Du har fel. Att grannen tycker att häcken är ful är inte en olägenhet. Däremot är risken stor att det är svårt att komma så långt som till en dom. Men att domen skulle bli fällande för grannen är det knappast någon tvekan om, under förutsättning att tomtgränsen faktiskt går vid staketet.S Sprängkilen skrev:
En miss vid husköpet är att inte ta reda på var exakt tomtgränsen går. Nu har tydligen idioten till granne kunskap om var gränsen går och då är det ok för dig. Om det har varit tjafs tidigare om häcken är det extra viktigt att få till en skriftlig överenskommelse. Även tidigare ägaren liksom du verkade ju tro att häcken var gräns?A Andreasa2 skrev:Kan svara
Topphöjd - Förra ägaren bestämde höjd själv men sen när grannen har haft åsikter har de känt skitsamma och gjort som de velat. Dock var häcken lika hög när vi flyttade in som nu ungefär. Möjligt att den är ett par cm högre.
Den klipptes en gång per år precis som vi gör.
Vi har fått det tydligt förklarat för oss hur dom tycker den ska klippas. Det var lite av en så här ska det göras-förklaring. Därför trodde vi att den var delad, men det visade sig vara fel. Vilket vi fick reda på andra året när de inte klippte ”sin” sida (dom gjorde det första). Då blev jag i princip idiotförklarad för att jag inte visste att gränsen är vid deras staket och att häcken är vår. ”Det förstår väl vem som helst” osv. Vet inte exakt var den går.. har inte lagt mer energi på det eftersom det ändå varit tyst i 2 år efter att jag sa ifrån.. tills nu.
Hade du gjort hemläxan vid köpet hade du haft betydligt mindre besvär nu.
Kolla med tomtpinnen eller om någon kan hjälpa dig att fastslå gränsen. Det går inte att gissa vid en dispyt och absolut inte i en domstol.
Vilket strunt!S Sprängkilen skrev:
Båda är överens om att häcken tillhör TS. Grannen struntar i det, med motiveringen att han gör vad han vill ändå. Vilken "hemläxa" skulle ändrat på den saken?
Staffan
Tänk om grannen inte är en idiot utan en smart liten jävel. Då säger han i polisförhöret att han äger halva häcken och alltid trott att häcken är gränsen. Det är naturligtvis ganska avgörande.Staffan2000 skrev:
TS verkar ha lika lite koll som du själv har och inget skriftligt heller.
Med det menar jag inte att TS är förtjänt av otrevliga grannar. Känns jäkligt tråkigt tycker jag.
S Sprängkilen skrev:
nu var det ju så att jag skrev att jag tyckte detta det var en riktigt dålig idé med ståltråd i buskarna... så du missförstod nog mina intentioner ang detta. hämndaktioner brukar Inte leda till att man blir bättre grannarS Sprängkilen skrev:
Får förtydliga att jag inte har anmält grannen. Jag sa till dom att om dom klipper häcken igen utan lov så kommer jag att göra det. Då måste jag såklart ta reda på exakt var gränsen går, eller om jag tänker ta ner häcken och sätta upp något nytt. Har tittat lite efter rör som ska finnas men inte lyckats hitta något. Enligt ritningar ska det finnas rör i mark. Men just nu har jag ingen anledning att lägga mer energi på att leta, gränsen är vi ju faktiskt överens om.S Sprängkilen skrev:
Grannen flyttade aldrig in. Huset såldes till ett mycket trevligt par från BosnienS Sir Duke skrev:
Det som kan tyckas märkligt är att mannen som grävde upp häcken hade köpt flera tomter från kommunen utan att de hade kollat hans likviditet. Nu får han inte köpa fler tomter i vart fall.
Ok, så här funkar det om du polisanmäler.A Andreasa2 skrev:
Antingen så läggs det ner omgående eller så blir det en utredning.
Ska du få skadestånd krävs en fällande dom i tingsrätten.
Din granne kommer här att få en advokat som hjälper honom.
Advokaten kommer att hävda oavsett exakt var gränsen går att när häcken blir så vildvuxen så är det en också en gränshäck även om det finns ett staket. I och med staket och 30cm in etc är det något som rätten får avgöra om häcken ska betraktas som gränshäck.
Om gränshäck. Då har grannen rätten att klippa utan ditt lov.
Här har flertalet i detta forum fel. Man får gå in på grannens tomt för att klippa. Att grannen har slängt in en del kvistar på din tomt ger inga dagsböter.
