E Einh skrev:
Man kan få ett fint gammalt hus/torp för dom pengarna vid ett fint läge om man åker långt ute i "obygden"
Men ur TS perspektiv känns det inte som ett rimligt alternativ.

Är man ruskigt lågt betald och hatar Stockholm så är det ju trevligt att det går att skapa ett alternativt billigt offgrid självhushåll i obygden. Även om jag inte gillar Stockholm vore det nog inte heller för mig ett alternativ. Men jag har bekanta som vill bo lite åt det hållet och det är ju helt klart intressant och bra för dem.
 
A
J JohanLun skrev:
Det är klart att man ska inte ta sig vatten över huvudet, varken i hur mycket renovering man orkar och ha råd med eller hur stora månadsutgifter man har.

Har man kring 100 netto in i månaden så bör man ha råd med ett "OK" hus man är nöjd i.

Självklart ska det vara en balans, det är tufft om den ena vill bo i ett billigt radhus och åka på golfresor och käka på krogen och den andra drömmer om ett sekelskifteshus där man vill bygga och fixa. Man spenderar mycket tid hemma så det är viktigt att trivas.

Är din fru estetiskt lagd förstår jag att hon tycker vissa drag i en bostad är viktiga. Om man är mera för att vara hemma än hänga på stan är det också viktigare hur man har det hemma än hur långt det är till stureplan (om man inte måste åka dit varje dag i jobbet). Lite är det som om hon skulle säga till dig att du får bara käka lunch på McDonalds, semestern sker alltid på Skara sommarland, du kommer få köra en Toyota resten av livet. (givet att nåt av detta var viktigt för dig, är det oviktigt så är det kanske en prioritering som inte "kostar" nåt).

Samtidigt kan ekonomin inte bli så ansträngd av huset att man aldrig får unna sig nåt annat.

Om ni bara plockar bort de två dyraste norrorts-komunerna, försöker hitta nåt där inte alla av VVS, tak, fasad och el är tvärslut så har jag svårt att se att allt ska gå åt helvete samtidigt.

Hus och renovering kostar alltid mer än man uppskattat. Men man behöver sällan verkligen göra allt och på en gång. Jag tror du läser besiktningsprotokollen väl kritiskt.

Sen handlar det ju om hur bråttom man har att det ska bli "instagramstil". - har ni tålamod att låta renoveringen ta 10 år? Att hon får jobba på med det hon vill i sin takt? Eller ska allt lejas bort på ett år?
Själv kan jag ångra att vi inte hittade ett mer färdigt hus. Men. De var då för dyra för oss, eller, vi kanske kunnat stretcha till nåt av husen. Och i området jag bor säljs kanske max 2-3 sekelskifteshus per år. I dagens priser kostar de dyrare mer färdiga kanske 11-13 och ett med mer jobb kanske 8. Med så få som säljs per år och om man dessutom har andra saker som ska uppfyllas så är utbudet inte stort.

Våga köpa i nåt annat än Täby. Våga att inte bli rädd för besiktningen. Acceptera att bo lite orenoverat några år. Köp inte ett ruckel där allt måste göras. Men tumma inte på din pendlingstid, sätt en maxgräns på säg 40 minuter dörr till dörr och utan att du måste "tajma" ett speciellt tåg. Blir man 10 minuter försenad får inte resan haverera så man kommer en halvtimme sent...
Många väldigt bra tankar och råd. Som du säger läser jag protokollen kritiskt och har svårt att rycka på axlarna när besiktningsmannen säger rent ut att ”det här MÅSTE ni ta tag i inom kort”. Har huset 3-4 sådana punkter (inte bara ett badrum typ) så får jag ångest över projektet.

Vårt nuvarande hus är från 77 men ALLT är verkligen löst. Vi kommer i princip ha ett helt prickfritt protokoll där.

Utöver hus gillar jag och sambon samma saker. Vi älskar båda att resa tex men hon är beredd att offra det för rätt hus. Jag bor hellre i radhus om det innebär att jag kan åka till Florida och gå på Disneyworld med barnen tex. Vi har också fri tillgång till ett fantastiskt ställe i skärgården (ägs av föräldrar som sällan är där. Vi kan i princip vara där jämt. Barnen får en fantastisk natur att vara i) Att köpa båt/vattenskoter dit vore kul. Jag vill slippa tänka ”har vi råd med det” när barnen vill prova på nya aktiviteter, cyklar etc.

Kortfattat. Jag vill inte lägga alla mina pengar och all min tid på att underhålla ett hus. Den enda lösningen jag ser är att försöka hitta ett hus hon gillar i mindre kul område. Jag tycker tex att Vallentuna är rätt trist och deppigt. Det finns liksom NADA att göra där. Man kommer hela tiden vilja åka inåt stan/Täby. Samma sak med Åkersberga. Sen blir pendlingen ett mörker för min del på toppen. Hade det blivit otroligt billigt att bo där så jag kunde boka ny resa till typ Seychellerna 2-3 gånger per år hade jag kunnat acceptera det.

Frun vill ju dessutom ha en enorm trädgård som ska vara i perfekt kliniskt skick. Visst hon är beredd att offra all sin tid på det men jag VET ju att det kommer påverka mig kraftigt.

Att pendla till innerstan där jag jobbar skulle från Vallentuna C ta över 1 timme dörr till dörr om allt tajmar. Åker man bil kan man köra på knappt 30 min men det bygger på att man åker utanför rush hour. Det i sin tur gör att man aldrig kan hämta/lämna barnen. Något min sambo redan ondgör sig väldigt mycket över att jag gör för lite. Att bo så långt ut utan två bilar blir ju också nästan omöjligt att palla med och då får man ta den kostnaden i beaktning.

