jag menar http://www.hvsn.se men det kanske är bara din signatur. Den fungerar i alla fall inte.
Det är för att länken innehåller http tror jag.harry73 skrev:
knackar man in den hamnar man här:
https://halsosjukvardsnatverket.se/sv/
Där kommer man om man skriver http://www.hsvn.se MathiasS länk är http://www.hvsn.se
Ok, då förstår jag. Jag visste inte ens den länken stod i min signatur (jag ser den aldrig själv) och det var länken till den fiberförening jag startade för 16 år sedan.....den är död och begraven sedan många år - Telia byggde fiber innan vi kunde starta.
Ja jag förstår att tolkningen blir så. Det som i mitt fall gör det just näst intill omöjligt är att trottoarkanten är väldigt hög, för hög för att ta sig upp, där jag behöver svänga bilen. Hade jag grova däck skulle det förstås gå, men nu har bilen 19" fälgar och då är risken för skador för stor.D daniel1973 skrev:
Jag tror dock inte att jag ska behöva ta till juridiska motmedel, prata med grannarna kommer antagligen fungera utmärkt den dag jag lackar ur helt på detta.
Grannar som tar sig friheter finns det gott om.
Jag bodde en gång i tiden i en liten etta på nedre botten med en uteplats i stället för balkong. En liten låg häck skilde min uteplats från en gångväg och bortom gångvägen fanns ett skogsparti. Jag hade en granne, den där sorten som bullrande och övervänlig tar sig vilka friheter som helst i tron att hans bullrighet och storlek ska förhindra alla protester, i synnerhet som han kunde vara rätt hotfull i vissa sammanhang.
Den grannen började parkera, till en början på gångvägen, precis framför min uteplats men med tiden slets buskarna, som separerade min uteplats från gångvägen, ner och hans bil hamnade närmare och närmare min uteplats för att till slut ta en del av uteplatsen i anspråk.
En dag ringde han på hos mig och bullrande och övervänlig som vanligt sa han att det väl inte gjorde så mycket att han stod "lite in på" min uteplats eftersom jag "ju ändå inte använde den så mycket på kvällar och morgnar". Han väntade inte på mitt svar utan dunkade mig på axeln och i ryggen med ett bullrigt och översvallande vänligt "eller hur". Egentligen stod han inte längre på gångvägen utan nästan helt på min uteplats.
Den natten satte jag tändstickor i hans däcksventiler och bröt av dem så han blev tvungen att ta däcken ett efter ett till däcksverkstan som låg tre kvarter bort och få ventilerna rensade och utbytta. På eftermiddagen ringde han på hos mig och övertygad om att jag inte skulle våga uföra detta oerhörda dåd berättade han om vad som hänt och frågade om jag sett något, vilket jag naturligtvis inte hade. Han bad mig hålla utkik och det gjorde jag genom att gå en promenad så att jag kunde se hans lägenhet som låg på tredje våningen rakt ovanför min och kontrollera om han eller hans son höll vakt, vilket de hade börjat med.
Jag orkade naturligtvis inte varje natt men då och då lyckades jag göra om "dådet" trots att han och hans son försökte hålla vakt. Hoppas det tog på deras krafter. Jag minns inte hur länge det pågick men han gav till slut upp och började parkera på parkeringen som låg på andra sidan huset, obetydligt längre bort från porten än min uteplats.
Hyresvärdens representant undrade om jag hade en aning om vem som "hjälpt till" att få idioten att ändra beteende men jag tyckte det var för riskabelt att erkänna så jag svarade att jag inte visste men att jag var tacksam mot "gärningspersonen". En annan granne, som hade lägenheten vägg i vägg med min och alltså uteplatsen bredvid min och som jag brukade småprata med då vi båda råkade sitta ute samtidigt, visste mycket väl vem gärningspersonen var. Det var han som gav mig idén.
Jag bodde en gång i tiden i en liten etta på nedre botten med en uteplats i stället för balkong. En liten låg häck skilde min uteplats från en gångväg och bortom gångvägen fanns ett skogsparti. Jag hade en granne, den där sorten som bullrande och övervänlig tar sig vilka friheter som helst i tron att hans bullrighet och storlek ska förhindra alla protester, i synnerhet som han kunde vara rätt hotfull i vissa sammanhang.
Den grannen började parkera, till en början på gångvägen, precis framför min uteplats men med tiden slets buskarna, som separerade min uteplats från gångvägen, ner och hans bil hamnade närmare och närmare min uteplats för att till slut ta en del av uteplatsen i anspråk.
En dag ringde han på hos mig och bullrande och övervänlig som vanligt sa han att det väl inte gjorde så mycket att han stod "lite in på" min uteplats eftersom jag "ju ändå inte använde den så mycket på kvällar och morgnar". Han väntade inte på mitt svar utan dunkade mig på axeln och i ryggen med ett bullrigt och översvallande vänligt "eller hur". Egentligen stod han inte längre på gångvägen utan nästan helt på min uteplats.
Den natten satte jag tändstickor i hans däcksventiler och bröt av dem så han blev tvungen att ta däcken ett efter ett till däcksverkstan som låg tre kvarter bort och få ventilerna rensade och utbytta. På eftermiddagen ringde han på hos mig och övertygad om att jag inte skulle våga uföra detta oerhörda dåd berättade han om vad som hänt och frågade om jag sett något, vilket jag naturligtvis inte hade. Han bad mig hålla utkik och det gjorde jag genom att gå en promenad så att jag kunde se hans lägenhet som låg på tredje våningen rakt ovanför min och kontrollera om han eller hans son höll vakt, vilket de hade börjat med.
Jag orkade naturligtvis inte varje natt men då och då lyckades jag göra om "dådet" trots att han och hans son försökte hålla vakt. Hoppas det tog på deras krafter. Jag minns inte hur länge det pågick men han gav till slut upp och började parkera på parkeringen som låg på andra sidan huset, obetydligt längre bort från porten än min uteplats.
Hyresvärdens representant undrade om jag hade en aning om vem som "hjälpt till" att få idioten att ändra beteende men jag tyckte det var för riskabelt att erkänna så jag svarade att jag inte visste men att jag var tacksam mot "gärningspersonen". En annan granne, som hade lägenheten vägg i vägg med min och alltså uteplatsen bredvid min och som jag brukade småprata med då vi båda råkade sitta ute samtidigt, visste mycket väl vem gärningspersonen var. Det var han som gav mig idén.
Vet inte om det var modigt, kanske snarare dumdristigt. Han (grannen) rusade runt och frågade ut folk men eftersom han var mäkta impopulär så höll de som visste käft. En sen kväll mötte jag honom ute och han frågade vad jag gjorde ute så sent. Jag svarade att "du bad mig ju hålla utkik, så jag tar en promenad då och då", och han verkade nöjd med svaret. Dessutom var han (och sonen) lite korkade eftersom de för det mesta höll utkik från sin balkong och då bilen stod i stort sett på min uteplats så skymdes ju bilen av balkongerna. Till detta fick jag faktiskt hjälp en gång av en granne som (helt korrekt) tyckte det var bra om man var flera eftersom det gick fortare då. Till det kom att mina "attentat" ju alltid utfördes nattetid och i mörkret är ju alla katter grå. Han skulle ha haft svårt att komma på vem det var om han inte tog gärningspersonen på bar gärning och det lyckades han inte göra. Men den gången han mötte mig ute var det ju faktiskt nära.Anna_H skrev:
Redigerat: