Går fort att fixa (max 1 timme) och är helt gratis. Sover man bättre av det hela så är det väl kanske värt det?mycke_nu skrev:
Men troligen onödigt. Å andra sidan finns det mkt man gör med hus som är onödigt men som gör att man sover bättre.
Inte skulle jag vilja agera IT-support åt sura sommargäster som undrar varför Internet är superslött.
Risken för missbruk är minimal, kan all världens hotell, hotspots och flygplatser hantera det så skall man väl som privatperson kunna hyra ut en stuga utan att behöva använda Tor..
Risken för missbruk är minimal, kan all världens hotell, hotspots och flygplatser hantera det så skall man väl som privatperson kunna hyra ut en stuga utan att behöva använda Tor..
Har inte varit aktiv på forumet på ett tag men kan flika in med en liten varning här.
Jag fick under sommaren ett brev från polisen. Där stod det att jag kallats till polisen för misstanke om bedrägeri över internet. Ingen mer info om vad det gällde.
När jag senare fick tag på ansvarig polis i ärendet och lyckades få en tid att komma in till dem och prata om det visade det sig att en av mina tidigare hyresgäster hade beställt varor i sin partners namn utan dennes tillåtelse. Eftersom jag stod för abonnemanget blev jag automatiskt delgiven misstanke. Detta var snabbt avklarat när jag förklarat situationen för polisen (det tog bara 3-4 försök att få dem att fatta att man kan hyra ut något där internet ingår).
Jag fick under sommaren ett brev från polisen. Där stod det att jag kallats till polisen för misstanke om bedrägeri över internet. Ingen mer info om vad det gällde.
När jag senare fick tag på ansvarig polis i ärendet och lyckades få en tid att komma in till dem och prata om det visade det sig att en av mina tidigare hyresgäster hade beställt varor i sin partners namn utan dennes tillåtelse. Eftersom jag stod för abonnemanget blev jag automatiskt delgiven misstanke. Detta var snabbt avklarat när jag förklarat situationen för polisen (det tog bara 3-4 försök att få dem att fatta att man kan hyra ut något där internet ingår).
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 745 inlägg
Jag kommer sent till kalaset. Men hade faktiskt tänkt skriva en varning om precis det som Bjurran råkat ut för. Nämligen att det är en sak att man inte är ansvarig, MEN att polisen naturligtvis kommer att kontakta den man kan kontakta. Och då gäller det att man blir kontaktad av en tillräckligt ung och begåvad polisman. När det kommer till IT-brott så är det tyvärr fortfarande lite si och så med kompetensen. Det har blivit oändligt mycket bättre än det var för tjugo år sedan, men om det blivit "bra" i alla läger, det kan vi tvista en del om.
Om man beslutar sig för husrannsakan vid t ex barnpornografibrott så måste man ju t ex fatta vilket hus man skall gå till. (Skratta inte, jag har två abonnemang och min *ISP* klarar inte av att hålla isär dem. Och då är det ungefär 400km mellan dem...
) Även om du till slut får rätt, så räkna i så fall med att du inte får tillbaka dina datorer/media/telefoner osv. förrän flera år senare, och räkna vidare med att de är trasiga när de kommer tillbaka. Räkna också med att du kommer att få problem om de hittar 100 nedladdade filmer snarare än det de letar efter. De har redan gjort jobbet, och de ser betydligt mindre dumma ut om de iaf sätter dit dig för något, än tvingas erkänna att de gjort komplett fel på fel ställe. (Så skall det inte fungera. Men det gör det tyvärr alltför ofta.)
Vad gäller fildelning så finns de visst de som "åkt dit" mot sitt nekande. Och det på ytterst suspekta bevis (skärmdumpar av Kazzaa-klienten). Enligt en av de jag arbetar med (Sveriges främste expertvittne på IT-brott) så är det fortfarande ganska svårt att avgöra hur domstolarna kommer att döma och på vilka bevis. Vill det sig illa så går det riktigt illa.
En annan aspekt som inte kommit upp är att försöka lösa problemet med någon slags övervakning. Om du hyr ut stugan *med* internet. Då kan du inte förfoga över din uppkoppling som du vill längre. Om du "övervakar" den så riskerar du att hamna i samma läge som om du skulle avlyssnat telefonen i den uthyrda stugan. Och se det går rakt inte! Eftersom det finns motsägelsefulla domar på precis var gränsen går för olovlig avlyssning (fast det faller antagligen under dataintrång i det här fallet), så går det inte att *helt* säkert att säga vad du kan och inte kan. Blockera TPB är med stor säkerhet inga problem, men utöver det så blir det snabbt knivigare.