Han får klippa ner häcken till tidigare överenskommelse om han kan påvisa det.
Det är därför jag tror att grannen kommer att klara sig. Men säker är jag naturligtvis inte.
Läser du inga av de svar du får?S Sprängkilen skrev:
En gång till då:
Grannen säger ju att TS äger häcken.
Grannen säger att staketet är tomtgränsen.
Grannen kliver ändå in på det båda är överens om är TS tomt och TS häck och förstör den.
Och nej, man får INTE gå in på grannens tomt för att klippa grannens häck, inte för att klippa sin egen häck heller.
Redigerat:
Vänta nu, utan att du ska bli så upprörd om hur jag läser eller inte.Anna_H skrev:
Det är inte i denna tråd som grannen blir dömd på.
Det är tingsrätten som dömer och då tror jag att grannen klarar sig.
Även om grannen är en idiot tror jag att advokaten hjälper honom.
Bra för TS att få reda på att alternativet med polisanmälan kanske inte är det bästa.
Det kommer väl kännas sådär att få en dom emot sig mot denna typ av granne.
Nu är det ju inte polisanmält, men det är som jag redan sagt rätt givet om förutsättningarna stämmer att grannen skulle bli dömd för egenmäktigt förfarande om inte utredningen blir nedlagd av polisen direkt.S Sprängkilen skrev:
Tack för ditt engagemang och perspektiv. Det är ansvarsfullt att peka på risker. "Juridik är ingen vetenskap - det är en bedömningssport." Det jag som lekman är tvärsäker på har en slipad och erfaren advokat pärmvis med motargument inför.S Sprängkilen skrev:
Jag blir nyfiken, finns det rentav lagtext och prejudikat på det här med gränshäck? Det berör ju många tomtägare... Annars är det ju parternas avtal som gäller.
Utifrån det TS skrivit tror jag TS har rätt och grannen har fel - men jag delar din bedömning av utgången, det är ytterst osäkert vad en prövning skulle leda till. Det är tydligare med forumkamraten Marie' ovan som fick häcken helt uppgrävd och kommunen hade sagt till grannen innan.
TS' fall är betydligt mer snårigt, om uttrycket tillåts.
Verkar som om grannen ej nöjts sig med att ansa sin sida av gränsen enligt jordabalken JB så Er grannes handlande faller nog under brottet egenmäktigt förfarande respektive skadegörelse vilka kan resultera i skadestånd, böter. Egenmäktigt förfarande och skadegörelse är brott som polisanmäls, utreds och sedan eventuellt resulterar i böter.
En mjukare variant är en stämningsansökan till tingsrätt för några hundra kr och yrka på ett skadeståndsbelopp inkl. edra omkostnader för hanteringen av ärendet. Skriv en stämningsansökan och presentera för grannen innan den går in. Finns mallar på din tingsrätts hemsida. Redan här så kan man göra upp i godo med grannen innan tingsrätten + extra kostnader uppkommer.
En mjukare variant är en stämningsansökan till tingsrätt för några hundra kr och yrka på ett skadeståndsbelopp inkl. edra omkostnader för hanteringen av ärendet. Skriv en stämningsansökan och presentera för grannen innan den går in. Finns mallar på din tingsrätts hemsida. Redan här så kan man göra upp i godo med grannen innan tingsrätten + extra kostnader uppkommer.
Först måste man tänka bort att grannen är en idiot.S Sir Duke skrev:
Mellan grannar ska det ges skyldigheter och rättigheter.
Det är detta som domstolen ska reda ut.
I det här fallet har grannen blivit förbannad. Ska han tåla detta eller får han inom en rimlig gräns åtgärda detta själv.
Jag vill inte kommentera prejudikat i denna tråd. För de som inte är vana att läsa tror att ett prejudikat måste vara ett till ett.
Men eftersom du frågar skickar jag med ett liknande fall. Jag kommer dock inte besvara frågor om detta prejudikat.
I gränsen - eller i omedelbar anslutning därtill - mellan de båda fastigheterna finns en oxelhäck.
Här tolkar jag att också TR:s häck är i omedelbar anslutning därtill.
Men det är rättens tolkning, inte min eller någon annans inlägg på detta forum som dömer.
Läs igenom hela domen ni andra som är så självsäkra utan att kanske en enda gång öppnat en lagbok. Speciellt de som har skrivit en massa skit på mina inlägg.
Det här målet gick ända upp till HD som har de bästa juristerna som finns i det här landet.
Prejudikat från HD
NJA 1990 s. 71
I gränsen mellan två villafastigheter hade en oxelhäck planterats. En av fastighetsägarna lät mot den andres vilja toppklippa häcken i dess helhet. Talan om skadestånd på grund av ingreppet har lämnats utan bifall bl a med hänsyn till att häcken klipptes på det sätt som sedan många år tillbaka hade varit brukligt.
TR:n
K.A. förde vid Helsingborgs TR den talan mot K.B. som framgår av TR:ns dom.
Domskäl
TR:n (chefsrådmannen Lindh) anförde i dom d 29 aug 1985: Yrkanden m m. K.B. äger och bebor sedan slutet av 1930-talet en fastighet i Höganäs. En angränsande fastighet äges sedan 1973 eller 1974 av K.A.. Han inköpte då fastigheten av sina föräldrar. Dessa ägde och bebodde fastigheten redan vid den tidpunkt då K.B. förvärvade sin fastighet. K.A. har hela sitt liv bott på den fastighet han numera äger. Föräldrarna kvarbodde några år efter det att K.A. köpt fastigheten av dem.
I gränsen - eller i omedelbar anslutning därtill - mellan de båda fastigheterna finns en oxelhäck. Denna planterades för många år sedan. K.A. har angivit tidpunkten till "för ca 35 år sedan" medan K.B. angivit tidpunkten till 1940.
Vid midsommartiden 1983 vidtog K.B. vissa åtgärder med häcken. Utöver att den mot hans tomt vettande delen av häcken klipptes, toppklipptes häcken i hela dess bredd.
Under åberopande av vad sålunda skett har K.A. i målet framställt ersättningsyrkanden mot K.B.. Han har, såsom han slutligen bestämt sin talan, yrkat förpliktande för K.B. att utge två belopp, ett på 600 kr och ett på 14 400 kr. Beloppet 600 kr har han angivit avse kostnader för uppsamling och borttransport av grenar och kvistar, som i samband med klippningen kastats in på hans tomt. I fråga om beloppet 14 400 kr har han förklarat att detta avser ersättning för den olägenhet som uppkommit för honom genom att häcken vid ifrågakomna tillfälle toppskurits till en höjd av ca 150 cm över marken; hans möjligheter att insynsskyddad solbada kom därigenom att begränsas. - K.A. har förklarat att hans ersättningsanspråk grundar sig på skadeståndslagens bestämmelser.
K.B. har med angivande av omständigheter och grunder som redovisas nedan bestritt käromålet.
Domskäl. K.B. har anfört: Han planterade den ifrågakomna häcken 1940, därvid han och K.A:s fader delade på kostnaderna för plantorna. Sedan häcken 1944 nått sådan tillväxt att klippning var aktuell, överenskom K.B. och K.A:s fader att de framledes skulle hålla häcken på en klipphöjd av 160 cm över marken. Denna överenskommelse fungerade bra så länge K.A:s föräldrar bodde kvar; de båda grannarna hjälptes åt med att årligen klippa häcken i enlighet med överenskommelsen. Sedan K.A. övertagit sina föräldrars fastighet har däremot problem uppkommit. Endast något år har K.A. medverkat till att häcken klipptes. Övriga år har häcken endast så till vida blivit klippt att K.B. - utöver den mot hans tomt vettande sidan av häcken - klippt häcken till överenskommen höjd på halva dess bredd, nämligen den hälft som kan anses hänförlig till K.B:s tomt. - Vid midsommartiden 1983 hade häcken på K.A:s "del av toppen vuxit till en höjd av över två meter och grenar från denna del hängde in på K.B:s tomt. Efter att förgäves ha försökt förmå K.A. att klippa häcken till med dennes fader överenskommen höjd, lät K.B. sin son klippa ner häcken även på K.A:s sida till en höjd av 160 cm över marken. Vad som klipptes av samlades i görligaste mån på K.B:s sida av häcken och K.B. lät sedan transportera bort detsamma. Vid klippningen av toppen var dock oundvikligt att en del grenar och kvistar hamnade på K.A:s tomt. - Som grund för sitt bestridande har K.B. anfört: Av "allmänna rättsregler" i grannelagsförhållanden måste anses följa att K.B. ägt vidtaga förekomna åtgärder med häcken utan att K.A. därå kan grunda någon rätt till skadestånd. Av bestämmelsen i 3 kap 2 § JBföljer vidare att K.B. under alla omständigheter ägt borttaga grenar som hängde in över hans tomt. Särskilt i fråga om yrkandet å 14 400 kr har K.B. anfört att den härmed avsedda skadan ej utgör ersättningsgill skada enligt skadeståndslagen.
