Jag undrar vad grannen ville i den situationen?pacman42 skrev:
Eftersom du nämner att hans anpassningar kostat skattebetalarna stora pengar antar jag att han fått bostadsanpassningsbidrag? Det är något som hen själv söker, om hen vill ha den hjälpen. Grannen kunde som du säger valt att flytta.
Renoverare
· Stockholm
· 18 225 inlägg
Vem bryr sig vad folk vill, de ska ha handikapsanpassat vare sig de vill eller inte!M MetteKson skrev:
Jag tänker att i ett hyresbestånd borde det alltid vara tillräckligt om den som äger bostäderna har en viss andel lägenheter med "full" handikappanpassning, så att man på rimligt varsel kan tillhandahålla ett byte till en sådan lägenhet om det behövs. Hur stor andelen ska vara kan man ju diskutera.
I privata bostäder (bostadsrätter/villor) är det fullt rimligt att ställa detta krav på nybyggen eftersom vi annars med stor sannolikhet bekostat av skattemedel kommer få en ökad kostnad på något sätt om den boende inte kan använda sin nuvarande bostad och inte själv har resurser att ordna till det.
Vid renoveringar kan jag tycka att det är rimligt om man gör ett tillbygge med badrum. Om man bara gör en renovering, utan att utvidga eller flytta befintligt badrum så känns det inte rimligt.
I de fall någon inte klarar att bo i sitt eget hem längre och man inte från samhället kan erbjuda den vård som krävs utan tycker att det billigaste för samhället är att vården görs i hemmet så tycker jag att den "försäkring" man betalat för i form av skatt faktiskt ska bekosta ombyggnation av hemmet. Om man å andra sidan blir erbjuden ett boende på vård/ålderdomshem men vill bo kvar hemma så tycker jag det är rimligt man får stå för anpassningen själv.
En stor del i detta tycker jag är problemet att vi avvecklat ålderdomshem och andra vårdinstitutioner och tvingar de äldre bo kvar hemma fast de inte vill det. Vad vi än tycker om vad skatten ska bekosta så HAR många betalat skatt utifrån antagandet att den skall betala vår ålderdom i form av vård och pension. Att en del av skatten är en obligatorisk "försäkring och pension" som gäller alla oavsett hälsoläge tycker jag dock är positivt. Jag håller samtidigt med om att det inte kan vara rimligt att detta system kvarstår oförändrat i det att vi har en stor del innevånare som är berättigade alla rättigheter trots att de inte varit med och betalat skatt under sin aktiva och friska ålder. Det är nog ett större problem. Om man av hälsoproblem inte kan jobba bekostar jag gärna detta med min skatt. Om man skulle kunna jobba men av olika skäl inte gör det så tycker jag faktiskt att man ska få en mycket begränsad rätt att utnyttja förmånerna, någon lägstanivå bör det finnas men den måste vara markant lägre än för de fattigpensionärer som trots allt slitit hela livet och betalat skatt.
I privata bostäder (bostadsrätter/villor) är det fullt rimligt att ställa detta krav på nybyggen eftersom vi annars med stor sannolikhet bekostat av skattemedel kommer få en ökad kostnad på något sätt om den boende inte kan använda sin nuvarande bostad och inte själv har resurser att ordna till det.
Vid renoveringar kan jag tycka att det är rimligt om man gör ett tillbygge med badrum. Om man bara gör en renovering, utan att utvidga eller flytta befintligt badrum så känns det inte rimligt.
I de fall någon inte klarar att bo i sitt eget hem längre och man inte från samhället kan erbjuda den vård som krävs utan tycker att det billigaste för samhället är att vården görs i hemmet så tycker jag att den "försäkring" man betalat för i form av skatt faktiskt ska bekosta ombyggnation av hemmet. Om man å andra sidan blir erbjuden ett boende på vård/ålderdomshem men vill bo kvar hemma så tycker jag det är rimligt man får stå för anpassningen själv.