Nu låter ovanstående alldeles otroligt hemskt, men i praktiken så har det inte hänt än i Sverige (och bara undantagsvis i utlandet). Så risken är hanterbar och till största del teoretisk. Om du bara håller lite koll på vilka du hyr ut till, och är beredd på ett snabbt "ni är på fel ställe", så är det enklaste bara att strunta i det. Det är nog större risk att du får faktiska problem för att de som hyr stugan bränner ner den, än att du skulle mötas av piketen en söndagmorgon när du hämtar tidningen i bara kallingarna.
Om man beslutar sig för husrannsakan vid t ex barnpornografibrott så måste man ju t ex fatta vilket hus man skall gå till. (Skratta inte, jag har två abonnemang och min *ISP* klarar inte av att hålla isär dem. Och då är det ungefär 400km mellan dem...
) Även om du till slut får rätt, så räkna i så fall med att du inte får tillbaka dina datorer/media/telefoner osv. förrän flera år senare, och räkna vidare med att de är trasiga när de kommer tillbaka. Räkna också med att du kommer att få problem om de hittar 100 nedladdade filmer snarare än det de letar efter. De har redan gjort jobbet, och de ser betydligt mindre dumma ut om de iaf sätter dit dig för något, än tvingas erkänna att de gjort komplett fel på fel ställe. (Så skall det inte fungera. Men det gör det tyvärr alltför ofta.)Vad gäller fildelning så finns de visst de som "åkt dit" mot sitt nekande. Och det på ytterst suspekta bevis (skärmdumpar av Kazzaa-klienten). Enligt en av de jag arbetar med (Sveriges främste expertvittne på IT-brott) så är det fortfarande ganska svårt att avgöra hur domstolarna kommer att döma och på vilka bevis. Vill det sig illa så går det riktigt illa.
En annan aspekt som inte kommit upp är att försöka lösa problemet med någon slags övervakning. Om du hyr ut stugan *med* internet. Då kan du inte förfoga över din uppkoppling som du vill längre. Om du "övervakar" den så riskerar du att hamna i samma läge som om du skulle avlyssnat telefonen i den uthyrda stugan. Och se det går rakt inte! Eftersom det finns motsägelsefulla domar på precis var gränsen går för olovlig avlyssning (fast det faller antagligen under dataintrång i det här fallet), så går det inte att *helt* säkert att säga vad du kan och inte kan. Blockera TPB är med stor säkerhet inga problem, men utöver det så blir det snabbt knivigare.
Nu låter ovanstående alldeles otroligt hemskt, men i praktiken så har det inte hänt än i Sverige (och bara undantagsvis i utlandet). Så risken är hanterbar och till största del teoretisk. Om du bara håller lite koll på vilka du hyr ut till, och är beredd på ett snabbt "ni är på fel ställe", så är det enklaste bara att strunta i det. Det är nog större risk att du får faktiska problem för att de som hyr stugan bränner ner den, än att du skulle mötas av piketen en söndagmorgon när du hämtar tidningen i bara kallingarna.
http://5101.se/sammanstallda-domar/Nerre skrev:
Där finns väl de flesta domar som handlar om fildelning. Huruvida ngn är dömd utan erkännande vet jag inte.
Redigerat:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 745 inlägg
Jag hittade inte den jag tänkte på, men en snabb sökning på "fildelning mot sitt nekande" så finner man exv (på sidan som miksil hänvisar till):Nerre skrev:
"2012-12-20 dömde Gävle tingsrätt en person till medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Personen hade en krypterad FTP-server hemma hos sig på 48 TiB men som polisen inte kunde komma in på i sin it-forensiska undersökning. Rättighetsalliansen (nya Antipiratbyrån) hade via konsulter loggat in på servern och kontroll-laddat fem filmer, åtalet gällde dock 25 filmer. Personen dömdes mot sitt nekande till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Det motsvarar två månaders fängelse. Ett ringa narkotikabrott ingår även. [Tingsrättens dom] Arbetarbladet:Fildelare åtalas GD:Inför rätta för 25 filmer [Stämningsansökan] SVD:Fildelare med FTP-teknik åtalas DN: Misstänkt fildelare greps i Gävle"
Om det finns flera låter jag vara osagt. Men det borde inte på något sätt vara omöjligt att döma någon mot sitt nekande i de här fallen, eftersom det ofta finns annan bevisning och domstolarna som sagt tidigare godtagit en hel del underliga bevis (vi har ju fri bevisprövning i Sverige).