K.A. har gjort gällande att fram till 1983 klippningen av häcken i princip fungerade sålunda att vardera fastighetsägaren klippte sin sida, varefter man hjälptes åt med toppen. Därvd klipptes häcken till en höjd av 180-190 cm över marken. Vid midsommartiden 1983 klippte K.B:s son - som därvid var maskerad - ner häcken till en höjd av ca 150 cm över marken. I samband med klippningen kastades alla avklippta grenar och kvistar in på K.A:s tomt.
TR:ns bedömning. Den s k grannelagsrätten är i stort sett oreglerad i lagstiftningen. Under förarbetena till gällande JB diskuterades införande i balkens kapitel om rättsförhållanden mellan grannar av lagbestämmelser avseende bl a frågor om hägnad mellan grannfastigheter och om gemensamma murar och andra anläggningar i gräns. Någon sådan lagstiftning kom emellertid ej till stånd. De enda bestämmelser av grannelagsrättslig natur som kom att inflyta i JB och som må vara av intresse vid förevarande måls bedömning är stadgandet i 3 kap 1 § att var och en vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom skall taga skälig hänsyn till omgivningen samt stadgandet i 3 kap 2 § om rätt för fastighetsägare att under vissa förutsättningar taga bort rot eller gren som tränger in på fastigheten från angränsande område.
Av vad som nyss upptagits följer att bedömningen av den förevarande tvistefrågan väsentligen måste ske utifrån vad som kan anses vara "god sed" i grannelagsförhållanden.
I målet är fråga om en häck, som i samförstånd planterats i gränsen mellan två fastigheter. Häcken är av en typ som normalt ej får vara friväxande utan som regelmässigt varje år klippes till viss höjd. Vanligt förekommande höjd torde vara 150 cm med viss variation uppåt eller nedåt. En fråga som uppställer sig i målet är huruvida - för det fall den ene fastighetsägaren undandrar sig att medverka till klippning - den andre fastighetsägaren ensidigt äger ombesörja klippningen utan att därmed i ett eller annat avseende riskera att ådraga sig skadeståndsansvar mot grannen. Enligt TR:ns bedömning måste sådan rätt principiellt anses föreligga; detta såframt klippningen sker på sådant sätt att resultatet allmänt sett ter sig som godtagbart.
TR:n finner ingen anledning ifrågasätta riktigheten av K.B:s uppgifter att K.A. undandragit sig att medverka till klippning av häcken och att klippningen vid midsommartiden 1983 gjordes på sådant sätt att häckens höjd kommit att överensstämma med vad som varit fallet efter de klippningar, som tidigare under en följd av år gjorts i samförstånd och som ursprungligen grundat sig på en överenskommelse mellan K.B. och K.A:s fader.
I enlighet med det anförda finner TR:n K.A. ej kunna grunda någon rätt till skadestånd på det förhållandet i sig att häcken efter av K.B. ombesörjd klippning fått lägre höjd än den hade före klippningen. K.A:s yrkande om utfående av 14 400 kr för minskat insynsskydd - en skada, som för övrigt ej synes vara ersättningsgill enligt skadeståndslagen - skall följaktligen ogillas.
Vad gäller K.A:s ytterligare yrkande - det å 600 kr - är K.A:s påstående att grenar och kvistar avsiktligt kastats in på hans tomt i samband med klippningen helt obestyrkt. Det finns anledning antaga - och förhållandet har vitsordats av K.B. - att i begränsad om fattning grenar och kvistar likväl i samband med toppklippningen kommit att hamna på K.A:s tomt. Mot bakgrund av vad TR:n tidigare upptagit rörande befogenheten av K.B:s klippningsåtgärder och med beaktande av vad som får anses vara "god sed" i grannelagsförhållanden har K.A. haft att tåla detta. Av enahanda bedömningsgrunder följer också att kostnader som K.A. må ha haft för omhändertagande av grenarna och kvistarna ej kan övervältras på K.B.. Jämväl K.A:s yrkande om utfående av 600 kr skall följaktligen ogillas.
Domslut
Domslut. Käromålet ogillas.
HovR:n över Skåne och Blekinge
K.A. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.
K.B. bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Lindelöf och hovrättsassessorn Gerleman, referent) anförde i dom d 11 juni 1986:
Domskäl
Domskäl. Såväl K.A. som K.B. har vidhållit sina i TR:ns dom angivna ståndpunkter. K.B. har tillagt att - om skadeståndsskyldighet anses föreligga - K.A. inte styrkt den påstådda skadans storlek.