En stor del i detta tycker jag är problemet att vi avvecklat ålderdomshem och andra vårdinstitutioner och tvingar de äldre bo kvar hemma fast de inte vill det. Vad vi än tycker om vad skatten ska bekosta så HAR många betalat skatt utifrån antagandet att den skall betala vår ålderdom i form av vård och pension. Att en del av skatten är en obligatorisk "försäkring och pension" som gäller alla oavsett hälsoläge tycker jag dock är positivt. Jag håller samtidigt med om att det inte kan vara rimligt att detta system kvarstår oförändrat i det att vi har en stor del innevånare som är berättigade alla rättigheter trots att de inte varit med och betalat skatt under sin aktiva och friska ålder. Det är nog ett större problem. Om man av hälsoproblem inte kan jobba bekostar jag gärna detta med min skatt. Om man skulle kunna jobba men av olika skäl inte gör det så tycker jag faktiskt att man ska få en mycket begränsad rätt att utnyttja förmånerna, någon lägstanivå bör det finnas men den måste vara markant lägre än för de fattigpensionärer som trots allt slitit hela livet och betalat skatt.
Grannen ville flytta. Hemtjänsten drev igenom förändringarna i bostaden.M MetteKson skrev:
Han var inte tillräckligt sjuk för att få serviceboende (eller om det berodde på att hans fru var pigg kanske?) och eftersom han krävde större utrymmen än byggnormen så kunde han inte flytta till en vanlig lägenhet (utom ett fåtal). De fick inte någon av hyreslägenheterna och inga bostadsrätter fungerade.
Här hjälpte alltså inte byggnormen, varken i huset eller dit han (och frun) ville flytta. Huset var redan anpassat för normen, sånär som att det behövdes en ramp för att komma in. Nu tvingades man bygga en ramp till altanen och in från altanen istället, samt bredda i huset. Nu efter hans död så tillkommer kostnader för att återställa delar av huset också.
Något är fel när samhället tvingar folk att bo kvar i en villa när de inte vill. I detta fallet iom att serviceboende inte godkändes pga att frun var för pigg (?).
Om vi skulle kunna kräva att man flyttar till ett bättre anpassat boende (man kan hyra ut huset om man inte vill sälja) så skulle mycket pengar och lidande sparas in. Byggnormen gör att vi har en större bostadsbrist än nödvändigt och det blir dessutom svårt att komma ifrån problemen.
Det finns helt klart tillfällen där flytt är det bästa alternativet.
Det finns också många tillfällen där flytt inte är det bästa alternativet.
Några exempel är ju om man kanske är i behov av rullstol 6 månader, eller om man skulle klara sig bra i sitt gamla hem om det fungerar med rullstol.
Eller en familj där ett av barnen plötsligt drabbas av något, då är det kanske inte läge att riva upp hela familjens trygghet och flytta direkt.
Sen finns det bostäder som man relativt enkelt kan förbereda med handikappanpassning och de där det i praktiken är omöjligt, så lite flexibilitet måste ju till.
Det finns också många tillfällen där flytt inte är det bästa alternativet.
Några exempel är ju om man kanske är i behov av rullstol 6 månader, eller om man skulle klara sig bra i sitt gamla hem om det fungerar med rullstol.
Eller en familj där ett av barnen plötsligt drabbas av något, då är det kanske inte läge att riva upp hela familjens trygghet och flytta direkt.
Sen finns det bostäder som man relativt enkelt kan förbereda med handikappanpassning och de där det i praktiken är omöjligt, så lite flexibilitet måste ju till.
Men det du tycker ser ut som fan, kanske någon annan tycker är fint? Är det då rätt att din åsikt är viktigare än huset ägare som vill bygga om?
Antingen så borde samhället få bry sig om hur du bygger och hur grannen bygger, eller inte alls. Att du ska ha rätt att göra som du vill, men inte grannen är ologiskt, såvida man inte anser att din åsikt är mer värd än grannens.