I min värld vore detta optimalt;

https://www.hemnet.se/salda/radhus-...un-margretelundsvagen-133-5685044669557997562

Nytt. Kräver väldigt litet underhåll. Vi båda älskar Bromma som område. Jag kan åka kommunalt till jobbet på under 30 min dörr till dörr och hämta/lämna dagligen. Vi har noll behov av två bilar och sparar in på den kostnaden. Man har gångavstånd till massor av trevligheter, inte fast i ett urtrist villaområde miltals bort där man måste åka 20 min i bil för att hitta på något kul utanför sin egen tomt.

Nackdelen är att det är litet, man bor tätt som i lgh och stor insyn.

Får vi bättre ekonomi i framtiden kan vi uppgradera. Vi är i ett område vi båda älskar.

Detta alternativ får dock tummen ned.
 
Redigerat av moderator:
Clarken37 skrev:
Utöver hus gillar jag och sambon samma saker. Vi älskar båda att resa tex men hon är beredd att offra det för rätt hus. Jag bor hellre i radhus om det innebär att jag kan åka till Florida och gå på Disneyworld med barnen tex. Vi har också fri tillgång till ett fantastiskt ställe i skärgården (ägs av föräldrar som sällan är där. Vi kan i princip vara där jämt. Barnen får en fantastisk natur att vara i) Att köpa båt/vattenskoter dit vore kul. Jag vill slippa tänka ”har vi råd med det” när barnen vill prova på nya aktiviteter, cyklar etc.
Jag identifierar mig lite med din fru i detta. Just trädgård är det min fru som brinner för, men i övrigt är jag mer estet och tycker inte resor och restaurang är speciellt viktigt. Jag skulle ruttna helt om jag hade ett sånt radhus. Möjligen om jag hade ett EGET sommarställe, då skulle jag till och med kunna bo i lägenhet (men för barnen är det inte så kul, varken med lägenhet eller sommarställe (efter de fyllt 12) iallafall). Men att låna föräldrarnas sommarställe är inte samma sak, man kan aldrig få känslan att man fixar med sitt eget.
Clarken37 skrev:
Kortfattat. Jag vill inte lägga alla mina pengar och all min tid på att underhålla ett hus. Den enda lösningen jag ser är att försöka hitta ett hus hon gillar i mindre kul område. Jag tycker tex att Vallentuna är rätt trist och deppigt. Det finns liksom NADA att göra där. Man kommer hela tiden vilja åka inåt stan/Täby. Samma sak med Åkersberga. Sen blir pendlingen ett mörker för min del på toppen. Hade det blivit otroligt billigt att bo där så jag kunde boka ny resa till typ Seychellerna 2-3 gånger per år hade jag kunnat acceptera det.
Är det inte här skon egentligen klämmer. Att du vill ha råd att göra de där DINKs grejorna ni vant er med? Som en kompis som var tidigare med hus och barn sa till mig, "ni hinner ändå aldrig gå ut på restaurang eller gå på bio när ni väl har barn, släpp det". ;) Så kanske man inte helt ska tänka, men man kan värdera andra saker. Rent ärligt, resa med barn. Antingen åker man till nåt hotell och ligger vid polen och gör ingenting och det bara kryper i hela kroppen, eller så åker man runt och tittar på saker som barnen inte är intresserade av. När de är små får man passa dem hela tiden, när de är större vill de hellre vara med kompisar än resa med föräldrar... Nu överdriver jag lite förstås.

Du verkar låst vid att det antingen är Täby (eller Bromma) eller Åkersberga. Inget däremellan. Det finns faktiskt mycket mer förorter som inte är så dåliga som jag tror du föreställer dig. Vi kommer till Odenplan på 20 minuter med tåget. Med bil tar det inte lång tid till Täby eller in till stan. Bor man i Sollentuna lite närmare stan så tar det väl 10-15 in till Odenplan (tex i Helenelund tar det 10 min plus 5 min promenad). Helenelund är dock kåkarna lite dyrare, så då blir det lite mer en liten "arbetar-20-tal" med din budget men många är väl tillbyggda. Här i Norrviken tror jag du om du bevakar marknaden får nåt för 10 som är riktigt bra, typ 160 kvm sekelskifte där inte allt måste göras om.
Clarken37 skrev:
Att pendla till innerstan där jag jobbar skulle från Vallentuna C ta över 1 timme dörr till dörr om allt tajmar. Åker man bil kan man köra på knappt 30 min men det bygger på att man åker utanför rush hour. Det i sin tur gör att man aldrig kan hämta/lämna barnen. Något min sambo redan ondgör sig väldigt mycket över att jag gör för lite. Att bo så långt ut utan två bilar blir ju också nästan omöjligt att palla med och då får man ta den kostnaden i beaktning.
Två bilar kostar, vi har förvisso en gammal skitbil och en ett par år beg bil (från att tidigare haft "ny" bil via jobbet) - även detta går faktiskt (vi skulle klara oss på en bil men valde en liten elbil som förstabil, jag tänker vi byter till bara en bil (elbil) som grejar även fjällresan om ett par år, men nu har de varit för dyra för att motivera). Man sparar inte supermycket på att köra en äldre bil, så kan man klara sig på en bil så är det kanske värt att ha en "ny" om man har den inkomst ni har. Men de som har två nya Tesla för att skjutsa barnen till träning kan kännas onödigt om man måste försaka annat för att ha råd med det...
Clarken37 skrev:
Får vi bättre ekonomi i framtiden kan vi uppgradera. Vi är i ett område vi båda älskar.
Är det en kortare period så kan jag själv bo hursomhelst, om bara jag ser en rimlig chans att realisera vad jag vill. Kanske ser inte din fru ni kommer dit om ni flyttar till Bromma. Att hon blir kvar i ett radhus, final destination, för huset i äppelviken kommer ni aldrig ha råd med. Och att flytta barnen när de väl rotat sig tycker många är jobbigt.

De inkomster ni verkar ha (tillsammans) är ju heller inga löner där man har villa för 15 mille, sommarhus, 2 Tesla model X, Bahamas, Alperna och weekends i Paris och London varje år. Men nog bör det räcka till ett hus som är OK, en ett par år gammal svennsonbil (V70 eller nåt sånt) och nån välplanerad långresa varannat år och en skidsemester i fjällen. Om man inte bokar vadsomhelst utan är lite ekonomisk.
 
Redigerat:
  • Gilla
SågspånPappspikEternit
  • Laddar…
A
J JohanLun skrev:
Jag identifierar mig lite med din fru i detta. Just trädgård är det min fru som brinner för, men i övrigt är jag mer estet och tycker inte resor och restaurang är speciellt viktigt. Jag skulle ruttna helt om jag hade ett sånt radhus. Möjligen om jag hade ett EGET sommarställe, då skulle jag till och med kunna bo i lägenhet (men för barnen är det inte så kul, varken med lägenhet eller sommarställe (efter de fyllt 12) iallafall). Men att låna föräldrarnas sommarställe är inte samma sak, man kan aldrig få känslan att man fixar med sitt eget.

Är det inte här skon egentligen klämmer. Att du vill ha råd att göra de där DINKs grejorna ni vant er med? Som en kompis som var tidigare med hus och barn sa till mig, "ni hinner ändå aldrig gå ut på restaurang eller gå på bio när ni väl har barn, släpp det". ;) Så kanske man inte helt ska tänka, men man kan värdera andra saker. Rent ärligt, resa med barn. Antingen åker man till nåt hotell och ligger vid polen och gör ingenting och det bara kryper i hela kroppen, eller så åker man runt och tittar på saker som barnen inte är intresserade av. När de är små får man passa dem hela tiden, när de är större vill de hellre vara med kompisar än resa med föräldrar... Nu överdriver jag lite förstås.

Du verkar låst vid att det antingen är Täby (eller Bromma) eller Åkersberga. Inget däremellan. Det finns faktiskt mycket mer förorter som inte är så dåliga som jag tror du föreställer dig. Vi kommer till Odenplan på 20 minuter med tåget. Med bil tar det inte lång tid till Täby eller in till stan. Bor man i Sollentuna lite närmare stan så tar det väl 10-15 in till Odenplan (tex i Helenelund tar det 10 min plus 5 min promenad). Helenelund är dock kåkarna lite dyrare, så då blir det lite mer en liten "arbetar-20-tal" med din budget men många är väl tillbyggda. Här i Norrviken tror jag du om du bevakar marknaden får nåt för 10 som är riktigt bra, typ 160 kvm sekelskifte där inte allt måste göras om.

Två bilar kostar, vi har förvisso en gammal skitbil och en ett par år beg bil (från att tidigare haft "ny" bil via jobbet) - även detta går faktiskt (vi skulle klara oss på en bil men valde en liten elbil som förstabil, jag tänker vi byter till bara en bil (elbil) som grejar även fjällresan om ett par år, men nu har de varit för dyra för att motivera). Man sparar inte supermycket på att köra en äldre bil, så kan man klara sig på en bil så är det kanske värt att ha en "ny" om man har den inkomst ni har. Men de som har två nya Tesla för att skjutsa barnen till träning kan kännas onödigt om man måste försaka annat för att ha råd med det...

Är det en kortare period så kan jag själv bo hursomhelst, om bara jag ser en rimlig chans att realisera vad jag vill. Kanske ser inte din fru ni kommer dit om ni flyttar till Bromma. Att hon blir kvar i ett radhus, final destination, för huset i äppelviken kommer ni aldrig ha råd med. Och att flytta barnen när de väl rotat sig tycker många är jobbigt.

De inkomster ni verkar ha (tillsammans) är ju heller inga löner där man har villa för 15 mille, sommarhus, 2 Tesla model X, Bahamas, Alperna och weekends i Paris och London varje år. Men nog bör det räcka till ett hus som är OK, en ett par år gammal svennsonbil (V70 eller nåt sånt) och nån välplanerad långresa varannat år och en skidsemester i fjällen. Om man inte bokar vadsomhelst utan är lite ekonomisk.
Jag tror du lägger in för mycket personliga preferenser. I ett radhusområde likt det jag länkade finns det massvis med barn att leka med. I norrorts villaområden är det pensionärer, pensionärer och pensionärer. På de tre tomter som angränsar till vår just nu så är det YNGSTA paret nästan 70 år. Det finns barn under tonåren i ETT av de 15 hus som ligger nära vårt. Min dröm om villa var att barnen sprang mellan tomterna och lekte som jag gjorde när jag växte upp. Detta verkar dock enkom existera i radhusområden eller nyproducerat i Sthlms bättre förorter idag. Mina bekanta i fristående hus i Norrort har exakt samma "problem".

Det handlar inte bara om DINK. Jag vill kunna ge barnen det de vill ha i form av aktiviteter etc. Om man har 3 barn är det DYRT att låta dem hålla på med en massa aktiviteter. Jag vill INTE säga till dem att vi inte har råd när de vill testa saker. Jag vill kunna lägga undan pengar på ISK till alla 3 barn (någon tusenlapp i månaden) så att de har en kassa att skaffa boende för när de är 18+. Altnerativt vill jag kunna köpa take-away till hela familjen ibland spontant utan att behöva känna ångest och tvång att åka hem och steka falukorv.

Sen håller jag inte med om resor. Jag reste massor som barn 8-15 och minns dessa resor som magiska. Att gå på Disneyworld och Universal studios samt åka runt i Florida, Västindien, Mauritius etc som barn var fantastiskt härligt!

Vi har tittat i Sollentuna, någon kåk i Viby tex (som verkar vara ett bra område). Norrviken är jättefint men jag upplever prisbilden där som betydligt högre än den du beskriver. Det jag INTE gillar är områdena runt Sollentuna C som jag tycker är ett rätt hemskt område med Malmvägen. Rotebro är ju billigare men känns som ett mindre trevligt område. Rotebro C har jag varit i en gång och det blev den sista gången.

Har du några exempel på hus på marknaden eller som sålts tar jag gärna dem. Jag tar också gärna exempel från tex Nacka, Enskede eller Mälarhöjden. Dock upplever jag prisbilden där som högre än tex Täby.

Jag har också haft lite äldre bilar och har inga problem med att köra tex Skoda. Dock har de äldre bilar jag haft strulat. Har haft Volvos som bara är 6-7 år gamla och gått 7k mil som inte startar tex. I vintras gick fläkten och då blev det 18k i reparationskostnad. Alla beg bilar jag har kört har blivit dyra.

Jag hör vad du säger gällande inkomster men jag har fortfarande möjlighet att avancera på lite sikt vilket hade boostat kassan.
 
Redigerat av moderator:
  • Gilla
Appendix
  • Laddar…
Det låter som dina föräldrar är vid stadd kassa. Den dagen barnen ska flytta hemifrån (även om det inte är kul att tänka så) kanske föräldrarna inte längre har kvar villa och sommarställe vilket frigör pengar. Men visst, vi sparar också litegranna till barnen, även om 1000 spänn i månaden inte blir så mycket det räcker till nåt boende vid 18. Tror vi lägger undan motsvarande barnbidraget, hur mkt det nu är.

Och du har nog rätt, det är svårt att hitta billiga sekelskifteshus i Norrviken. Jag kollade lite försäljningar på Booli, och det "billigaste" i närtid jag hittade var 10.000 jämnt (Västra Stationsvägen 28A), det ser inte ut att vara ett ruckel, utan snarare rätt stort och i drägligt skick, så oväntat billigt? Finns inga bilder på huset kvar på nätet, men hittas på google maps. Ligger bra till. Men som sagt. Det säljs max 5 sekelskifteshus per år här om jag uppskattar de 10 år vi bott här. De som är renoverade ligger helt riktigt över 10 och det är sällan orenoverade kommer ut. Många bor här otroligt länge. Men det är nog inte alls omöjligt att hitta nåt med den ekonomi och budget ni verkar ha, även om du får stretcha lite... Värt att notera är att de flesta kåkarna här är rätt fint byggda, inte små arbetarhus som i Helenelund, utan rätt stora (160-180kvm) från början, 3m i takhöjd osv. Vi bor i ett ovanligt litet på drygt 150kvm.

Västra Stationsvägen 28A, 10MSEK

https://www.booli.se/bostad/2224236

https://www.google.com/maps/@59.4581038,17.9182604,3a,77.2y,12.38h,90t/data=!3m7!1e1!3m5!1sCsbxx5vK-EdNI6JBurn8ig!2e0!6shttps://streetviewpixels-pa.googleapis.com/v1/thumbnail?panoid=Csbxx5vK-EdNI6JBurn8ig&cb_client=maps_sv.share&w=900&h=600&yaw=12.376823313635004&pitch=0&thumbfov=90!7i16384!8i8192?coh=205410&entry=ttu

Viby är "nyare" hus och där måste du plötsligt lägga på 15 minuter för att ta dig till tåget. Minst. Men som område så passar det nog bättre med dina (men inte din frus) preferenser.

Ja, detta med barnen och springa till grannarna. Visst är många äldre i dessa områden, men samtidigt har mina barn haft många kompisar i närheten. Det är ett ständigt byte av folk, men de där nybyggda områdena där ALLA har barn i exakt samma ålder, så blir det ju aldrig i ett uppväxt område. Om 15-20 år så finns inga barn kvar i det nybyggda området. Det är nog också skolmässigt en nackdel med nya områden då klasserna blir fulla, skolorna inte hinner byggas ut. Men många fördelar. Jag har själv vuxit upp i ett liknande "gammalt" område i Uppsala. Folk var på den tiden inte "rika" som bodde där, men av våra grannar så var det fler som var professorer än som hade "vanliga jobb", där det inte var professorer så hade de minst doktorerat. Men klasskompisarna i samma skola kunde man ju hänga med även om de inte bodde i grannhuset.

Mina barn har haft flera kompisar på samma gata. Tyvärr är det inte samma som när jag var liten att man bara går ut och går till en kompis så ofta. När de bestämt att "leka" utan vuxen planering så är det ofta när (sonen som är 10 nu) spelat på datorn och de bestämt där att ses. Dottern som snart är 15 drar ju runt själv dit hon vill. De på gatan hon lekte med som liten är inte de hon hänger med nu, även om de fortfarande har kontakt.

Tyvärr tror jag att ditt hushålls lön inte räcker till att bo fint i Stockholm, köra ny bil och åka till Mauritius och liknande ställen varje år. De jag känner som lever så har betydligt högre inkomster. Man får rätta mun efter matsäck. Eller knega hårdare. Eller spara nån annanstans, bara handla basicvaror på Willys, matlåda varje dag osv sparar väl ihop till den där resan på 1-2 år. (vi var förresten i Florida förra sommaren men i sommar blir det tyvärr ingen resa, framförallt för att vi har en katt vi inte kan lämna, vi tjänar nog mindre än ditt hushåll - men man kan planera resor så behöver de inte bli så dyra - sen är jag tveksam till att flyga långt och ofta av miljöskäl, så det talar mot att resa).
 
Redigerat:
Intressant tråd det här, jag har alltid velat bo i sthlm men aldrig haft råd så jag har förlikat mig i det å det har inte vart nåt jättestort problem då jag bor i en stad jag också gillar och man kan bo skapligt för normala pengar, ej heller har jag råd att göra allt jag vill men livet går sin gilla gång ändå, toppar å dalar som överallt annars, aldrig trodde jag att nån med mycket mer pengar än jag och som bor och jobbar i min drömort skulle ha några problem whatsoever, och ännu mindre behöva tänka på kommunalskatt, det har jag aldrig behövt tänka på ens. Det är väl som de säger att pengar inte är allt, nåt jag aldrig riktigt trott på men det ligger nog något i det. Jag har inga råd och detta var väl OT men alla fall jag tänker att fortsätt leta erat drömhus en dag hittar ni det kanske eller tagga ner båda era förväntningar, allt brukar lösa sig, även om ni bor kvar å känner er missnöjda nu kommer ni säkert om trettio år se tillbaka på den här tiden som er bästa tid, för det materiella är inte det viktiga i livet. Å hittar ni huset ja det blir säkert bra det med trots nya problem ni skaffar er.
 
  • Älska
Anonymiserad 537906 och 1 till
  • Laddar…
Clarken37 skrev:
Trad-wife vete tusan. Hon är väldigt driftig som sagt och skulle garanterat försöka driva eget om hon inte jobbade. Däremot hatar hon 8-17 livet i ekorrhjulet (vem älskar det?)
När jag läser det du skriver i den här tråden dras jag mellan att tänka "De kommer aldrig hitta en bostad som de båda gillar och har råd med!" och "Det ska nog gå bra, det här!". Just nu är det det sistnämnda.

Jag får trad-wife-vibbar av det du beskrivit tidigare, men det kan absolut vara en misstolkning från min sida. En trad-wife är ju som regel inte så driftig (även om hon gärna har en driftig man).
Clarken37 skrev:
Det hon vill är att köpa ett äldre hus där man behöver en enorm krigskassa för underhåll. De hus hon gillar ligger dock i en prisnivå att vi kan köpa dem men krigskassan är sen i princip noll. Dvs inget får gå fel. Jag tycker detta är alldeles för riskabelt när allt i huset har närstående behov av underhåll.
Hur definierar du den "enorma krigskassan" som krävs för underhåll av ett tänkt hus? Och vem avgör vad som gör behovet av dyra åtgärder så ofantligt?
Förstås finns situationer som kräver omedelbar åtgärd, men det är ganska få situationer. Kan inte komma på fler än det brinner, det sprutar/rinner vatten på fel ställe, huset riskerar frysskador och huset är inte vädertätt. Många andra fel kan vara jobbiga, men går att fixa till lite temporärt medan man sparar ihop pengar till en större åtgärd. Krigskassan kanske inte måste innehålla pengar till ett komplett takbyte från tillträdesdagen, det kanske räcker med att ha några extra takpannor/plåt liggandes för att fixa det som eventuellt kan paja just nu, även om ett takbyte finns med på 5-års eller 10-årsplanen.
Begreppet teknisk livslängd är ett sätt för besiktningstekniker att säga "det där är gammalt, skyll inte på mig om det går sönder". Därmed inte sagt att inte taket/badrummet/avloppsrören kan hålla 10-20-30 år till.

Clarken37 skrev:
Hon säger att hon är beredd att göra mycket själv men inser med nuvarande hus att man är extremt begränsad med jobb och små barn.
Ska vi se filosofiskt på begränsningen som utgörs av barn och jobb, så är den helt och hållet självvald. Ni har valt ett högkostnadsliv, och då kommer det gå åt mycket tid till lönearbete för att få ihop till alla kostnaderna. Att se på barnen som en begränsning är inte schysst mot dem, tycker jag, de ska inte behöva känna att de är i vägen eller är ett hinder för sina föräldrar.
 
  • Gilla
Anonymiserad 537906 och 1 till
  • Laddar…
A
J JohanLun skrev:
Det låter som dina föräldrar är vid stadd kassa. Den dagen barnen ska flytta hemifrån (även om det inte är kul att tänka så) kanske föräldrarna inte längre har kvar villa och sommarställe vilket frigör pengar. Men visst, vi sparar också litegranna till barnen, även om 1000 spänn i månaden inte blir så mycket det räcker till nåt boende vid 18. Tror vi lägger undan motsvarande barnbidraget, hur mkt det nu är.

Och du har nog rätt, det är svårt att hitta billiga sekelskifteshus i Norrviken. Jag kollade lite försäljningar på Booli, och det "billigaste" i närtid jag hittade var 10.000 jämnt (Västra Stationsvägen 28A), det ser inte ut att vara ett ruckel, utan snarare rätt stort och i drägligt skick, så oväntat billigt? Finns inga bilder på huset kvar på nätet, men hittas på google maps. Ligger bra till. Men som sagt. Det säljs max 5 sekelskifteshus per år här om jag uppskattar de 10 år vi bott här. De som är renoverade ligger helt riktigt över 10 och det är sällan orenoverade kommer ut. Många bor här otroligt länge. Men det är nog inte alls omöjligt att hitta nåt med den ekonomi och budget ni verkar ha, även om du får stretcha lite... Värt att notera är att de flesta kåkarna här är rätt fint byggda, inte små arbetarhus som i Helenelund, utan rätt stora (160-180kvm) från början, 3m i takhöjd osv. Vi bor i ett ovanligt litet på drygt 150kvm.

[länk]

[länk]

Viby är "nyare" hus och där måste du plötsligt lägga på 15 minuter för att ta dig till tåget. Minst. Men som område så passar det nog bättre med dina (men inte din frus) preferenser.

Ja, detta med barnen och springa till grannarna. Visst är många äldre i dessa områden, men samtidigt har mina barn haft många kompisar i närheten. Det är ett ständigt byte av folk, men de där nybyggda områdena där ALLA har barn i exakt samma ålder, så blir det ju aldrig i ett uppväxt område. Om 15-20 år så finns inga barn kvar i det nybyggda området. Det är nog också skolmässigt en nackdel med nya områden då klasserna blir fulla, skolorna inte hinner byggas ut. Men många fördelar. Jag har själv vuxit upp i ett liknande "gammalt" område i Uppsala. Folk var på den tiden inte "rika" som bodde där, men av våra grannar så var det fler som var professorer än som hade "vanliga jobb", där det inte var professorer så hade de minst doktorerat. Men klasskompisarna i samma skola kunde man ju hänga med även om de inte bodde i grannhuset.

Mina barn har haft flera kompisar på samma gata. Tyvärr är det inte samma som när jag var liten att man bara går ut och går till en kompis så ofta. När de bestämt att "leka" utan vuxen planering så är det ofta när (sonen som är 10 nu) spelat på datorn och de bestämt där att ses. Dottern som snart är 15 drar ju runt själv dit hon vill. De på gatan hon lekte med som liten är inte de hon hänger med nu, även om de fortfarande har kontakt.

Tyvärr tror jag att ditt hushålls lön inte räcker till att bo fint i Stockholm, köra ny bil och åka till Mauritius och liknande ställen varje år. De jag känner som lever så har betydligt högre inkomster. Man får rätta mun efter matsäck. Eller knega hårdare. Eller spara nån annanstans, bara handla basicvaror på Willys, matlåda varje dag osv sparar väl ihop till den där resan på 1-2 år. (vi var förresten i Florida förra sommaren men i sommar blir det tyvärr ingen resa, framförallt för att vi har en katt vi inte kan lämna, vi tjänar nog mindre än ditt hushåll - men man kan planera resor så behöver de inte bli så dyra - sen är jag tveksam till att flyga långt och ofta av miljöskäl, så det talar mot att resa).
Nja. Föräldrarna jobbade i resebranschen och på den tiden innebar det att man kunde köpa flygbiljetter till USA eller Asien för en hundring per person. Sommarstället ärvde dem.

Jag växte upp i ett uppvuxet område och det var barnfamiljer i varje hus i princip.

Jag har inte fått några stora cash att göra bostadskarriär med som nästan alla mina bekanta fått.

2000 kr i månaden med en modest avkastning på 5% ger drygt 800k vid 20 års ålder. Är en rätt ok insats till första boende.

Bara för att poängtera. Det måste inte vara sekelskifte. Allt tom 1930-tal går bra. Men norrviken känns på tok för dyrt.

Knega hårdare och därmed försumma familj är inget man skäms för i Stockholm. Vi tycker dock att det är mycket som det är redan. Måste ju ha en balans där med.

Angående Viby så är resan till tåget en stor nackdel. Inte bara för oss men även barnen när de blir lite större.
 
  • Gilla
Appendix och 1 till
  • Laddar…
A
J JohanLun skrev:


Nåsvägen 22, 205 kvm, 1920, 13MSEK

[länk]

[länk]

[länk]

Leksandsvägen 11, 10.2MSEK, 220kvm, 1920.

[länk]

[länk]
Tack men budget är max 9
 
Fasen vad jag hade velat läsa Malmgrens kommentarer i den här tråden!😆
 
  • Haha
  • Gilla
Claes Sörmland och 7 till
  • Laddar…
A
SågspånPappspikEternit SågspånPappspikEternit skrev:
När jag läser det du skriver i den här tråden dras jag mellan att tänka "De kommer aldrig hitta en bostad som de båda gillar och har råd med!" och "Det ska nog gå bra, det här!". Just nu är det det sistnämnda.

Jag får trad-wife-vibbar av det du beskrivit tidigare, men det kan absolut vara en misstolkning från min sida. En trad-wife är ju som regel inte så driftig (även om hon gärna har en driftig man).

Hur definierar du den "enorma krigskassan" som krävs för underhåll av ett tänkt hus? Och vem avgör vad som gör behovet av dyra åtgärder så ofantligt?
Förstås finns situationer som kräver omedelbar åtgärd, men det är ganska få situationer. Kan inte komma på fler än det brinner, det sprutar/rinner vatten på fel ställe, huset riskerar frysskador och huset är inte vädertätt. Många andra fel kan vara jobbiga, men går att fixa till lite temporärt medan man sparar ihop pengar till en större åtgärd. Krigskassan kanske inte måste innehålla pengar till ett komplett takbyte från tillträdesdagen, det kanske räcker med att ha några extra takpannor/plåt liggandes för att fixa det som eventuellt kan paja just nu, även om ett takbyte finns med på 5-års eller 10-årsplanen.
Begreppet teknisk livslängd är ett sätt för besiktningstekniker att säga "det där är gammalt, skyll inte på mig om det går sönder". Därmed inte sagt att inte taket/badrummet/avloppsrören kan hålla 10-20-30 år till.


Ska vi se filosofiskt på begränsningen som utgörs av barn och jobb, så är den helt och hållet självvald. Ni har valt ett högkostnadsliv, och då kommer det gå åt mycket tid till lönearbete för att få ihop till alla kostnaderna. Att se på barnen som en begränsning är inte schysst mot dem, tycker jag, de ska inte behöva känna att de är i vägen eller är ett hinder för sina föräldrar.
Som sagt tidigare. De hus sambon gillar har i regel följande utmaningar;

* Torpargrund utan möjlighet till inspektion
* Förhöjda fuktvärden i källare
* Höga radonhalter
* Tak med massor av påväxt invändigt, slitna pannor med massor av mossa
* Äldre badrum med utgångna ytskikt. Sprickor i kakel osv
* Stora sprickor i grundmur och massvis med bomljud
* Uppreglade väggar och golv i källare
* 50 år sen dränering
* behov att byta ut delar av fasaden
* el-element eller elpannor
* El-installationer som är 60-70 år gamla
* 100 år gamla gjutjärnsavlopp
* Tomt i väldigt stort behov av uppdatering med murar, staket, stenläggning.