Det är i målet ostridigt att K.B. låtit toppklippa hela häcken, och således även den del därav som tillhör K.A., utan att dessförinnan ha erhållit K.A:s tillstånd att klippa hans del av häcken. K.A. har uppgett att häcken klippts ned till 150 cm höjd, medan K.B. uppgett höjden till 160 cm. Det är ostridigt att till följd av klippningen kvistar och grenar fallit ned på K.A:s tomt. Det är däremot icke styrkt att K.B., såsom K.A. hävdat, på K.A:s tomt låtit kasta in alla grenar och kvistar som klippts av från häcken.
Genom att låta klippa även K.A:s del av häcken har K.B. gjort ett ingrepp i K.A:s äganderätt. K.B. har ej anfört någon omständighet som för honom medför rätt till sådant intrång. I den mån skada uppkommit för K.A. genom K.B:s förfarande är K.B. därför skadeståndsskyldig gentemot K.A..
K.A. har hävdat att skadan bestått dels i att det skydd mot insyn som häcken erbjudit kommit att minska genom att häcken toppklippts, dels i att på hans tomt hamnat kvistar och grenar, vilka han blivit tvungen att forsla bort.
Oavsett om häcken klippts ned till 150 cm, som K.A. hävdat, eller 160 cm, som K.B. uppgett, måste toppklippningen av häcken ha medfört att insynsskyddet på K.A:s tomt i någon mån minskat. Härigenom har K.A. åsamkats skada i skadeståndslagens mening. Försämringen av insynsskyddet måste emellertid antas ha varit av ringa omfattning och är av begränsad varaktighet. K.A:s skada kan med tillämpning av 35 kap 5 § RB skäligen skattas till 100 kr.
Som TR:n anfört är häcken av en typ som vanligen ej är friväxande utan som regelmässigt varje år klipps till viss höjd. K.A. har ej förmått styrka att det nedfall av kvistar och grenar på hans tomt som orsakats av K.B. varit mer omfattande än vad som normalt är fallet när en häck toppklipps. Annat är ej visat än att häcken hade nått en sådan höjd att toppklippning var påkallad eller i vart fall befogad. K.A. kan därför icke anses ha lidit någon skada genom nedfallet av kvistar och grenar på hans tomt. K.A:s yrkande om skadestånd i nu angivet hänseende skall därför ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n K.B. att till K.A. utge 100 kr.
HD
Båda parter sökte revision.
K.A. yrkade - såsom hans talan fick förstås - bifall till sin i HovR:n förda talan
Han framställde vidare vissa nya yrkanden om bl a ersättning för skadegörelse.
K.B. (ombud advokaten B.S.) yrkade att HD skulle ogilla käromålet i dess helhet.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. De nya yrkanden K.A. framställt i HD kan inte upptagas till prövning och skall därför avvisas.
Allmänna bestämmelser om rättsförhållandet mellan grannar återfinns i 3 kap JB. Av förarbetena till balken framgår (1970:20 del B 1 s 98 ff) att lagstiftaren med avsikt avstått från att i JB mer detaljerat reglera rättigheter och skyldigheter i grannelagsförhållanden och valt metoden att i balken ange endast vissa allmänt hållna föreskrifter samt att därutöver för speciella förhållanden av grannelagsrättslig natur låta bestämmelser härom komma till uttryck inom ramen för speciallagstiftning.
Tvisten mellan K.A. och K.B. är inte att hänföra till sådan speciallagstiftning och skall alltså bedömas med utgångspunkt i bestämmelserna i 3 kap JB. Av intresse är i första hand det allmänna stadgandet i 3 kap 1 § JBliksom bestämmelsen i 3 kap 2 § om rätt att under vissa förutsättningar avlägsna inträngande rötter och grenar. Av de angivna bestämmelserna framgår att grannar har att under ömsesidigt hänsynstagande till ekonomiska, skönhetsmässiga, naturvårdande, miljömässiga m fl intressen tåla eller avstå från viss verksamhet (jfr även t ex miljöskyddslagens, 1969:387, tillåtlighetsregler samt miljöskadelagen, 1986:225). Bedömningen av en uppkommen tvist måste följaktligen göras under en i det särskilda fallet verkställd avvägning mellan innehållet i och vikten av föreliggande motstående intressen och med beaktande även av såväl allmänt som lokalt vedertaget bruk eller sedvänja.
I förevarande mål är inte annat visat än att K.B. med utgångspunkt i överenskommelse mellan honom och tidigare ägare till K.A:s fastighet - K.A:s föräldrar - låtit klippa häcken i hela dess bredd till väsentligen överenskommen höjd samt att han innan han vidtog denna åtgärd berett K.A. tillfälle att medverka. K.B:s uppgift att grenar från toppen av häcken från K.A:s sida sträckt sig över K.B:s tomt och där utgjort ett missprydande inslag är inte vederlagd. K.A. har inte förmått styrka att avklippta grenar fallit in på hans tomt i annan utsträckning än som varit en naturlig följd av att K.B. lät klippa häcken i hela dess bredd liksom heller inte att förlusten av insynsskydd berott av någon väsentlig avvikelse från vad som överenskommits och under en lång rad av år efterföljts beträffande häckens höjd. Vid dessa förhållanden och då regelbunden ans av häckar i tomtgräns måste betraktas som en normal åtgärd får K.B. anses ha utfört klippningen av häcken med tillbörligt hänsynstagande till K.A., som haft att tåla de jämförelsevis ringa besvär och olägenheter av övergående natur som åtgärden inneburit. K.A:s talan skall alltså lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. HD avvisar de yrkanden K.A. framställt först i HD.
Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD det slut vartill TR:n kommit.
HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Lind, referent, Lars Å Beckman och Nilsson) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl.
De nya yrkanden K.A. framställt i HD kan inte upptas till prövning och skall följaktligen avvisas.
Vid midsommaren 1983 lät K.B. sin son klippa den oxelhäck, som var planterad i gränsen mellan K.B:s och K.A:s fastigheter i Höganäs. Häcken toppklipptes då i dess helhet till en höjd över marken av 150 eller 160 cm. Klippningen berörde alltså även delar av häcken, som växte på den fastighet som tillhör K.A., och innefattade därmed ett intrång i dennes besittning till fastigheten. Eftersom K.A., enligt vad handlingarna får anses utvisa, hade motsatt sig att hans del av häcken skulle klippas, måste besittningsintrånget anses ha skett olovligen.
Enbart den omständigheten att K.B. olovligen gjort intrång i K.A:s besittning till fastigheten kan inte grunda rätt för K.A. att erhålla skadestånd för ekonomisk förlust till följd av försämrat skydd mot insyn. Sådan ersättning kan nämligen inte ifrågakomma om K.B. hade en civil rättslig rätt att få till stånd den nedklippning av häcken som faktiskt ägde rum.
Enligt allmänna grannelagsrättsliga principer, som kommer till uttryck i 3 kap 1 § JB, måste den som brukar en fastighet ta skälig hänsyn till sin granne. Inte endast positivt handlande utan även underlåtenhet att handla kan innefatta ett åsidosättande av grannelagsrättsliga förpliktelser. Vad som i sådant hänseende kan krävas av en fastighetsägare eller annan brukare av en fastighet måste avgöras efter vad som enligt ett objektivt bedömande framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Enligt vad utredningen visar har häcken - som anlagts gemensamt av ägarna till de båda fastigheterna - sedan någon gång i mitten av 1940-talet fram till senare delen av 1970-talet hållits nedklippt till en höjd på 150-160 cm. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta TR:ns bedömning att det är vanligt att oxelhäckar hålls nedklippta till ungefär den höjden. Under sådana omständigheter har K.B. på grannelagsrättslig grund skäligen kunnat fordra, att häcken även fortsättningsvis med K.A:s medverkan skulle hållas klippt så som sedan många år varit brukligt. I enlighet med vad som tidigare anförts kan därför K.B. inte förpliktas att utge ersättning för försämrat skydd mot insyn.
Vad härefter angår yrkandet om ersättning för kostnader för uppsamling och borttransport av grenar och kvistar ansluter HD sig till domstolarnas bedömning att det inte är styrkt att K.B. låtit kasta in alla bortklippta grenar och kvistar på K.A:s fastighet. Den mängd grenar och kvistar, som efter klippningen funnits på fastigheten, får antas motsvara vad som skulle ha blivit bortklippt, om K.A. hade uppfyllt sina skyldigheter gentemot K.B. att medverka till att hålla häcken nedklippt. Därmed har K.A. inte någon rätt till ersättning i nu berört hänseende.
Domslut
Domslut.
HD avvisar de yrkanden K.A. framställt först i HD.
Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.