Precis, sen finns de som VILL bo kvar och då det verkar vara billigare än hem så är det väl fine att det kan utgå ett litet bidrag till de mest nödvändiga förändringarna.
Men de som faktiskt vill flytta till ett bättre anpassat boende, då borde vi kunna hjälpa till med det.
Jag ser framför mig ett gammalt slott eller herrgård med vackert utplacerade mindre hus som ÄR anpassade för äldre men som samtidigt kan möbleras med egna möbler. Husen är placerade i omgivningen med fina promenadstråk. Gemensamma lokaler för enklare hobbyverksamheter som håller de gamla aktiva. En lokal för mottagning av vårdcentralbesök och utlämning av mediciner mm som kan ha öppen nån dag i veckan. En restaurang i den gamla huvudbyggnaden, kanske ett litet bibliotek och kanske nåt mera typ biljardrum. Några besökslägenheter som släkt kan hyra om de vill komma på besök till den äldre. Kan ligga på 1-2 timmars bilresa från den större stad de gamla kommer från så det går att hitta rimligt prisad mark. Ökar livskvalitén för de gamla. Minskar behov av färdtjänst och alla dessa hemtjänstbilar som snurrar runt i villakvarteren och står för 50% av trafiken på vardagar. Det var så jag trodde ålderdomen skulle kunna komma att se ut om man inte orkade bo kvar hemma. Det borde dessutom inte vara speciellt dyrt. Och skulle frigöra många hus till yngre personer. Givetvis så bör det ju vara en rimlig hyra, men iom minskade samhällskostnader för att optimera bort alla färdtjänst och hemtjänst så kan det vara subventionerat av skatt. För de med lite lägre pension kanske det ska finnas boenden som kvalitetsmässigt och funktionellt är lika bra, men som kanske är något mindre och ligger fortfarande naturskönt men kanske inte med den slottskaraktär som förstnämnda ide. Det borde bli en hel del konferensanläggningar "över" när alla företag optimerat bort konferenserna och många kommer vilja ha större boende för att inreda kontor hemma. Borde ligga helt rätt i tiden att skapa sådana boenden!
Jag menar varför man måste handikappanpassa vid renovering istället för att kräva en flytt. De flesta äldre jag känner anpassar sitt boende efter hur kapabla de är. De flyttar ifrån villan när de får svårt att gå, bara för att ta ett exempel. Mina föräldrar har valt att bosätta sig så att de klarar av att bo hemma även om de skulle bli rullstolsbundna. Det är ett personligt val vart man bosätter sig, men man måste också ta konsekvenserna av detta.N Nerre skrev:
Som jag skrivit tidigare I tråden så kan man tvingas flytta när man blir av med jobbet eller om pensionen krymper, men inte om man blir handikappad. Jag ser inte logiken I detta.
I närheten där jag bor så finns ett privat boende för äldre. Lägenheter som är anpassade för handikappade och man måste vara 60 år för att få flytta dit. Det är inget vårdboende utan vanliga lägenheter som byggts för att äldre skall kunna bo kvar i trakten där de bott hela sitt liv utan att behöva oroa sig för om de kommer att klara sig. Boendet ligger granne med VC. Alla lägenheterna gick åt direkt när man kunde teckna sig för dem. Detta visar på att det är en brist för anpassade bostäder för äldre. De vill oftast bo så att de klarar sig själva.
N Nerre skrev:
Nej, det blir det inte. Det blir billigare för kommunerna, men enormt mycket dyrare för individen, som dessutom tvingas till lösningar de inte vill ha.
Det säger sig självt att om det byggs 50000 bostäder varje år, där det krävs dyrare lösningar än nödvändigt, så blir det sammantaget massor av pengar, men det landar på bostadspriset och syns inte, inställer för att hamna på kostnaden för anpassningar.
Sen kan man argumentera för att allt alltid ska vara tillgängligt för alla, men billigare blir det garanterat inte.
