1 16386 skrev:
En kommentar: Om man inte har tillräckligt sparat för att klara alla renoveringar etc som kan behövas innan man säljer bostaden eller dör så ska man inte prioritera att amortera av alla lån. Efter pensioneringen så lär det vara svårt att få ett nytt lån ifall tak/badrum/annat nödvändigt måste bytas. Det är mycket bättre att gå i pension med t.ex. en halv miljon i bottenlån och samma summa i likvida/säkra investeringar än inga skulder plus inga större likvida medel.
Absolut, jag håller med dig, men med det sagt så kan jag fortfarande tycka att man bör vara skuldfri när man blir pensionär och därmed äga sitt boende utan att behöva oroa sig för likviditeten eller oförutsedda kostnader. Det är mer ett systemfel om man inte kan tjäna ihop till sitt eget boende under en hel yrkeskarriär.
 
S JockeEinarson skrev:
Absolut, jag håller med dig, men med det sagt så kan jag fortfarande tycka att man bör vara skuldfri när man blir pensionär och därmed äga sitt boende utan att behöva oroa sig för likviditeten eller oförutsedda kostnader. Det är mer ett systemfel om man inte kan tjäna ihop till sitt eget boende under en hel yrkeskarriär.
Eller där det är orimligt att det det krävs flera hundra tusen för kontantinsats och omöjligör att ta sig in på bostadmarknanden, samtidigt som attt påverkr möjligheten att spara till den, utförsäljning av hyresrätterna spekulation av bostadsrätter har ju inte gjort det enklare direkt.
 
A Andy78 skrev:
Eller där det är orimligt att det det krävs flera hundra tusen för kontantinsats och omöjligör att ta sig in på bostadmarknanden, samtidigt som attt påverkr möjligheten att spara till den, utförsäljning av hyresrätterna spekulation av bostadsrätter har ju inte gjort det enklare direkt.
Att det krävs en viss kontantinsats (idag ofta ca 15%) kan jag tycka är ganska sunt, sen kan prisnivån ifrågasättas. De senaste 10 åren har tex konsumentprisindex ökat med mindre än 2%/år medan byggprisindex ökar med mellan 4-4,5% /år, vilket knappast tyder på någon effektivisering av branschen. Dessutom så skapar kommunernas tillkortakommanden i detaljplaneprocesserna (främst i form av extremt lång tid) gigantiska kostnader som ökar markpriserna. Hur kostnaden hänger ihop med ombildning från hyresrätter till bostadsrätter får du nog förklara för mig, för ett hyresrättshus som ombildas till bostadsrätt är alltid billigare än att köpa en bostad i ett befintligt bostadsrättshus. Det är helt enkelt bara en omfördelning av övervärde/förmögenhet från hyresrättsfastighetsägaren till den nya bostadsrättsinnehavaren. Att införa nägon form av bospar (liknande som i Norge) för unga eller förstagångsköpare vore en god idé. Men sparande i sig behöver nog premieras för att få dagens unga att inse vikten av det.
 
Redigerat:
R Rkarlsson skrev:
Nu låter du lite som gamla tjuriga gubbar som precis ska gå i pension,
"man ska inte ha lån på något"
Nej man ska inte vara fullsmetad med lån. Men de gubbarna som idag är 65 köpte hus för en fickpeng då. Du kanske får ett utedass för de pengarna. Klart de är fria från lån då och det hade väl rentav varit pinsamt om de inte varit utan lån om det är deras mål med livet att vara det.

Så länge man inte är 100% belånad vid pension utan ligger på andra sidan 50 gränsen är det helt reko.
Jag har 15 år kvar till pension och jag köpte dessutom hus sent i livet (dvs förhållandevis dyrt och dessutom i ett storstadsområde) men som jag hade sett till att planera (spara) för tidigt. Att vara lite tjurig och konservativ gubbe har nog hjälpt mig i många hänseenden, du kanske borde prova?
 
  • Haha
Violina
  • Laddar…
S JockeEinarson skrev:
Jag har 15 år kvar till pension och jag köpte dessutom hus sent i livet (dvs förhållandevis dyrt och dessutom i ett storstadsområde) men som jag hade sett till att planera (spara) för tidigt. Att vara lite tjurig och konservativ gubbe har nog hjälpt mig i många hänseenden, du kanske borde prova?
Nej jag är glad att leva och ha barn. Så jag tänkte bli en glad gubbe som går och fixar bland de yngre förmågorna när jag är panshis. Tänk vad glada alla arbetande grannar hade varit om jag gått och slungat snö till de innan de kommer hem från jobbet ;)

I med jag inte bor i överprisat (jättedyra storstadsområden) så behövde jag inte bli tjurig och snål som ung. Jag har gjort en bostadskarriär nu ändå och ligger plus. Köper troligen ett hus till inom 5 år, utan att vara tjurig där heller :O

Varför tror du många stabor flyttar ut till byarna?
 
Claes Sörmland
S JockeEinarson skrev:
Hur kostnaden hänger ihop med ombildning från hyresrätter till bostadsrätter får du nog förklara för mig, för ett hyresrättshus som ombildas till bostadsrätt är alltid billigare än att köpa en bostad i ett befintligt bostadsrättshus. Det är helt enkelt bara en omfördelning av övervärde/förmögenhet från hyresrättsfastighetsägaren till den nya bostadsrättsinnehavaren.
Det är väl inte ens en överföring av förmögenhet utan t o m en förmögenhetsgenererande åtgärd. Regleringen av hyresmarknaden har ju sänkt värdet på hyreshus till under vad värdet är på samma hus i form av bostadsrätter. Så genom ett trollslag skapas förmögenhet när man odefinierar ett hyreshus till bostadsrättsformen.
 
Claes Sörmland Claes Sörmland skrev:
Det är väl inte ens en överföring av förmögenhet utan t o m en förmögenhetsgenererande åtgärd. Regleringen av hyresmarknaden har ju sänkt värdet på hyreshus till under vad värdet är på samma hus i form av bostadsrätter. Så genom ett trollslag skapas förmögenhet när man odefinierar ett hyreshus till bostadsrättsformen.
Det är helt korrekt, men jag tänkte snarare att försäljningen från hyresrätt till bostadsrätt i sig (oavsett hyresregleringen) i och med besittningsskyddet innebär ett lägre pris än om samma hus ombildats ”tomt” och således sålts till högstbjudande till nya bostadsrättsinnehavare. Att ha hyresgäster i ett hyreshus är snarast begränsande vid en ombildning (i tillväxtorter).
 
R Rkarlsson skrev:
Nej jag är glad att leva och ha barn. Så jag tänkte bli en glad gubbe som går och fixar bland de yngre förmågorna när jag är panshis. Tänk vad glada alla arbetande grannar hade varit om jag gått och slungat snö till de innan de kommer hem från jobbet ;)

I med jag inte bor i överprisat (jättedyra storstadsområden) så behövde jag inte bli tjurig och snål som ung. Jag har gjort en bostadskarriär nu ändå och ligger plus. Köper troligen ett hus till inom 5 år, utan att vara tjurig där heller :O

Varför tror du många stabor flyttar ut till byarna?
Härlig och fin egenskap!! Det är underbart med goda grannar.
 
  • Gilla
Rkarlsson
  • Laddar…
S JockeEinarson skrev:
Att det krävs en viss kontantinsats (idag ofta ca 15%) kan jag tycka är ganska sunt, sen kan prisnivån ifrågasättas. De senaste 10 åren har tex konsumentprisindex ökat med mindre än 2%/år medan byggprisindex ökar med mellan 4-4,5% /år, vilket knappast tyder på någon effektivisering av branschen. Dessutom så skapar kommunernas tillkortakommanden i detaljplaneprocesserna (främst i form av extremt lång tid) gigantiska kostnader som ökar markpriserna. Hur kostnaden hänger ihop med ombildning från hyresrätter till bostadsrätter får du nog förklara för mig, för ett hyresrättshus som ombildas till bostadsrätt är alltid billigare än att köpa en bostad i ett befintligt bostadsrättshus. Det är helt enkelt bara en omfördelning av övervärde/förmögenhet från hyresrättsfastighetsägaren till den nya bostadsrättsinnehavaren. Att införa nägon form av bospar (liknande som i Norge) för unga eller förstagångsköpare vore en god idé. Men sparande i sig behöver nog premieras för att få dagens unga att inse vikten av det.

När man är ung antingen köper man en bostad eller så hyr man en hyrerätt i första hand och sparar och köper sedan det är det normala.

Men då det inte finns hyresrätter att få tag på via kön inom en rimlig tid pga hyresbeståndet är för lågt pga man har sålt ut det mesta så måste man hyra i andra hand till dyra pengar.
Vilket leder till att det är svårt att spara till kontantinsats, många är fast.

Självklart är det lönsamt för den som ombildar till bostadsrätt.
 
  • Gilla
cpalm
  • Laddar…
Man är värd summan av sina tillgångar och skulder, så betydligt bättre att vid pension ha en fastighet för 3 miljoner, än en miljon på banken och en miljon i lån från banken, än endast fastigheten och inga skulder eller andra tillgångar.

I det första alternativet har man möjlighet att genomföra större renoveringar, åka på någon dyr resa eller täcka upp för en oförutsedd utgift. I det andra är du körd om du drabbas av en större utgift på fastigheten då du kanske inte kan ta upp ytterligare lån, och kan inte unna dig någon guldkant ovanpå pensionen trots att du är miljonär.

Kostnaden för det första alternativet består av räntekostnader, men vid hyfsad investering av de övriga tillgångarna bör det täcka upp så att det i själva verket är kostnadsneutralt. När man sen en gång går bort kanske barnen ärver en miljon mindre, om du lyckats leva upp den där miljonen du hade sparat - men de klarar sig med två ändå.

Resonemanget håller förresten genom hela livet. En del studenter vill inte ta studielån utan lever på sparade pengar istället. Belöningen blir att istället för att ha 300 000 sparade medel till en kontantinsats när de studerat klart, och ett billigt lån, har de netto noll.
 
S JockeEinarson skrev:
Nja, nu tyckte ju jag att man borde äga sitt boende själv (det är ju en av de bästa pensionsförsäkringarna), inte banken eller någon annan fastighetsägare, du vet den gamla ”perssonska” klassikern -Den som är satt i skuld är inte fri.
Banker brukar inte äga privatbostäder, de har bara panträttigheter i dem.
 
F FGLIN skrev:
Banker brukar inte äga privatbostäder, de har bara panträttigheter i dem.
Det var ju bildligt talat som du säkert förstod, men att någon annan har panträtt innebär indirekt att du inte äger helheten själv. Det var ju några år sedan bankerna realiserade huvuddelen av sina pantrealisationer från fastighetskrisen.....
 
Fairlane
T Tbr53 skrev:
Helt rätt Hasse. Ett enkelt hus i början av 1960-talet kostade ca 120.000 kr att bygga i mindre städer. En årslön låg på ca 10000 kr och oftast arbetade bara en i hushållet eftersom hustrun va hemma med barnen. Det va alltså 12 årslöner för ett hus. Idag ligger medel årsinkomster på 350.000 kr vanligen arbetar båda och snittpriset för hus i sverige är lite drygt 3 miljoner vilket betyder att en villa kostar inte 5 årslöner. Det va inte billigare förr och många kunde inte unna sig så mycket mer än huset. Man hade inte ny bil/bilar och utlandssemester va inte att tänka på.
Att sen dagens ungdomar kommer att få ärva en stor summa kanske man också ska tänka på.
Nu har jag dålig koll på 60-taket, men i början på 70-talet köpte mina föräldrar ett nyproducerat kedjehus för 140' i Stockholmsförort. Båda arbetade, även om mamma arbetade lite färre timmar. Så såg det ut i övriga familjer runt om också.
Ska man titta på årsinkomst kontra inköpspris tcycker jag det är rimligt att även titta på inflationen, annars luras man lätt att tro att det är mycket lättare att betala av 5 årsinkomster än 10.
Om vi gör några enkla antaganden:
1970-tal: 10 årsinkomster för köp av bostad och 10% inflation
2020-tal: 5 årsinkomster för köp av bostad och 2% inflation
Vi antar i båda fallen att lönen följer inflationen.

Efter 10 år kommer 2020-familjen ha 22% högre inkomst och bostadens inköpspris motsvarar nu drygt 4 årsinkomster
Efter 10 år kommer 1970-familjen ha 160% högre inkomst och bostadens inköpspris motsvarar nu knappt 4 årsinkomster

Ovanstående är självklart förenklingar och kanske har jag till och med fått med något räknefel, men kontentan är att det för var mer motiverat att belåna sig högt i förhållande till sin årsinkomst. Idag säger ju många banker nej till mer än 4,5 ggr årsinkomsten.
 
Någon hade det bästa argumentet.
Det går inte att ha ett system där bud är bindande som det är nu.
Man har 15 minuter på sig under en visning att granska något för flera miljoner det är inte rimligt.
 
  • Gilla
yalazy och 3 till
  • Laddar…
A Andy78 skrev:
Någon hade det bästa argumentet.
Det går inte att ha ett system där bud är bindande som det är nu.
Man har 15 minuter på sig under en visning att granska något för flera miljoner det är inte rimligt.
Jag tror inte att vi skulle prata om att bindande bud skulle läggas under auktionsliknande former även om systemet skulle ändras. Men dagen system är väldigt märkligt och jag har sett många som betalar mycket för ett hus när de budat mot någon som inte har medel utan budar på andra oklara grunder. Eller som de exempel där jag under de sista året haft god insyn:

Köpte en fastighet. Jag var 4:e högsta bud. De andra hoppade av. Slutlig försäljningspris nära hälften av vad priset var när budgivningen var som högst.

Sålde en fastighet. Vinnaren blev tredje högsta budgivaren. Den allra högsta budgivaren var en välkänd budgivare som 'alltid' budade falskt och hade gjort detta under flera försäljningar. Något mäklaren inte berättade under själva budgivningen trots att denne väl kände till falskbudaren.

Grannen sålde sitt hus. Det krävdes två budgivningsomgångar för efter första hoppade alla (5+) av efter att de erbjudits att köpa fastigheten till sitt bud.

Granne hade tre budgivningsomgångar. De fallerade på ungefär samma sätt som granne #1. Sålde i slutändan till en köpare utanför budgivning bara på basen att han visste att denne hade finansiering.

Inget av dessa fall har någon besiktningsaspekt i sig, dvs nästan inga okända fastighetsfaktorer dyker upp efter budprocessen. För mig är det tydligt att nuvarande systemet har brister till den graden att man bör förändra systemet. Inte bara budsystemet borde ändras till mer bindande, utan även mäklarna borde få ett mer uttalat ansvar för de tjänster de utför.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.