Etc

Jag förstår att man inte måste lösa allt detta direkt men det mesta kommer behöva tas om hand de närmsta 10-15 åren. Även om vi kanske inte måste ha kassa för allt detta nu så kommer vi behöva få fram pengar under 10-15 år. Det betyder snålliv deluxe och varje extra krona som kommer in kommer behöva vigas åt huset.
 
Clarken37 skrev:
Som sagt tidigare. De hus sambon gillar har i regel följande utmaningar;

* Torpargrund utan möjlighet till inspektion
* Förhöjda fuktvärden i källare
* Höga radonhalter
* Tak med massor av påväxt invändigt, slitna pannor med massor av mossa
* Äldre badrum med utgångna ytskikt. Sprickor i kakel osv
* Stora sprickor i grundmur och massvis med bomljud
* Uppreglade väggar och golv i källare
* 50 år sen dränering
* behov att byta ut delar av fasaden
* el-element eller elpannor
* El-installationer som är 60-70 år gamla
* 100 år gamla gjutjärnsavlopp
* Tomt i väldigt stort behov av uppdatering med murar, staket, stenläggning.
Välj ett hus med källare, om den är inredd, riv bort allt. Då är fukt inte ett problem.
Dessutom, ofta har dessa hus bara en tunn kaka som golv, så byta avlopp är faktiskt inte så dyrt.
Det går även att relina om rören går dåligt till.

Väljer du ett hus här i Norrviken behöver du inte fundera på dränering, då det mesta är byggt på en grusås. Dock blir då radon ett problem, men igen, är det källare så brukar värdena i bostadsutrymmena inte vara höga. Och åter. Hus med oinredd källare är inte jättekänsliga för om dräneringen är gammal, bara inte takavvattningen rinner rätt ned i marken.

Tak. Visst finns det ibland problem, men besiktningarna är ofta överdrivet kritiska. Många gamla hus kan ha klarat sig med ett enda takbyte på alla år. Har man ordning på att byta trasiga tegelpannor så händer inte så mycket. Mossa kostar troligen bra mkt mindre än 15.000 att ta bort.

Ofta är inte hela fasaden tvärslut. Eller behov att byta direkt.

Vi har bytt nästan all el och delar av avlopp. Det är inte miljoner. Gör man det i samband man renoverar så är inte kostnaden enorm. Säg 100.000 för uppdaterad el kanske.

Du är nog lite för orolig. Hus är i ständigt förfall. Men om det hållit ihop i hundra år, så ska de vara en jävla otur om hela kåken rasar för dig på ett par år. Givetvis ska man inte köpa ett helt förfallet hus om man inte tänkt totalrenovera. Många hus är kasst renoverade (och förstörda / sönderrenoverade) men oftast är de ändå drägligt skötta. Några få hus med "rivningsstandard" har sålts där de fått blåsa allt, men det tillhör verkligen undantagen. I norrlands inland låter man hus bara förfalla, men här är det såpass stora värden i husen att det sällan sker. Finns ett "spökhus" i området, litet sekelskifte, som bara står ryktesvis pga att arvingarna inte är överens. Annars bor det ju folk i kåkarna, det är inte ödehus. Tror de flesta hus med 60-talsrenioveringar är borta nu, ägarna har flyttat vidare. De som säljs nu är nog något bättre i stil, dvs masonit och eternit lyser med sin frånvaro, men andra stilar kan finnas - lite bastupanel och vävtapet och aprikosfärgat kakel kanske.
Clarken37 skrev:
Jag förstår att man inte måste lösa allt detta direkt men det mesta kommer behöva tas om hand de närmsta 10-15 åren. Även om vi kanske inte måste ha kassa för allt detta nu så kommer vi behöva få fram pengar under 10-15 år. Det betyder snålliv deluxe och varje extra krona som kommer in kommer behöva vigas åt huset.
Jo. Visst. Om man tror att inkomst inte kommer stiga mer.

Jag tänkte också på Malmgrens villafunderingar. Hur han bara kan tänka sig Äppelviken där han inte har råd trots han sade sig kunna skotta in 15M. Att sitta kvar i en tvåa för att man inte kan få en direktörsvilla är ju trist.
Clarken37 skrev:
Tack men budget är max 9
Jo. Om taket, efter renovering, är 9. Då är det tufft ens att få en vanlig villa om man vill ha alla ytskikt fixade och inte lägga nåt arbete själv. :(

Clarken37 skrev:
Nja. Föräldrarna jobbade i resebranschen och på den tiden innebar det att man kunde köpa flygbiljetter till USA eller Asien för en hundring per person. Sommarstället ärvde dem.
Det var ju bra. Ja mina la det mesta på hus, men några resor och alltid skidåkning blev det ändå. Jag har inte lidit av det.
Clarken37 skrev:
Jag har inte fått några stora cash att göra bostadskarriär med som nästan alla mina bekanta fått.
Vi har heller inte fått några pengar, utan bekostat huset själva genom lön. Det är tufft förstås. Vi var sena in och hade kunnat få mer om vi chansat tidigare. Jag ville också ha säkerhet, hängslen och livrem. Det går tyvärr inte i Stockholm om man inte tjänar satan. Alla andra maxar och ska man då ha en chans så finns tyvärr inget annat val. Kraschar ekonomin så lär det bli härdsmälta. En normal nedgång tror jag många som "maxat" klarar genom att snåla som fan i ett par år.
Clarken37 skrev:
2000 kr i månaden med en modest avkastning på 5% ger drygt 800k vid 20 års ålder. Är en rätt ok insats till första boende.
Var tvungen kolla vad barnbidraget var, vi sparar nog bara 1000 spänn per barn och tyvärr satte vi igång först efter ett par år. 2000 får man per barn först vid 6 barn. 12 papp skattefritt. Otroligt konstigt, men nu ska vi inte bli OT.
 
