en viss tid, utan hela meningen med preskriptionstiderna är att man inte ska kunna göra X (låna ut pengar), sedan vänta 10 år, sedan göra nån storstädning och hitta "Men just det, det finns ju ett lån här, det finns ju cash att tjäna på detta, dags att utnyttja killen och kräva han på lite pengar".
Har båda glömt skulden, då är den bortglömd. Och samma kan jag tycka även gäller mellan anhöriga, visst, man ska visa respekt för sina anhöriga, men det gäller ju åt båda hållen, man kan inte vända kappan efter vinden och säga "ja men jag har bra ekonomi i 20 år så jag skiter i skulden" och sedan när man plötsligt sitter på pottkanten, plötsligt vilja ha skulden. Utan antingen efterskänker man skulden eller så gör man det inte. Sedan kan man visserligen vara snäll och hjälpa sina anhöriga som är i trubbel (oavsett skuld eller inte), men som sagt, respekt går åt båda hållen i mina ögon. Håller man tyst om skulden helt i 10 år, ja då har man förverkat sin rätt till skulden. En annan sak att prata om skulden då och då, säg var 5e år, fråga hur det går med betalningen, kanske be om en liten avbetalning m.m., då kan skulden leva hur länge som helst.
Utan man ska vara tvungen att själv lägga ett handtag på skulden och faktiskt hålla skulden levande om den nu är så angelägen.
Företag förväntas ha ännu bättre koll på sina skulder, därför är preskriptionen mellan företag och konsument 3 år - eftersom de har bokföring. Det är liksom inte tänkt att ett företag, när de gör en flytt 5 år senare, och letar genom något gammalt vindsförråd med pärmar, hittar en obetald skuld och man nu plötsligt ska kunna kräva in den från konsumenten.
Samma med svarven - om man nu inte är villig att hämta svarven just nu så kan man i alla fall hålla kontakten, prata om svarven och fråga hur det går med den. Håller man kontakten 1-2 ggr per år sådär, så visar man att man är intresserad, är seriös, och dessutom ger den som förvarar svarven möjlighet att säga ifrån t.ex. "Jag har skaffat bil nu, svarven står lite ivägen och hade velat att du kom och hämtade den".
Redigerat:
Skulle vilja se denna episod på Judge Judy
Jag håller inte med för ett rent samvete och god moral är den bästa huvudkudden för att sova gott.A AG A skrev:Lämna för allt i världen INTE tillbaka svarven. Detta oavsett det är en gammal skitsvarv, värd en hundralapp, eller en melallsvarv 50.000kr. Är man så jäkla dum att man låter en svarv/sak stå på så sätt i 10 år utan att höra av sig, så ska man inget ha.
Det är svårt att ge ett konkret svar på hur du ska göra, då vi inte vet vad du sagt nu när han gjort anspråk på att få hämta den. Men så länge du inte medgett att den finns kvar, så bör du säga att den är slängd sedan länge, eller liknande.
Fördelen med den här tråden är att man vet vilka man inte ska ha några affärer med.
Nej, att man tycker att svarven ska återlämnas betyder inte att man tycker att sonens beteende är okej. Tråkigt att du inte kan skilja på det.Bart skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 849 inlägg
Snarare att liksom 99% av trådarna här på juridikforumet så handlar den till kanske 2% om juridik...Bart skrev:
P pethson skrev:Jag köpte ett hus i oktober 2011.
I husets garage stod en svarv som tillhörde sonen.
Han undrade om svarven kunde stå kvar en tid för att han skulle ordna så den fick en plats.
Så vi skrev ett avtal som jag nu i efterhand inser att det var luddigt.
Det står att svarven skall få stå kvar en tid, vilket jag antog var ett antal månader och max något år.
Jag har inte hört något från sonen, och jag trodde att jag skrivit avtalet med den gamle mannen som avled några år senare. Men det skrevs på av mig och sonen.
Till saken hör att det inte finns något information om hur vi skall kontakta varandra. Och han har hemligt telefonnummer.
Jag tycker att det borde ligga i hans intresse att hålla koll på att det fortfarande är ok att den står kvar?
I avtalet står att jag har rätt att använda svarven.
I avtalet står inget om någon hyra eller att den skall få stå gratis.
För något år sedan flyttade jag svarven så den nu står hemma hos en vän, som har kunskapen om hur man använder den. Och han vill självklart inte att den försvinner...
För någon vecka sedan, ganska precis 11 år senare. Så hör han av sig och vill hämta sin svarv.
Kan jag anse att han förbrukat sin chans och att avtalet inte längre gäller då det gällde under en tid, eller är jag förbunden till avtalet tills någon av oss dör?
Det inte är någon jag alls känner mer än vi köpte hans föräldrars hus.
Jag retar mig på hans oförskämda sätt att inte alls höra av sig på 11 år och sedan tro att det bara är att komma och hämta.
Jag har nu lärt mig att vi borde skrivit att den fick stå till ett visst datum, eller att det låg på honom att förnya avtalet varje år.
Kan jag ta ut någon form av hyra trots att det inte står i avtalet.
Själv har jag motorcyklar där man ofta hyr en plats i ett garage för 3-500 kr/mån. Och det är typ samma storlek...
Vad kan jag göra?
///Peter!
Milda makter!
Den som inte har större problem än detta att ägna sig åt är i sanning en ytterst lyckligt lottad person!
Den som inte har större problem än detta att ägna sig åt är i sanning en ytterst lyckligt lottad person!