Till att börja med:
Jag lider med dig. Sådana här situationer är det inte kul att vara i samt det tär på psyket, förhållanden osv. Har själv varit i din situation även om den var lite annorlunda (kanske "din" gubbes son).
Något måste ha triggat igång honom (tänk efter, du behöver inte be om ursäkt här eller till honom, men det kan vara tryggt att veta orsaken) för det av dig beskrivna exempel 1 är ju i långt ifrån ett normalt beteende. kan ju också vara så att du eller din familj inte är startpunkten för hans agerande. Dock ........
Även om det skulle se så ut, kommer ni aldrig kunna få en fungerande relation eller bli goda grannar, tänk på det och undvik även ev. artiga samtal som kan leda till nya tråkigheter. Tänk också på att han lider nog betydligt mycket mer än ni. Kan ni uppträda normalt, ha trevligt vistas utomhus (även när han är ute och gärna på tomten som är emot honom) är det bättre för er.
Om det är som du beskriver det så har ni inte gjort något fel. Vid eventuell kommunikation med myndigheter var saklig och korrekt (inga utsvävningar och "tyckanden" bara ev. sakligt belysande). Det finns hellre ingen anledning att påskynda saker och ting utan den utdragna tiden verkar snarare till er fördel. Se dock till att lämna svar inom utsatta tidsramar. Prata aldrig eller svara aldrig er granne om den pågående tvisten. Ser han att ni inte verkar bekommas kan ni eventuellt få slippa se honom mer än nödvändigt i framtiden eventuellt se honom flytta. Jag tror dessutom att kommunens folk har varit medvetna om att följa regelverket då gubben besvärat dem tidigare.
Håll ut och låt honom ta omvägar runt er eller bli sittandes inne istället för ni.
