Fastighetsägarnas rätt att bedriva verksamheter på sin mark.
Skogs och jordbruk är pågående markanvändning och kan ej inskränkas av allemans rätt eller grävningar i skog eller jord.
En fastighet som inte är till för att endast ha som bostad är en verksamhet med kostnader och intäkter.
Miljöbalken =Allemansrätt (Alle mans skyldighet) den enda lag text om allemansrättens innebörd:
MILJÖBALKLEN 7 kap. Skydd av områden
Allemansrätt m.m.
1 § Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.
Den lagtext som i praktiken styr allemansrätten ingår i huvudsak i 2 och 7 kapitlet av miljöbalken. Det enda som uttryckligen finns skrivet om allemansrätten i miljöbalken är : "Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den" (kap 7, 1 §).
Naturvårdsverket sammanfattar allemansrätten endast i orden ”Inte störa – inte förstöra”
Skogs och jordbruk är pågående markanvändning och kan ej inskränkas av allemans rätt eller grävningar i skog eller jord.
En fastighet som inte är till för att endast ha som bostad är en verksamhet med kostnader och intäkter.
Miljöbalken =Allemansrätt (Alle mans skyldighet) den enda lag text om allemansrättens innebörd:
MILJÖBALKLEN 7 kap. Skydd av områden
Allemansrätt m.m.
1 § Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.
Den lagtext som i praktiken styr allemansrätten ingår i huvudsak i 2 och 7 kapitlet av miljöbalken. Det enda som uttryckligen finns skrivet om allemansrätten i miljöbalken är : "Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den" (kap 7, 1 §).
Naturvårdsverket sammanfattar allemansrätten endast i orden ”Inte störa – inte förstöra”
Jag menar att allemansrätten, som är en långtida rätt för allmänheten att gå i skog och mark, är utmärkt.
Jag ser att egotrippen är igång igen...Maskintok skrev:
@nord123 & @Maskintok
Ni som ser den privata äganderätten som så helig, hur kan ni då vara emot den som vill bygga tex vindkraftverk på sin mark.
Finns det nån punkt även i era ögon där den privata äganderätten upphör? Vilken?
Ni som ser den privata äganderätten som så helig, hur kan ni då vara emot den som vill bygga tex vindkraftverk på sin mark.
Finns det nån punkt även i era ögon där den privata äganderätten upphör? Vilken?
Vart har jag skrivit det?L lat skrev:
äganderätten är konstant och total.
Vem är det som upplåter mark till vindkraftverken?skoge skrev:
…
Det är väll ändå markägaren som godkänner att det byggs vindkraftverk på markägarens mark?
Eller är det någon annan än markägaren som upplåter mark till vindkraftverk?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 295 inlägg
Det kan man väl å andra sidan tycka på andra grunder. Ser ingen logisk inkonsekvens med att vara mot vindkraft, men för att folk för egna pengar ska få bygga sådan.
som skrivet var har jag skrivit att jag är emot att folk bygger på sin mark?L lat skrev:
Jag har inte ens nämnt något om detta.
Däremot så vet jag att det har blivit diskussion om fundament efter vindkraftsverk.. Men det är ju upp till markägaren inte min sak att avgöra om det är fel eller korrekt sätt någon gått tillväga.
Det är givetvis upp till var och en jordägare att ingå avtal med ekonomisk kompensation eller annan reglering i avtal om någon vill nyttja dennes mark.
De kan inte bygga utan avtal.
Bärplockareföretag vill inte teckna avtal med markägare de anser sig stå över lagen och är oseriösa i många fall.
Det byggs inga vindkraftverk utan avtal med markägaren.
De kan inte bygga utan avtal.
Bärplockareföretag vill inte teckna avtal med markägare de anser sig stå över lagen och är oseriösa i många fall.
Det byggs inga vindkraftverk utan avtal med markägaren.
Redigerat:
Gällande äganderätt enligt övergripande egendomsskyddet :
Äganderätten I Sverige är en grundläggande rättighet, en grund för rättsstat och demokrati och vilar på tre regelverk.
■ 1. Äganderätten, benämns egendomsskydd, skyddas i regeringsformens 2 kapitel 15 §.
■ 2. I Europakonventionens artikel 1 skyddas äganderätten och eftersom den är svensk lag skall den tillämpas av myndigheter, domstolar och kommuner m fl..
■ 3. Inom EU finns ett konstitutionellt äganderättsskydd i stadgan om grundläggande rättigheter. Det gäller som primärrätt inom unionen och så fort som EU-rätten är tillämplig ska stadgan åtföljas och beaktas.
Det grundläggande egendomsskyddet framgår av regeringsformen (RF) 2 kap. 15 §. RF utgör som bekant grundlag, och har därför enligt lex superiorprincipen företräde framför andra lagar och regler av lägre dignitet.
REGERINGSFORMEN 2:15
Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark och byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.
Som ett första steg gäller att det ska röra sig om ett ”angeläget” allmänt intresse för att markägare ska tvingas avstå sin egendom eller tåla att det allmänna inskränker markanvändningen.
Sådan lagstiftning måste dessutom ta hänsyn till proportionalitetsprincipen
Genom sin praxis har Europadomstolen skapat ett ökat utrymme att bedöma mål rörande äganderätt och den har även fört in resonemang om proportionalitet. Proportionalitetsprincipen är med andra ord avgörande vid bedömningen av om en begränsning är konventionsenlig eller inte
Äganderätten anses tillhöra den som ytterst disponerar över markens värde
Privaträttsligt finns en skyldighet att inte orsaka skada för annan och att visa respekt för andra rättighetshavares egendom.
Offentligrättsligt är huvudregeln att jordägaren har frihet att använda sin egen ärligt ägda fasta egendom.
Andra lagar och annan normgivning ska enligt 11 kap. 4 § RF inte tillämpas om de är oförenliga med grundlagen. Enskilda kan därutöver åberopa grundlagen direkt, vilket har demonstrerats i en rad domar under senare år.
Vid sidan av den Svenska normhierarkin gäller bl.a. principen om unionsrättens företräde där vi i EU-stadgans artikel 17 återfinner en regel om egendomsskydd. Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), vilka jämte ändringar och tilläggsprotokoll enligt lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller som lag i Sverige. RF 2 kap. 19 § förbjuder lagstiftaren att besluta om regler som bryter mot Sveriges åtaganden enligt denna konvention. Ett egendomsskydd finns här i konventionens första tilläggsprotokoll. Det egendomsskydd som stadgas i Artikel 1 första tilläggsprotokollet innebär att det finns ett krav på staten och myndigheten att respektera varje fysisk och juridisk persons äganderätt, samt ett krav på allmänt intresse och lagstöd för att ett berövande ska vara konventionsenligt.
Rätt till egendom
Utgångspunkten i 2 kap. 15 § RF första stycket är att vars och ens egendom är tryggad. Det krävs att angelägna allmänna intressen föreligger för att någon ska tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande, eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad, s.k. rådighetsinskränkning. En förutsättning för att en rådighetsinskränkning alls ska få beslutas om är att även denna utgör ett angeläget allmänt intresse. Samma krav som vid fysiskt ianspråktagande gäller alltså även för rådighetsinskränkningar. Detta ska avgöras i enlighet med vad som kan anses acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle
Som ett första steg gäller att det ska röra sig om ett ”angeläget” allmänt intresse för att markägare ska tvingas avstå sin egendom eller tåla att det allmänna inskränker markanvändningen.
Sådan lagstiftning måste dessutom ta hänsyn till proportionalitetsprincipen
Proportionalitetsbedömning
Av såväl Svensk praxis som Europadomstolens praxis följer även ett krav på en fristående proportionalitetsbedömning vid ett intrång som aktualiseras enligt bestämmelsen i 2 kap. 15 § RF, där en avvägning görs mellan den enskildes och det allmännas intressen i det specifika fallet.