Nu kan man ju alltid hävda att de inte skulle orka gå efter en "småfisk" mot sitt nekande. Så i det fallet så skulle man alltså ha något att vinna på att inte erkänna, och all den stund man inte skall prata med polisen om de sätter dig i ett förshörsrum (förutom "Jag vill ha en advokat närvarande" då), så skulle jag istället säga att det snarare är så att om de orkar starta en förundersökning så tycker de inte att du är en småfisk. Så det är inte nekandet som i så fall gör någon skillnad, utan att du blir föremål för utredning överhuvudtaget.
Redigerat:
I det där fallet så bygger domen bland annat på att åklagaren kunnat visa fram e-post och SMS där den misstänkte hänvisar folk till sin server för att ladda ner filmerna. Han fälldes endast för medhjälp eftersom åklagaren inte kunde bevisa att filmerna legat på hans server (med 48 TB lagringsutrymme, för "privata foton och filmer") eftersom lagringen var krypterad.
Utan SMS och e-post hade åtalet antagligen inte hållit.
Utan SMS och e-post hade åtalet antagligen inte hållit.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 745 inlägg
Nej, men då skall man hålla i minnet att en domstol alltid gör det så enkelt som möjligt för sig. Min gissning (och det vill jag betona att det är) är att det inte funnits så hade domstolen accepterat vittnesmålet från konsulterna att filerna låg där istället. Andra domstolar har fällt folk för dataintrång på *betydligt* sämre grunder än det...Nerre skrev:
Därmed inte sagt att det är någon idé att prata med polisen om du förhörs som misstänkt (eller, som är ett vanligt knep, du hörs "upplysningsvis" för att polisen sedan skall kunna uppgradera dig till "misstänkt"). Du har *inget* att förlora på att konsultera en advokat, och *allt* att vinna, så det ändrar egentligen inte rekommendationen om hur du skall göra.
Vad är sannolikheten att TS hyr ut stugan till någon som släpar med sig ett serverrack och börjar köra sin fildelning därifrån under en vecka eller två och att det dessutom sammanfaller i tid med polisens undersökningar?
Min gissning: 0% - någon däremot?
Min gissning: 0% - någon däremot?
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 745 inlägg
Nej, som jag skrev ovan så har det aldrig hänt än. Så risken är hanterbar...mexitegel skrev:Vad är sannolikheten att TS hyr ut stugan till någon som släpar med sig ett serverrack och börjar köra sin fildelning därifrån under en vecka eller två och att det dessutom sammanfaller i tid med polisens undersökningar?
Min gissning: 0% - någon däremot?
Vi har enstaka fall av barnpornografinedladdning via öppna WiFi-nät i USA, men det är enstaka och inte särskilt vanligt (i ett fall åkte vederbörande omkring i bil i villaområden tills han hittade ett öppet nät, men togs "på bar gärning" bokstavligen med byxorna nere...)
Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Internet så var det ju ytterst osannolikt att det som diskuteras skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som har hänt på andra ställen är så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket får ju TS vänta i evigheter på att få veta om det som hände på Internet har hänt eller inte, innan han kan bestämma sig för om han ska tycka att det är så farligt som det skulle vara om det som har hänt på Internet hade hänt. Nu verkar det som om han har bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände på Internet inte har hänt, men att det å andra sidan behövs mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att han har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände på Internet verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände på Internet hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte på Internet. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha diskutera det på ett forum om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände på Internet verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände på Internet inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Internet så var det ju ytterst osannolikt att det som diskuteras skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som har hänt på andra ställen är så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket får ju TS vänta i evigheter på att få veta om det som hände på Internet har hänt eller inte, innan han kan bestämma sig för om han ska tycka att det är så farligt som det skulle vara om det som har hänt på Internet hade hänt. Nu verkar det som om han har bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände på Internet inte har hänt, men att det å andra sidan behövs mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att han har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände på Internet verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände på Internet hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte på Internet. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha diskutera det på ett forum om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände på Internet verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände på Internet inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.
Redigerat: