Trots att jag inte känner dig så måste jag säga att jag beundrar dig! Jag är imponerad av din energi trots sjukdomen och det du skriver gör att man får ett lite annat perspektiv på tillvaron. Jag kommer att hålla tummarna för dig i morgon - lycka till!
Må kraften vara med dig Stefan. Jag är imponerad av dig! Mvh
Hej vänner,
Är fortfarande kvar på sjukan (läs fängelset). Varit inne i en vecka snart.
Operationen gick bra. Och de 2 första dagarana var ok. De installerade alltså en track, ett rör i halsen, för att jag skulle kunna andas lättare. Redan de första dagarna märkte jag att luftutbytet var sämre än innan. Så det var ju inte så uppmuntrande. Men jag tänkte att det kommer bli bättre. Men det blev det inte... Halsen svullnade efter 2 dagar, och andningen blev svårare. Pratet ska vi inte prata om... Nu visar det sig att någon gett mig fel innedel till tracken, den var för liten. Upptäckte detta själv. Den jag ska ha är 1mm grövre och det gör en ganska ordentlig skillnad. Men tyvärr så är det ändå jobbigt. I och med att de strålat mig en del så har jag inte så mycket fukt/slem i luftvägar/lungor. Så jag måste "fukta" ofta. Dvs sätta på mig en mask med saltvatten som sprutas in i lungorna i ångform (dimma typ). Detta gör jag varje timma nu. Annars gör det jätteont. Förhoppningsvis kan detta bli bättre när lungorna vant sig.
Sedan är det problemet med allt slem, så lika ofta som jag fuktar måste jag även göra mig av med allt slem, och det är inte så gulligt. Det blockerar mitt lilla andningshål på 8mm, och gör att jag kanske har 5mm kvar att andas genom. Och på detta har man en "artificiell näsa" som hindrar luften ytterliggare. Även slemproduktionen bör minska när allt vant sig.
Jag är svullen än och tyvärr har jag haft feber, ganska hög, i 3 dagar. Fått en infektion i operationsåret. De satte in antibiotika i droppform idag, och den borde bita från ganska snabbt.
Ska även få en ny track om runt 2 veckor, en som förhoppningsvis är lite smidigare. Jag kan ju andas hyffsat via mun/näsa. Just nu släpps knappt någon luft upp den vägen, allt går genom röret. Detta gör att jag knappt kan prata. Tracken som jag vill ha släpper upp mer luft. Det gör att jag dels kan andas bättre, prata bättre men även att jag fuktar luftvägar och lungor bättre. Går luften via min normala näsa så blir lulften fuktad där.
Så går allt som jag hoppas så bör läget vara bättre om 2 veckor. Som det är nu var track-insallationen helt bortkastad. Kan knappt gå ut, direkt det är varmt så svullnar halsen (det gör den för alla, men normala märker kanske inte det) och då kan jag varken prata eller andas. Hur skoj är det att spendera sommaren inne med en massa fukt/sug maskiner inkopplade hela tiden?
Ligger på borås sjukhus nu (SÄS), jättebra ställe. Så även om jag vill komma hem, så fungerar det att vara här. Har min dator, mina serier. Skickar sms och tittar på tv. Sedan är det så mycket som händer hela tiden. Dels att jag måste hålla ordning på min track, men även att sköterskor kommer in typ var 30:e min med något som ska göras. Sedan försöker jag äta mycket mycket. Maten som är här kan jag oftast inte äta alls (i och med att jag inte har någon salivproduktion, nästan). Något som jag förklarar varje gång de ger mig något jag inte kan äta. Men de glömmer av det till dagen efter. Har istället bett besökare köpa med sig mat. Yoghurt, näringsdrycker (vanilj får jag här), ostkaka, mjölk och jordgubbsylt. Har även tagit med mig eget te. De sorterna de har här är hemska. Antingen earl gray eller godis-te. Så jag äter ofta.
Funderar på tråkigt det måste varit att ligga på sjukhus för säg 100 år sedan. Fanns inget att göra. Bara ligga hela dagarna och titta i taket. Personalen lär ju inte varit de gladaste mörtarna heller.
Ligger, som vanligt, på en avdelning med massa gamlingar. Och de gör så konstiga saker. En har fått för sig att hammra med sin larmknapp på stålramen på sängen. Hon ligger bredvid mig. Först trodde jag hon gjorde det för att hon behöde hjälp. Men, hon fortsätter bara. Det håller ibland på i 30 min innan personalen tillslut blir sura och säger till henne på skarpen. Det glömmer hon efter ett par minuter och börjar igen. Hon ligger i rummet mitt i mot. Klockrent.
Sedan har vi en tant som skriker hela tiden. Varje dag, flera gånger. Kan vara tex att hon vill komma tillbaka till sitt rum från matsalen. Då börjar hon skirka "SYSTER SYSTER, HJÄLP, HJÄLP, HJÄLP MIG, SYSTER" och detta repeterar hon till någon kommer, vilket också kan ta tid, för det måste vara någon från hennes avdelning som hör henne och kan köra tillbaka henne. Resterande delen av personalen bryr sig inte. De hinner inte hjälpa alla. Hon har ett sådant skrik som låter så fruktansvärt ledset. Som att hon är påväg att dö, och ber om att få sitt liv räddat... Sedan ligger hon på rummet och skriker. Flera timmar på rad ibland. Ibland gallskriker hon bara. Men ofta är det bara "HJÄLP MIG, HJÄLP MIG, VARFÖR, JAG FÖRSTÅR INTE". Stackare.
Många äldre här som är dementa. Kan inte vara lätt...
Tja, vad ska jag ta och göra nu då? Ta en liten runda i korridoren, och sedan titta på ett avsnitt Grimm till kanske. Inte världens bästa serie, men lättuggad.
Mvh
Stefan
Är fortfarande kvar på sjukan (läs fängelset). Varit inne i en vecka snart.
Operationen gick bra. Och de 2 första dagarana var ok. De installerade alltså en track, ett rör i halsen, för att jag skulle kunna andas lättare. Redan de första dagarna märkte jag att luftutbytet var sämre än innan. Så det var ju inte så uppmuntrande. Men jag tänkte att det kommer bli bättre. Men det blev det inte... Halsen svullnade efter 2 dagar, och andningen blev svårare. Pratet ska vi inte prata om... Nu visar det sig att någon gett mig fel innedel till tracken, den var för liten. Upptäckte detta själv. Den jag ska ha är 1mm grövre och det gör en ganska ordentlig skillnad. Men tyvärr så är det ändå jobbigt. I och med att de strålat mig en del så har jag inte så mycket fukt/slem i luftvägar/lungor. Så jag måste "fukta" ofta. Dvs sätta på mig en mask med saltvatten som sprutas in i lungorna i ångform (dimma typ). Detta gör jag varje timma nu. Annars gör det jätteont. Förhoppningsvis kan detta bli bättre när lungorna vant sig.
Sedan är det problemet med allt slem, så lika ofta som jag fuktar måste jag även göra mig av med allt slem, och det är inte så gulligt. Det blockerar mitt lilla andningshål på 8mm, och gör att jag kanske har 5mm kvar att andas genom. Och på detta har man en "artificiell näsa" som hindrar luften ytterliggare. Även slemproduktionen bör minska när allt vant sig.
Jag är svullen än och tyvärr har jag haft feber, ganska hög, i 3 dagar. Fått en infektion i operationsåret. De satte in antibiotika i droppform idag, och den borde bita från ganska snabbt.
Ska även få en ny track om runt 2 veckor, en som förhoppningsvis är lite smidigare. Jag kan ju andas hyffsat via mun/näsa. Just nu släpps knappt någon luft upp den vägen, allt går genom röret. Detta gör att jag knappt kan prata. Tracken som jag vill ha släpper upp mer luft. Det gör att jag dels kan andas bättre, prata bättre men även att jag fuktar luftvägar och lungor bättre. Går luften via min normala näsa så blir lulften fuktad där.
Så går allt som jag hoppas så bör läget vara bättre om 2 veckor. Som det är nu var track-insallationen helt bortkastad. Kan knappt gå ut, direkt det är varmt så svullnar halsen (det gör den för alla, men normala märker kanske inte det) och då kan jag varken prata eller andas. Hur skoj är det att spendera sommaren inne med en massa fukt/sug maskiner inkopplade hela tiden?
Ligger på borås sjukhus nu (SÄS), jättebra ställe. Så även om jag vill komma hem, så fungerar det att vara här. Har min dator, mina serier. Skickar sms och tittar på tv. Sedan är det så mycket som händer hela tiden. Dels att jag måste hålla ordning på min track, men även att sköterskor kommer in typ var 30:e min med något som ska göras. Sedan försöker jag äta mycket mycket. Maten som är här kan jag oftast inte äta alls (i och med att jag inte har någon salivproduktion, nästan). Något som jag förklarar varje gång de ger mig något jag inte kan äta. Men de glömmer av det till dagen efter. Har istället bett besökare köpa med sig mat. Yoghurt, näringsdrycker (vanilj får jag här), ostkaka, mjölk och jordgubbsylt. Har även tagit med mig eget te. De sorterna de har här är hemska. Antingen earl gray eller godis-te. Så jag äter ofta.
Funderar på tråkigt det måste varit att ligga på sjukhus för säg 100 år sedan. Fanns inget att göra. Bara ligga hela dagarna och titta i taket. Personalen lär ju inte varit de gladaste mörtarna heller.
Ligger, som vanligt, på en avdelning med massa gamlingar. Och de gör så konstiga saker. En har fått för sig att hammra med sin larmknapp på stålramen på sängen. Hon ligger bredvid mig. Först trodde jag hon gjorde det för att hon behöde hjälp. Men, hon fortsätter bara. Det håller ibland på i 30 min innan personalen tillslut blir sura och säger till henne på skarpen. Det glömmer hon efter ett par minuter och börjar igen. Hon ligger i rummet mitt i mot. Klockrent.
Sedan har vi en tant som skriker hela tiden. Varje dag, flera gånger. Kan vara tex att hon vill komma tillbaka till sitt rum från matsalen. Då börjar hon skirka "SYSTER SYSTER, HJÄLP, HJÄLP, HJÄLP MIG, SYSTER" och detta repeterar hon till någon kommer, vilket också kan ta tid, för det måste vara någon från hennes avdelning som hör henne och kan köra tillbaka henne. Resterande delen av personalen bryr sig inte. De hinner inte hjälpa alla. Hon har ett sådant skrik som låter så fruktansvärt ledset. Som att hon är påväg att dö, och ber om att få sitt liv räddat... Sedan ligger hon på rummet och skriker. Flera timmar på rad ibland. Ibland gallskriker hon bara. Men ofta är det bara "HJÄLP MIG, HJÄLP MIG, VARFÖR, JAG FÖRSTÅR INTE". Stackare.
Många äldre här som är dementa. Kan inte vara lätt...
Tja, vad ska jag ta och göra nu då? Ta en liten runda i korridoren, och sedan titta på ett avsnitt Grimm till kanske. Inte världens bästa serie, men lättuggad.
Mvh
Stefan
Hobbysnickare
· Stockholm
· 61 inlägg
Som andra skriver blir jag också väldigt tagen av dina uppdateringar, ditt tålamod och lugn!
Jag skulle gärna göra något för dig men vet inte vad..
Hoppas skiten vänder ordentligt snart så du kommer ut och kan fota fina bilder igen!
Jag skulle gärna göra något för dig men vet inte vad..
Hoppas skiten vänder ordentligt snart så du kommer ut och kan fota fina bilder igen!
Hallo. Tack för allt stöd. Ska berätta. Varje gång jag är ledsen över cancern så tittar jag antingen på bilder på Karl-Alfred. Eller så tittar jag på denna tråden och känner många bryr sig
Har varit en tuff natt. Runt 40 grader hela natten. Runt 39 nu. Glad över att det inte satte sig på magen. Att spy med track. Något av det värsta jag gjort. Och jag har gjort mycket otäckt.
Nu ska jag försöka peta i mig en frukost till. De andra patienterna äter varm lunch. Inte alls sugen på det. Kör på vanilj Näringsdryck istället. Bättre näring och känns mer rätt än varm mat precis efter jag vaknat.
Vet inte när jag kommer hem. Kanske till helgen?
Nu har vi varit tvinga att att ställa in två resor. En till kompisar i Västerås. Varav mannen är svårt sjuk i snoppcancer
hoppas vi kan åka dit i början av sep. Sedan har min bästis just fått andra barn. Vi träffad inte så ofta. Men hade köpt tågbiljetter till nästa vecka. Som tur är så tar vi allt som ombokningsbart. Så vi fick typ ett presentkort som vi kan använda senare.
V31 åker vi till Gotland. Hela familjen. Hoppas jag läkt till dess så vi i inte behöver ställa in den med känns som att hela sommaren försvinner pga denna operationen. Suck
Nu ska jag ta på mig. Yxor och jaga rätt på lite Näringsdryck.
Mvh Stefan
Har varit en tuff natt. Runt 40 grader hela natten. Runt 39 nu. Glad över att det inte satte sig på magen. Att spy med track. Något av det värsta jag gjort. Och jag har gjort mycket otäckt.
Nu ska jag försöka peta i mig en frukost till. De andra patienterna äter varm lunch. Inte alls sugen på det. Kör på vanilj Näringsdryck istället. Bättre näring och känns mer rätt än varm mat precis efter jag vaknat.
Vet inte när jag kommer hem. Kanske till helgen?
Nu har vi varit tvinga att att ställa in två resor. En till kompisar i Västerås. Varav mannen är svårt sjuk i snoppcancer
hoppas vi kan åka dit i början av sep. Sedan har min bästis just fått andra barn. Vi träffad inte så ofta. Men hade köpt tågbiljetter till nästa vecka. Som tur är så tar vi allt som ombokningsbart. Så vi fick typ ett presentkort som vi kan använda senare. V31 åker vi till Gotland. Hela familjen. Hoppas jag läkt till dess så vi i inte behöver ställa in den med
känns som att hela sommaren försvinner pga denna operationen. SuckNu ska jag ta på mig. Yxor och jaga rätt på lite Näringsdryck.
Mvh Stefan
Du har en helrätt inställning tycker jag. Kämpa på!Stew skrev:Hallo. Tack för allt stöd. Ska berätta. Varje gång jag är ledsen över cancern så tittar jag antingen på bilder på Karl-Alfred. Eller så tittar jag på denna tråden och känner många bryr sig
Har varit en tuff natt. Runt 40 grader hela natten. Runt 39 nu. Glad över att det inte satte sig på magen. Att spy med track. Något av det värsta jag gjort. Och jag har gjort mycket otäckt.
Nu ska jag försöka peta i mig en frukost till. De andra patienterna äter varm lunch. Inte alls sugen på det. Kör på vanilj Näringsdryck istället. Bättre näring och känns mer rätt än varm mat precis efter jag vaknat.
Vet inte när jag kommer hem. Kanske till helgen?
Nu har vi varit tvinga att att ställa in två resor. En till kompisar i Västerås. Varav mannen är svårt sjuk i snoppcancer
V31 åker vi till Gotland. Hela familjen. Hoppas jag läkt till dess så vi i inte behöver ställa in den med
Nu ska jag ta på mig. Yxor och jaga rätt på lite Näringsdryck.
Mvh Stefan
Tacksamt att jag och andra får lite påminnelse hur bra vi har det genom dina inlägg. Att inte gnälla över småsaker, att vara tacksam för att man ens orkar bygga hemma. När man är inne i sin egen lilla bubbla är det lätt att gnälla över pengar eller något annat strunt. Finns viktigare saker.
Administrator
· Skåne
· 7 776 inlägg
Gott att du hörde av dig, har just funderat på hur det gått med operationen. Stärkande kramar från mig!
Ja, man får perspektiv på tillvaron när man läser här...
Att inte hinna löpträna, eller välja mellan löpträna och renovera, och barn som tycks ha svårt att lyssna...
Leva i nuet och inte bara tänka sen och sen och sen...
Styrkekramar!
Att inte hinna löpträna, eller välja mellan löpträna och renovera, och barn som tycks ha svårt att lyssna...
Leva i nuet och inte bara tänka sen och sen och sen...
Styrkekramar!
Hallo.
Får stanna kvar lite till. Troligen till tisdag. Febern jag fått efter två olika infektioner i operationssåret släpper inte. Eller jo lite. Men de vill inte skicka hem mig för tidigt.
Får en ny smidigare track på måndag. Bör göra att jag kan andas bättr.
De vill ha uppsikt över mig en natt till. Därav hemkomst tisdag.
Sedan fick jag just reda på att jag ska göra den där dra isär stämbandsoperationen redan den tor den 23e aug. Så det blir mycket denna sommaren. 2 operationer samt först utanför stockholm att prova caprelsa. Förhoppningsvis kan ju denna operationen göra att jag slipper tracken helt. Det hade varit så skönt. Men 2 op på under 2 mån. Suck.
Hoppas den nya tracken gör att jag kan vara med lite under sommaren. Så att den inte bara försvinner.
Tack för allt ert stöd. Det är lite jobbigt, även om jag förstår tanken, att höra att när ni läser om mitt liv så är alla andras problem små. Visst så är det och så tänker jag också. Vet inte hur många gånger jag tänkt på vad jag och min fru, pappa eller bror bråkade om innan. Inte värt något nu. Bara struntsaker.
Gissa vad jag sitter och äter nu? Sjukhusmiddag. Mannagrynsgröt! Beställde dubbla portioner iofs. Men det är ju frukost! Inte middag. Magen säger bara knorr osså är maten förbränd. Skamligt. Maten är jätteviktig när jag ska återhämta mig.
Läste en tråd på Bh häromdagen. Om att man alltid skriver man istället gör tex. "Jag". Intressant läsning. Och jag försöker faktiskt tänka på det. Det är väldigt lätt att lägga in ett "man" när man (!) ska berätta något BH är underbart på det sätter att det är så sort och brett. Så roligt när man börjar tänka annorlunda efter man läst en tråd.
Nu tänkte jag gå ut en runda. Tyvärr svullnar halsen av värmen. Så jag kan inte andas så bra. Men bara komma ut lite. Blir knäpp på att ligga i sängen och glo på dumburken.
Mvh Stefan
Får stanna kvar lite till. Troligen till tisdag. Febern jag fått efter två olika infektioner i operationssåret släpper inte. Eller jo lite. Men de vill inte skicka hem mig för tidigt.
Får en ny smidigare track på måndag. Bör göra att jag kan andas bättr.
De vill ha uppsikt över mig en natt till. Därav hemkomst tisdag.
Sedan fick jag just reda på att jag ska göra den där dra isär stämbandsoperationen redan den tor den 23e aug. Så det blir mycket denna sommaren. 2 operationer samt först utanför stockholm att prova caprelsa. Förhoppningsvis kan ju denna operationen göra att jag slipper tracken helt. Det hade varit så skönt. Men 2 op på under 2 mån. Suck.
Hoppas den nya tracken gör att jag kan vara med lite under sommaren. Så att den inte bara försvinner.
Tack för allt ert stöd. Det är lite jobbigt, även om jag förstår tanken, att höra att när ni läser om mitt liv så är alla andras problem små. Visst så är det och så tänker jag också. Vet inte hur många gånger jag tänkt på vad jag och min fru, pappa eller bror bråkade om innan. Inte värt något nu. Bara struntsaker.
Gissa vad jag sitter och äter nu? Sjukhusmiddag. Mannagrynsgröt! Beställde dubbla portioner iofs. Men det är ju frukost! Inte middag. Magen säger bara knorr osså är maten förbränd. Skamligt. Maten är jätteviktig när jag ska återhämta mig.
Läste en tråd på Bh häromdagen. Om att man alltid skriver man istället gör tex. "Jag". Intressant läsning. Och jag försöker faktiskt tänka på det. Det är väldigt lätt att lägga in ett "man" när man (!) ska berätta något
BH är underbart på det sätter att det är så sort och brett. Så roligt när man börjar tänka annorlunda efter man läst en tråd. Nu tänkte jag gå ut en runda. Tyvärr svullnar halsen av värmen. Så jag kan inte andas så bra. Men bara komma ut lite. Blir knäpp på att ligga i sängen och glo på dumburken.
Mvh Stefan
Redigerat:
Då blir det när man skriver inlägg när man har feber och är full av morfin-RB- skrev:Kämpa på!
Jag hoppas också att ni kommer iväg på semester.
PS.
Kommer de inte spänna fast dig om du jagar näringsdryck beväpnad med yxa?
men det blev lite skoj. Kan se det framför mig