Bedömningen av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande ska vägas mot den enskildes egendomsintresse och prövningen ska ske i tre led där man utreder om ingreppet är avsett att tillgodose det avsedda ändamålet, om ingreppet är nödvändigt för att tillgodose ändamålet eller det finns alternativ och om den fördel det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde. Möjligheten för det allmänna att vidta rådighetsinskränkningar sträcker sig således inte hur långt som helst.
Gällande lagstiftning måste tillämpas så att inte orimliga krav ställs på den enskilde med hänsyn till inskränkningens effekt och kostnaderna härför
Äganderätten kan systematiseras i rättsinstitut, och betraktas enligt nedan.
• Rätten att besitta.
• Rätten att använda.
• Rätten att förvalta/bestämma.
• Rätten till inkomster av upplåtelser.
• Rätten till egendomens kapital eller värde.
• Rätten till trygghet från expropriation.
• Rätten att överlåta egendomen genom försäljning, gåva eller arv.
• Frånvaro av förfallotid.
• Förbud mot skadlig användning.
• Rätten att få tillbaka funktioner som andra innehaft genom upplåtelse när dessa upphör.
Besittningsskydd och förfoganderätt utgör två övergripande funktioner.
Med besittningsskydd avses skyddet för fortsatt ägande, det vill säga det handlar om under vilka förhållanden som ägaren kan frånhändas äganderätten mot sin vilja (berövanden).
Förfoganderätten avser rätten att efter eget omdöme handha sin egendom och överlåta den på andra. Den består av funktionerna transaktionsrätt (avtalsfrihet), brukanderätt och jorddelningsrätt.
Äganderätten I Sverige är en grundläggande rättighet, en grund för rättsstat och demokrati och vilar på tre regelverk.
■ 1. Äganderätten, benämns egendomsskydd, skyddas i regeringsformens 2 kapitel 15 §.
■ 2. I Europakonventionens artikel 1 skyddas äganderätten och eftersom den är svensk lag skall den tillämpas av myndigheter, domstolar och kommuner m fl..
■ 3. Inom EU finns ett konstitutionellt äganderättsskydd i stadgan om grundläggande rättigheter. Det gäller som primärrätt inom unionen och så fort som EU-rätten är tillämplig ska stadgan åtföljas och beaktas.
Det grundläggande egendomsskyddet framgår av regeringsformen (RF) 2 kap. 15 §. RF utgör som bekant grundlag, och har därför enligt lex superiorprincipen företräde framför andra lagar och regler av lägre dignitet.
REGERINGSFORMEN 2:15
Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark och byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.
Som ett första steg gäller att det ska röra sig om ett ”angeläget” allmänt intresse för att markägare ska tvingas avstå sin egendom eller tåla att det allmänna inskränker markanvändningen.
Sådan lagstiftning måste dessutom ta hänsyn till proportionalitetsprincipen
Genom sin praxis har Europadomstolen skapat ett ökat utrymme att bedöma mål rörande äganderätt och den har även fört in resonemang om proportionalitet. Proportionalitetsprincipen är med andra ord avgörande vid bedömningen av om en begränsning är konventionsenlig eller inte
Äganderätten anses tillhöra den som ytterst disponerar över markens värde
Privaträttsligt finns en skyldighet att inte orsaka skada för annan och att visa respekt för andra rättighetshavares egendom.
Offentligrättsligt är huvudregeln att jordägaren har frihet att använda sin egen ärligt ägda fasta egendom.
Andra lagar och annan normgivning ska enligt 11 kap. 4 § RF inte tillämpas om de är oförenliga med grundlagen. Enskilda kan därutöver åberopa grundlagen direkt, vilket har demonstrerats i en rad domar under senare år.