Men som du skrev tidigare, viss anpassning är rimlig. Att handikappanpassa vid nybygge (inom rimliga gränser) är vettigt. Man kan dock inte kräva det överallt och vid alla tillfällen. Här måste ett visst mått av fingertoppskänsla finnas.Scouten skrev:
Lagen ger visst utrymme för tolkning, men den innehåller inte fingertoppskänsla tyvärr (och det kan den inte heller göra). Är det då rimligt att man i vollor ställs inför denna typ av krav?
Min granne (som jag nämnt flera gånger förut) parkerar sin bil ca fyra-fem meter under golvet på bottenvåningen i huset. Han fick bygglov iom handikappanpassning via en ramp längs med berget, en ramp som slutar i en så brant backe (där man dessutom inte kan stanna bilen) att man orimligen kan använda den till rullstol eller rullator. Här har vi ett praktexempel på att fingertoppskänsla saknas. Hade han inte fått bygga som han gjorde, ja då hade tomten inte kunnat bebyggas alls. Sommarstugan (som tidigare stod där bilen nu står) var på ca 10kvm och stod bara tre meter från en länsväg.
Ditt exempel med handikappanpassade badrum utan hiss är också ett intressant exempel. Det visar tydligt på hur fyrkantiga reglerna blir.
Å andra sidan så var reglerna rent godtyckliga innan Attefall stramade upp dem.
Om man tar villor så skulle man ju kunna tänka sig en liten modul med en hall och ett badrum som är anpassat plus en tillhörande ramp som kan ställas på plats och anslutas till ytterdörren. Sen får om huset är i flera plan sängplats ordnas på samma plan som badrummet. Den dag behovet inte finns mer kan modulen flyttas till ett nytt hus. Sådana här moduler används ju av företag, på vårt jobb har det ständigt funnits ett antal sådana här baracker ofta med tillfälliga kopplingar till befintlig huskropp.
Bostadsrätter är det ju svårare. Man kan ju även här tänka sig ett arrangemang där ett tillfälligt behov löses av en gästlägenhet som är anpassad per X lägenheter. När inte behovet finns kan lägenheten kortfristigt (tex veckovis till boendes släktingar) hyras ut av BRF.
Hyresrätter kan ju ha ett motsvarande upplägg att tex 30% är anpassade och att det då sett till omsättningen på hyresgäster är sannolikt att en anpassad lägenhet blir tillgänglig. Tänker man lite smart så anpassar man tex tvåor och små treor - då kommer sannolikt det vara attraktivt att byta inom fastigheten om någon äldre med större lägenhet har ett behov och någon utan behov bor i den mindre lägenheten.
Där det inte till rimlig kostnad går att anpassa eller hitta ett byte anser jag fortfarande att samhället iallafall kortsiktigt bör kunna tillhandahålla ett boende till den som behöver vård. På längre sikt borde de ovan listade alternativen vara tillräckligt för att hitta ett alternativ.
Bostadsrätter är det ju svårare. Man kan ju även här tänka sig ett arrangemang där ett tillfälligt behov löses av en gästlägenhet som är anpassad per X lägenheter. När inte behovet finns kan lägenheten kortfristigt (tex veckovis till boendes släktingar) hyras ut av BRF.
Hyresrätter kan ju ha ett motsvarande upplägg att tex 30% är anpassade och att det då sett till omsättningen på hyresgäster är sannolikt att en anpassad lägenhet blir tillgänglig. Tänker man lite smart så anpassar man tex tvåor och små treor - då kommer sannolikt det vara attraktivt att byta inom fastigheten om någon äldre med större lägenhet har ett behov och någon utan behov bor i den mindre lägenheten.
Där det inte till rimlig kostnad går att anpassa eller hitta ett byte anser jag fortfarande att samhället iallafall kortsiktigt bör kunna tillhandahålla ett boende till den som behöver vård. På längre sikt borde de ovan listade alternativen vara tillräckligt för att hitta ett alternativ.