  • Gilla
Dilato
  • Laddar…
Clarken37 skrev:
Som sagt tidigare. De hus sambon gillar har i regel följande utmaningar;
Här kommer några reflektioner efter att ha ägt ett antal hus byggda från 1850-talet fram till 1940-talet. Läs igenom, pröva allt och behåll det som är gott!
Clarken37 skrev:
* Torpargrund utan möjlighet till inspektion
En riskfaktor. Risken minskas om huset har en fräsch inomhusluft, och det inte finns småkryp som gillar fukt på bottenvåningen. Vid osäkerhet, be om lov att få ta upp en inspektionslucka!
Clarken37 skrev:
* Förhöjda fuktvärden i källare
Källaren på ett hus byggt på 1930-talet eller tidigare ska inte vara boyta, så lite fukt är helt normalt.
Clarken37 skrev:
* Höga radonhalter
Hälsorisken med att bo i ett radonhus är minimal. Det är värst för rökare. Röker ni, får ni sluta, det ger en betydligt större hälsovinst än att börja med en massa radon-saneringar.
Clarken37 skrev:
* Tak med massor av påväxt invändigt, slitna pannor med massor av mossa
Det viktiga är att taket är tätt. Finns många djungeltrick här på forumet mot mossa på tak.
Clarken37 skrev:
* Äldre badrum med utgångna ytskikt. Sprickor i kakel osv
Äldre och fungerande badrum inga problem (även om det kan vara fult). Fuktskadat badrum, oavsett ålder, är däremot problem.
Clarken37 skrev:
* Stora sprickor i grundmur och massvis med bomljud
Kåken har stått där i nästan 100 år utan att rasa. Är det aktiva, pågående sättningar kan det innebära problem. Knackat på grundmurar efter bomljud har jag aldrig gjort någonsin, så antingen sitter jag på en tickande bomb eller också spelar det ingen roll.
Clarken37 skrev:
* Uppreglade väggar och golv i källare
Källare i så gamla hus är inte boyta. a) Riv ut inredningen. b)Måla med någon snygg silikatfärg.
Clarken37 skrev:
* 50 år sen dränering
Dränering är trams (om man inte råkar ha ett 1970-talshus med inredd källare). Man kan rikta bort stuprörens utlopp från huset, så minskar fuktbelastningen i marken runt källaren.
Clarken37 skrev:
* behov att byta ut delar av fasaden
Kan för det mesta vänta några år, om det inte är allvarliga rötskador som gått in i stommen.
Clarken37 skrev:
* el-element eller elpannor
Quick fix vid eluppvärmning: Luft/luftvärmepump.
Clarken37 skrev:
* El-installationer som är 60-70 år gamla
Quick fix: Installera jordfelsbrytare. Byt sådant som jordfelsbrytaren protesterar mot. Resten kan vara kvar tills pengar finnes.
Clarken37 skrev:
* 100 år gamla gjutjärnsavlopp
Kan mycket väl hålla ett tag till. Om de inte håller, är det faktiskt inte ett oöverkomligt jobb att byta avloppsrör i ett äldre hus med källare.
Clarken37 skrev:
* Tomt i väldigt stort behov av uppdatering med murar, staket, stenläggning.
Ganska hög villhöver-faktor på det, va? Quick fix: några urnor med färgglada sommarblommor på den tråkiga muren ger det hela en shabby chic-look (även om det säkert är jätte-otrendigt i Stockholm nu).
Clarken37 skrev:
Jag förstår att man inte måste lösa allt detta direkt men det mesta kommer behöva tas om hand de närmsta 10-15 åren. Även om vi kanske inte måste ha kassa för allt detta nu så kommer vi behöva få fram pengar under 10-15 år. Det betyder snålliv deluxe och varje extra krona som kommer in kommer behöva vigas åt huset.
Din definition av snålliv deluxe kanske inte är helt genomsnittlig för den svenska befolkningen, just saying.
 
  • Gilla
skogaliten och 5 till
  • Laddar…
SågspånPappspikEternit SågspånPappspikEternit skrev:
Här kommer några reflektioner efter att ha ägt ett antal hus byggda från 1850-talet fram till 1940-talet. Läs igenom, pröva allt och behåll det som är gott!
Spot on. Man måste läsa ett antal besiktningar för att se att det inte är en åtgärdslista utan en friskrivning.

Gå till ett topprenoverat hus och det kommer sannolikt bli ett antal kommentarer på det också. Speciellt om det är äldre hus som nån renoverat mha en "modern" byggfirma. Bara de hus där ägaren är intresserad ingenjör tror jag kan bli utan anmärkning. Eller där en riktigt bra firma anlitats för att totalrenovera allt på samma gång. Jag har varit på visning (även om det är 10-15 år sen) på säkert minst 50 hus innan vi bestämde oss (första tiden i flera olika områden kring hela sthlm) och kanske 5 st har haft ett "rent" protokoll och om de samtidigt ska vara stilmässigt bra renoverade så kanske det var ett eller två. Men jag skulle tro att det bor folk i alla husen, att de inte har rasat än.
 
  • Gilla
Anonymiserad 537906 och 1 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.