Vid sidan av den Svenska normhierarkin gäller bl.a. principen om unionsrättens företräde där vi i EU-stadgans artikel 17 återfinner en regel om egendomsskydd. Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), vilka jämte ändringar och tilläggsprotokoll enligt lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller som lag i Sverige. RF 2 kap. 19 § förbjuder lagstiftaren att besluta om regler som bryter mot Sveriges åtaganden enligt denna konvention. Ett egendomsskydd finns här i konventionens första tilläggsprotokoll. Det egendomsskydd som stadgas i Artikel 1 första tilläggsprotokollet innebär att det finns ett krav på staten och myndigheten att respektera varje fysisk och juridisk persons äganderätt, samt ett krav på allmänt intresse och lagstöd för att ett berövande ska vara konventionsenligt.
Rätt till egendom
Utgångspunkten i 2 kap. 15 § RF första stycket är att vars och ens egendom är tryggad. Det krävs att angelägna allmänna intressen föreligger för att någon ska tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande, eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad, s.k. rådighetsinskränkning. En förutsättning för att en rådighetsinskränkning alls ska få beslutas om är att även denna utgör ett angeläget allmänt intresse. Samma krav som vid fysiskt ianspråktagande gäller alltså även för rådighetsinskränkningar. Detta ska avgöras i enlighet med vad som kan anses acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle
Som ett första steg gäller att det ska röra sig om ett ”angeläget” allmänt intresse för att markägare ska tvingas avstå sin egendom eller tåla att det allmänna inskränker markanvändningen.
Sådan lagstiftning måste dessutom ta hänsyn till proportionalitetsprincipen
Proportionalitetsbedömning
Av såväl Svensk praxis som Europadomstolens praxis följer även ett krav på en fristående proportionalitetsbedömning vid ett intrång som aktualiseras enligt bestämmelsen i 2 kap. 15 § RF, där en avvägning görs mellan den enskildes och det allmännas intressen i det specifika fallet.
Bedömningen av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande ska vägas mot den enskildes egendomsintresse och prövningen ska ske i tre led där man utreder om ingreppet är avsett att tillgodose det avsedda ändamålet, om ingreppet är nödvändigt för att tillgodose ändamålet eller det finns alternativ och om den fördel det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde. Möjligheten för det allmänna att vidta rådighetsinskränkningar sträcker sig således inte hur långt som helst.
Gällande lagstiftning måste tillämpas så att inte orimliga krav ställs på den enskilde med hänsyn till inskränkningens effekt och kostnaderna härför
Äganderätten kan systematiseras i rättsinstitut, och betraktas enligt nedan.
• Rätten att besitta.
• Rätten att använda.
• Rätten att förvalta/bestämma.
• Rätten till inkomster av upplåtelser.
• Rätten till egendomens kapital eller värde.
• Rätten till trygghet från expropriation.
• Rätten att överlåta egendomen genom försäljning, gåva eller arv.
• Frånvaro av förfallotid.
• Förbud mot skadlig användning.
• Rätten att få tillbaka funktioner som andra innehaft genom upplåtelse när dessa upphör.
Besittningsskydd och förfoganderätt utgör två övergripande funktioner.
Med besittningsskydd avses skyddet för fortsatt ägande, det vill säga det handlar om under vilka förhållanden som ägaren kan frånhändas äganderätten mot sin vilja (berövanden).
Förfoganderätten avser rätten att efter eget omdöme handha sin egendom och överlåta den på andra. Den består av funktionerna transaktionsrätt (avtalsfrihet), brukanderätt och jorddelningsrätt.
Och ändå håller visst svansen och frågeställare på och tycker... vadå?B nord123 skrev:Det är givetvis upp till var och en jordägare att ingå avtal med ekonomisk kompensation eller annan reglering i avtal om någon vill nyttja dennes mark. de kan inte bygga utan avtal.
Bärplockareföretag vill inte teckna avtal med markägare de anser sig stå över lagen och är oseriösa i många fall.
Det byggs inga vindkraftverk utan avtal med markägaren.
att det är allemansrätt att bygga vindkraft?.
hsd
Medlem
· Kalmar län, Östra Götaland
· 6 295 inlägg
hsd
Medlem
- Kalmar län, Östra Götaland
- 6 295 inlägg
GRUVAL lat skrev: