Ja, tråden startade jag för att få ett intryck av hur man resonerar med tanke på att bostadslån i princip är amorteringsfria för all framtid. Det är en enkel fråga och jag önskar att höra hur resonemanget går. Fattar inte varför det ska vara så svårt att ta en diskussion runt detta utan att få epitetet som snömos osv in i diskussionen. Jag vill bara vara realisisk.mr_bygg skrev:
Inget är väl iofs självklart med skattemyndigheten, men(och detta är ju endast min åsikt) jag anser att beskattar man inkomster så måste man få dra av utgifter.Nyfniken skrev:
Jag tycker det skulle vara orimligt om jag har ett lån där jag inte får skattelättnad på räntan om jag samtidigt har ett sparande där jag måste betala skatt på räntan. Nån mellanväg där man får kvitta kanske vore rimlig. Själv har jag högre kapitalinkomster än utgifter, jag betalar trots allt netto och att jag inte skulle få kvitta och betala ännu mer skatt känns rätt fel.
Ja, vilket jag anser självklart att det ska vara.Nyfniken skrev:
Svarar du "varför självklart" igen får du utveckla dig mer, nu börjar det kännas som goddag yxskaft.
"Common sense" :x ?jonpalm skrev:
Jag har ännu inte stött på den ekonomichef som velat att politiker skall begränsa och tala om för dem själva hur mycket folk skall få låna i banker. Ekonomichefer (särskilt på banker) tenderar att tycka att det ska de få besluta om själva.
Jag jobbar mot finansbranschen och har ännu under mina år inte stött på en enda individ som efterlyst mer politisk reglering på marknaden... Det skulle vara Lars Ohlys ekonomichef då möjligtvis! :wow:
Notera att det var en norsk ekonomicheftimmelstad skrev:
.Det rör sig antagligen inte om ett företag i finansbranchen, det enda vi vet om det är att det har 700+ anställda i Norge och att Jon Palm talar om det som sitt företag.
Man kan väl anta att i ett land med hårdare reglering har folk anpassat sig till situationen och tycker att regleringarna är en självklarhet. På samma sätt tycker en del i Sverige att det är en självklarhet att kunna ta stora lån utan amortering. Vill man ta reda på vem som har rätt får man väl tänka längre än så.
Utöver att jag är emot amorteringskrav så är jag emot PPM-systemet.
Inte det att man ska välja själv, utan att det överhuvudaget dras pengar till ett tvångspensionsspar. Dessa pengar borde man få ut nu och bestämma själv vad man gör av.
Ser gärna fram mot nån som försvarar tvångssparandet och vilket argument det skulle tänkas kunna vara som försvara det.
Inte det att man ska välja själv, utan att det överhuvudaget dras pengar till ett tvångspensionsspar. Dessa pengar borde man få ut nu och bestämma själv vad man gör av.
Ser gärna fram mot nån som försvarar tvångssparandet och vilket argument det skulle tänkas kunna vara som försvara det.
Tjena vesslanVille_Vessla skrev:
Jag kan möta dig halvvägs. Jag tänker inte försvara PPM som sådant, men jag kan absolut förklara det hela.
För egen del hade jag nämligen (precis som jag antar du fiskar efter för egen del) bara mått bra av att få disponera pengarna själv.
Förklaringen till PPM är egentligen ganska självklar. Sverige som land har en lång tradition av att säkerställa en viss nivå av välfärd till alla sina medborgare jämfört med många andra länder. Vad det gäller pensionssystemet så har vi ju haft några modeller, varav den senaste ju var ATP. Nu fanns det vissa brister med det systemet, samt att med en förändrad demografisk fördelning av befolkningen (fler äldre, längre livslängd osv) blev ATP, precis som 90% ersättningsnivå i socialförsäkringssytemen, ekonomiskt ohållbart i längden.
Man sneglade på andra länder och tittade hur de löst situationen, och sökte sen en bred överenskommelse över blockgränserna, där man försökte applicera en svensk approach på ett mer flexibelt, marknadsanpassat system som skulle belasta statskassan mindre och bättre anpassa sig efter nationens ekonomiska förutsättningar. Går landets ekonomi bra, så blir pensionerna bättre för de som bidrar till det hela (de som jobbar) och vice versa. Nationens ekonomi behöver inte oroa sig lika mycket för att ha en framtida nationalekonomisk smäll att vänta om det blir magrare år framöver.
Det är helt enkelt en avvägning mellan att gå mot ett mer individualiserat pensionssystem, mer flexibelt, men med bibehållen trygghet och miniminivå för de medborgare som kan minst, förstår minst osv. Ett socialkapitalt system kan man kanske kalla det
Alla insatta är dock rörande överens om att du inte kommer klara dig särskilt väl (åtminstone inte om målet med pensionen är bibehållen levnadsstandard) om du enbart förlitar dig på en icke-aktiv PPM förvaltning och bara det i sig har ju vållat en hel del kritik genom åren och bidragit till vissa förändringar hos 7:e AP-fonden och deras förvaltning. Nuvarande system innebär också att du helst skall jobba mer och längre för att nå upp i en ansenlig nivå av intjänad pension.
Skall vi diskutera pensionspolitik närmare kanske det ska öppnas en separat tråd för det dock, då det knappast har med ursprungsämnet att göra.
Lite OT men:Ville_Vessla skrev:
När det gäller skattefinansierade trygghetssystem överhuvudtaget så kan man alltid ifrågasätta varför farbror staten skall bestämma över mina pengar.
Förutom den humanistiska och solidariska aspekten, som vissa alltid tar upp, så finns det en rent praktiskt aspekt.
DU och jag är troligen framsynta och ganska rationella - men det finns en hel hög människor därute, troligen iaf 50%, som inte ser längre än till nästa månadslön och i princip inte sparar ngt alls.
Hur skall man hantera dessa personer om 20-30-50 år om man säger: Skyll er själva ?
Antingen blir det kaos och revolution och du får använda dina sparslantar till att hyra in personliga vakter och bygga höga murar, eller så får du då använda dina pengar till att ge bort till sämre bemedlade...hur som haver så visar historien att en mellanväg oftast funkar bäst i det stora hela, även om det sällan är bäst för alla individer
/K
On-topic:
Vi har precis köpt hus på en ort med låga priser, men även låg prisutveckling. Vi kommer förmodligen att vilja amortera av vårt bottenlån innan vi går i pension, men det gör vi först när vi får sämre avkastning på vårt sparande än vad lånen kostar oss. För tillfället så får vi 0.3% uppsida på ett vanligt sparkonto kontra listprisräntan och då blir ekvationen enkel.
Fortsätter lite på OT delen gällande pensioner:
En moderator kanske kan bryta ut den här diskussionen till en egen tråd. Jag anser att alla ska vara fria att placera sina pensions-pengar på samma sätt som t.ex. en kapitalförsäkring. Dvs jag vill ha en pensionsdepå där jag själv placerar mina pengar i t.ex. obligationer, aktier, fonder eller certifikat. Detta ska gälla PPM och kanske ännu viktigare tjänstepensionen. Som sen sjuttiotalist har jag hittills hunnit varit med i fem olika tjänstepensionslösningar, 2 av dessa är från sommarjobb från studietiden och båda dessa som från början innehöll en viss summa pengar är numera värdelösa då de har ätits upp av diverse avgifter. Jag kan dessutom inte enkelt flytta t.ex. min SAF-LO från mitt extrajobb inom handeln till den som jag hade som konsult som ligger hos Skandia. Gemensamt för alla dessa är att jag ser egentligen bara tre vinnare på dagens system.
1) Bankerna
2) Försäkringsbolagen
3) Pensionsrådgivare
Antingen är pengarna mina eller så är de inte det, är de mina så ska jag stå fri att investera allt på blåbärs-futures, disney-aktier eller låta dem sitta i statslånepapper. Insikten som jag har kommit fram till är väl att vi som är i 20-30 års åldern bör vara våra egna lyckors smedar och inte låsa upp våra pengar i pensionssystem. Ingen vet säkert att man lever till 65, skulle man dö innan så vill man inte riskera att ens surt förvärvade pengar går till någon annan än de man väljer. Har de senaste åren förlorat både mina svärföräldrar (innan de fyllde 60) och det har gett en otäck insyn i hur systemen fungerar.
Vi har precis köpt hus på en ort med låga priser, men även låg prisutveckling. Vi kommer förmodligen att vilja amortera av vårt bottenlån innan vi går i pension, men det gör vi först när vi får sämre avkastning på vårt sparande än vad lånen kostar oss. För tillfället så får vi 0.3% uppsida på ett vanligt sparkonto kontra listprisräntan och då blir ekvationen enkel.
Fortsätter lite på OT delen gällande pensioner:
En moderator kanske kan bryta ut den här diskussionen till en egen tråd. Jag anser att alla ska vara fria att placera sina pensions-pengar på samma sätt som t.ex. en kapitalförsäkring. Dvs jag vill ha en pensionsdepå där jag själv placerar mina pengar i t.ex. obligationer, aktier, fonder eller certifikat. Detta ska gälla PPM och kanske ännu viktigare tjänstepensionen. Som sen sjuttiotalist har jag hittills hunnit varit med i fem olika tjänstepensionslösningar, 2 av dessa är från sommarjobb från studietiden och båda dessa som från början innehöll en viss summa pengar är numera värdelösa då de har ätits upp av diverse avgifter. Jag kan dessutom inte enkelt flytta t.ex. min SAF-LO från mitt extrajobb inom handeln till den som jag hade som konsult som ligger hos Skandia. Gemensamt för alla dessa är att jag ser egentligen bara tre vinnare på dagens system.
1) Bankerna
2) Försäkringsbolagen
3) Pensionsrådgivare
Antingen är pengarna mina eller så är de inte det, är de mina så ska jag stå fri att investera allt på blåbärs-futures, disney-aktier eller låta dem sitta i statslånepapper. Insikten som jag har kommit fram till är väl att vi som är i 20-30 års åldern bör vara våra egna lyckors smedar och inte låsa upp våra pengar i pensionssystem. Ingen vet säkert att man lever till 65, skulle man dö innan så vill man inte riskera att ens surt förvärvade pengar går till någon annan än de man väljer. Har de senaste åren förlorat både mina svärföräldrar (innan de fyllde 60) och det har gett en otäck insyn i hur systemen fungerar.
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Skulderna fortsätter uppåt med rasande takt...
http://cornucopia.cornubot.se/2010/11/svenska-folkets-skulder-fortsatter.html