Status
Tråden går ej att kommentera.
Nja men det är ju också ett resultat av att man inte har något privat ansvar längre. Bolagen behöver ju inte fixa arbete åt de svagare för att staten har ju stått för fiolerna. Det tycker jag är regeringens ansvar att fixa till. Att företag faktiskt tar större ansvar.

Det fanns väl en form av sjukförsäkringsbedrägeri där man i tveksamma fall fick gå hem istället för att man gav signalen spotta i nävarna och bita i. Regeringen tog ju den debatten. Det tror jag var bra. Statistiskt kanske det inte var så farligt men mentaliteten var ju inte bra. Signalen från regeringen måste vara att man hyllar arbetet. Den enda vägen mot välstånd är genom arbete.
Sedan när det gäller förändringar i socialförsäkringssystemet så har ju det med människans förmåga att korrumperas som gjort att man var tvungen att införa exempelvis karensdagar. Det drabbade ju såklart bara den som var verkligt sjuk. Det visste alla men missbrukade det iaf.
 
lars_stefan_axelsson skrev:
Men lönenivån som sådan gjorde ganska lite för att påverka den här utvecklingen. Det är snarare den ökande konkurrensen från utlandet som framtvingat en anpassning. En anställd som man inte får något direkt ut av kostar ganska mycket pengar i det stora hela, några procent hit eller dit på produktiva anställda inte så mycket. Vi skulle behöva sänka våra löner med 80-90% eller så för att kunna konkurrera på lön direkt med exv. Indien/Kina osv. Det skulle fullständigt sänka vår ekonomi, så det är ingen lösning.
Det du beskriver med att vi behöver sänka våra löner med 80-90% osv i Sverige känns som en slagdänga. Visst kan vi inte konkurrera inom vissa arbetsintensiva branscher, typ väva mattor eller sy kläder. Men dom branscherna gav vi ju upp förra årtusendet och satsade på sådant där vi var och fortfarande är konkurrenskraftiga.
Att vidare påstå att produktiviteten inte spelar någon roll tyder på att du kanske bara studerar vissa smala segment av marknaden. Vi ser just nu en tillbakagång av affärerna i Kina från Europeiska inköpare. Detta har två anledningar, en kraftig effektivitetsförbättring samt att kostnadsläget i Kina stiger. Detta kommer att fortsätta ett tag till tills Kineserna inser att dom måste börja satsa på effektiviseringar dom också för att även kunna tillgodose den starkt växande hemmamarknaden.
 
Nimajneb skrev:
Det du beskriver med att vi behöver sänka våra löner med 80-90% osv i Sverige känns som en slagdänga. Visst kan vi inte konkurrera inom vissa arbetsintensiva branscher, typ väva mattor eller sy kläder. Men dom branscherna gav vi ju upp förra årtusendet och satsade på sådant där vi var och fortfarande är konkurrenskraftiga.
Nej, det är tyvärr inte tekoindustri och annan jag jämför med då. Du kan få en ingenjör i Indien eller Kina för i runda slängar en 1/10-del av vad det kostar i Sverige.

Nimajneb skrev:
Att vidare påstå att produktiviteten inte spelar någon roll tyder på att du kanske bara studerar vissa smala segment av marknaden. Vi ser just nu en tillbakagång av affärerna i Kina från Europeiska inköpare. Detta har två anledningar, en kraftig effektivitetsförbättring samt att kostnadsläget i Kina stiger. Detta kommer att fortsätta ett tag till tills Kineserna inser att dom måste börja satsa på effektiviseringar dom också för att även kunna tillgodose den starkt växande hemmamarknaden.
Jag vet inte var jag sagt att "produktiviteten inte spelar någon roll" det gör den helt klart. MEN det finns naturligtvis gränser för hur stora skillnaderna kan vara när människor är inblandade (paradoxalt nog alltså högutbildade). Den största delen av vår produktivitetsökning i västländerna har ju skett på bekostnad av anställning, så frågan var vanligt folk skall få sina pengar ifrån kvarstår. Att byggbranschen *inte* hängt med i produktivitetshöjningen som skett i stort sett i alla andra producerande branscher är intressant.

Vad gäller "återtagning" så är exempel på det ofta förekommande i tidningarna, för det är historier som läsarna vill läsa, men det är bara en rännil jämfört med det som fortfarande flyttas. Ericsson är ett bra exempel. De är idag uppe på ungefär samma antal anställda som de var när de var som störst innan bubblan sprack. MEN då var hälften av dessa anställda i Sverige (till allra största delen tjänstemän/ingenjörer). Idag är den Svenska andelen bara 1/4-del och resten av återanställningen (Ericsson halverade ju sin arbetsstyrka) har skett i låglöneländer. Vi pratade om att vi förlorade jobb på att SAAB i Trollhättan lades, ner (ca 3000), men vi har förlorat motsvarande antal arbeten i Sverige bara på Ericssons nyanställningar i utlandet *per år* sedan mitten/andra halvan av 2000-talet. Visst, Ericsson hade inte växt sig så stora igen om man behövt betala Svenska löner, det måste man ha i åtanke, men det är ändå tankeväckande. Så att "trenden håller på att vända" det är *inte* sant. Det är möjligt att öknings*takten* av "outsourcing" har minskat, men den är fortsatt positiv och hög.

Ja. Det kommer naturligtvis att svänga tillbaka. Man kommer att öka sin kostnadsmassa i Kina och Indien *om* de som sitter på makten/pengarna i dessa länder väljer att börja dela med sig. Och dessutom så kommer jämviktsnivån *inte* att hamna där den ligger hos oss idag. Europa har varit en anomali ekonomiskt historiskt och sötebrödsdagarna kan mycket väl vara över, globalt sett. Om det blir så, under vilken tidshorisont, och vad vi skall göra hör till kategorin "bra frågor".
 
Jugend skrev:
Nja men det är ju också ett resultat av att man inte har något privat ansvar längre. Bolagen behöver ju inte fixa arbete åt de svagare för att staten har ju stått för fiolerna. Det tycker jag är regeringens ansvar att fixa till. Att företag faktiskt tar större ansvar.

Det fanns väl en form av sjukförsäkringsbedrägeri där man i tveksamma fall fick gå hem istället för att man gav signalen spotta i nävarna och bita i. Regeringen tog ju den debatten. Det tror jag var bra. Statistiskt kanske det inte var så farligt men mentaliteten var ju inte bra.
Det är spännande att "man" tycker det. Statistiken visar som sagt att det där var en nidbild. Det var "allmänt känt" att vår arbetsmoral var så dålig, och att "folk inte spottade i nävarna" osv. MEN, om det var sant att vi detta hade ändrats över säg 10-20 års sikt så *måste* detta ha avspeglat sig i statistiken. Finns ingen annan rimlig slutsats och ingen annan väg runt det. OCH det gjorde det alltså inte. Det minsta. Så problemet var snarare inte att folks moral förföll, utan att det började gnällas på andras moral. Hela denna debatten pekar alltså på en förtroendekris snarare än något annat. Men det går på något sätt inte in. För "alla" "vet" ju att "alla andra" fuskar. Går inte att bevisa motsatsen, även när den stirrar folk rakt i ögonen. DET, tycker jag är mycket intressant, och skulle gärna gå djupare in på.

Eller att samhället blev "medelålders". Jag kan ju själv på nära håll jämföra dagens lata, okunniga, oartiga och odugliga studenter med hur vi var när vi började, och det är ju som natt och dag. Och inte var vi så unga och barnsliga som de var heller... ;)
 
Domedagsprofetior kommer fortsätta att hagla in. Jag tror inte alls att det kommer att ske någon lönedumpning när det gäller breda lager av anställda. För de klarar helt bevisligen idag konkurrensen internationellt. Vad skulle göra att det här ändras plötsligt? Sedan skall vi såklart bli mycket bättre när det gäller näringslivets ansvar och bli bättre på att få nyskapade jobb i stora koncerner. Men titta i stora koncerner och ser du någon fantastisk vinstboom av outsourcingen. Till syvende och sist är det som allt handlar om.

Diskussionen var väl samma förr om japanerna. De skulle ta över allt. Finland är också ett levande exempel på ett land som drabbats väldigt hårt av förändrad omvärld. Men lyfts sig iaf. Varför skulle inte vi klara det?

Däremot den delen av arbetsmarknaden som inte idag klarar konkurrensen kommer ju att få det helt klart tuffare och tuffare. Sverige har trots allt en av världens mest konkurrensutsatta arbetsmarknader. Där kan nog lönerna bli extremt låga på sikt.
 
Jugend skrev:
Diskussionen var väl samma förr om japanerna. De skulle ta över allt.
Ja, jag vet inte om du räknar mig till "domedagsprofeterna". Det ser jag inte mig själv som. Jag vill bara påpeka på att extrapolering fungerar jättebra, tills det inte gör det längre och man får ett trendbrott. Extrapolera är lätt. Att förutse trendbrotten är mycket svårt.

Just Japanerna är ett bra exempel på det här. När man extrapolerade så skulle de äga ungefär "allt" kring år 2000, men så hände inte, det kom ett trendbrott. Skälet är en fastighetskrasch av sällan skådat mått. Det visade sig att den Japanska ekonomin var uppumpad med lånta fjädrar och fallet blev hårt och långt.

Skillnaderna mellan Japan och Kina är dock många och svåröverblickbara (Japan var t ex inte ett låglöneland när det begav sig). Det är klart att det kommer att hända många spännande saker i Kina framöver, och att dessa kommer att få (tom stor) påverkan på oss. Men frågan är *vad* som kommer att hända. När det kommer att göra det, och vilken verkan det får på oss.

Jag ser som jag tidigare sagt ingen större fara för Sverige just nu och i närtid, och det är därför jag manar till försiktighet vad gäller för stora förändringar i den Svenska modellen. Sitt ner i båten mao. Vi skall exv. *inte* införa mer Thatcherism sådär 20 år efter att alla andra fattat att det är en huvudlös politik...
 
lars_stefan_axelsson skrev:
Nej, det är tyvärr inte tekoindustri och annan jag jämför med då. Du kan få en ingenjör i Indien eller Kina för i runda slängar en 1/10-del av vad det kostar i Sverige.



Jag vet inte var jag sagt att "produktiviteten inte spelar någon roll" det gör den helt klart. MEN det finns naturligtvis gränser för hur stora skillnaderna kan vara när människor är inblandade (paradoxalt nog alltså högutbildade). Den största delen av vår produktivitetsökning i västländerna har ju skett på bekostnad av anställning, så frågan var vanligt folk skall få sina pengar ifrån kvarstår. Att byggbranschen *inte* hängt med i produktivitetshöjningen som skett i stort sett i alla andra producerande branscher är intressant.

Vad gäller "återtagning" så är exempel på det ofta förekommande i tidningarna, för det är historier som läsarna vill läsa, men det är bara en rännil jämfört med det som fortfarande flyttas. Ericsson är ett bra exempel. De är idag uppe på ungefär samma antal anställda som de var när de var som störst innan bubblan sprack. MEN då var hälften av dessa anställda i Sverige (till allra största delen tjänstemän/ingenjörer). Idag är den Svenska andelen bara 1/4-del och resten av återanställningen (Ericsson halverade ju sin arbetsstyrka) har skett i låglöneländer. Vi pratade om att vi förlorade jobb på att SAAB i Trollhättan lades, ner (ca 3000), men vi har förlorat motsvarande antal arbeten i Sverige bara på Ericssons nyanställningar i utlandet *per år* sedan mitten/andra halvan av 2000-talet. Visst, Ericsson hade inte växt sig så stora igen om man behövt betala Svenska löner, det måste man ha i åtanke, men det är ändå tankeväckande. Så att "trenden håller på att vända" det är *inte* sant. Det är möjligt att öknings*takten* av "outsourcing" har minskat, men den är fortsatt positiv och hög.

Ja. Det kommer naturligtvis att svänga tillbaka. Man kommer att öka sin kostnadsmassa i Kina och Indien *om* de som sitter på makten/pengarna i dessa länder väljer att börja dela med sig. Och dessutom så kommer jämviktsnivån *inte* att hamna där den ligger hos oss idag. Europa har varit en anomali ekonomiskt historiskt och sötebrödsdagarna kan mycket väl vara över, globalt sett. Om det blir så, under vilken tidshorisont, och vad vi skall göra hör till kategorin "bra frågor".
Faktamässigt håller jag med dig i vad du skriver när det kommer till dom specifika branscherna. Själv har jag mycket god insyn i några andra branscher där jag vet att det pågår en segmentering och att produktion för den Europeiska marknaden stegvis flyttas tillbaka. Däremot väljer man att behålla produktionen i bla Kina/Indien för den Asiatiska marknaden och det sker även en förflyttning av produktion från Europa till Asien för att försörja den starkt expansiva Asienmarknaden. Samtidigt så börjar man koma till insikt att både Indien och Kina börjar bli dyra när det kommer till arbetskraft och man får gå in i andra asiatiska länder.
Samtidigt har en förflyttning av tex Kinesiska företags produktion till Europa för att komma närmare marknaden på samma sätt som våra företag etablerar sig i Kina.

Så även om vissa upplever det som vi flyttar produktion till Asien så ser många inte den omvända förflyttningen.

När det gäller outsourcing av IT utveckling till tex Indien så görs tappra teoretiska försök men min erfarenhet under dom senaste 10 åren är att totalkostnaderna när man avslutat ett större projekt ligger betydligt högre än vad man initialt räknade med. Beror nog inte på att Indierna är ineffektiva utan snarare på att många har svårigheter att tydligt beskriva vad man egentligen vill få levererat.
 
Hörde på radio idag gällande det här med arbete löner osv och fick en egen liten teori.
Den dom pratade med var i skogssvängen och hade sökt länge efter folk för skogsvård. Lönen var enligt avtal och beroende på erfarenhet och syssla mellan 110-140 kr/h. Ingen jättelön tycket han heller men det var ingen som sökte jobbet så han hade blivit tvungen att söka sig utomlands. Han trodde det berodde på att ingen ville ta ett hårt och intensivt arbete helt enkelt....det var alltså INGEN som sökte, vare sig en fas-3:a eller en arbetslös ingenjör men från utlandet var det inga problem att få folk.

Detta problem verkar ju sedan finnas i en massa andra branscher också men även att de som söker efter folk har krav som väldigt få kan leva upp till då det är yrken som få utbildat sig till osv.

Om man nu är i ett läge där man har ett företag i en bransch där ingen vill jobba och man behöver folk och söker sig utomlands och de arbetarna nöjer sig gott och väl med minsta möjliga lön inom avtalet, vad säger då att man i framtiden kommer att anställa svenska fackmedlemmar där facket "kräver" högre löner osv?
Inget skulle jag säga. Jag tror att svenskarna själva i längden kommer att göra sig arbetslösa till förmån för arbetskraft från utlandet och detta främst på att man inte vill ta tag i vissa jobb och hellre sitter hemma med A-kassa i väntan på sitt drömjobb/jobb som passar ev utbildning/tidigare arbetserfarenheter.
Av alla 400.000 arbetslösa, hur många kommer upp i över ovan nämnda minimumlön utan tilläggsförsäkring i A-kassa (eller har alla 400.000 tilläggsförsäkring)? Hur kommer det sig att av 400.000 arbetslösa att ingen söker vissa jobb?

Så....är det rätt att i ekonomiska tider som råder nu och har varit under ett antal år att facken (i de fall det blivit konflikt) lägger så mycket energi i att höja avtalslönerna (och bråka om annat) i förhållande till att först och främst få ut ungdomar på arbetsmarkanden genom ett system som funkar ekonomiskt för både arbetsgivare och löntagare? Nu är ju visserligen avtalsrörelsen slut men det kommer ju fler som sagt....

Jag bara funderar jag.....kanske dagens generationer skulle ta och tänka efter hur tidigare generationer kämpade för att bygga upp den välfärd vi ändock har, börja inse att efterkrigspengarna är slut och att vi måste ta oss i kragen och börja om från början mer eller mindre.....några hundår för att vi ska kunna leva hyggligt tills vi dör men framförallt bygga upp för framtida generationer så de slipper ta skiten efter oss, nationalistiskt tänkt alltså.....det kommer ju komma ett läge säkerligen då vi behöver ta in arbetskraft i alla möjliga områden så som tex under 60-talet.
 
Redigerat:
  • Gilla
Nimajneb och 1 till
  • Laddar…
Tankvärt Glufsen nu när Curlinggenerationen ska ut o stå på egna ben:cool:
 
Att lägga ut arbetstillfällen hos arbetsförmedlingen som innebär att få jobba i skogen för 110-140 kr timmen tror jag personligen skulle få tusentals ansökningar. Jag tvivlar lite på att hela sanningen har framkommit här.

Sen ska man komma ihåg att kroppsarbete värderas inte högt i Sverige just nu, det är bara att syna den här tråden där grottmänniskor vill att vi ska tillbaka ett par hundra år och att arbetare mitt i livet ska var nöjda med 50 pix i timmen idag.

Så troligtvis är det curlade ingenjörsungar som tackar nej till dessa fina arbetstillfällen, uppbackade av mamma och pappa. Inte ska väl du behöva ta ett sådant jobb.
 
A
Sen ska man väl komma ihåg att facket ser främst till att tillvarata intressena för dem som *har* jobb, och bryr sig mindre om de som står utan.
 
Mikael_L
Morten Alper skrev:
...att syna den här tråden där grottmänniskor vill att vi ska tillbaka ett par hundra år och att arbetare mitt i livet ska var nöjda med 50 pix i timmen idag.

Så troligtvis är det curlade ingenjörsungar som tackar nej till dessa fina arbetstillfällen, uppbackade av mamma och pappa. Inte ska väl du behöva ta ett sådant jobb.
*hehe*
 
Nu var det så att annonserna låg på AF, lokaltidningen och på andra ställen på nätet, detta enligt reporter och företagaren.
Sen tycker jag det alltid låter som att dessa curlade ingenjörsungarna/överklassbarn osv alltid får jobb för att deras föräldrar har kontakter så vad finns det då kvar? Lata arbetarungar eller? Själv är jag arbetarunge men gav mig fan på att komma längre än farsan i arbetslivet (vi är båda i byggbranschen).
Förutom en väldigt kort period i ALU så har jag aldrig varit arbetslös. Då på 90-talet sades det också att det inte fanns jobb, jag hamnade i ALU, höll på att dö av tristess och apati så jag högg ett säljjobb som gav lika som A-kassan men innebar mindre i slutändan pga att jag fick pendla 12 mil t o r. Inte fan gnydde jag över det, jag hade ett jobb, som senare gav ett nytt bättre betalt jobb just pga erfarenheterna från det andra jobbet och jag hade sysselsättning till jag kom in på den väg jag hade tänkt mig.
Nu orkar ju fan inte en del pendla i sin egen stad knappt.
Men hur som....även om mamma och pappa säger nej så borde det finnas tillräckligt med arbetslösa att ta dessa arbeten ändå. Kritisk arbetslöshet är när det inte finns några jobb att söka över huvud taget, till slut fylls dessa av utländsk arbetskraft och vad har då våra medborgare att välja på? Norge?

Sen har väl ingen sagt att man ska arbeta för 50 kr, finns inget avtal som har det som minimumlön, eller?
Men att lägga kraven på ökade löner och annat tjafs istället för att lösa problemet med ungdomsarbetslösheten mitt i värsta globala lågkonjukturen samt bygga kraven på politisk ideologi istället för medlemmarnas egentliga intressen är nog vissa fackförbunds fall i långa loppet, facken underminerar sig själva, foliehattsfolket som tror att regeringen försöker avskaffa facken (som man kan läsa på div ledarsidor) ska nog vända sig och titta åt annat håll för att se var vittringen i den solidariska fasaden sker.
 
Mikael_L
Glufsglufs skrev:
...jag hamnade i ALU, höll på att dö av tristess och apati så jag högg ett säljjobb som gav lika som A-kassan men innebar mindre i slutändan pga att jag fick pendla 12 mil t o r. Inte fan gnydde jag över det, jag hade ett jobb, som senare gav ett nytt bättre betalt jobb just pga erfarenheterna från det andra jobbet och jag hade sysselsättning till jag kom in på den väg jag hade tänkt mig.
Ja precis, det var ju en av de saker jag vill få fram.
Ibland kan man sälja sig lite väl billigt, om man ser något bättre i horisonten.
I ditt fall var det ju helt korrekt, du miste lite reda pengar under en period, och kunde inte sitta och slappa på caféer med andra arbetslösa.
Men när det sen vände hade du ett bra försprång iom mer erfarenhet, referenser och en bevisad förmåga att få och behålla jobb.
Vinst i hela livet sen, efter den dagen.
 
Jodå....så är det. Jag var skittrött en liten period på elyrket (installationsbiten) och tänkte låta ett företag som sålde elmaterial att testa mig ett par månader gratis (tänkte spara pengar så jag skulle kunna överleva) bara för att komma vidare på nått sätt....men jag blev egenföretagare istället vilket gav erfarenhet nog för att kunna bli anställd och göra det jag gör idag med lön som jag aldrig varit i närheten av tidigare. Ett jobb som vissa pluggar 4-5 år för och drar på sig studieskulder och lever knapert under dessa år för. Visst de kan börja på en ingångslön när de är typ 25-30 (jag började när jag var 37) men lägre oftast än vad jag fick när jag började samt att jag tack vare de praktiska erfarenheterna som elektriker samt drivande av företag ligger ljusår före dem och får betydligt mer omväxlande sysslor. så visst, nog fan går det att komma någonstans bara man är beredd att offra lite tid, lite inkomst och ligga i, finns väl ingen lag som förbjuder folk att söka jobb medans de redan har ett heller.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.